{"id":105094,"date":"2016-10-02T15:57:46","date_gmt":"2016-10-02T14:57:46","guid":{"rendered":"http:\/\/kulturbloggen.com\/?p=105094"},"modified":"2016-10-02T17:03:13","modified_gmt":"2016-10-02T16:03:13","slug":"sprakande-svangigt-fyrverkeri-my-way-med-claes-malmberg-helena-paparizou-och-jan-malmsjo","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=105094","title":{"rendered":"Sprakande sv\u00e4ngigt fyrverkeri &#8211;  My Way med Claes Malmberg, Helena Paparizou och Jan Malmsj\u00f6"},"content":{"rendered":"<p><a href=\"http:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2016\/10\/63964909-dADoF.jpg\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" class=\"alignnone size-medium wp-image-105105\" src=\"http:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2016\/10\/63964909-dADoF-300x208.jpg\" alt=\"63964909-dadof\" width=\"300\" height=\"208\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2016\/10\/63964909-dADoF-300x208.jpg 300w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2016\/10\/63964909-dADoF.jpg 630w\" sizes=\"auto, (max-width: 300px) 100vw, 300px\" \/><\/a>Krogshow p\u00e5 Kajskjul 8 i G\u00f6teborg<\/p>\n<p>Premi\u00e4r 30\/9 2016<\/p>\n<p>Spelas h\u00f6sten 2016<\/p>\n<p>Regi: Lennie Norman<\/p>\n<p>Kapellm\u00e4stare: Thomas Darelid<\/p>\n<p>&nbsp;<\/p>\n<p>\u00c4r mig veterligen f\u00f6rsta g\u00e5ngen jag recenserar\u00a0 krogshow och dessutom premi\u00e4r vad betr\u00e4ffar att se denna trio\u00a0 live. Ville verkligen\u00a0passa p\u00e5 att hinna\u00a0uppleva Jan Malmsj\u00f6, en tidigare\u00a0Dramaten-sk\u00e5despelare och artist som Ronny J\u00f6nssons skapare (kommer ni ih\u00e5g honom?) \u00a0har som idol.\u00a0 Blev tyv\u00e4rr aldrig av att jag gick och s\u00e5g Claes\u00a0spela mot sin idol i lustfylld\u00a0\u00a0utomhusteater i min hemkommun M\u00f6lndal. D\u00e4rf\u00f6r tog jag chansen nu.\u00a0\u00a0Ska direkt p\u00e5peka att jag bevittnade l\u00f6rdagens f\u00f6rest\u00e4llning. F\u00f6rest\u00e4llningen precis efter premi\u00e4rens urladdning brukar betecknas som en utmaning, var absolut inte fullsatt varf\u00f6r jag fick en bra plats.\u00a0Intill mig n\u00e4rmast scenkanten satt ett bubblande glatt s\u00e4llskap, vilka visade sig vara v\u00e4nner till &#8221;grekinnan&#8221; Helena.\u00a0 Lyfter fram\u00a0detta som en of\u00f6rutsedd tilldragelse, som ett bevis p\u00e5 b\u00e5de det vanskliga och tacksamma i att spela p\u00e5 publikens sammans\u00e4ttning.\u00a0 N\u00e5got som vanligtvis \u00e4r &#8221;first class&#8221; Malmbergs paradgren,\u00a0 ocks\u00e5 ett trick som scenens 84 \u00bd \u00e5ring ideligen k\u00f6rde. Som en sj\u00e4lvironisk grimas\u00a0l\u00e4t han blicken st\u00e4ndigt fastna\u00a0p\u00e5 en fager kvinna i ovan n\u00e4mnda s\u00e4llskap, ett s\u00e4llskap som gav\u00a0h\u00f6gsta betyg \u00e5t vad de sett.<\/p>\n<p>My Way\u00a0best\u00e5r under halvannan timme\u00a0av ett program\u00a0vars doft av Rat Pack och Las Vegas \u00e4r omissk\u00e4nnlig.\u00a0 Huvudingredienserna \u00e4r s\u00e5ng, skratt och sj\u00e4lvbespegling!\u00a0 Till sin hj\u00e4lp har de medverkande regiss\u00f6r Lennie Norman j\u00e4mte ett alldeles enast\u00e5ende\u00a0 8-manna band. Man hade absolut ett mycket ledigt f\u00f6rh\u00e5llningss\u00e4tt till manus\u00a0I motsats till jazzmusikerna i orkestern frossades i improvisationer likt\u00a0sm\u00e5tokiga infall.\u00a0 Merparten av l\u00e5tlistan \u00e4r emellertid h\u00e4mtad fr\u00e5n eleganterna i The Rat Pack vars gyllene epok\u00a0var tidigt 60-tal.<\/p>\n<p>Finns mycket jag \u00e4r f\u00f6rtjust i, framf\u00f6r allt fantastiska arr av Darelid vid flygeln och pendelr\u00f6relserna mellan det l\u00e4ttsinnigt fartfyllda och instoppade andningsh\u00e5l av melankoli. Att tv\u00e5 herrar som gjort mycket musikaler och i Malmsj\u00f6s fall\u00a0rent av operetter,\u00a0vid n\u00e5gra tillf\u00e4llen\u00a0sjunger svajigt mer \u00e4n snyggt, har\u00a0man \u00f6verseende med. F\u00f6r sk\u00f6ns\u00e5ngen har ju schlagerdrottningen Paparizou anlitats. Hon g\u00f6r bland annat sm\u00e4ktande sj\u00e4lvklara\u00a0versioner av <em>Accentuate The Positive, Love And Marriage <\/em>och den f\u00f6r henne tidigare ok\u00e4nda Doris Day &#8211; d\u00e4ngan\u00a0<em>Que Sera Sera<\/em>. Jag blir inte speciellt\u00a0k\u00e4nslom\u00e4ssigt ber\u00f6rd av hennes kunnande, fast hon\u00a0alstrar en\u00a0 beundransv\u00e4rd s\u00e4kerhet och har\u00a0osviklig tontr\u00e4ff.<\/p>\n<p>Malmberg \u00e4r \u00f6verlag mer \u00e4n\u00a0godk\u00e4nd n\u00e4r han snirklar sig igenom verser och refr\u00e4ng. I <em>I\u00a0Got You Under My Skin, It Don\u00b4t Mean A Thing<\/em> och<em>\u00a0Don\u00b4t Get Around Much Anymore\u00a0<\/em>\u00e4r de ordviga m\u00e4nnen\u00a0till och med riktigt bra, uppbackade av\u00a0 n\u00e4stan osannolikt f\u00f6ljsamma sammansvetsade\u00a0musiker. Aftonens \u00f6verl\u00e4gset mest emotionella sekvens levereras av Malmsj\u00f6, efter att\u00a0han\u00a0f\u00e5tt legendarstatus av sin yngre kollega. Det var t\u00e5rdrypande\u00a0 n\u00e4r\u00a0\u00e5ldermannen\u00a0l\u00e5ngsamt textade och str\u00e4ckte ut i\u00a0<em>Mr Bojangles<\/em>, som b\u00e4ddats in i ett bl\u00e4ndande vackert arrangemang. Malmsj\u00f6s utomordentliga diktion, pausering och\u00a0minspel\u00a0kommer till sin r\u00e4tt m\u00e5nga g\u00e5nger.<\/p>\n<p>Flera av\u00a0instrumentalisterna har jag h\u00f6rt i otaliga jazzsammanhang, till och med konverserat. Kompet med Anders Kjellberg och Matz Nilsson\u00a0 vet exakt\u00a0hur man f\u00e5r till b\u00e5de r\u00e5sv\u00e4ng och finlir. Bl\u00e5ssektionen \u00e4r ett under av perfekt samst\u00e4mmighet, f\u00f6rutom att de f\u00f6rfogar \u00f6ver eminenta solister. I Spinning<em> Wheel<\/em>\u00a0 befinner\u00a0 sig bl\u00e5sarna i himmelriket och jag i extas.\u00a0De som mest och mycket v\u00e4lf\u00f6rtj\u00e4nt solar i en gl\u00e4nsande omgivning \u00e4r Bj\u00f6rn Cedergren p\u00e5 &#8221;herrsax&#8221; och \u00e4n mer\u00a0min personlige favorit Samuel Olsson p\u00e5 sordinerad &#8221;bronstrumpet&#8221;. Bandet \u00e4r makal\u00f6st bra och blir \u00e4nnu b\u00e4ttre allt eftersom temperaturen stiger, g\u00f6r inget\u00a0halvhj\u00e4rtat! De inleder stompigt, beh\u00e4rskar till fullo swingbetonade partynummer,\u00a0lirar lyriskt avm\u00e4tt n\u00e4r s\u00e5 kr\u00e4vs\u00a0 samt\u00a0bem\u00e4strar \u00e4ven schlagerkonceptet. Den utdragna finalen inklusive inbakade extranummer formar sig till en hyllning till Frankie\u00a0 och Co. j\u00e4mte en dito blinkning\u00a0till\u00a0egna\u00a0karri\u00e4rer. Stod ut mest i deras potpurri \u00a0gjorde <em>New York New York, My Number One, Hej Clown <\/em>samt den av Malmberg\u00a0kultf\u00f6rklarade barndomssingeln\u00a0<em> Bygga upp\u00a0ett stort\u00a0berg.<\/em><\/p>\n<p>H\u00e4cklande och sj\u00e4lvironi har alltid varit v\u00e4sentligt f\u00f6r komiker och\u00a0var ett dominant inslag hos\u00a0Rat Pack, inget undantag vad g\u00e4ller &#8221;My Way&#8230; eller V\u00e5r Way&#8221;. Stj\u00e4rntrions g\u00f6teborgare undviker denna g\u00e5ng att sk\u00e4mta om\u00a0politik och snarlika \u00e4mnen. Ist\u00e4llet\u00a0gycklar\u00a0han om\u00a0kompisen K\u00f6rberg och dissar jazz,\u00a0monologer f\u00f6rst\u00e5s i r\u00e5 men hj\u00e4rtlig anda. Konsten \u00e4r att i tid\u00a0hitta ut ur labyrinten, vilket inte alltid lyckas helt.\u00a0Men\u00a0 definitivt oftast hysteriskt roligt och of\u00f6ruts\u00e4gbart.\u00a0 Artisterna p\u00e5 scen st\u00e5r nakna i rollen som sig sj\u00e4lva, vilket \u00e4r modigt. Jan Malmsj\u00f6 spelar enligt mig, en aning f\u00f6r mycket p\u00e5 gubbsjuka. Hans\u00a0anekdoter\u00a0\u00a0p\u00e5 temat\u00a0bekr\u00e4ftelse och i v\u00e4rsta fall motsatsen \u00e4r dock r\u00f6rande och dr\u00e5pliga; ger upphov till m\u00e5nga goda\u00a0skratt. Med tanke p\u00e5 de skador han \u00e5drog sig efter\u00a0 fall i rulltrappa p\u00e5 Arlanda, n\u00e5got han tacksamt anv\u00e4nder sig av i den v\u00e4lekiperade showen, kan en undra hur n\u00e4ra de var av man tvingades\u00a0 st\u00e4lla in eller skjuta p\u00e5 speldatum?\u00a0Vill f\u00f6rresten\u00a0 flika in att de sk\u00e4mtsamma\u00a0uttryck som\u00a0omg\u00e4rdas av citattecken \u00e4r h\u00e4mtade\u00a0fr\u00e5n antingen Malmsj\u00f6s eller Malmbergs mun.<\/p>\n<p>Har som sagt inte mycket j\u00e4mf\u00f6relser att tillg\u00e5. Vill varmt rekommendera en p\u00e5kostad gener\u00f6s show. Sm\u00e4rre skavanker har jag f\u00f6rdrag med.\u00a0Skaffar ni biljett kan\u00a0se fram emot\u00a0en tillst\u00e4llning\u00a0som inger hopp om livet.<\/p>\n<p>Musiker: Thomas Darelid kapellm\u00e4stare &amp; flygel, Anders Kjellberg trummor, Matz Nilsson bas, Johan Borgstr\u00f6m saxofon, Bj\u00f6rn Cedergren saxofon, Janne Bjerger trumpet, Samuel Olsson trumpet och Peter Johansson trombon.<\/p>\n<p>&nbsp;<\/p>\n<p>&nbsp;<\/p>\n<p>&nbsp;<\/p>\n<p>&nbsp;<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"<p>Krogshow p\u00e5 Kajskjul 8 i G\u00f6teborg Premi\u00e4r 30\/9 2016 Spelas h\u00f6sten 2016 Regi: Lennie Norman Kapellm\u00e4stare: Thomas Darelid &nbsp; \u00c4r mig veterligen f\u00f6rsta g\u00e5ngen jag recenserar\u00a0 krogshow och dessutom premi\u00e4r vad betr\u00e4ffar att se denna trio\u00a0 live. Ville verkligen\u00a0passa p\u00e5 att hinna\u00a0uppleva Jan Malmsj\u00f6, en tidigare\u00a0Dramaten-sk\u00e5despelare och artist som Ronny J\u00f6nssons skapare (kommer ni ih\u00e5g [&hellip;]<\/p>\n","protected":false},"author":34,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[16,20],"tags":[],"class_list":["post-105094","post","type-post","status-publish","format-standard","category-recension","category-film","entry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/105094","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/34"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=105094"}],"version-history":[{"count":7,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/105094\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":105109,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/105094\/revisions\/105109"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=105094"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=105094"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=105094"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}