{"id":104933,"date":"2016-09-25T07:17:37","date_gmt":"2016-09-25T06:17:37","guid":{"rendered":"http:\/\/kulturbloggen.com\/?p=104933"},"modified":"2016-09-25T07:17:49","modified_gmt":"2016-09-25T06:17:49","slug":"dylansallskapet-ar-rolig-men-ocksa-tragisk-komisk-och-tragikomisk","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=104933","title":{"rendered":"Dylans\u00e4llskapet – rolig men ocks\u00e5 tragisk, komisk och tragikomisk"},"content":{"rendered":"

\"Dylan\"<\/a><\/p>\n

Dylans\u00e4llskapet<\/strong>
\nAv Dennis Magnusson
\nRegi Dennis Sandin
\nScenografi Sven Haraldsson
\nKostym och mask Patricia Svajger
\nLjus Ulf Englund
\nLjud Lisa Norman
\nMusik Mikael Svanevik
\n– premi\u00e4r p\u00e5 Lilla scenen, Stadsteatern 24 september 2016<\/p>\n

V\u00e4nskap mellan m\u00e4n \u00e4r n\u00e5got som jag tror b\u00e5de m\u00e4n och kvinnor ibland funderar \u00f6ver. Inte f\u00f6r att vi inte tror att den finns, utan f\u00f6r att kvinnors v\u00e4nskap (med b\u00e5de m\u00e4n och kvinnor) p\u00e5 n\u00e5got vis verkar vara sj\u00e4lvklarare \u00e4n m\u00e4ns relationer med varandra. Jag har ingen statistik som \u00e4r s\u00e4kerst\u00e4lld p\u00e5 n\u00e5got vis, men det jag h\u00f6r fr\u00e5n b\u00e5de m\u00e4n och kvinnor i min v\u00e4nskapskrets \u00e4r att kvinnor har b\u00e5de fler v\u00e4nner och pratar djupare med sina v\u00e4nner. De sociala koderna, anser m\u00e5nga m\u00e4n \u00e4r sv\u00e5ra om man inte har ett stort gemensamt intresse. M\u00e4nnen i ”Dylans\u00e4llskapet” har definitivt Bob Dylan gemensamt, men d\u00e4rut\u00f6ver inte samma plattform att st\u00e5 p\u00e5.<\/p>\n

D\u00e4rf\u00f6r \u00e4r det v\u00e4ldigt sp\u00e4nnande och intressant att se ett drama som baserar sig p\u00e5 dessa m\u00e4ns v\u00e4nskaper. F\u00f6r vad pratar m\u00e4n om? Vad bekymrar dem i deras relationer till v\u00e4rlden och andra? Har de hemligheter som vi inte vet om och skulle f\u00f6rundras \u00f6ver? Manlig v\u00e4nskap mellan heterosexuella borde ju vara mer \u00e4n ryggdunkningar.<\/p>\n

\"dylanallskapet2\"<\/a>Jag ska villigt erk\u00e4nna att mina kunskaper om Bob Dylan inte \u00e4r de djupaste.N\u00e4r jag h\u00f6r flera av hans l\u00e5tar f\u00f6re f\u00f6rest\u00e4llningen (spelades bl.a. p\u00e5 damernas toalett) s\u00e5 blir det dock aha-upplevelser och jag k\u00e4nner igen m\u00e5nga av dem. Kan till och med sjunga med i refr\u00e4ngerna. Men jag f\u00e5r v\u00e4l f\u00f6rsvarar mig med att Dylan inte tillh\u00f6r min generation. N\u00e4r f\u00f6rest\u00e4llningen b\u00f6rjar och m\u00e5nga Dylan sk\u00e4mt dras och kvinnorna bredvid mig, som tydligen kan sin Dylan, skrattar \u00e5t m\u00e5nga fler sk\u00e4mt \u00e4n jag. D\u00e5 funderar jag \u00f6ver om hela manuset\/f\u00f6rest\u00e4llningen kommer att kr\u00e4va att man kan ing\u00e5ende mycket om Bob. Kommer jag k\u00e4nna ett utanf\u00f6rskap? Min egen humor ifr\u00e5gasatte jag tack och lov inte – det f\u00e5r bli en annan g\u00e5ng. <\/p>\n

Efter en stund inser jag tack och lov att jag att faktiskt har en f\u00f6rdel av att inte kunna allt om musikern. F\u00f6r det publiken g\u00f6r som kan n\u00e5got om Dylan, \u00e4r att skapa sig en subgrupp av inb\u00f6rdes beundran p\u00e5 plats och det \u00e4r precis det som m\u00e4nnen p\u00e5 scen ocks\u00e5 \u00e5terspeglar. De tittar p\u00e5 varann och nickar ”eller hur!?”och skrattar ikapp n\u00e4r de h\u00f6r ett sk\u00e4mt d\u00e4r de vet antingen b\u00f6rjan eller slutet. Det \u00e4r naturligtvis inte fel och kan vara ganska sk\u00f6nt, men man missar eventuellt en och annan nyans till kanske. Jag skrattar dock \u00e5t det som en utomst\u00e5ende skrattar \u00e5t och \u00e5t fenomenet ”Dylan” som sammankomst f\u00f6r att slippa visa sina k\u00e4nslor och s\u00e4ga som det \u00e4r( …”att man ska visa sina k\u00e4nslor \u00e4r en myt”).<\/p>\n

M\u00e4nnen tr\u00e4ffas var fj\u00e4rde m\u00e5nad, \u00e4ter samma middag varje \u00e5rstid, pratar om Dylan, flyr v\u00e4rlden tillsammans och ber\u00e4ttar om vilka tankar de har\/har haft om ikonen sedan sist. Sakta men s\u00e4kert sipprar otroheten, sjukdomar, ensamhet, livskriser och existensiella tankar fram genom musiklegenden. Man l\u00e5ter \u00e5ngest krypa fram, f\u00f6r att sedan s\u00e4tta Dylans hatten p\u00e5, och distansera sig sj\u00e4lv genom hans musik. Inget kan ju s\u00e4gas b\u00e4ttre \u00e4n genom Bob.
\nTempot i f\u00f6rest\u00e4llningen var ganska l\u00e5ngsamt och det kanske \u00e4r n\u00f6dv\u00e4ndigt i det samtalsforumet som gestaltades. Dock tror jag att fr\u00e5gor och svar dem emellan kommer att spetsas till efter dagens premi\u00e4r, vilket kommer att ge mer n\u00e4ring och energi \u00e5t hela f\u00f6rest\u00e4llningen. Kv\u00e4llen var lite f\u00f6r melodisk f\u00f6r dess inneh\u00e5ll.<\/p>\n

Det \u00e4r sk\u00e5despelare med stor rutin som spelar i f\u00f6rest\u00e4llningen. Med j\u00e4mna mellanrum funderar jag \u00f6ver om det \u00e4r f\u00f6r att rollerna \u00e4r ungef\u00e4r lika stora, som ingen av dem utm\u00e4rker sig eller om det \u00e4r att karakt\u00e4rerna inte till\u00e5ts ta mer plats i sina homogena m\u00f6ten med varandra? Det \u00e4r dock v\u00e4ldigt ovanligt att 4 manliga sk\u00e5despelare, allihop skulle kunna vara huvudrollsinnehavaren i en och samma pj\u00e4s. Det ger faktiskt r\u00e4ttvisan ett balanserat- och solidariskt ansikte . Det \u00e4r vackert med manlig v\u00e4nskap p\u00e5 \u00f6msesidig niv\u00e5 d\u00e4r hela gruppen ger alla ett merv\u00e4rde.<\/p>\n

I mitt eget lilla fack av inb\u00f6rdes beundran (vi kulturn\u00f6rdar) skulle jag vilja utmana den framtida publiken till att se mer \u00e4n enbart haha-sk\u00e4mten. Jag tror att m\u00e5nga t\u00e4nker att f\u00f6rest\u00e4llningen var rolig. Den var rolig. Men den var inte bara rolig. Den var ocks\u00e5 tragisk, komisk och tragikomisk. Det \u00e4r inget farligt att k\u00e4nna efter lite. Godisp\u00e5sen inneh\u00e5ller inte bara en karamellsort. V\u00e5ga l\u00e4gg p\u00e5 en annan lins \u00e4n Dylans nyanser p\u00e5 f\u00f6rest\u00e4llningen. Det finns fler klanger att njuta av, \u00e4n tonerna av de sj\u00e4lvklaraste.
\nSlutligen kan jag konstatera att sj\u00e4lvbedr\u00e4geriet och illusionen om meningen med v\u00e5ra liv m\u00e5 vara olika men \u00e4nd\u00e5 utbrett i oss all. Vi m\u00e4nniskor vaggar in oss sj\u00e4lva i dr\u00f6mmar som inte \u00e4r rimliga och d\u00e5 \u00e4r besvikelsen helt klart en sj\u00e4lvklarhet (”Forever young”). <\/p>\n

Foto: Petra Hellberg<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Dylans\u00e4llskapet Av Dennis Magnusson Regi Dennis Sandin Scenografi Sven Haraldsson Kostym och mask Patricia Svajger Ljus Ulf Englund Ljud Lisa Norman Musik Mikael Svanevik – premi\u00e4r p\u00e5 Lilla scenen, Stadsteatern 24 september 2016 V\u00e4nskap mellan m\u00e4n \u00e4r n\u00e5got som jag tror b\u00e5de m\u00e4n och kvinnor ibland funderar \u00f6ver. Inte f\u00f6r att vi inte tror att […]<\/p>\n","protected":false},"author":32,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[16,20,30,31],"tags":[12999,4955,12288,7643],"class_list":{"0":"post-104933","1":"post","2":"type-post","3":"status-publish","4":"format-standard","6":"category-recension","7":"category-film","8":"category-teater","9":"category-teaterrecension","10":"tag-dylansallskapet","11":"tag-scenkonst","12":"tag-teater","13":"tag-teaterkritik","14":"entry"},"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/104933","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/32"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=104933"}],"version-history":[{"count":4,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/104933\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":104939,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/104933\/revisions\/104939"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=104933"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=104933"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=104933"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}