![\"Ola](\"http:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2016\/09\/05-mephisto-pressbild-fotoolakjelbye-2016-17.jpg\")
<\/a><\/p>\nfoto Ola Kjellbye<\/p>\n
F\u00f6r trettiofem \u00e5r sedan s\u00e5g jag Mephisto p\u00e5 vita duken, den f\u00f6rsta filmen fr\u00e5n Ungern att bel\u00f6nas med en Oscar. Att nya styret i just detta land med r\u00e4tta hudfl\u00e4ngs i\u00a0 programmet, kan\u00a0 ses som ett utslag av \u00f6dets grymma ironi. Hur kan en motst\u00e5ndsman f\u00f6rvandlas till medl\u00f6pare \u00e4r den grundl\u00e4ggande fr\u00e5gest\u00e4llningen som varvas med funderingar p\u00e5\u00a0teaterkonstens syfte. Vad ska spelas och f\u00f6r vem? L\u00e5t mig\u00a0omg\u00e5ende p\u00e5peka att\u00a0 denna upps\u00e4ttning \u00e4r invecklad, har\u00a0olika lager, \u00e4r\u00a0inte l\u00e4tt att bena ut.\u00a0\u00a0Dock anser jag att\u00a0Stadsteaterns konstn\u00e4rlige ledare\u00a0tillverkat en mycket berikande och angel\u00e4gen produktion, en\u00a0m\u00e4rkv\u00e4rdig totalteater som f\u00f6rhoppningsvis\u00a0kan fylla salongen.\u00a0 Hoten mot m\u00e4nskliga fri- och r\u00e4ttigheter \u00e4r\u00a0som bekant\u00a0\u00e5terigen reella n\u00e4r h\u00f6gerextrema nazianstrukna ideologier vinner terr\u00e4ng. Hur prek\u00e4r \u00e4r\u00a0situationen idag hos oss j\u00e4mf\u00f6rt med 30-talet? Vanskligt att avg\u00f6ra, men en kan f\u00f6rmoda att denna\u00a0 komplexa pj\u00e4s tillkommit som en varningsklocka.<\/p>\n
Ska inte irra bort mig i fakta om mytiska Faust och hans dj\u00e4vulska hantlangare. Jag har varken l\u00e4st Marlowe, Goethe, Thomas Mann eller hans pl\u00e5gade sons verk p\u00e5 detta tema. Ska dock noteras att Jesper S\u00f6derblom, i egenskap av presentat\u00f6r, meddelar att handlingen\u00a0har dokument\u00e4r bakgrund. F\u00f6rlagan till dramats\u00a0centralgestalt ska ha varit f\u00f6rfattaren Klaus Manns sv\u00e5ger. Egentligen erbjuds vi inte n\u00e5got helt\u00e4ckande svar p\u00e5 varf\u00f6r denne Henrik H\u00f6fgen v\u00e4ljer att svika sina ideal.\u00a0 F\u00e5f\u00e4nga\u00a0och h\u00e5llningsl\u00f6shet\u00a0f\u00f6rklarar inte\u00a0tillr\u00e4ckligt, vilket inte\u00a0reducerar\u00a0 upps\u00e4ttningens h\u00f6ga kvalitet. Det verkligen gnistrar om Fredrik Evers i huvudrollen, vars maktberusade opportunist blir till ett r\u00f6rande och ot\u00e4ckt portr\u00e4tt. Hans\u00a0tolkning \u00f6msom kr\u00e4ver \u00f6msom v\u00e4djar:\u00a0se mig, beundra mig, \u00e4lska mig; ett sj\u00e4lviskt syns\u00e4tt\u00a0som till\u00e4mpas b\u00e5de i karri\u00e4ren och privat. N\u00e4r hans \u00f6nskningar slagit in\u00a0men f\u00f6rlorat sin sj\u00e4l, vet han innerst inne att ansvaret \u00e4r hans, att det \u00e4r f\u00f6r sent att urskulda sig fast han f\u00f6rs\u00f6ker.\u00a0Verkligen r\u00f6rande!<\/p>\n
F\u00f6rsta akten \u00e4ger rum p\u00e5 20-talet i provinsen, n\u00e4rmare best\u00e4mt Hamburg.\u00a0I en dekadent\u00a0epok roar sig en grupp med kommunistisk\u00a0varit\u00e9 under sena kv\u00e4llstimmar. Det allvarstyngda \u00e4mnet i Mephisto f\u00e5r h\u00e4r en motvikt. I sedvanlig stil f\u00f6rmedlar \u00a0Sven-\u00c5ke Gustavsson, Carina Boberg –\u00a0denna g\u00e5ng flankerade av Misagh Sharifian och\u00a0Victor St\u00e5hl\u00a0 Segerhagen vid pianot –\u00a0mycket f\u00f6rl\u00f6sande torr humor. Man gycklar i revolution\u00e4r anda\u00a0med Hitler\u00a0och den groteska inflationen.<\/p>\n
I andra akten flyttar handlingen obevekligt in i n\u00e4sta decennium och de fasor som \u00e4r i\u00a0ant\u00e5gande, vilket radikalt\u00a0p\u00e5verkar\u00a0de rollfigurer vi sett viga sina liv \u00e5t scenkonst. Och\u00a0n\u00e5gonstans i den hektiska\u00a0\u00a0h\u00e4xkitteln blir \u00e4regirige\u00a0H\u00f6fgen i Berlin ett maktens redskap.\u00a0N\u00e5gra g\u00e5nger\u00a0till\u00e5ter sig regiss\u00f6ren, ihop med Mnouchkine,\u00a0vad som\u00a0skulle kunna betecknas som digressioner. \u00a0Diskussionerna om klassiker och borgerlig teater ges flera konkreta illustrationer. Bland andra\u00a0Schiller, Shakespeare och Tjechov \u00e4r med p\u00e5 banan. Mycket f\u00f6renklat g\u00e5r skiljelinjen mellan teater vars m\u00e5l ska vara att visa verkligheten\u00a0eller teater vars syfte \u00e4r att\u00a0n\u00e5 sanningen.\u00a0Mest utrymme ges\u00a0 \u00e5t\u00a0recitation\u00a0av\u00a0ett vemodigt avsnitt ur K\u00f6rsb\u00e4rstr\u00e4dg\u00e5rden. I debatterna om teater\u00a0\u00e4r perukf\u00f6rsedde Johan Karlbergs uppburne f\u00f6rfattare respektive ansedde teaterchef en p\u00e5drivande agitator. Jag tycker mycket om hans tolkningar,\u00a0ocks\u00e5 hans s\u00e4tt att aktivt lyssna in sig. Vill i sammanhanget\u00a0p\u00e5minna om\u00a0tv\u00e5 andra upps\u00e4ttningar p\u00e5 Sveriges n\u00e4st st\u00f6rsta stadsteater\u00a0som senaste tio\u00e5rsperioden problematiserat teaterkonsten: Publiken och P\u00e5kl\u00e4daren.<\/p>\n
Pontus Stensh\u00e4ll \u00e4r f\u00f6rtjust i omtagningar och upprepningar, kanske alltf\u00f6r f\u00f6rtjust. Med denna metod ligger han ibland n\u00e4ra en tjatgr\u00e4ns, fast scenen n\u00e4r H\u00f6fgen best\u00e4mt sig f\u00f6r att kn\u00e4cka en medlem i nationalsocialistiska partiet \u00e4r\u00a0konsekvent och skickligt\u00a0genomf\u00f6rd. K\u00e4nnetecknade \u00e4r vidare det extremt omfattande\u00a0bruket av\u00a0videokamera. \u00c4r vad som \u00e5terges p\u00e5 superstora v\u00e4lvda fonden live eller inspelat? Man kan\u00a0tro att skeendet bakom kulisserna \u00e4r f\u00f6rinspelat, \u00e5tminstone en fantastisk festm\u00e5ltid med hummer p\u00e5 hyllan ovanf\u00f6r foaj\u00e9baren, en scen d\u00e4r Karlberg, Evers, S\u00f6derblom, Jennifer Amaka Pettersson samt Maria Pont\u00e9n firar triumfer. Blir speciellt att\u00a0titta p\u00e5\u00a0sk\u00e5despelarna\u00a0i uppf\u00f6rstorade\u00a0n\u00e4rbilder, som ett v\u00e4sensskilt\u00a0uttryckss\u00e4tt. Ibland ska medges att det k\u00e4ndes konstigt n\u00e4r den spati\u00f6sa runda scenen var obefolkad. Under v\u00e5r v\u00e4ntan p\u00e5 f\u00f6rnyad entr\u00e9, besk\u00e5dade vi oftast upphetsade ansikten p\u00e5 en j\u00e4ttelik backdrop. Som sagt ett anm\u00e4rkningsv\u00e4rt f\u00f6rh\u00e5llningss\u00e4tt som\u00a0bidrog till\u00a0en slags totalteater. Men nog blev det lite f\u00f6r mycket av detta hj\u00e4lpmedel?<\/p>\n
Musiken har sin givna plats i ett allkonstverk. Rudy Addo sjunger i trapets likt en nedstigande \u00e4ngel och kring pianot vid h\u00f6gra scenkanten framf\u00f6rs\u00a0diverse melodier, inte minst slagkraftiga stycken av Kurt Weil. Verdi, Chopin och\u00a0Schubert \u00e4r med p\u00e5 ett h\u00f6rn liksom Moonlight Serenade j\u00e4mte Ungarische Hochzeit. Obestridligt roligast och mest otippat \u00e4r att n\u00e5gra strofer ur Bl\u00e5 T\u00e5gets Staten och kapitalet fyller en funktion, blir indirekt en hommage till Leif Nyl\u00e9n som dog tidigare i \u00e5r.\u00a0Fler bepr\u00f6vade ”knep” anv\u00e4nds\u00a0framg\u00e5ngsrikt. Sk\u00e5despelare sittandes i salongen, spotlights som attribut\u00a0f\u00f6r\u00a0den tragiske antihj\u00e4lten\u00a0(minnesv\u00e4rt \u00f6gonblick med Brandauer i den prisade filmen), fallucka f\u00f6r de som v\u00e4ljer att inte l\u00e4ngre vara med\u00a0, laborerande med rid\u00e5dragningar\u00a0samt\u00a0ih\u00e4rdigt bankande p\u00e5 en v\u00e4gg f\u00f6r att\u00a0n\u00f6ta in scenkonstens fr\u00e4msta teser.<\/p>\n
En mycket intressant roll g\u00f6rs p\u00e5 ett trov\u00e4rdigt s\u00e4tt av Lisa Lindgren, vars rollfigur \u00e4r en\u00a0udda typ av nazist. Hon g\u00f6r Miklas som mest av allt avskyr kapitalismen och i den avskyn inbegriper judar, eftersom de\u00a0antas\u00a0befinna sig i\u00a0avg\u00f6rande finansiella sf\u00e4ren.. En\u00a0annan aspekt \u00e4r det k\u00f6ns\u00f6verskridande inslaget. Klaus Mann var homosexuell och hans \u00f6verl\u00e4gset mest k\u00e4nda protagonist hymlar inte med sin bisexualitet. H\u00f6fgen \u00e5tr\u00e5r passionerat en transa som spelas av Jesper S\u00f6derblom.\u00a0 Som ni\u00a0noterat finns m\u00e5nga bottnar, av vilka jag\u00a0vadat ner i\u00a0n\u00e5gra centrala. \u00a0Rekommenderar att ni\u00a0tar reda p\u00e5 vad ni kommer att\u00a0fastna f\u00f6r.\u00a0 Mephisto \u00e4r \u00f6vertygande nydanande teater\u00a0 vi aldrig f\u00e5r f\u00f6r mycket av.<\/p>\n
Medverkande: Fredrik Evers, Lisa Lindgren, Jesper S\u00f6derblom, Jennifer Amaka Pettersson, Marie Delleskog, Johan Karlberg, Carina Boberg, Sven-\u00c5ke Gustavsson, Rudy Addo, Victor St\u00e5hl Segerhagen, Misagh Sharifian, Kim Theodoridou Bergqvist samt Maria Pont\u00e9n (praktikant).<\/p>\n
<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"
Av Klaus Mann Dramatisering: Ariane Mnouchkine Regi och bearbetning: Pontis Stensh\u00e4ll Scenografi och ljus: Johan Bergman Premi\u00e4r: Stora scenen 17 september 2016 foto Ola Kjellbye F\u00f6r trettiofem \u00e5r sedan s\u00e5g jag Mephisto p\u00e5 vita duken, den f\u00f6rsta filmen fr\u00e5n Ungern att bel\u00f6nas med en Oscar. Att nya styret i just detta land med r\u00e4tta hudfl\u00e4ngs […]<\/p>\n","protected":false},"author":34,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[16,31],"tags":[],"class_list":["post-104844","post","type-post","status-publish","format-standard","category-recension","category-teaterrecension","entry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/104844","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/34"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=104844"}],"version-history":[{"count":6,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/104844\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":104859,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/104844\/revisions\/104859"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=104844"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=104844"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=104844"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}