{"id":104632,"date":"2016-09-07T09:34:59","date_gmt":"2016-09-07T08:34:59","guid":{"rendered":"http:\/\/kulturbloggen.com\/?p=104632"},"modified":"2016-10-02T07:43:53","modified_gmt":"2016-10-02T06:43:53","slug":"filmrecension-den-allvarsamma-leken","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=104632","title":{"rendered":"Filmrecension: Den allvarsamma leken"},"content":{"rendered":"

\"denallvarsammaleken\"<\/a><\/p>\n

Den allvarsamma leken<\/strong>
\nBetyg: 4
\nSvensk biopremi\u00e4r 9 september 2016<\/p>\n

Pernilla August har regisserat en av h\u00f6stens mest efterl\u00e4ngtade filmer, adaptionen av Hjalmar S\u00f6derbergs Den allvarsamma leken. Nu kan vi f\u00f6lja en av Sveriges mest tragiska k\u00e4rlekshistorier med Sverrir Gudnason och Karin Franz K\u00f6rlof i huvudrollerna. I birollerna glimmar det till med Mikael Nyqvist, Liv Mj\u00f6nes och G\u00f6ran Ragnerstam m.fl. Det svenska bio\u00e5ret har inte bjudit p\u00e5 mycket n\u00e4mnv\u00e4rt hittills s\u00e5 det \u00e4r bara att rusa till salongen. Hantverket \u00e4r skickligt balanserat med melodramatiska str\u00e5kar, ett sekelskiftes-Stockholm filmat i Budapest med tidsenliga kl\u00e4der. Det \u00e4r allt som g\u00e5r att \u00f6nska fr\u00e5n en s\u00e5dan h\u00e4r filmatisering. Vi blir inte l\u00e4mnade besvikna, hantverket levererar som sagt men kan jag \u00e4nd\u00e5 inte l\u00e5ta bli att bli mest h\u00e4nf\u00f6rd av sk\u00e5despeleriet. Gudnason och K\u00f6rlof har extremt mycket kemi, och de l\u00e5nga blickarna och passionerade k\u00e4rleksscenerna k\u00e4nns inte tr\u00f6ttsamma eller forcerade – utan helt r\u00e4tt.<\/p>\n

Pernilla August och Lone Scherfig (manus) har inte anv\u00e4nt en Hjalmar S\u00f6derbergsk dialog \u2013 klokt val eftersom den dialogen inte skulle passa det h\u00e4r mediet. Jag vet inga sk\u00e5despelare i Sverige som skulle kunna leverera de replikerna utan att det blev teatraliskt. Men det blir inte tr\u00e5kigt sparsmakat f\u00f6r det, det k\u00e4nns inte fegt. Lydia Stille \u00e4r inte heller portr\u00e4tterad enbart utifr\u00e5n Arvids blick utan kan l\u00e4tt f\u00f6rsvara sig och synligg\u00f6ra Arvids skenhelighet, hennes persona \u00e4r mer f\u00f6rst\u00e5elig i filmen (till Gun-Britt Sundstr\u00f6ms gl\u00e4dje). St\u00f6rre delen av filmen \u00e4r originalet relativt troget, med undantag f\u00f6r slutet. De skillnaderna som v\u00e4l \u00e4r i d\u00e4r slutet beh\u00f6vs. Vi hade inte kunnat g\u00e5 ifr\u00e5n biosalongen med en s\u00e5dan klump i magen som boken l\u00e4mnar, s\u00e5 filmens avslut k\u00e4nns l\u00e4mpligare. Det finns redan tillr\u00e4ckligt mycket sv\u00e4rta i att trots att Lydia och Arvid bryter sig fria kommer de aldrig f\u00e5 varandra – om och om igen. Vi kan kalla det en f\u00f6rtr\u00e4fflig analys av k\u00f6nsroller eller bara f\u00f6rutbest\u00e4md olycka. Hur som helst \u00e4r det bra, till och med riktigt bra. <\/p>\n