{"id":105187,"date":"2016-10-08T18:16:36","date_gmt":"2016-10-08T17:16:36","guid":{"rendered":"http:\/\/kulturbloggen.com\/?p=105187"},"modified":"2016-10-08T18:16:37","modified_gmt":"2016-10-08T17:16:37","slug":"nattpassage-forestallning-som-ger-manga-tankar","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=105187","title":{"rendered":"Nattpassage – f\u00f6rest\u00e4llning som ger m\u00e5nga tankar"},"content":{"rendered":"

\"nattpassage\"<\/a><\/p>\n

Nattpassage<\/strong>
\nText och regi Astrid Menasanch Tobieson
\nMusik och ljuddesign Gustav Nordmark
\nScenografi och ljusdesign Hannele Philipson
\nKostym och rekvisita Liv Pettersson
\nUrpremi\u00e4r p\u00e5 Kilen, Kulturhuset stadsteatern, Stockholm 7 oktober 2016<\/p>\n

Att t\u00e5g tuffar fram p\u00e5 v\u00e5ra sp\u00e5r, att v\u00e5ra t\u00e5g g\u00e5r ofta men s\u00e4llan i tid eller att v\u00e5r t\u00e5g b\u00e5de har andra- och f\u00f6rsta klass vet vi svenskar om fr\u00e5n v\u00e5rt eget land. Det \u00e4r inte kontroversiellt, det \u00e4r inte h\u00e4pnadsv\u00e4ckande eller besynnerligt. Men att inte alla f\u00e5r f\u00f6lja med eller att vissa vagnar st\u00e4ngs av f\u00f6r att du \u00e4r du, \u00e4r inte n\u00e5got vi \u00e4r vana vid direkt. \u00c5tminstone inte utan en vettig f\u00f6rklaring.<\/p>\n

Den h\u00e4r ber\u00e4ttelsen baseras p\u00e5 autentiska t\u00e5gresor fr\u00e5n Madedonien som flyktingar upplevt. Det ger ett nytt perspektiv p\u00e5 det gamla Sn\u00e4llt\u00e5get. Vi ser inget trofasta gammalt t\u00e5g som rullar p\u00e5 i milj\u00f6medvetenhet med alla dem som kan k\u00f6pa en billig biljett. Det ger snarare likv\u00e4rdiga k\u00e4nslor kring det man l\u00e4st, om hur man f\u00f6r drygt 70 \u00e5r sedan hade t\u00e5g som fraktade f\u00e5ngar till f\u00f6rintelsel\u00e4ger. Fr\u00e5gan \u00e4r om inte kv\u00e4llens ber\u00e4ttelse ger obehagligt smakprov p\u00e5 en annan typ av f\u00f6rintelse f\u00f6r de utsatta som inte fick f\u00f6lja med. Det k\u00e4nns dock inte om\u00f6jligt att liknande situationer kunde ha h\u00e4nt i stort sett var som helst i Europa de senaste \u00e5ren. Det kunde helt klart lika g\u00e4rna ha varit ett svenskt t\u00e5g.<\/p>\n

Inledningsvis ger scenen oss en k\u00e4nsla av en apbur p\u00e5 Skansen. Marken \u00e4r full med frukt som folk eventuellt kastat\/trugat och trotsat, trots str\u00e4nga order om att man inte f\u00e5r ”mata djuren” hur som helst. D\u00e4refter ger scenen mig jag starka bilder fr\u00e5n t\u00e5gperrongernas Budapest f\u00f6rra \u00e5ret och flyktingf\u00f6rl\u00e4ggningars tillf\u00e4lliga skr\u00e4ph\u00f6gar n\u00e4r de f\u00f6rflyttats fr\u00e5n ett st\u00e4lle till en annan plats. H\u00f6gen av udda skor och trasiga kl\u00e4der ger k\u00e4nslan av hast, kaos och st\u00f6lder. Ingen s\u00e4ker plats f\u00f6r n\u00e5gon. Snarare en plats d\u00e4r det g\u00e4ller att h\u00e5lla sig framme p\u00e5 och roffa \u00e5t sig av det man eventuellt kan f\u00e5, samtidigt som man m\u00e5ste vara f\u00f6rberedd p\u00e5 att fly. <\/p>\n

Det \u00e4r tv\u00e5 stycken sk\u00e5despelerskor som agerar varsin ber\u00e4ttande\/b\u00e4rande roll p\u00e5 scen. N\u00e5gonstans mot slutet n\u00e4r historierna ska bindas ihop s\u00e5 m\u00f6ts de i konversation med varandra. Deras rollkarakt\u00e4r pratar likv\u00e4l b\u00e5de med sig sj\u00e4lv i f\u00f6rsta person (jag), men \u00e4r ocks\u00e5 beskrivande i b\u00e5de andra (du) och tredje person (han\/hon\/den\/det). Dessa skildringar ger flerbottnade perspektiv som g\u00f6r att man l\u00e4ttare kan t\u00e4nka flera aspekter p\u00e5 samma problematik (hur m\u00e5nga flyktingar kan vi ta emot p\u00e5 t\u00e5get? Hur m\u00e5nga flyktingar klarar vi av i ett land?)<\/p>\n

Upps\u00e4ttningen till\u00e5ter att det talas 3 spr\u00e5k p\u00e5 scen (spanska, engelska och svenska). Varje g\u00e5ng det inte var p\u00e5 svenska s\u00e5 visades det p\u00e5 filmduken en \u00f6vers\u00e4ttning d.v.s. p\u00e5 samma s\u00e4tt som Operan g\u00f6r n\u00e4r ett libretto \u00e4r p\u00e5 ett annat spr\u00e5k. Jag kan t\u00e4nka mig att det kan bli ganska f\u00f6rvirrande f\u00f6r de \u00e5h\u00f6rare som enbart kunde svenska, att h\u00e4nga med i handlingen. Samtidigt kanske de spr\u00e5kliga f\u00f6rvirrandet gav en insikt i den alienation som en person p\u00e5 flykt m\u00e5ste k\u00e4nna? Det \u00e4r inte s\u00e5 l\u00e4tt att g\u00f6ra sig f\u00f6rst\u00e5dd i andra l\u00e4nder, n\u00e4r du inte kan prata och uttrycka dig. Din utsatthet blir s\u00e5 mycket st\u00f6rre. Sj\u00e4lv gladdes jag \u00e5t det faktum att jag kunde f\u00f6rst\u00e5 det som sades p\u00e5 scen utan att beh\u00f6va l\u00e4sa p\u00e5 n\u00e5gon sk\u00e4rm och kunde helt fokusera p\u00e5 handling och mimik. D\u00e4remot m\u00e5ste det till\u00e4ggas att spanskan som talades under kv\u00e4llen var mycket mer melodisk och tydlig \u00e4n den engelska som talades. Men s\u00e5 \u00e4r det ju med modersm\u00e5l (de var spansk- och svensktalande)<\/p>\n

Det b\u00e4sta med f\u00f6rest\u00e4llning (1,20 utan paus) var att man inte f\u00f6rs\u00f6kte moralisera t\u00e5gf\u00f6rarens val av beteenden i samband med transporten av flyktingar. Inte heller f\u00f6rs\u00f6kte man skuldbel\u00e4gga m\u00e4nniskors beteenden utmed v\u00e4gen heller. P\u00e5 n\u00e5got vis ville man visa p\u00e5 m\u00e4nniskors br\u00e4cklighet och dess behov av att se sig sj\u00e4lv f\u00f6rst. Kanske kan man inte kr\u00e4va vad som helst av andra\/av fr\u00e4mlingar ? Men ingen vill ju uppfattas som om\u00e4nsklig, ” fr\u00e5ga mig om medk\u00e4nsla, om min eller er medk\u00e4nsla …”. Finns det alltid utrymme f\u00f6r b\u00e5da? Eller m\u00e5ste vi ibland v\u00e4lja att l\u00e5ta andra offras f\u00f6r att vi ska kunna leva som vi g\u00f6r? Borde vi offra mer f\u00f6r andra?<\/p>\n

Genom den h\u00e4r ber\u00e4ttarformen, h\u00e5ller man sig till ett f\u00f6rs\u00f6k att \u00e5terge den vanliga m\u00e4nniskans val att vilja\/kunna engagera sig i det h\u00e4pnadsv\u00e4ckande som tusentals m\u00e4nniskor p\u00e5 flykt naturligtvis inneb\u00e4r. Samtidigt \u00e4r det ju s\u00e5 att vem kan egentligen ”…springa ikapp sin egen r\u00e4ddning” i ett s\u00e5dant utsatt l\u00e4ge? Med viss inlevelsef\u00f6rm\u00e5ga m\u00e5ste man dock st\u00e4lla sig den obehagliga fr\u00e5gan var empatin och solidariteten i oss tar v\u00e4gen n\u00e4r det upplevs kosta oss p\u00e5 att bjuda in m\u00e4nniskor i v\u00e5ra l\u00e4nder. Hur n\u00e4ra en sm\u00e4rtgr\u00e4ns g\u00e5r vi n\u00e4r vi till\u00e5ter en fr\u00e4mling komma in \u00f6ver en landgr\u00e4ns?<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Nattpassage Text och regi Astrid Menasanch Tobieson Musik och ljuddesign Gustav Nordmark Scenografi och ljusdesign Hannele Philipson Kostym och rekvisita Liv Pettersson Urpremi\u00e4r p\u00e5 Kilen, Kulturhuset stadsteatern, Stockholm 7 oktober 2016 Att t\u00e5g tuffar fram p\u00e5 v\u00e5ra sp\u00e5r, att v\u00e5ra t\u00e5g g\u00e5r ofta men s\u00e4llan i tid eller att v\u00e5r t\u00e5g b\u00e5de har andra- och […]<\/p>\n","protected":false},"author":32,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[16,20,30,31],"tags":[],"class_list":{"0":"post-105187","1":"post","2":"type-post","3":"status-publish","4":"format-standard","6":"category-recension","7":"category-film","8":"category-teater","9":"category-teaterrecension","10":"entry"},"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/105187","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/32"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=105187"}],"version-history":[{"count":3,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/105187\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":105191,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/105187\/revisions\/105191"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=105187"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=105187"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=105187"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}