{"id":104442,"date":"2016-08-30T10:23:27","date_gmt":"2016-08-30T09:23:27","guid":{"rendered":"http:\/\/kulturbloggen.com\/?p=104442"},"modified":"2016-08-30T10:23:27","modified_gmt":"2016-08-30T09:23:27","slug":"tankar-om-bergmans-kvinnosyn-efter-att-ha-sett-herbstsonate-hostsonaten","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=104442","title":{"rendered":"Tankar om Bergmans kvinnosyn efter att ha sett Herbstsonate (H\u00f6stsonaten)"},"content":{"rendered":"

\"herbstsonate3\"<\/a><\/p>\n

Herbstsonate (H\u00f6stsonaten)<\/strong>
\nAv Ingmar Bergman
\nRegi Jan Bosse
\nScenografi Moritz M\u00fcller
\nKostym Kathrin Plath
\nMusik Arno Kraehahn
\nVisades under Bergmanfestivalen p\u00e5 Dramaten, stora scenen 28 och 29 september 2016
\nDeutsches Theater i samproduktion med Schauspiel Stuttgart. <\/p>\n

H\u00f6stsonaten \u00e4r en v\u00e4sttysk dramafilm fr\u00e5n 1978 med manus och regi av Ingmar Bergman. Nu har tv\u00e5 tyska teatrar (Deutsches Theater och Schauspiel Stuttgart) i samarbete gjort en teaterversion med duktiga tyska sk\u00e5despelare. <\/p>\n

Filmen handlar om en ber\u00f6md pianist, spelad av Ingrid Bergman. Liv Ullmann och Lena Nyman g\u00f6r starka rollportr\u00e4tt som hennes kuvade respektive autistiska d\u00f6ttrar. I sm\u00e4rre roller ses bland andra Gunnar Bj\u00f6rnstrand, Erland Josephson, Mimi Pollak och Linn Ullmann (Bergmans och Ullmanns dotter).<\/p>\n

Filmen blev Oscarsnominerad i tv\u00e5 kategorier, b\u00e4sta manus och b\u00e4sta kvinnliga huvudroll. Den bel\u00f6nades i Frankrike med en C\u00e9sar och i USA med en Golden Globe f\u00f6r b\u00e4sta utl\u00e4ndska film.<\/p>\n

Teaterversionen med oerh\u00f6rt duktiga tyska sk\u00e5despelare \u00e4r imponerande. Och f\u00f6r att inte tala om den fina scenografin d\u00e4r vridscenen anv\u00e4nds elegant d\u00e4r de olika rummen i huset d\u00e4r handlingen utspelar sig \u00e4r byggda.<\/p>\n

\"herbstsonate\"<\/a>F\u00f6rest\u00e4llningen fick mig dock att fundera p\u00e5 det d\u00e4r med Bergmans kvinnosyn. Ingmar Bergman och August Strindberg \u00e4r utan tvekan tv\u00e5 av svensk teaterhistorias st\u00f6rsta dramatiker. Strindberg beskylls av och till f\u00f6r att ha en unken kvinnosyn. Jag l\u00e4ser f\u00f6r min del inte in denna tolkning i de av hans draman som tas som exempel p\u00e5 detta. Jag tycker att Strindberg i b\u00e5de draman och i b\u00f6cker driver och f\u00f6rl\u00f6jligar framf\u00f6r allt sig sj\u00e4lv och sin mansroll. N\u00e4r jag s\u00e5g den tyska scenversionen av H\u00f6stsonaten slog det mig med kraft att kvinnosynen i denna f\u00f6rest\u00e4llning – och i likas\u00e5 i filmen f\u00f6rst\u00e5s, \u00e4r konservativ. N\u00e4r en kvinna satsar p\u00e5 sin karri\u00e4r sviker hon sina barn, \u00e4r sensmoralen. <\/p>\n

Handlingen i korthet: Sju \u00e5r har g\u00e5tt sedan mor och dotter senast tr\u00e4ffades. Den framg\u00e5ngsrika konsertpianisten Charlotte Andergast har tagit en paus fr\u00e5n det internationella turn\u00e9livet f\u00f6r att bes\u00f6ka sin dotter Eva i den norska landsorten. Eva \u00e4r gift med Viktor, pr\u00e4sten i f\u00f6rsamlingen i byn. Charlotte har precis f\u00f6rlorat sin gamle v\u00e4n Leonardo i en sjukdom. Det \u00e4r ett h\u00e5rt slag f\u00f6r henne, men bereder samtidigt en m\u00f6jlighet f\u00f6r mor och dotter att \u00e5terf\u00f6renas. F\u00f6rv\u00e4ntningarna \u00e4r h\u00f6ga och b\u00e5da ser fram emot att f\u00e5 ses. Men det \u00e4r n\u00e5got Eva inte har ber\u00e4ttat. Hon har sin handikappade syster Helena boende i huset.<\/p>\n

St\u00e4mningen blir ganska snabbt h\u00e4tsk mellan modern Charlotte och dottern Eva. Eva beskyller sin mor f\u00f6r att inte ha \u00e4lskat henne, eftersom modern har satsat p\u00e5 sin karri\u00e4r som pianist. N\u00e4r modern varit hemma har det krupit i henne av l\u00e4ngtan att ge sig ut p\u00e5 turn\u00e9. Modern beskylls av Eva f\u00f6r att vara k\u00e4rleksl\u00f6s, att inte ha \u00e4lskat sina barn och framf\u00f6r allt inte ha \u00e4lskat Eva.<\/p>\n

Det \u00e4r tr\u00e4ffande att denna film och nu ocks\u00e5 scenversionen gjorts i Tyskland. Det finns dagis f\u00f6r barn d\u00e4r ocks\u00e5, men det \u00e4r \u00e4nd\u00e5 v\u00e4ldigt vanligt att kvinnor f\u00f6rv\u00e4ntas vara hemma med barnen n\u00e4r de \u00e4r sm\u00e5. N\u00e4r barnen b\u00f6rjar i skolan f\u00f6rv\u00e4ntas m\u00f6drarna \u00e4nd\u00e5 vara hemma vid tretiden n\u00e4r barnen kommer hem fr\u00e5n skolan f\u00f6r att d\u00e5 kunna servera barnen middag. Kvinnorna f\u00f6rv\u00e4ntas mest arbeta deltid n\u00e4r barnen n\u00e5tt skol\u00e5ldern. <\/p>\n

F\u00f6rest\u00e4llningen och ber\u00e4ttelsen kan ses p\u00e5 tv\u00e5 olika s\u00e4tt, f\u00f6rst\u00e5s. En del ser den som en psykologisk studie av en eller tv\u00e5 kvinnor som inte kan \u00e4lska. Men jag kan inte l\u00e5ta bli att t\u00e4nka att dessa kvinnor, och framf\u00f6r allt modern, \u00e4r f\u00e5ngade i en kvinnosyn d\u00e4r en mor alltid m\u00e5ste v\u00e5rda sina barn och vara hemma. Varf\u00f6r kan inte ett barn v\u00e4xa upp och bli en trygg vuxen om fadern \u00e4r den som ger vardagens omv\u00e5rdnad och k\u00e4rlek och modern har karri\u00e4r? \u00c4r det s\u00e5 sj\u00e4lvklart att m\u00f6drarna m\u00e5ste vara det centrala f\u00f6r att barnen ska v\u00e4xa upp till goda vuxna?<\/p>\n

En sak som jag ocks\u00e5 grunnar \u00f6ver n\u00e4r det handlar om Evas reaktioner \u00e4r varf\u00f6r hon fortfarande som vuxen klamrar sig fast vid vad hennes mor gjort och inte gjort. Eva har sj\u00e4lv f\u00f6tt ett barn som dog som fyra\u00e5ring. Att f\u00f6rlora ett barn \u00e4r bland det sv\u00e5raste vi m\u00e4nniskor kan drabbas av i livet. Varf\u00f6r \u00e4r Eva mer fixerad vid sin mor \u00e4n sin egen sorg?<\/p>\n

Eva och f\u00f6rest\u00e4llningen skickar ocks\u00e5 ut undermeningen att Helena, den psykiskt sjuka dottern, \u00e4r sjuk p\u00e5 grund av att mamman inte gett henne tillr\u00e4ckligt med k\u00e4rlek. Det \u00e4r ocks\u00e5 en fruktansv\u00e4rd anklagelse. Det \u00e4r inte helt ovanligt att s\u00e5dana beskyllningar kommer. Tyv\u00e4rr. F\u00f6r\u00e4ldrar till barn med ADHD och autism-sjukdomar f\u00e5r fortfarande m\u00f6ta den synen. N\u00e4r ska vi inse att sjukdomar eller funktionshinder kan drabba ett barn utan att det \u00e4r f\u00f6r\u00e4ldrarnas fel?<\/p>\n

Vad jag funderar p\u00e5 om Ingmar Bergman ville visa att m\u00f6drar som inte tar hand om sina barn enligt den klassiska modellen skadar sina barn – eller t\u00e4nkte han att m\u00e4nniskor existerar fritt fr\u00e5n samh\u00e4llets konventioner, eller var det samh\u00e4llets konventioner han var kritisk emot? F\u00f6r alla karakt\u00e4rer i H\u00e4stsonaten \u00e4r f\u00e5ngade i ett konservativt samh\u00e4lles regler.<\/p>\n

I rollerna:<\/strong>
\nCharlotte Corinna Harfouch
\nEva Fritzi Haberlandt
\nHelena Natalia Belitski
\nViktor J\u00f6rg Pose
\nErik Damian Fink \/ Bennet Schuster<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Herbstsonate (H\u00f6stsonaten) Av Ingmar Bergman Regi Jan Bosse Scenografi Moritz M\u00fcller Kostym Kathrin Plath Musik Arno Kraehahn Visades under Bergmanfestivalen p\u00e5 Dramaten, stora scenen 28 och 29 september 2016 Deutsches Theater i samproduktion med Schauspiel Stuttgart. H\u00f6stsonaten \u00e4r en v\u00e4sttysk dramafilm fr\u00e5n 1978 med manus och regi av Ingmar Bergman. Nu har tv\u00e5 tyska teatrar […]<\/p>\n","protected":false},"author":2,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[16,20,30,31],"tags":[596,1366,12995,2485],"class_list":["post-104442","post","type-post","status-publish","format-standard","category-recension","category-film","category-teater","category-teaterrecension","tag-bergmanfestivalen","tag-dramaten","tag-herbstsonate","tag-ingmar-bergman","entry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/104442","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/2"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=104442"}],"version-history":[{"count":11,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/104442\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":104463,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/104442\/revisions\/104463"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=104442"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=104442"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=104442"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}