{"id":105139,"date":"2016-10-04T11:53:32","date_gmt":"2016-10-04T10:53:32","guid":{"rendered":"http:\/\/kulturbloggen.com\/?p=105139"},"modified":"2016-10-04T11:53:32","modified_gmt":"2016-10-04T10:53:32","slug":"leif-andree-spelar-leif-det-har-ar-det-markligaste-jobb-jag-har-gjort","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=105139","title":{"rendered":"Leif Andr\u00e9e spelar Leif: Det h\u00e4r \u00e4r det m\u00e4rkligaste jobb jag har gjort"},"content":{"rendered":"
\"Foto:<\/a>
Foto: Carl Bengtsson\/Skarp Agent<\/figcaption><\/figure>\n

Den nyskrivna pj\u00e4sen Leif, om Leif Andr\u00e9e, f\u00e5r urpremi\u00e4r 21 oktober p\u00e5 Kulturhuset Stadsteatern. Leif Andr\u00e9e g\u00f6r rollen som sig sj\u00e4lv. P\u00e5 scen \u00e4ven gitarristen Susanna Risberg p\u00e5 elgitarr. Regi Ole Anders Tandberg. Manus Leif Andr\u00e9e och Lucas Svensson.<\/p>\n

Ett pressmeddelande ber\u00e4ttat:
\nH\u00e4r har ni en som inte lade sig ner att d\u00f6.
\nH\u00e4r har ni en som f\u00f6ll, men reste sig. H\u00e4r har ni en som v\u00e4snades, som sj\u00f6ng, som var tyst, som lever.<\/em><\/p>\n

Leif \u00e4r ber\u00e4ttelsen om Leif Andr\u00e9e, en historia om klass, punk, alkohol, teater, v\u00e5ld, politik och k\u00e4rlek. En historia om livet, en klassresa genom ett s\u00f6nderfallande folkhems-Sverige med en som hela tiden reser sig igen.<\/p>\n

Leif Andr\u00e9e (f 1958) \u00e4r en av v\u00e5ra absolut mest \u00e4lskade sk\u00e5despelare. F\u00f6rra \u00e5ret tilldelades han Thaliapriset f\u00f6r sin prestation i Alexander M\u00f8rk-Eidems upps\u00e4ttning av Ibsens En Folkefiende. Och f\u00f6r m\u00e5nga barn kommer han f\u00f6r alltid att vara Daidalos. Han har gjort en rad stora roller p\u00e5 landets fr\u00e4msta teatrar. H\u00e4r p\u00e5 Kulturhuset Stadsteatern har vi sett honom som Portos i De tre musket\u00f6rerna, som Baloo i Djungelboken, som Jeppe i Jeppe p\u00e5 berget, f\u00f6r att n\u00e4mna n\u00e5gra. Han \u00e4r \u00e4ven k\u00e4nd fr\u00e5n ett stort antal tv- och film-produktioner, bland annat \u201dKaninmannen\u201d, julkalendern \u201dPelle Svansl\u00f6s\u201d, \u201dTomten \u00e4r far till alla barnen\u201d, \u201dOm jag v\u00e4nder mig om\u201d, \u201dKommissarie Sp\u00e4ck\u201d och serien \u201d\u00c4kta m\u00e4nniskor\u201d.<\/p>\n

Leif Andr\u00e9e v\u00e4xte upp i Stockholm men 16 \u00e5r gammal flydde han till Sundsvall f\u00f6r att komma bort fr\u00e5n ett hem pr\u00e4glat av alkohol och v\u00e5ld. I Sundsvall blev simning p\u00e5 elitniv\u00e5 och punkrocken hans r\u00e4ddning. Punkbandet som han spelade i hette Pizzoar. Efter en tid \u00e5terv\u00e4nde han till Stockholm och b\u00f6rjade med teater. Genombrottet som sk\u00e5despelare kom p\u00e5 Teater Galeasen som han var med och startade 1983.<\/p>\n

\u2013 Det h\u00e4r \u00e4r det m\u00e4rkligaste jobb jag har gjort: jag ska spela mig sj\u00e4lv. Det \u00e4r med skr\u00e4ckblandad f\u00f6rtjusning som jag g\u00f6r detta. Det \u00e4r v\u00e4ldigt personligt men jag vill inte bara vara en j\u00e4vla gubbe som babblar om mitt liv, s\u00e4ger Leif Andr\u00e9e. <\/p>\n

Musik har spelat en viktig roll i Leif Andr\u00e9es liv p\u00e5 m\u00e5nga s\u00e4tt och i f\u00f6rest\u00e4llningen kommer det att bli en hel del musik. Medverkar p\u00e5 scen g\u00f6r gitarristen Susanna Risberg p\u00e5 elgitarr.<\/p>\n

\u2013 Musik har hj\u00e4lpt mig att \u00f6verleva m\u00e5nga g\u00e5nger i livet. Och det var min storebrorsa som tog mig med p\u00e5 min f\u00f6rsta konsert. Sen var det inte alltid s\u00e5 kul att h\u00e4nga med brorsan och hans polare n\u00e4r jag var s\u00e5 liten. Men hur som helst s\u00e5 har musiken var helt avg\u00f6rande f\u00f6r mig och jag bygger alla mina roller p\u00e5 musik, s\u00e4ger Leif Andr\u00e9e. <\/p>\n

Ole Anders Tandberg \u00e4r regiss\u00f6r till en rad kritikerrosade upps\u00e4ttningar, nu senast F\u00e5glarna (Dramaten), Min kamp (Kulturhuset Stadsteatern) och Don Giovanni (Operan). Ole Anders Tandberg l\u00e4rde k\u00e4nna Leif Andr\u00e9e redan 1987 d\u00e5 han s\u00e5g honom i Sakrament p\u00e5 Teater Galeasen. De har tidigare samarbetat i flera upps\u00e4ttningar, exempelvis Peer Gynt (Riksteatern, 1995), Onda andar och Jeppe p\u00e5 berget (Stockholms stadsteater, 2006 och 2011).<\/p>\n

\u2013 Jag har h\u00f6rt en hel del av Leifs historier. Och det som alltid sl\u00e5r mig \u00e4r hur d\u00f6den alltid varit s\u00e5 n\u00e4rvarande i hans liv. V\u00e5ra liv \u00e4r s\u00e5 korta. Leif lever sitt liv som en protest mot d\u00f6den. Om det \u00e4r n\u00e5gon som skulle kunna vara od\u00f6dlig s\u00e5 \u00e4r det Leif Andr\u00e9e. Den h\u00e4r pj\u00e4sen \u00e4r ocks\u00e5 en ber\u00e4ttelse om en tid som \u00e4r borta. En tid d\u00e4r det fanns ett annat s\u00e4tt att t\u00e4nka, s\u00e4ger Ole Anders Tandberg.<\/p>\n

Pj\u00e4sen hade till en b\u00f6rjan undertiteln \u201dtack och f\u00f6rl\u00e5t\u201d. Detta f\u00f6r att Leif Andr\u00e9e alltid b\u00f6rjar m\u00f6ten och andra sammanhang med att be om urs\u00e4kt f\u00f6r att han vet att han kommer att g\u00f6ra n\u00e5got eller s\u00e4ga n\u00e5got som han kanske inte skulle ha gjort eller sagt\u2026<\/p>\n

Pj\u00e4sen om Leif Andr\u00e9e \u00e4r skriven av dramatikern Lucas Svensson som st\u00e5tt bakom flera av de senaste \u00e5rens mest omtalade nyskrivna pj\u00e4ser, som Fosterlandet och Olof Palme – en pj\u00e4s fr\u00e5n Sverige f\u00f6r att n\u00e4mna n\u00e5gra.<\/p>\n

Susanna Risberg (f\u00f6dd 1990) \u00e4r en av landets fr\u00e4msta gitarrister i sin generation och beskrivs ofta som ett stj\u00e4rnskott p\u00e5 den svenska jazzscenen. Vid 24 \u00e5rs \u00e5lder har hon redan hunnit vara solist med ett flertal storband och symfoniorkestrar, turn\u00e9rat norden runt, vunnit Hagstr\u00f6m Stipendiet tv\u00e5 g\u00e5nger och studerat vid KMH, och Berklee, d\u00e4r hon bl.a. vann det prestigefyllda \u201cJimi Hendrix Award \u201911\u201d. Hon spelar med artister som Marit Bergman, sin egen grupp Susanna Risberg Trio. Henric De La Cour och Miriam Bryant. Hon har f\u00e5tt flera utm\u00e4rkelser, nu senast (2015) Jazzkatten som \u201d\u00c5rets nykomling\u201d. Susanna Risberg Trios kritikerhyllade debutalbum kom 2013. Detta blir f\u00f6rsta g\u00e5ngen hon medverkar i en teaterf\u00f6rest\u00e4llning.<\/p>\n

Leif
\nAV LUCAS SVENSSON OCH LEIF ANDR\u00c9E<\/strong>
\nUrpremi\u00e4r 21 oktober 2016, Lilla scenen
\nRegi: Ole Anders Tandberg
\nScenografi och kostym: Maria Geber
\nLjus: Jonathan Winbo
\nMask: Ulrika Ritter<\/p>\n

Medverkande: Leif Andr\u00e9e
\nMedverkande musiker: Susanna Risberg<\/strong><\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Den nyskrivna pj\u00e4sen Leif, om Leif Andr\u00e9e, f\u00e5r urpremi\u00e4r 21 oktober p\u00e5 Kulturhuset Stadsteatern. Leif Andr\u00e9e g\u00f6r rollen som sig sj\u00e4lv. P\u00e5 scen \u00e4ven gitarristen Susanna Risberg p\u00e5 elgitarr. Regi Ole Anders Tandberg. Manus Leif Andr\u00e9e och Lucas Svensson. Ett pressmeddelande ber\u00e4ttat: H\u00e4r har ni en som inte lade sig ner att d\u00f6. H\u00e4r har […]<\/p>\n","protected":false},"author":13,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[20],"tags":[8726],"class_list":{"0":"post-105139","1":"post","2":"type-post","3":"status-publish","4":"format-standard","6":"category-film","7":"tag-leif-andree","8":"entry"},"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/105139","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/13"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=105139"}],"version-history":[{"count":1,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/105139\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":105141,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/105139\/revisions\/105141"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=105139"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=105139"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=105139"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}