{"id":104645,"date":"2016-09-07T10:02:29","date_gmt":"2016-09-07T09:02:29","guid":{"rendered":"http:\/\/kulturbloggen.com\/?p=104645"},"modified":"2016-09-07T10:02:29","modified_gmt":"2016-09-07T09:02:29","slug":"tankar-om-s-a-d-gastspel-pa-turteatern","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=104645","title":{"rendered":"Tankar om S.A.D. – g\u00e4stspel p\u00e5 Turteatern"},"content":{"rendered":"

\"sad_turteatern\"<\/a><\/p>\n

S.A.D
\nAv Shake it Collaborations\/Tove Sahlin i samarbete med artisterna
\nP\u00e5 scen: Tove Sahlin, Winnie Ho, Joy Mariama Smith, Hana van der Kolk
\nLjusdesign och scenografisk samarbetspartner: Josefin Hinders
\nMusik: Brita Bj\u00f6rs
\n– Turteatern i K\u00e4rrtorp, g\u00e4stspel
\n– Danspremi\u00e4r den 6 september 2016<\/p>\n

Utg\u00e5ngspunkten f\u00f6r kv\u00e4llens septemberf\u00f6rest\u00e4llning \u00e4r att f\u00f6rs\u00f6ka separera sm\u00e4rtan i just S.A.D och bejaka varje del, p\u00e5 samma s\u00e4tt som man kan g\u00f6ra med ordet LED.SE.N. Kanske varje enskild bokstav eller gruppering i sig b\u00e4r p\u00e5 avskilda bedr\u00f6velser? Vem s\u00e4ger att v\u00e5ra sorger \u00e4r densamma? Om inte pinan \u00e4r likv\u00e4rdig kanske vi b\u00f6r inf\u00f6ra sm\u00e4rtsamhetv\u00e4rden. \u00c4r det s\u00e5 att ditt lidande \u00e4r mer v\u00e4rdefullt f\u00f6r att de k\u00e4nns mer? Fr\u00e5gorna \u00e4r m\u00e5nga.<\/p>\n

Dansarnas uppv\u00e4rmning utanf\u00f6r f\u00f6rest\u00e4llningslokalen inleder kv\u00e4llen. Publiken blir dock lite fundersam kring om f\u00f6rest\u00e4llningen b\u00f6rjat eller om man inv\u00e4ntar n\u00e5got annat. Vi ser p\u00e5 varandra och f\u00f6rs\u00f6ker f\u00e5 svar. Ingen vet. Jag konstaterar glatt att de redan luktar svett, vilket \u00e4r en befrielse. Kvinnorna dansar h\u00e5rt, det \u00e4r naturligt att svettas d\u00e5. Efter en kvart f\u00e5r vi veta att det finns 3 m\u00f6jligheter f\u00f6r publiken att f\u00e5 f\u00f6rest\u00e4llningen f\u00f6rklarad f\u00f6r sig innan start (hj\u00e4lpmedel). Antingen kan man f\u00e5 en glamour\u00f6s\/intellektuell f\u00f6rklaring p\u00e5 svenska vid silkesdraperiet. D\u00e4refter kan man v\u00e4lja en engelsk version vid ytterd\u00f6rren. Det sista modiga alternativet, \u00e4r att bara g\u00e5 in i salen och ta saker som det kommer, \u201dwithout knowing\u201d. Jag v\u00e5gar mig p\u00e5 att inte f\u00e5 f\u00f6rest\u00e4llningen serverad p\u00e5 n\u00e5got fat och ger mig frivilligt in i det ok\u00e4nda utan sondmatning.<\/p>\n

\"aaaaasassad3\"<\/a>F\u00f6rest\u00e4llningens inledningsscen \u00e4r mer en installation och ett collage. F\u00e5 skulle nog s\u00e4ga att det var dans som visades. Kvinnorna p\u00e5 scen r\u00f6r sig dock med vatten i hinkar som gungar, v\u00e4ger olika tungt och h\u00f6js till skyarna. Det ger mig en perception om hur samma b\u00f6rda, rytm och f\u00f6rm\u00e5ga, \u00e4nd\u00e5 kan tolkas och k\u00e4nns olika fr\u00e5n person till person. Det kalla vattnet i k\u00e4rlen \u00e4r naturligtvis gott att dricka vid t\u00f6rst, men n\u00e4r n\u00e5gon skv\u00e4tter det p\u00e5 dig eller gnuggar det in i ditt ansikte, \u00e4r inte samma vatten lika h\u00e4rligt. Vatten i sig b\u00e4r inte enbart en enda k\u00e4nsla i dig. Tydligt upplever jag i vattenkaoset att man vill f\u00f6rmedla hur viktigt st\u00f6djandet av varandra i sm\u00e4rtan\/sorgen\/ledsamheten \u00e4r. Hur ska vi annars leva och \u00f6verleva utan den gemensamma styrkan vi f\u00e5r i gemenskapen? Men hur vi n\u00e4rmar oss varandra och hur vi vill bli mottagna, varierar dock fr\u00e5n person till person. Dansarna inbjuder varandra olika n\u00e4r de beh\u00f6ver st\u00f6d.<\/p>\n

Kv\u00e4llens mest skrattfyllda upplevelse var n\u00e4r dansarna hade varsitt f\u00f6rem\u00e5l (madrass, stege, borste och pilatesboll) som de f\u00f6rs\u00f6kte briljera med. De andra protesterade vilt och ville visa att deras f\u00f6rem\u00e5l kunde g\u00f6ra likadant. S\u00e5 n\u00e4r \u00e4garen av stegen visade hur h\u00f6gt hon kunde komma, log jag gott \u00e5t hur \u00e4garen av bollen f\u00f6rs\u00f6kt st\u00e5 p\u00e5 den desperat f\u00f6r att visa sin likv\u00e4rdiga betydelse. Att st\u00e5 p\u00e5 en boll eller en stege beh\u00f6ver inte vara b\u00e4ttre eller s\u00e4mre. Kanske \u00e4r det s\u00e5 att vi inte kan j\u00e4mf\u00f6ra den ena utg\u00e5ngspunkten med den andra, och att varje niv\u00e5 och utryck \u00e4r lika mycket v\u00e4rt. Dansarnas precision och kroppsliga komik var tight och det var sp\u00e4nnande att se dem tillsammans. N\u00e4r deras lidande mot slutet av \u201df\u00f6rem\u00e5lsscen\u201d blev till rytmiska suckanden kunde jag klart k\u00e4nna skillnad mellan det jag s\u00e5g och det jag h\u00f6rde. Kanske \u00e4r det s\u00e5 att det g\u00f6r ondare i oss, om n\u00e5gon annan backar upp v\u00e5r sm\u00e4rta genom empati och inlevelsef\u00f6rm\u00e5ga? Men den tysta gr\u00e5ten r\u00e4knas \u00e4nd\u00e5 som sm\u00e4rta, trots att den varken syns eller h\u00f6rs. Vem av oss kan avg\u00f6ra?<\/p>\n

Skrikandet gick mot slutet n\u00e5got ur styr och k\u00e4ndes mer fejkad och kr\u00e4vande, \u00e4n genuint. F\u00f6r mig blev det enbart ett ot\u00e4ckt spel i spelet och publikskratten skapade fantomsm\u00e4rtor.
\nM\u00e4nniskokroppen \u00e4r vad den \u00e4r och dess variationer varierar inte tillr\u00e4ckligt mycket f\u00f6r att g\u00f6ra den mycket viktig f\u00f6r enbart sin egenhet. Br\u00f6st \u00e4r br\u00f6st. F\u00f6rest\u00e4llningen gav den nakna bysten ett tydligt ansikte. Nakenhetens syfte i upps\u00e4ttningen, kunde jag inte helt uppfatta. Jag anser snarare att de var ett f\u00f6rs\u00f6k till provokation i provokationen. Det jag mest bekymrade mig \u00f6ver var hur ont det m\u00e5ste g\u00f6ra i br\u00f6sten n\u00e4r man r\u00f6r sig s\u00e5 aktivt och har dem fritt fallande.<\/p>\n

\"aaaasadsad2\"<\/a>Det enda som under kv\u00e4ll var riktigt obehagligt ur flera perspektiv, var en d\u00f6dsscen. En av kvinnorna lider och har sv\u00e5rt att andas. Mitt under hennes d\u00f6dsprocess v\u00e4ljer de st\u00f6djande kvinnorna att stj\u00e4la hennes kl\u00e4der och nypa i hennes nakna kropp. Det \u00e4r v\u00e5ldsamt, sm\u00e4rtsam och f\u00f6r de flesta av oss allt f\u00f6r intimt p\u00e5 en liten scen och liten publik. N\u00e4r den helt nakna kvinnan och en av de st\u00f6djande kvinnorna b\u00f6rjar sl\u00e5ss och brottas om sm\u00e4rtan, kan jag inte riktigt titta. Kanske \u00e4r det meningen att vi ska m\u00e5 d\u00e5ligt av det? I s\u00e5 fall lyckades de med mig i alla fall. I mina \u00f6gon kunde de ha gjort den mer konstn\u00e4rligt och inte f\u00f6rs\u00f6kt satsa p\u00e5 hardcore eller n\u00e5gon naken sanning som man som \u00e5sk\u00e5dare inte ville penetreras av. P\u00e5 samma s\u00e4tt var den avslutande gl\u00e4djes\u00e5ngen om hur ledsna vi skulle vara ocks\u00e5 p\u00e5tvingad. Det k\u00e4ndes inte som man kunde v\u00e4lja att l\u00e5ta bli att vara delaktig. Det dikterande \u201dCome on everybody\u201d gav f\u00e5 valm\u00f6jligheter. Jag fejkade mig igenom det.
\n\u00c4ven om f\u00f6rest\u00e4llningen bj\u00f6d p\u00e5 m\u00e5nga utmaningar och kanske inte helt levererade de jag hade hoppats p\u00e5, s\u00e5 gl\u00e4der jag mig i alla fall \u00e5t att dessa fyra brudar. De skulle aldrig \u201dta skit\u201d fr\u00e5n n\u00e5gon. Kvinnligheten beh\u00f6ver den styrkan. Mod och kraft fanns det mycket av i kv\u00e4llens f\u00f6rest\u00e4llning. Det var h\u00e5rda kvinnor som tog f\u00f6r sig och bj\u00f6d mycket p\u00e5 sig sj\u00e4lva. V\u00e4rlden kanske inte \u00e4r redo f\u00f6r dem, men de kommer alltid att \u00f6verleva p\u00e5 den h\u00e4r jorden.<\/p>\n

Foto: Nemo Stocklassa Hinders<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

S.A.D Av Shake it Collaborations\/Tove Sahlin i samarbete med artisterna P\u00e5 scen: Tove Sahlin, Winnie Ho, Joy Mariama Smith, Hana van der Kolk Ljusdesign och scenografisk samarbetspartner: Josefin Hinders Musik: Brita Bj\u00f6rs – Turteatern i K\u00e4rrtorp, g\u00e4stspel – Danspremi\u00e4r den 6 september 2016 Utg\u00e5ngspunkten f\u00f6r kv\u00e4llens septemberf\u00f6rest\u00e4llning \u00e4r att f\u00f6rs\u00f6ka separera sm\u00e4rtan i just S.A.D […]<\/p>\n","protected":false},"author":32,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[16,20],"tags":[],"class_list":{"0":"post-104645","1":"post","2":"type-post","3":"status-publish","4":"format-standard","6":"category-recension","7":"category-film","8":"entry"},"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/104645","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/32"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=104645"}],"version-history":[{"count":1,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/104645\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":104649,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/104645\/revisions\/104649"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=104645"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=104645"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=104645"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}