{"id":105213,"date":"2016-10-10T13:23:06","date_gmt":"2016-10-10T12:23:06","guid":{"rendered":"http:\/\/kulturbloggen.com\/?p=105213"},"modified":"2016-10-20T12:35:25","modified_gmt":"2016-10-20T11:35:25","slug":"the-cure-pa-globen","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=105213","title":{"rendered":"The Cure p\u00e5 Globen"},"content":{"rendered":"

\"cure\"<\/a><\/p>\n

The Cure, Globen<\/strong>
\n9 oktober 2016<\/em>
\nBetyg: 3<\/p>\n

Under en period kring andra halvan av \u00e5ttiotalet var The Cure s\u00e5v\u00e4l kritiskt som kommersiellt p\u00e5 sin topp. Det \u00e4r ocks\u00e5 d\u00e4rifr\u00e5n de, \u00e5tminstone inledningsvis, v\u00e4ljer att fokusera n\u00e4r de \u00e5terv\u00e4nder till Sverige f\u00f6r f\u00f6rsta g\u00e5ngen sedan spelningen p\u00e5 Hultsfredsfestivalen f\u00f6r lite mer \u00e4n fyra \u00e5r sedan. Det \u00e4r fortfarande samma s\u00e4ttning som d\u00e5, med den tidigare Bowie-trotj\u00e4naren Reeves Gabrels p\u00e5 gitarr.<\/p>\n

Den sv\u00e4vande \u00f6ppningen med Plainsong<\/em>, Pictures of You<\/em> och Closedown<\/em> \u00e4r identisk den p\u00e5 Disintegration och passar h\u00f6stregnet som lagt sig \u00f6ver Stockholm utm\u00e4rkt. De stora k\u00e4nslorna till trots \u00e4r det \u00e4nd\u00e5 en r\u00e4tt stilla \u00f6ppning, och det \u00e4r f\u00f6rst n\u00e4r det d\u00e4refter mynnar ut i psykedelisk arenarock med l\u00e5tar som The Baby Screams<\/em> och Push<\/em> fr\u00e5n 1985 \u00e5rs The Head on the Door<\/em> som publiken vaknar till liv, och jag inser att det ord som b\u00e4st beskriver spelningen nog \u00e4r tripp; det \u00e4r en l\u00e5ng, schizofren berg-och-dalbana mellan olika st\u00e4mningar och k\u00e4nslol\u00e4gen. Fr\u00e5n naiva och tramsigt glada l\u00e5tar som Friday I\u2019m in Love<\/em>, Doing the Unstuck<\/em> och Boys Don\u2019t Cry<\/em> till domedagsk\u00e4nslan p\u00e5 nya It Can Never Be the Same<\/em>.<\/p>\n

Med en n\u00e4stan fyrtio \u00e5r l\u00e5ng karri\u00e4r bakom sig \u00e4r det givetvis sv\u00e5rt att v\u00e4lja vilka l\u00e5tar som ska spelas. Personligen hade jag nog velat ha mer depp och mindre hitkavalkad. Nu spelas till exempel ingen l\u00e5t fr\u00e5n Faith<\/em> eller Pornograpghy<\/em> (eller den s\u00e5 underskattade Bloodflowers<\/em>). Vad som d\u00e4remot sl\u00e5r en \u00e4r hur v\u00e4lbevarad Robert Smiths r\u00f6st \u00e4r. Dessutom tycks han vara p\u00e5 bra hum\u00f6r, han pratar en del mellan l\u00e5tarna, som efter Boys Don\u2019t Cry<\/em> d\u00e5 han sk\u00e4mtsamt s\u00e4ger \u201dfrom now on it can only go downhill.\u201d<\/p>\n

N\u00e4r han plockar upp den akustiska gitarren innan Friday I\u2019m in Love<\/em> s\u00e5 spelar han \u00e4ven lite p\u00e5 Ziggy Stardust<\/em>, och jag kommer att t\u00e4nka p\u00e5 hur olika attityder de har (eller hade) till sig sj\u00e4lva och sin musik. Medan Bowie st\u00e4ndigt \u00e5teruppfann sig sj\u00e4lv s\u00e5 kommer The Cure alltid att vara The Cure och det finns kanske en trygghet i det.<\/p>\n

L\u00e5tlista:<\/strong><\/p>\n

Plainsong
\nPictures of You
\nClosedown
\nHigh
\nThe Baby Screams
\nPush
\nInbetween Days
\nJust Like Heaven
\nSinking
\nA Night Like This
\nAll I Want
\nThe Walk
\nThe End of the World
\nLovesong
\nFriday I\u2019m in Love
\nDoing the Unstuck
\nBoys Don\u2019t Cry
\nJupiter Crash
\nFrom the Edge of the Deep Green Sea
\nThe Hungry Ghost
\nDisintegration<\/p>\n

It Can Never Be the Same
\nWant
\nBurn
\nA Forest<\/p>\n

Shake Dog Shake
\nFascination Street
\nNever Enough
\nWrong Number<\/p>\n

Lullaby
\nThe Perfect Girl
\nHot Hot Hot!!!
\nThe Caterpillar
\nClose to Me
\nWhy Can\u2019t I Be You?<\/p>\n

Foto: Thomas Johansson<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

The Cure, Globen 9 oktober 2016 Betyg: 3 Under en period kring andra halvan av \u00e5ttiotalet var The Cure s\u00e5v\u00e4l kritiskt som kommersiellt p\u00e5 sin topp. Det \u00e4r ocks\u00e5 d\u00e4rifr\u00e5n de, \u00e5tminstone inledningsvis, v\u00e4ljer att fokusera n\u00e4r de \u00e5terv\u00e4nder till Sverige f\u00f6r f\u00f6rsta g\u00e5ngen sedan spelningen p\u00e5 Hultsfredsfestivalen f\u00f6r lite mer \u00e4n fyra \u00e5r sedan. […]<\/p>\n","protected":false},"author":3,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[7],"tags":[2022,5723],"class_list":["post-105213","post","type-post","status-publish","format-standard","category-musik","tag-globen","tag-the-cure","entry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/105213","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/3"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=105213"}],"version-history":[{"count":1,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/105213\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":105215,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/105213\/revisions\/105215"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=105213"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=105213"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=105213"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}