{"id":104818,"date":"2016-09-17T22:44:39","date_gmt":"2016-09-17T21:44:39","guid":{"rendered":"http:\/\/kulturbloggen.com\/?p=104818"},"modified":"2016-09-18T06:51:12","modified_gmt":"2016-09-18T05:51:12","slug":"ojamn-elektromusikal-folkbokforarna-pa-folkteatern-i-goteborg","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=104818","title":{"rendered":"Oj\u00e4mn elektromusikal &#8211; Folkbokf\u00f6rarna p\u00e5 Folkteatern i G\u00f6teborg"},"content":{"rendered":"<figure id=\"attachment_104821\" aria-describedby=\"caption-attachment-104821\" style=\"width: 300px\" class=\"wp-caption aligncenter\"><a href=\"http:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2016\/09\/folkbokforarna.jpg\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" src=\"http:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2016\/09\/folkbokforarna-300x200.jpg\" alt=\"Foto: Mats B\u00e4cker\" width=\"300\" height=\"200\" class=\"size-medium wp-image-104821\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2016\/09\/folkbokforarna-300x200.jpg 300w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2016\/09\/folkbokforarna.jpg 685w\" sizes=\"auto, (max-width: 300px) 100vw, 300px\" \/><\/a><figcaption id=\"caption-attachment-104821\" class=\"wp-caption-text\">Foto: Mats B\u00e4cker<\/figcaption><\/figure>\n<p><strong>Folkbokf\u00f6rarna<\/strong><br \/>\nManus: Alejandro Leiva Wenger<br \/>\nRegi: Frida R\u00f6hl<br \/>\nKomposit\u00f6r: Amina Hocine<br \/>\nKoreograf: Cajsa God\u00e9e<br \/>\nUrpremi\u00e4r: 16 september 2016 p\u00e5 Folkteatern i G\u00f6teborg<\/p>\n<p>Kan p\u00e5 rak arm bara erinra mig en g\u00e5ng d\u00e5 jag\u00a0beh\u00f6vt\u00a0kontakta Skatteverket, vilket skedde i samband med\u00a0bildandet av\u00a0v\u00e5r brf. Det \u00e4r\u00a0ju till deras folkbokf\u00f6reningsenhet en v\u00e4nder sig, f\u00f6r att f\u00e5 reda p\u00e5\u00a0 vilken adress n\u00e5gon \u00e4r skriven p\u00e5. Deras besked\u00a0f\u00f6ruts\u00e4tter att m\u00e4nskliga faktorn\u00a0genom administrativa\u00a0mekanismer bortrationaliserats, en \u00f6nskedr\u00f6m f\u00f6rst\u00e5s. Pj\u00e4sf\u00f6rfattaren Wenger har ber\u00e4ttat om misstag han beg\u00e5tt i rollen som orutinerad\u00a0registrerare, misstag som hade kunnat\u00a0bli \u00f6desdigra om de inte uppt\u00e4ckts och korrigerats. Om folkbokf\u00f6ring som yrke och relationer p\u00e5 ett kontor, handlar\u00a0 Folkteaterns stora h\u00f6stsatsning. <\/p>\n<p>Till formen \u00e4r det en egensinnig musikal, en dramakomedi garnerad med farsartade ingredienser. Det m\u00e4rkliga, efter hand ganska skruvade manuset, roterar kring tv\u00e5 huvudsp\u00e5r. Huvudrollen g\u00f6rs av Evin Ahmad vars tydliga diktion vitaliserat flera upps\u00e4ttningar\u00a0p\u00e5\u00a0denna folkr\u00f6relse\u00e4gda teater p\u00e5 sistone. Trots att hon \u00e4r relativt nybakad som utbildad sk\u00e5despelare har hon p\u00e5 kort tid till\u00e4gnat sig uppseendev\u00e4ckande meriter. Denna g\u00e5ng\u00a0\u00e4r Ahmad tyv\u00e4rr inte helt \u00f6vertygande som den nyanst\u00e4llde Sara, vilket fr\u00e4mst beror p\u00e5 att texten \u00e4r\u00a0f\u00f6r tunn och ih\u00e5lig.\u00a0<\/p>\n<p>Parallellt med\u00a0att den alldeles f\u00f6r n\u00e4rg\u00e5ngna\u00a0 karakt\u00e4ren introduceras, bedriver hon\u00a0regelvidrigt\u00a0ett privat forskningsprojekt, blir p\u00e5 k\u00f6pet\u00a0f\u00f6rem\u00e5l f\u00f6r uppvaktning av\u00a0k\u00e4rlekskranka manliga medarbetare. I denna beskrivning ryms flera skrattframkallande situationer, men ocks\u00e5 s\u00e5dant som mest blir f\u00e5nigt. En mogen dam som i m\u00e5nga \u00e5r vistats utomlands och d\u00e4r\u00a0 bejakat sina lustar, utg\u00f6r andra huvudsp\u00e5ret.\u00a0I sin sj\u00e4lvupptagenhet och\u00a0naivitet saknar Elisabeth G\u00f6ranssons Bodil\u00a0f\u00f6rm\u00e5ga att styrka sin identitet. Och d\u00e4rmed kan hon varken\u00a0f\u00e5\u00a0 legitimation utf\u00e4rdad eller sin d\u00f6df\u00f6rklaring annullerad.\u00a0(F\u00f6r ett par \u00e5r sedan skulle jag h\u00e4mta ut mitt f\u00f6rnyade k\u00f6rkort. <\/p>\n<p>Till min f\u00f6rtret hade passet nyligen g\u00e5tt ut.\u00a0 Mamma tvingades rycka in f\u00f6r att bevisa att jag \u00e4r jag. Passets giltighetstid f\u00f6rl\u00e4ngdes, kunde till slut\u00a0p\u00e5 s\u00e5 vis f\u00e5 mitt\u00a0k\u00f6rkort.) Vad som ytterligare driver intrigen \u00e4r Jonas Sj\u00f6qvist i rollen som \u00f6vervakande resultatinriktad chef,\u00a0\u00a0Som s\u00e5 ofta f\u00f6rr briljerar han\u00a0genom att v\u00e4xla mellan besk\u00e4ftighet och \u00f6mklighet. Hans patetiska chef med nymodiga id\u00e9er sk\u00e4nker publiken en stor dos humor.. Ett av hans ansvar\u00a0\u00e4r f\u00f6rst\u00e5s att\u00a0h\u00e5lla uppe\u00a0effektiviteten i\u00a0en byr\u00e5kratisk organisation, G\u00e5r v\u00e4l s\u00e5 d\u00e4r i denna komiska version. Hittar en\u00a0skr\u00e4mmande uppgift i programbladet, som s\u00e4ger\u00a0att amerikanska forskare l\u00e4gger mer tid p\u00e5 att ans\u00f6ka om anslag \u00e4n att forska. En\u00a0avg\u00f6rande aspekt f\u00f6r pj\u00e4sf\u00f6rfattaren har varit att p\u00e5visa att\u00a0bakom\u00a0 statistik och alla siffror finns m\u00e4nniskor av k\u00f6tt och blod. N\u00e5got av de hisnande skumraskaff\u00e4rer som avsl\u00f6jats p\u00e5 exempelvis\u00a0Riksrevisionsverket och Skatteverket antyds i Folkbokf\u00f6rarna. N\u00e4r tillf\u00e4lle yppar sig \u00e4r sannerligen\u00a0l\u00e5ngt ifr\u00e5n alla of\u00f6rvitliga, vilket m\u00e4rks h\u00e4r och\u00a0borde tas till int\u00e4kt f\u00f6r att \u00e5terinf\u00f6ra tj\u00e4nstemannaansvar.<\/p>\n<p>Ska inte l\u00e4ngre negligera att upps\u00e4ttningen \u00e4r klassad som musikal, \u00e4ven om de talade partierna dominerar. \u00d6verbetyg delas ut till koreografin,\u00a0i ett brett\u00a0spektrum\u00a0fr\u00e5n subtila enskilda\u00a0gester till\u00a0ensemblens l\u00e5ngsamt avv\u00e4gda r\u00f6relser. T\u00e4nker mig att\u00a0motoriken f\u00f6retr\u00e4desvis\u00a0utf\u00f6rs l\u00e5ngsamt d\u00e4rf\u00f6r att de medverkande inte \u00e4r n\u00e5gra naturliga dansare. Hasande g\u00e5ng\u00a0k\u00e4nnetecknar den stackars figur som Malin Cederbladh gestaltar medan\u00a0det \u00f6verdrivet\u00a0strikta och korrekta blir en f\u00f6rkl\u00e4dnad som brister\u00a0hos en annan\u00a0anst\u00e4lld.\u00a0\u00a0<\/p>\n<p>Tv\u00e5 personer\u00a0har solonummer som river ner kraftiga appl\u00e5der. Kardo Razzai g\u00e5r flera g\u00e5nger p\u00e5 charmoffensiv med sina kroppsuttryck medan Maja Uddenberg blev en\u00a0emotionell favorit. Hon \u00e4r\u00a0tydligen en k\u00e4ndis i den dansv\u00e4rld vars gemensamma n\u00e4mnare \u00e4r\u00a0konstn\u00e4rer\u00a0med intellektuella funktionsneds\u00e4ttningar.\u00a0\u00a0Musiken \u00e4r av det rytmiska syntetiska\u00a0slag man f\u00f6rv\u00e4ntar sig fr\u00e5n Hocine. Det lustiga \u00e4r att\u00a0vad betr\u00e4ffar utseende och musikalisk metod har hon i sin kollega Schabbauer funnit\u00a0sin tvillingsj\u00e4l.\u00a0\u00a0I paus vacklade jag mellan diss och hiss, efter\u00e5t lutade jag mest \u00e5t ett ganska svalt omd\u00f6me. Varf\u00f6r? Trots att n\u00e5gra av karakt\u00e4rerna successivt \u00a0\u00e4ndrar inst\u00e4llning och skaffar sig en flexibel moral, \u00e4r\u00a0ber\u00e4ttelsen alltf\u00f6r l\u00e4ttviktig.\u00a0<\/p>\n<p>Stundtals bevittnade vi historier som blev oavsiktligt l\u00f6jliga.\u00a0Visst \u00e4r det tokroligt emellan\u00e5t. Men vad b\u00e4r jag med mig? I Frida R\u00f6hls estetik har jag ofta sv\u00e5rt att f\u00e5 f\u00e4ste, k\u00e4mpar med att ta till mig hennes referenser. Det fanns n\u00e5gra guldkorn i Magnus Lindmans s\u00e5ngtexter (inte minst den uppdragskatalog som Emma\u00a0\u00d6sterl\u00f6f frossade i), fast i motsats till De skyddsbeh\u00f6vande fr\u00e5n i v\u00e5ras h\u00f6ll\u00a0s\u00e5ngerna inte samma h\u00f6ga kvalitet r\u00e4tt igenom. <\/p>\n<p>Vidare \u00e4r det ett v\u00e5gspel att\u00a0l\u00e4ra en ensemble sk\u00e5despelare skolade i talteater, att sjunga med bravur, passion och\u00a0p\u00e5 ett ber\u00f6rande s\u00e4tt. Flera\u00a0gjorde storstilade f\u00f6rs\u00f6k, n\u00e5gra lyckades hyggligt. Dock, blev det sammantagna resultatet magert. Hj\u00e4lper\u00a0f\u00f6ga att den v\u00e4ldige\u00a0operas\u00e5ngaren Bj\u00f6rn Larsson uppenbarar sig p\u00e5 sluttampen, if\u00f6rd s\u00e4ckiga vinr\u00f6da kl\u00e4der.\u00a0\u00a0\u00a0Discokulor, vattenautomat\u00a0och uppvinklat gigantiskt spegelglas i all \u00e4ra. Scenografin med en och samma interi\u00f6r var ocks\u00e5 fantasil\u00f6s.\u00a0Som alltid motigt, obekv\u00e4mt och tids\u00f6dande\u00a0att vara \u00f6ppet kritisk, men\u00a0min funktion \u00e4r ju att \u00e4rligt redovisa mina st\u00e5ndpunkter.<\/p>\n<p>Medverkande: Evin Ahmad, Malin Cederbladh, Elisabeth G\u00f6ransson, Bj\u00f6rn Larsson, Pablo Leiva Wenger, Lena Birgitta Nilsson, Kardo Razzazi, Jonas Sj\u00f6qvist, Maja Uddenberg samt Emma \u00d6sterl\u00f6f (prakikant).<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"<p>Folkbokf\u00f6rarna Manus: Alejandro Leiva Wenger Regi: Frida R\u00f6hl Komposit\u00f6r: Amina Hocine Koreograf: Cajsa God\u00e9e Urpremi\u00e4r: 16 september 2016 p\u00e5 Folkteatern i G\u00f6teborg Kan p\u00e5 rak arm bara erinra mig en g\u00e5ng d\u00e5 jag\u00a0beh\u00f6vt\u00a0kontakta Skatteverket, vilket skedde i samband med\u00a0bildandet av\u00a0v\u00e5r brf. Det \u00e4r\u00a0ju till deras folkbokf\u00f6reningsenhet en v\u00e4nder sig, f\u00f6r att f\u00e5 reda p\u00e5\u00a0 vilken [&hellip;]<\/p>\n","protected":false},"author":34,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[16],"tags":[],"class_list":["post-104818","post","type-post","status-publish","format-standard","category-recension","entry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/104818","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/34"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=104818"}],"version-history":[{"count":4,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/104818\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":104823,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/104818\/revisions\/104823"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=104818"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=104818"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=104818"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}