{"id":103635,"date":"2016-08-01T11:51:42","date_gmt":"2016-08-01T10:51:42","guid":{"rendered":"http:\/\/kulturbloggen.com\/?p=103635"},"modified":"2016-08-01T11:51:42","modified_gmt":"2016-08-01T10:51:42","slug":"sthlm-music-and-arts-patti-smith-med-en-rost-som-ett-diamantbestrott-jarnspett","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=103635","title":{"rendered":"Sthlm Music and Arts: Patti Smith med en r\u00f6st som ett diamantbestr\u00f6tt j\u00e4rnspett"},"content":{"rendered":"

\"Patti<\/a><\/p>\n

Patti Smith p\u00e5 Stockholm Music and Arts
\nTr\u00e4dg\u00e5rdsscenen, fredag 29 juli, l\u00f6rdag 30 juli och s\u00f6ndag 31 juli 2016<\/strong><\/p>\n

\u00c5rets upplaga av Stockholm Music & Arts var en resa i tiden. Varje \u00e5rtionde, sedan 60-talet, var representerat av n\u00e5gon stor artist. Av dessa var det en som satte extra f\u00e4rg p\u00e5 denna musikfest: Patti Smith.<\/p>\n

Med tre konserter och ett g\u00e4stspel p\u00e5 Joan Baez spelning, regerande hon p\u00e5 Skeppsholmen. Hon hade full kontroll p\u00e5 allt. Till och med v\u00e4dret. Oavsett hur himlen s\u00e5g ut n\u00e4r de 1500 personerna samlade sig en timme innan konserternas b\u00f6rjan s\u00e5 sprack det alltid upp n\u00e4r hon \u00e4ntrade scenen. Solen gav lika mycket k\u00e4rlek och v\u00e4rme till henne som den fullsatta publiken p\u00e5 Tr\u00e4dg\u00e5rdsscenen ocks\u00e5 gav henne.<\/p>\n

\"Patti<\/a>Fredagens konsert inleddes med att hon l\u00e4ste upp Allen Ginsbergs klassiska dikt \u201dHowl\u201d fr\u00e5n 1955. D\u00e4refter f\u00f6ljde ett p\u00e4rlband av musikaliska m\u00e4sterverk fr\u00e5n hennes mer \u00e4n 40 \u00e5r l\u00e5nga artistkarri\u00e4r.
\nHon kramar ur det allra innersta ur varje text hon framf\u00f6r. Det oavsett om de \u00e4r skapade av hennes egen penna eller om hon ger \u00e4kta k\u00e4nslor till texter som andra har skrivit. N\u00e4r hon f\u00f6rmedlar Princes \u201dWhen Doves Cry\u201d k\u00e4nns den som den \u00e4r specialskriven f\u00f6r henne.<\/p>\n

Lite som \u201dBecause the Night\u201d som hon skapade tillsammans med Bruce Springsteen.
\nRedan 1975 k\u00e4ndes hon som en f\u00e4rdigslipad diamant p\u00e5 debutalbumet \u201dHorses\u201d. Ett album som inneh\u00f6ll en m\u00e4sterlig cover p\u00e5 The Whos klassiska \u201dMy Generation\u201d. D\u00e4r markerade hon att hon t\u00e4nkte g\u00f6ra precis vad som skulle falla henne in och att hon t\u00e4nkte g\u00f6ra det bra. Det har hon ocks\u00e5 gjort sedan slutet av f\u00f6rra \u00e5rtusendet.
\nMen som den diamant hon \u00e4r s\u00e5 har hon aldrig hamnat i n\u00e5got smycke i n\u00e5gon h\u00f6gt uppsatt tiara. Nej, hon har varit mer som en diamant i ett stenbrott. En diamant redo att pulvrisera varenda sten, oavsett storlek, som f\u00f6rs\u00f6kt hindra henne och hennes budskap att tr\u00e4nga igenom.<\/p>\n

Lika vackert som hon framf\u00f6r \u201dMy Blakean Year\u201d fr\u00e5n albumet Trampin. Lika brutalt k\u00f6r hon ner sitt diamantbestr\u00f6dda j\u00e4rnspett till r\u00f6st i v\u00e4rldens alla stenbrott, n\u00e4r hon br\u00e4nner av \u201dPeople Have the Power\u201d som avslutningsnummer och med det f\u00e5r alla i publiken att str\u00e4cka sina h\u00e4nder i luften och ta emot hennes budskap och k\u00e4rlek.<\/p>\n

Att hon \u00e4r en mycket f\u00e4rgstark artist som ofta portr\u00e4tteras i svartvita bilder \u00e4r en perfekt paradox. Hennes upproriska s\u00e4tt att k\u00e4mpa f\u00f6r alla m\u00e4nniskors grundl\u00e4ggande r\u00e4ttigheter \u00e4r p\u00e5taglig, fortfarande efter 40 \u00e5rs kamp.
\nHon har gjort det i s\u00e5ngtexter, i lyrik och i bilder d\u00e4r det ofta \u00e4r knivskarpa kontraster mellan svart och vitt. F\u00e4rgspektret i hennes svartvita alster \u00e4r den k\u00e4rlek som genomsyras i allt hon g\u00f6r och har gjort.
\nK\u00e4rleken till den enskilda m\u00e4nniskan.<\/p>\n

\"Patti<\/a>Under helgen var hon ett enda stort leende.
\nIbland syntes det tydlig utanp\u00e5.
\nIbland anade man det inuti henne \u00e4ven n\u00e4r hon hade det pl\u00e5gade ansiktet under delar av hennes konserter.
\nFramtr\u00e4dandena inramades musikaliskt av sonen Jackson Smith p\u00e5 gitarr, Tony Shanahan som backat med sin bas sedan 1996 samt Rob Rochford med f\u00f6rflutet i, bland annat, Polar Bear.<\/p>\n

Att betygs\u00e4tta Patti Smith och hennes tre dagar p\u00e5 Skeppsholmen, k\u00e4nns inte helt r\u00e4tt. Det blev tre konserter d\u00e4r hon hade fullst\u00e4ndig kontroll \u00f6ver sig sj\u00e4lv, sitt band och sin publik\u2026 och v\u00e4dret.
\nPatricia Lee Smith gav ett litet axplock av allt hon gjort under de 40 \u00e5r som vi k\u00e4nt henne som Patti Smith.
\nMen det finns tv\u00e5 saker som hamnar p\u00e5 minussidan.<\/p>\n

Det ena \u00e4r att inte fler bereddes m\u00f6jligheterna att se henne d\u00e5 Tr\u00e4dg\u00e5rdsscenen bara kunde ta emot 1500 per konsert p\u00e5 den sluttande gr\u00e4smattan. (Hon hade kunna fylla Globen, minst en g\u00e5ng\u2026)
\nDet andra \u00e4r att hon redan har f\u00e5tt Polarpriset (2011).
\nMen eftersom recensioner ofta kompletteras av n\u00e5gon sorts \u201dbetyg\u201d p\u00e5 en femgradig skala s\u00e5 skall v\u00e4l Patti Smith ocks\u00e5 f\u00e5 ett s\u00e5dant av mig ocks\u00e5. Hon f\u00e5r betyg 15 (femton).<\/p>\n

Om jag r\u00e4knar r\u00e4tt s\u00e5 blir det v\u00e4l det om hon f\u00e5r betyg 5 av mig f\u00f6r var och en av de 3 konserterna hon genomf\u00f6rde.
\nMer objektiv \u00e4n s\u00e5 t\u00e4nker jag inte bli.<\/p>\n

Foto: BeA Nilsson<\/strong><\/p>\n

\"Patti<\/a><\/p>\n

H\u00e4r finns fler foton fr\u00e5n Patti Smiths konsert p\u00e5 fredagen.<\/a><\/strong><\/p>\n

\"Patti<\/a><\/p>\n

\"Patti<\/a><\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Patti Smith p\u00e5 Stockholm Music and Arts Tr\u00e4dg\u00e5rdsscenen, fredag 29 juli, l\u00f6rdag 30 juli och s\u00f6ndag 31 juli 2016 \u00c5rets upplaga av Stockholm Music & Arts var en resa i tiden. Varje \u00e5rtionde, sedan 60-talet, var representerat av n\u00e5gon stor artist. Av dessa var det en som satte extra f\u00e4rg p\u00e5 denna musikfest: Patti Smith. […]<\/p>\n","protected":false},"author":13,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[7],"tags":[3844,4279,8481],"class_list":["post-103635","post","type-post","status-publish","format-standard","category-musik","tag-musikfestival","tag-patti-smith","tag-stockholm-music-and-arts","entry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/103635","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/13"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=103635"}],"version-history":[{"count":3,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/103635\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":103644,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/103635\/revisions\/103644"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=103635"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=103635"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=103635"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}