{"id":105064,"date":"2016-10-01T15:27:26","date_gmt":"2016-10-01T14:27:26","guid":{"rendered":"http:\/\/kulturbloggen.com\/?p=105064"},"modified":"2016-10-01T16:27:06","modified_gmt":"2016-10-01T15:27:06","slug":"madness","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=105064","title":{"rendered":"Madness p\u00e5 Gr\u00f6na Lund: recension och bildgalleri"},"content":{"rendered":"

\"c-img_2664\"<\/a><\/p>\n

Madness p\u00e5 Gr\u00f6na Lund<\/strong>
\nStockholm 30 september 2016
\nBetyg 3<\/p>\n

N\u00e4r Madness lirat p\u00e5 hemmaplan p\u00e5 sistone s\u00e5 har de varit stens\u00e4kra p\u00e5 att publiken \u00e4r med fr\u00e5n start med fezar p\u00e5 huvudet, plakat med textcitat, ballonger och vimplar. D\u00e5 \u00f6ppnar de ofta med \u201dHouse of fun\u201d, forts\u00e4tter med \u201dEmbarrassment\u201d och \u201dThe Prince\u201d. F\u00f6rst en bra bit senare i konserten s\u00e5 kliver de in med r\u00f6jaren och genombrottsl\u00e5ten \u201dOne Step Beyond\u201d.<\/p>\n

I g\u00e5r lirade de p\u00e5 bortaplan. Och det k\u00e4ndes som att de ville f\u00e5 ig\u00e5ng publiken direkt. D\u00e4rf\u00f6r valde de att h\u00f6ja temperaturen direkt med att riva av \u201dOne Step Beyond\u201d, och det fungerade. Sedan kom en mix av 80-talsl\u00e5tar varvat med n\u00e5gra helt nya som \u00e4r h\u00e4mtade fr\u00e5n det kommande albumet.
\nDe som k\u00e4nner igen n\u00e5gon mer l\u00e5t av Madness \u00e4n \u201dOur House\u201d fick det mesta av sitt lystm\u00e4te uppfyllt. Hela sex l\u00e5tar var h\u00e4mtade fr\u00e5n debutalbumet som kom 1979. N\u00e5got som den karismatiske Graham Sugs McPherson tog upp n\u00e4r han p\u00e5annonserade en av alla klassiker.<\/p>\n

– Ni som st\u00e5r h\u00e4r framme var ju inte ens f\u00f6dda n\u00e4r denna kom. Kanske inte ens era f\u00f6r\u00e4ldrar. Hoppas att ni inte slarvar med skolan. Det gjorde jag. Om ni inte sk\u00f6ter er och skolarbetet s\u00e5 kanske ni slutar som han d\u00e4r, sade Sugs och pekade p\u00e5 saxofonisten Lee Jay Thompson.<\/p>\n

Vid det laget hade det flesta f\u00f6rst\u00e5tt att konserten skulle lyfta rej\u00e4lt i och med att de sl\u00e4ppte loss med \u201dBaggy Trousers\u201d som sista l\u00e5t, innan extranumren.<\/p>\n

Om n\u00e5gra veckor kommer allts\u00e5 deras n\u00e4sta album. Givetvis presenterade de n\u00e5gra l\u00e5tar d\u00e4rifr\u00e5n. Deras senaste produktioner skiljer sig en hel del fr\u00e5n det de gjorde under f\u00f6rra \u00e5rtusendet av f\u00f6rklarliga sk\u00e4l. Fr\u00e4mst handlar det om att de blivit \u00e4ldre. De \u00e4r inte lika \u201dNutty\u201d l\u00e4ngre. De \u00e4r inte l\u00e4ngre ett g\u00e4ng halvtokiga gossar fr\u00e5n Camden. De har med \u00e5ren blivit \u00e4ldre m\u00e4n fr\u00e5n London. De r\u00f6r sig inte lika fort och galet p\u00e5 scenen och Suggs har s\u00e4nkt sig en oktav i r\u00f6stl\u00e4get.<\/p>\n

\u00c5lderns p\u00e5verkan m\u00e4rktes dock inte p\u00e5 Mike Barson. Pianointrot till \u201dShut Up\u201d \u00e4r klassiskt och allt han gjorde med sin svart-vitrutiga klaviatur denna kv\u00e4ll satt lika snyggt som \u201den fez p\u00e5 ett Madness-fan\u201d. Dessutom inneh\u00e5ller den l\u00e5ten n\u00e5gra textrader som \u00e4r ytterst aktuella i dagens Sverige. S\u00e5 l\u00e4nge man bl\u00e5nekar till allt och skyller ifr\u00e5n sig s\u00e5 kommer man att g\u00e5 fri.
\nI’m as honest as the day is long,
\nThe longer the daylight, the less I do wrong<\/em>
\nEn liten bonus som ibland dyker upp under deras konserter \u00e4r n\u00e4r bandet ger Sugs en liten paus och l\u00e5ter Chris Foreman f\u00e5 h\u00e4rja fritt. P\u00e5 Gr\u00f6nan f\u00f6ll valet p\u00e5 \u201dHighway to Hell\u201d. Ett ohyggligt malplacerat val men ack s\u00e5 kul.
\nEn l\u00e5t som nya \u201dMr Apples\u201d \u00e4r ungef\u00e4r var de st\u00e5r nu. Den \u00e4r en betraktelse av en respekterad man som blir n\u00e5got helt annat n\u00e4r solen g\u00e5tt ner. D\u00e5 kommer bilden av en helt annan person fram.
\nDen kom som f\u00f6rsta extranummer innan slutfyrverkeriet kom i form av deras signum, Madness, som \u00e4r en cover av den nyligen bortg\u00e5ngne Prince Buster.<\/p>\n

Innan Suggs och \u201dgrabbarna\u201d gick av scenen s\u00e5 blev de \u00e4ntligen s\u00e5 d\u00e4r Madness-galna som de en g\u00e5ng var hela tiden. \u201dNightboat to Cairo\u201d inneh\u00f6ll det mesta av stolligheter man kan t\u00e4nka sig.<\/p>\n

Som helhet blev det inte en speciellt galen kv\u00e4ll. M\u00f6jligtvis en halvgalen. De mest h\u00e4ngivna fansen har ju blivit lika mycket \u00e4ldre som Madness sj\u00e4lva.<\/p>\n

En helt igenom en OK konsert som inte gjorde n\u00e5gon besviken men heller inte lyfte till n\u00e5gra riktigt h\u00f6ga h\u00f6jder.
\nMen jag tror \u00e4nd\u00e5 att Prince Buster satt d\u00e4ruppe p\u00e5 en molntapp och nj\u00f6t i fulla drag, trots allt.<\/p>\n

Foto: BeA Nilsson<\/strong><\/p>\n

Madness:
\nGraham \u201dSugs\u201d MacPherson \u2013 S\u00e5ng
\nLee Jay \u201dEl Thommo\u201d Thompson – Sax
\nChristopher \u201dChrissy Boy\u201d Foreman \u2013 Gitarr
\nMark \u201dBedders\u201d Bedford \u2013 Bas
\nDanniel \u201dWoody\u201d Woodgate – Trummor
\nMichael \u201dMonsieur Barso\u201d Barson – Keyboard<\/p>\n

\"c-img_2681\"<\/a><\/p>\n

\"c-img_2684\"<\/a><\/p>\n

\"c-img_2686\"<\/a><\/p>\n

\"c-img_2701\"<\/a><\/p>\n

\"c-img_2757\"<\/a><\/p>\n

\"c-img_2764\"<\/a><\/p>\n

\"c-img_2776\"<\/a><\/p>\n

\"c-img_2798\"<\/a><\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Madness p\u00e5 Gr\u00f6na Lund Stockholm 30 september 2016 Betyg 3 N\u00e4r Madness lirat p\u00e5 hemmaplan p\u00e5 sistone s\u00e5 har de varit stens\u00e4kra p\u00e5 att publiken \u00e4r med fr\u00e5n start med fezar p\u00e5 huvudet, plakat med textcitat, ballonger och vimplar. D\u00e5 \u00f6ppnar de ofta med \u201dHouse of fun\u201d, forts\u00e4tter med \u201dEmbarrassment\u201d och \u201dThe Prince\u201d. F\u00f6rst en […]<\/p>\n","protected":false},"author":13,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[7],"tags":[],"class_list":["post-105064","post","type-post","status-publish","format-standard","category-musik","entry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/105064","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/13"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=105064"}],"version-history":[{"count":5,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/105064\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":105078,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/105064\/revisions\/105078"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=105064"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=105064"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=105064"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}