{"id":103878,"date":"2016-08-12T09:57:30","date_gmt":"2016-08-12T08:57:30","guid":{"rendered":"http:\/\/kulturbloggen.com\/?p=103878"},"modified":"2016-08-27T10:22:48","modified_gmt":"2016-08-27T09:22:48","slug":"way-out-west-morrissey-oantastligt-men-inte-oforglomligt","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=103878","title":{"rendered":"Way Out West: Morrissey – Oantastligt men inte of\u00f6rgl\u00f6mligt"},"content":{"rendered":"

\"Morrissey_01\"<\/a><\/p>\n

Morrissey p\u00e5 Way Out West torsdag 11 augusti 2016
\nBetyg 4 <\/strong><\/p>\n

Enligt en inhemsk omr\u00f6stning \u00e4r Manchester-sonen Englands n\u00e4st st\u00f6rste ikon. Mitt f\u00f6rh\u00e5llande till honom? Ett par \u00e5r efter att The Smiths uppl\u00f6sts k\u00f6pte jag trippel-LP:n ”How Soon is Now?” och jag \u00e4ger tv\u00e5 av hans 1990-tals album och l\u00e5nade i somras intervjuboken ”M\u00f6ten med MorriSsey”; vars inledning och avslutningskapitel f\u00f6rmedlar artistens besatthet av Oscar Wilde. Journalisten Len Brown p\u00e5st\u00e5r i boken att antingen \u00e4lskar man eller avskyr denne kontroversielle s\u00e5ngare och l\u00e5tskrivare. Brown br\u00e5kade st\u00e4ndigt med sina kontrahenter p\u00e5 NME (den falang som favoriserade ny h\u00e5rdf\u00f6r musik inom reggae och hiphop) om hur ofta Morrissey kunde vara omslagsbild. Jag h\u00e5ller inte riktigt med i hans tes. <\/p>\n

Jag hade h\u00f6gt st\u00e4llda f\u00f6rv\u00e4ntningar, trots en medvetenhet om att det mesta g\u00e5r i moll med likartade tonarter. Som framg\u00e5tt \u00e4r jag l\u00e5ngt ifr\u00e5n n\u00e5got hardcore-fan, s\u00e5dana som oavsett k\u00f6n h\u00e4vdar att Morrissey gett dem avg\u00f6rande hj\u00e4lp i livet. Men jag gillar den cyniske romantikerns musik och gick och laddade hela kv\u00e4llen. Timmarna innan fanns INGET p\u00e5 WOW som fastnade hos mig och the Libertines tvingades ju skjuta p\u00e5 sin spelning ett dygn.<\/p>\n

Befriande nog hade basisten Mando Lopez en tillbakadragen roll i ljudbilden. (Ljudet var f\u00f6rdelaktigt, fast med f\u00f6r mycket diskant.) Dominerade gjorde ist\u00e4llet nombastiske trummisen Matthew Aron Walker (X-Smashing Pumpkins med flera) och oumb\u00e4rlige str\u00e4ngvr\u00e4ngaren Boz Boorer. Mest \u00f6verraskad blev jag av den allsidige Gustav Manzurs kunnande. Jag r\u00e4knade med att bli indragen i en sprakande bubbla av 57-\u00e5ringen och hans femmannaband. Allt var ytterst kompetent utf\u00f6rt, men den elektriska k\u00e4nslan saknades, att jag som lyssnare tas i anspr\u00e5k fullt ut. Min f\u00f6rhoppning var ju att hela kroppen skulle omslutas, fr\u00e5n hj\u00e4ssan till lillt\u00e5n. Varf\u00f6r det inte riktigt blev p\u00e5 det viset \u00e4r \u00f6ppet f\u00f6r spekulationer. Kanske berodde det p\u00e5 att jag inte kan musiken tillr\u00e4ckligt eller p\u00e5 att den \u00e4r f\u00f6r ber\u00e4knande. F\u00f6r min del trivdes jag allra mest n\u00e4r de l\u00e4mnade sin traditionella rock, f\u00f6r att involvera arabiska influenser eller marschtakt eller latinska tong\u00e5ngar. Vi fick ett tajt band som b\u00e5de kom i en andra och tredje andning, men det slutade abrupt efter halvannan timma utan att jag inombords blivit het; vilket hade beh\u00f6vts i den r\u00e5kalla kv\u00e4llen. Morrissey verkade samlad, var p\u00e5 gott hum\u00f6r och sj\u00f6ng f\u00f6rtr\u00e4ffligt. S\u00e5 jag undrar hur n\u00f6jda var k\u00e4nnarna? Rycktes de med? Motsvarade spelningen deras dr\u00f6m om en himlastormande upplevelse?<\/p>\n

Ska skamset erk\u00e4nna att jag \u00e4r relativt ointresserad av att analysera l\u00e5ttexter. P\u00e5 backdropen s\u00e5gs diverse bildsk\u00f6na ansikten inklusive en indianh\u00f6vding. Men det som stannar kvar \u00e4r f\u00f6rst\u00e5s den hiskeliga polisbrutaliteten under ”Ganglord” och det om m\u00f6jligt \u00e4nnu grymmare collaget till ”Meat is Murder”. Morrissey sa att det var en \u00e4ra att f\u00e5 framtr\u00e4da p\u00e5 ett uts\u00e5lt WOW, till\u00e4gnade en l\u00e5t de boende i Nice och Paris, fr\u00e5gade om vilken presidentkandidat vi f\u00f6redrar och uppmanade oss att strunta i tevenyheter f\u00f6r att undvika depression. Stephen Patrick och hans mannar har bevisligen en h\u00f6g l\u00e4gstaniv\u00e5. Men f\u00f6r att uppn\u00e5 status som magisk, hade jag \u00f6nskat mer av deras gig. Mer av uppiffade arrangemang och uppbrutna rytmer, precis som i ”All You Need is Me” och ”Irish Blood, English Heart”. Och n\u00e4r Boorers ylande gitarr var som en korsning mellan Fripp och Ronsons dom\u00e4ner. D\u00e5 var det v\u00e4ldigt kul att lyssna.<\/p>\n

L\u00e5tlista (ej helt fullst\u00e4ndig) ”Suedehead”, ”Alma Matters”, ”You Have Killed Me”, ”Ganglord”, ”Speedway”, ”You\u00b4re the One For Me”, ”Fatty”, ”Ouija Board”, ”Kiss Me a Lot”, ”The Bullfigheter Dies”, ”Meat is Murder”, ”Everyday is Like Sunday”, ”The World is Full of Crashing Bones”, ”First of the Gang to Die”,” All You Need is Me”, ”I Will See You in Far Off Places”, ”Irish Blood, English Heart”, ”What She Said” samt som epilog opera av Klaus Nomi. <\/p>\n

Foto: Peter Birgerstam<\/strong><\/p>\n

\"Morrissey_02\"<\/a><\/p>\n

\"Morrissey_03\"<\/a><\/p>\n

\"Morrissey_04\"<\/a><\/p>\n

\"Morrissey_05\"<\/a><\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Morrissey p\u00e5 Way Out West torsdag 11 augusti 2016 Betyg 4 Enligt en inhemsk omr\u00f6stning \u00e4r Manchester-sonen Englands n\u00e4st st\u00f6rste ikon. Mitt f\u00f6rh\u00e5llande till honom? Ett par \u00e5r efter att The Smiths uppl\u00f6sts k\u00f6pte jag trippel-LP:n ”How Soon is Now?” och jag \u00e4ger tv\u00e5 av hans 1990-tals album och l\u00e5nade i somras intervjuboken ”M\u00f6ten med […]<\/p>\n","protected":false},"author":34,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[7],"tags":[3784,3844,6353,6440],"class_list":["post-103878","post","type-post","status-publish","format-standard","category-musik","tag-morrissey","tag-musikfestival","tag-way-out-west","tag-wow","entry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/103878","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/34"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=103878"}],"version-history":[{"count":3,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/103878\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":103886,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/103878\/revisions\/103886"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=103878"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=103878"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=103878"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}