10 september 2016<\/p>\n
Musikalen HAIR p\u00e5 G\u00f6teborgsOperan<\/strong><\/p>\n Manus och s\u00e5ngtexter: <\/strong>Gerome Ragni och James Rado<\/p>\n Musik: <\/strong>Galt MacDermot<\/p>\n Regi & \u00f6vers\u00e4ttning: <\/strong>Rikard Bergqvist<\/p>\n Musikalisk ledning: <\/strong>Martin \u00d6stergren<\/p>\n Koreografi: <\/strong>Malin Zaki<\/p>\n Scenografi & kostymdesign: <\/strong>Tomas Sj\u00f6stedt<\/p>\n F\u00f6rest\u00e4llningens l\u00e4ngd: <\/strong>3 timmar inklusive paus<\/p>\n Spelperiod: <\/strong>Till och med 28 mars 2017<\/p>\n Det var f\u00f6rsta g\u00e5ngen jag s\u00e5g denna hippiemusikal om en klassisk\u00a0epok. Vad som fastnat p\u00e5 n\u00e4thinnan \u00e4r ist\u00e4llet\u00a0filmregiss\u00f6ren\u00a0Milos Formans fria bearbetning som\u00a0gick upp\u00a0p\u00e5 bio tolv \u00e5r efter\u00a0premi\u00e4ren off-Broadway.\u00a0N\u00e4r jag sett om\u00a0den f\u00f6rf\u00f6riska filmen\u00a0har jag st\u00f6rt mig p\u00e5 drogromantik och\u00a0 avsaknad\u00a0p\u00e5 tankar om f\u00f6rs\u00f6rjning. Sj\u00e4lvf\u00f6rverkligande, politisk medvetenhet och inkluderande attityd \u00e4r tre goda ting, fast \u00e4nd\u00e5 \u00e4r det l\u00e4tt att bli en smula provocerad n\u00e4r en slitit i drygt trettio \u00e5r med l\u00f6nearbete\u00a0med f\u00e5 inslag av\u00a0sj\u00e4lvf\u00f6rverkligande. Hair ger upphov till \u00e5tskilliga funderingar om livsideal\u00a0\u00a0tolerans och frihetsl\u00e4ngtan.\u00a0Att karakt\u00e4rerna genom sin livsstil och\u00a0 utseende tar avst\u00e5nd fr\u00e5n s\u00e5v\u00e4l borgerlig inskr\u00e4nkthet som\u00a0str\u00e4vsam arbetarklass \u00e4r tydligare markerat i filmen. D\u00e4remot sv\u00e4vade ingen i premi\u00e4rpubliken i okunnighet, om vilket traumatiskt\u00a0s\u00e5r som varje inkallelseorder\u00a0ofta utgjorde\u00a0och antagligen \u00e4n idag utg\u00f6r i USA; fast\u00a0 nu\u00a0soldater skickas till\u00a0andra l\u00e4nder \u00e4n Vietnam.<\/p>\n Finns v\u00e4ldigt mycket att gl\u00e4djas \u00e5t i erfarne Rikard Bergqvists upps\u00e4ttning.\u00a0 Hans rutin m\u00e5ste ha varit v\u00e4lbeh\u00f6vlig, n\u00e5got att f\u00f6rlita sig\u00a0p\u00e5 f\u00f6r den \u00f6verlag\u00a0unga och ganska opr\u00f6vade\u00a0ensemblen. Sj\u00e4lv har han kallat stycket b\u00e5de kr\u00e4vande och kaotiskt.\u00a0Regiss\u00f6ren har ett mycket\u00a0 smidigt handlag med\u00a0\u00f6vers\u00e4ttningen, ett utvecklat spr\u00e5kligt geh\u00f6r.\u00a0 Verkligen imponerande\u00a0 resultat han \u00e5stadkommit. Dialog och s\u00e5ngtexter ligger helt r\u00e4tt i munnen. K\u00f6ren\u00a0vars\u00a0uppgifter pendlar mellan\u00a0upplyftande s\u00e5ng och livsbejakande dans\u00a0\/ r\u00f6relse, \u00e4r en heterogen skara som h\u00e4ngivet tagit sig an sina utmaningar. Och de lyckas f\u00f6rtr\u00e4ffligt, delvis tack vare\u00a0nyskapande koreografen Malin Zaki. Dansen\u00a0influerad av street och hip hop, \u00e4r uppfinningsrik och f\u00f6rst\u00e5s totalsynkad.\u00a0 Som f\u00f6rv\u00e4ntat\u00a0kan vi\u00a0bevittna en samling\u00a0brokiga existenser som odlar sina annorlundaskap,\u00a0vilket i\u00a0lika h\u00f6g\u00a0utstr\u00e4ckning g\u00e4ller\u00a0 musikalens\u00a0cirka tio roller. Avsiktligt eller ej, G\u00f6teborgs\u00a0aktuella version av\u00a0Hair har inga definitiva stj\u00e4rnor, ingen Rikard Wolff, Evelyn Jons eller\u00a0Lisa Nilsson. S\u00e5dana musikalstj\u00e4rnor som\u00a0jag sett\u00a0utf\u00f6ra avg\u00f6rande\u00a0bedrifter finns inte h\u00e4r.\u00a0\u00c4r en styrka lika mycket som\u00a0en svaghet att den d\u00e4r\u00a0urskiljande lystern och laddningen, inte str\u00e5lar fr\u00e5n n\u00e5gra enskilda\u00a0k\u00e4nda namn.\u00a0Vilhelm Blomgren, vars\u00a0mots\u00e4gelsefulle Claude\u00a0\u00e4r sj\u00e4lva navet i det rapsodiska ber\u00e4ttandet, vinner en arbetsseger n\u00e4r det konturl\u00f6sa\u00a0efterhand\u00a0f\u00f6rvandlas till ett\u00a0r\u00f6rande portr\u00e4tt med stark s\u00e5ng p\u00e5 toppen.\u00a0Annars\u00a0uppfattar jag nytolkningen som ett feministiskt\u00a0till\u00e4gg, utan att d\u00e5 veta hur originalet\u00a0skildrade kampen mellan k\u00f6nen.\u00a0Hur som helst befriande att kvinnorna tar f\u00f6r sig och kommenterar skeendet. I tacksamma positioner m\u00e4rks Sofia Jung, Josefine Gellwar Madsen och\u00a0allra fr\u00e4mst Pia Ternstr\u00f6m som Sheila. Ternstr\u00f6ms\u00a0 vokala insatser\u00a0 rankas\u00a0\u00a0allra h\u00f6gst.\u00a0(\u00a0Typiskt nog pryder\u00a0hennes\u00a0 genomtr\u00e4ngande blick omslaget p\u00e5\u00a0det gediget\u00a0tillverkade programmet,\u00a0ett p\u00e5kostat program\u00a0 som\u00a0inneh\u00e5ller\u00a0\u00a0en lustig\u00a0miniess\u00e4 om normer f\u00f6rfattad av Olivia Bergdahl.)\u00a0\u00a0Bortsett fr\u00e5n \u00f6ppningsscenen n\u00e4r en\u00a0nybyggd galleria\u00a0i vitt ockuperas och d\u00e4rf\u00f6r\u00a0blir sk\u00e5deplats, \u00e4r det tunns\u00e5tt med dekor och rekvisita.\u00a0S\u00e5 h\u00e4r dagen efter minns jag b\u00e4st en hoverboard n\u00e4r Woof presenterar sig,\u00a0ett\u00a0l\u00e5ngt\u00a0gr\u00f6nt koppel som\u00a0p\u00e5visar stackars\u00a0Huberts relation och inte minst smattrande\u00a0gev\u00e4r\u00a0vars magasin t\u00f6ms\u00a0under den hallucinatoriska \u00a0snedtripp som\u00a0hems\u00f6ker Claude fr\u00e5n Manchester. Flower power – r\u00f6relsen associeras ju med\u00a0kul\u00f6rta f\u00e4rger, n\u00e5got som\u00a0 skicklig ljusdesign av Joakim Brink och\u00a0Jesper Lindell tagit fasta p\u00e5.\u00a0En modernitet som lagts till i manus\u00a0\u00e4r bruket av\u00a0videokamera\u00a0med\u00a0 direkt \u00f6verf\u00f6ring p\u00e5 storbildssk\u00e4rm, vilket gav en dokument\u00e4r k\u00e4nsla. Detta tillv\u00e4gag\u00e5ngss\u00e4tt \u00e4r som bekant\u00a0numera ett bepr\u00f6vat grepp i\u00a0unders\u00f6kande teater.\u00a0 En kul nymodighet, s\u00e4rskilt i det minst sagt intensiva finalnumret, var en ramp att agera p\u00e5 mellan de fr\u00e4mre b\u00e4nkraderna.<\/p>\n Saknas\u00a0 en v\u00e4sentlig komponent, eller hur? Jo visst har jag sparat det\u00a0mest p\u00e5tagliga\u00a0till sist. Galt Mac Dermots musik \u00e4r odiskutabelt\u00a0od\u00f6dlig.\u00a0Anm\u00e4rkningsv\u00e4rt att denne doldis verkade inom \u00e5tskilliga genrer, vilket g\u00e5r igen i denna fr\u00e4scha upps\u00e4ttning. Martin \u00d6stergren har j\u00e4mte kapellm\u00e4starna Dan Lind\u00e9n och Rickard \u00c5str\u00f6m f\u00e5tt till ett ljuvligt kalejdoskop av stilar, utan att f\u00f6r den skull f\u00f6rvanska den ursprungliga l\u00e5tskatten.\u00a0Emellan inledande Aquarius och avslutande medley serveras vi ett intelligent\u00a0collage utan d\u00f6da punkter.\u00a0Sv\u00e4ngiga toner\u00a0bombarderar oss i form av\u00a0drum and bass, trip hop, trance,\u00a0funk, influenser fr\u00e5n Stevie Wonder och Pink Floyd, punk, country,\u00a0v\u00e4rldsmusik och rent av n\u00e5gra takter h\u00e4mtade fr\u00e5n dansbandsv\u00e4rlden. Ljudet \u00e4r sensationellt bra, \u00e4ven n\u00e4r man fl\u00e4skar p\u00e5.\u00a0 Som musik\u00e4lskare gick jag ig\u00e5ng\u00a0p\u00e5 mixen av bl\u00e5s, slagverk, bas, keyboards och\u00a0gitarr med\u00a0snygga riff. Av musikerna \u00e4r det\u00a0bara n\u00e4mnda kapellm\u00e4stare ( som kuriosa kan n\u00e4mnas att jag en g\u00e5ng tr\u00e4ffat \u00c5str\u00f6m efter ombudstr\u00e4ff p\u00e5 Operans Sk\u00f6vdefilial) \u00a0j\u00e4mte Per Svenner och m\u00f6jligen Elin Andersson som jag hade lite koll p\u00e5. Ett faktum som\u00a0bevisar att Sverige har det\u00a0f\u00f6rsp\u00e4nt med en uppsj\u00f6 av\u00a0v\u00e4lutbildade\u00a0elastiska ut\u00f6vare, vars kunnande\u00a0exponerade p\u00e5 den rymliga\u00a0scenen, borgade f\u00f6r en\u00a0proffsig h\u00f6gtidsstund.\u00a0Finns all anledning att\u00a0anta att denna\u00a0energigivande\u00a0nytolkning om revolt och\u00a0utanf\u00f6rskap kommer g\u00e5 en succ\u00e9fylld framtid till m\u00f6tes.<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":" 10 september 2016 Musikalen HAIR p\u00e5 G\u00f6teborgsOperan Manus och s\u00e5ngtexter: Gerome Ragni och James Rado Musik: Galt MacDermot Regi & \u00f6vers\u00e4ttning: Rikard Bergqvist Musikalisk ledning: Martin \u00d6stergren Koreografi: Malin Zaki Scenografi & kostymdesign: Tomas Sj\u00f6stedt F\u00f6rest\u00e4llningens l\u00e4ngd: 3 timmar inklusive paus Spelperiod: Till och med 28 mars 2017 Det var f\u00f6rsta g\u00e5ngen jag s\u00e5g denna […]<\/p>\n","protected":false},"author":34,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[20],"tags":[],"class_list":["post-104721","post","type-post","status-publish","format-standard","category-film","entry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/104721","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/34"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=104721"}],"version-history":[{"count":7,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/104721\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":104744,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/104721\/revisions\/104744"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=104721"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=104721"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=104721"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}