{"id":104889,"date":"2016-09-22T19:27:51","date_gmt":"2016-09-22T18:27:51","guid":{"rendered":"http:\/\/kulturbloggen.com\/?p=104889"},"modified":"2016-09-22T19:27:51","modified_gmt":"2016-09-22T18:27:51","slug":"niklas-radstrom-berattar-om-sin-nya-bok-en-marialegend","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=104889","title":{"rendered":"Niklas R\u00e5dstr\u00f6m ber\u00e4ttar om sin nya bok, En Marialegend"},"content":{"rendered":"

\"radstrom2\"<\/a><\/p>\n

En Marialegend<\/a>
\nF\u00f6rfattare Niklas R\u00e5dstr\u00f6m<\/a><\/p>\n

Niklas R\u00e5dstr\u00f6m \u00e4r en av de mest intressanta svenska f\u00f6rfattarna idag. Han v\u00e4jer inte f\u00f6r de stora utmaningarna eller f\u00f6r de sv\u00e5ra fr\u00e5gorna. Han v\u00e5gade sig p\u00e5 att skriva ett teatermanus om bibeln. I v\u00e5ras kom hans nyaste roman, En Marialegend, som egentligen \u00e4r tre romaner i en, eller tre ber\u00e4ttelser i samma bok.<\/p>\n

Varf\u00f6r valde Niklas R\u00e5dstr\u00f6m att skriva denna bok?
\n– Jag har velat skriva en bo som heter s\u00e5 i mer \u00e4n tjugo \u00e5r, ber\u00e4ttar han d\u00e5 han g\u00e4stade Se M\u00e4nniskan-scenen p\u00e5 Bokm\u00e4ssan i G\u00f6teborg 2016.<\/p>\n

Mariagestalten finns i v\u00e5r kultur i tv\u00e5 gestalter: som en madonna och som den s\u00f6rjande.Boken pendlar mellan dessa tv\u00e5 punkter.<\/p>\n

– Varje liv \u00e4r v\u00e4rd att f\u00e5 k\u00e4rlek, sade Niklas R\u00e5dstr\u00f6m n\u00e4r han ber\u00e4ttade om boken. Det \u00e4r grunden och temat. Maria f\u00e5r ett barn som hon inte vet vilket ursprung det har.<\/p>\n

Bokens f\u00f6rsta ber\u00e4ttelse skildrar en ung kvinna i ett land i krig som l\u00e4mnas f\u00f6r att d\u00f6 sedan hon utsatts f\u00f6r en gruppv\u00e5ldt\u00e4kt av en hord barnsoldater.<\/p>\n

Den tidigare biskopen Martin Lind ledde samtalet p\u00e5 scen med Niklas R\u00e5dstr\u00f6m. Han fr\u00e5gade:
\n– Ber\u00e4ttelsen b\u00f6rjar hemskt. M\u00e5ste det vara s\u00e5 svart? <\/p>\n

Ondska och v\u00e5ld har den karakt\u00e4ren att det kan rasera allt i en handv\u00e4ndning. Och det \u00e4r just hur vi handskas med den ondska som v\u00e4rlden rymmer som R\u00e5dstr\u00f6m unders\u00f6ker i ber\u00e4ttelsen. Ondskan och vad som egentligen \u00e4r viktigt i livet.<\/p>\n

– Det m\u00f6rkas verklighet m\u00e5ste vi ber\u00e4tta om, den b\u00f6r tas p\u00e5 allvar, sade Niklas R\u00e5dstr\u00f6m.<\/p>\n

R\u00e5dstr\u00f6m funderade ocks\u00e5 kring hur han beskriver det onda:
\n– Jag tror det upplevs starkt ocks\u00e5 f\u00f6r att jag skildrar vad som sker rent fysiskt. Det \u00e4r ju s\u00e5 med v\u00e5ld att det trasar s\u00f6nder allting.<\/p>\n

Bokens tre ber\u00e4ttelser beskrivs av bokf\u00f6rlaget Bonnier:
\nEn ung kvinna l\u00e4mnas att d\u00f6 sedan hon utsatts f\u00f6r en gruppv\u00e5ldt\u00e4kt av en hord barnsoldater. En museiintendent i New York ombeds att ta \u00f6ver en avliden kollegas arbete och dras alltmer in i hennes liv. Den tyske 1500-talskonstn\u00e4ren Lucas Cranach f\u00f6rs\u00f6ker r\u00e4dda en samling konstskatter undan f\u00f6rst\u00f6relse vid Karl den femtes bel\u00e4gring av Wittenberg.
\nI Niklas R\u00e5dstr\u00f6ms nya bok v\u00e4vs dessa tre till synes orelaterade historier samman till en gripande och utmanande ber\u00e4ttelse. En Marialegend \u00e4r en storartat dj\u00e4rv och rik roman om hur vi handskas med den ondska som v\u00e4rlden rymmer och om vad det \u00e4r vi h\u00e5ller f\u00f6r viktigt i v\u00e5ra liv.<\/em><\/p>\n

Recension av boken i Svenska Dagbladet<\/a> och h\u00e4r \u00e4r en recension i Dagens Nyheter<\/a>.<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

En Marialegend F\u00f6rfattare Niklas R\u00e5dstr\u00f6m Niklas R\u00e5dstr\u00f6m \u00e4r en av de mest intressanta svenska f\u00f6rfattarna idag. Han v\u00e4jer inte f\u00f6r de stora utmaningarna eller f\u00f6r de sv\u00e5ra fr\u00e5gorna. Han v\u00e5gade sig p\u00e5 att skriva ett teatermanus om bibeln. I v\u00e5ras kom hans nyaste roman, En Marialegend, som egentligen \u00e4r tre romaner i en, eller tre […]<\/p>\n","protected":false},"author":2,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[3],"tags":[],"class_list":["post-104889","post","type-post","status-publish","format-standard","category-litteratur","entry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/104889","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/2"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=104889"}],"version-history":[{"count":4,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/104889\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":104896,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/104889\/revisions\/104896"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=104889"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=104889"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=104889"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}