{"id":104662,"date":"2016-09-09T07:56:38","date_gmt":"2016-09-09T06:56:38","guid":{"rendered":"http:\/\/kulturbloggen.com\/?p=104662"},"modified":"2016-09-09T07:56:38","modified_gmt":"2016-09-09T06:56:38","slug":"tankar-om-mormor-jag-vet-att-du-ar-i-himlen-men-har-du-en-timme","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=104662","title":{"rendered":"Tankar om ”Mormor jag vet att du \u00e4r i himlen, men har du en timme?”"},"content":{"rendered":"

\"mormorwilliam\"<\/a><\/p>\n

Mormor jag vet att du \u00e4r i himlen, men har du en timme?<\/strong>
\nAv och med William Spetz
\nRegi och dramaturg \u00c5sa Lindholm
\nScalateatern, Premi\u00e4r den 8 september 2016<\/p>\n

Nog \u00e4r det s\u00e5 att man ofta tror att v\u00e4ldigt roliga m\u00e4nniskor, alltid \u00e4r skojiga (eller \u00e5tminstone tror att de \u00e4r kul) eller att de faktiskt inte har n\u00e5got som helst djup. Fyndigt g\u00f6r de det de kan och sedan, f\u00e5r det vara bra. F\u00f6r inte kan det vara s\u00e5 att man beh\u00e4rskar alla aspekter fr\u00e5n klara, f\u00e4rdiga och g\u00e5? Kan man gr\u00e5ta lika sj\u00e4lvklart som man kan ”fula sig”?<\/p>\n

Att William Spetz har en otrolig mimik, visste jag redan. Pl\u00f6jer man youtube en kv\u00e4ll s\u00e5 kan man ju konstatera att killen b\u00e5de \u00e4r pubertal, ton\u00e5rstramsig och hyfsat skarp i sina materiel. Ibland kostar han ocks\u00e5 p\u00e5 sig att driva med sig sj\u00e4lv. Inte helt vanligt f\u00f6r en ung man. Men fr\u00e5n det till att skriva om sin egen mormors d\u00f6d och spela om det, \u00e4r faktiskt n\u00e5got helt annat.<\/p>\n

Kv\u00e4llen startar med ett \u00f6verrasknings senario som man inte \u00e4r s\u00e4ker p\u00e5 om det \u00e4r p\u00e5 riktigt eller faktiskt enbart r\u00e5kar bli. Det ger hopp i magen och kvaliteten l\u00e4ggs p\u00e5 en g\u00e5ng p\u00e5 en h\u00f6gre niv\u00e5 \u00e4n vad jag hade f\u00f6rv\u00e4ntat mig. Kanske \u00e4r det norrl\u00e4ndskan som g\u00f6r att han k\u00e4nns \u00e4kta p\u00e5 en g\u00e5ng. Det skulle i s\u00e5 fall inte vara f\u00f6rsta g\u00e5ngen n\u00e5gon blir tryggt invaggad i den nordsvenska idyllen.<\/p>\n

Det \u00e4r snabba klipp i historien om hur William blir till, hans f\u00f6r\u00e4ldrar m\u00f6ts och hur hans mormor blir en viktig person i hans liv. Det \u00e4r skratt, det \u00e4r allvar, det \u00e4r fniss och t\u00e5rar. Att finna den r\u00e4tta balansen mellan det ena och det andra \u00e4r sv\u00e5rt, framf\u00f6rallt n\u00e4r man v\u00e4ljer att ber\u00e4tta om sin mormors lidande och d\u00f6d. Det \u00e4r sl\u00e5ende mycket som sitter som handen i handsken f\u00f6r Spetz. Han \u00e4r fantastiskt nyanserad i sina k\u00e4nslor och vrider och v\u00e4nder p\u00e5 samma mynt i fler vinklar \u00e4n jag t\u00e4nkt mig skulle kunna finnas. Williams tempo \u00e4r b\u00e5de snabbt och l\u00e5ngsamt, och m\u00e5nga g\u00e5nger g\u00f6r han den d\u00e4r extra pausen som beh\u00f6vs f\u00f6r att vi k\u00e4nslom\u00e4ssigt ska kunna plocka ihop oss sj\u00e4lv och g\u00e5 fram\u00e5t med honom i handlingen. Hans torra l\u00e4ppar och mun, kommer s\u00e4kert att m\u00e5 b\u00e4ttre n\u00e4r premi\u00e4rnerverna lagt sig.<\/p>\n

En sak skr\u00e4mmer mig dock hj\u00e4rtsk\u00e4rande. William utl\u00e4mnar sig helt som i ett korsf\u00f6rh\u00f6r p\u00e5 b\u00e4sta s\u00e4ndningstid. Det \u00e4r realityshow p\u00e5 en niv\u00e5 som n\u00e4stan ger \u00f6nskem\u00e5l om en kudde att h\u00e5lla i eller n\u00e5gon som kan g\u00e5 fram och krama om honom. F\u00f6r det \u00e4r inte enbart en sk\u00e5despelare som st\u00e5r d\u00e4r p\u00e5 scen. Det \u00e4r fina William Spetz som ber\u00e4ttar om sin sm\u00e4rta och tankar kring sin underbara mormor. Det sk\u00e4r i oss p\u00e5 ett s\u00e4tt som vid n\u00e5gra tillf\u00e4llen g\u00e5r \u00f6ver gr\u00e4nsen f\u00f6r hur blottl\u00e4gganden f\u00e5r ske mellan obekanta. Jag blir r\u00e4dd att han ska g\u00e5 s\u00f6nder, han som privat person. Min f\u00f6rhoppning \u00e4r att ett tunt lager av genomskinlig distans ska v\u00e4xa fram under spelperioden s\u00e5 att han h\u00e5ller ihop. Var r\u00e4dd om dig!<\/p>\n

Jag skulle \u00f6nska att alla s.k. k\u00e4nda karakt\u00e4rer fr\u00e5n f\u00f6rr, inte hade byggts in i f\u00f6rest\u00e4llningens handling. Det blev f\u00f6r mycket av en helgardering, som manuset under inga omst\u00e4ndigheter beh\u00f6vde. En utfyllnad som gjorde den r\u00f6da tr\u00e5den grumlig. Det hade ocks\u00e5 lett till att vi hade sluppit skrikande ton\u00e5rsflickor i publiken som uppf\u00f6rde sig som om de var p\u00e5 ett privat poolparty, n\u00e4r de uttryckte att de redan k\u00e4nde till karakt\u00e4rerna. <\/p>\n

M\u00e5nga av oss blev r\u00f6rda och ber\u00f6rda av den fina relation som Spetz haft med sin mormor. Att prata om d\u00f6den och ha en \u00e4kta relation till den, n\u00e4r man \u00e4r ung ger b\u00e5de sorger,men ocks\u00e5 f\u00f6ruts\u00e4ttningar f\u00f6r att kunna hantera livets g\u00e5ng. Det \u00e4r inte alls sv\u00e5rt att veta hur stolt hans mormor \u00e4r \u00f6ver honom. Med ett leende tittar hon ner fr\u00e5n sin himmel. <\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Mormor jag vet att du \u00e4r i himlen, men har du en timme? Av och med William Spetz Regi och dramaturg \u00c5sa Lindholm Scalateatern, Premi\u00e4r den 8 september 2016 Nog \u00e4r det s\u00e5 att man ofta tror att v\u00e4ldigt roliga m\u00e4nniskor, alltid \u00e4r skojiga (eller \u00e5tminstone tror att de \u00e4r kul) eller att de faktiskt […]<\/p>\n","protected":false},"author":32,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[16,30,31],"tags":[],"class_list":{"0":"post-104662","1":"post","2":"type-post","3":"status-publish","4":"format-standard","6":"category-recension","7":"category-teater","8":"category-teaterrecension","9":"entry"},"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/104662","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/32"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=104662"}],"version-history":[{"count":1,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/104662\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":104664,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/104662\/revisions\/104664"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=104662"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=104662"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=104662"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}