{"id":103565,"date":"2016-08-01T18:06:55","date_gmt":"2016-08-01T17:06:55","guid":{"rendered":"http:\/\/kulturbloggen.com\/?p=103565"},"modified":"2016-08-01T18:06:55","modified_gmt":"2016-08-01T17:06:55","slug":"sthlm-music-and-arts-bildgalleri-nicole-saboune-johanan-albin-lee-meldau-och-wintergatan","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=103565","title":{"rendered":"Sthlm Music and Arts: Bildgalleri – Nicole Saboun\u00e9, Johanan, Albin Lee Meldau och Wintergatan"},"content":{"rendered":"
\"Nicole<\/a>
Nicole Saboun\u00e9<\/figcaption><\/figure>\n

Nicole Saboun\u00e9, Johanan, Albin Lee Meldau och Wintergatan \u00e4r artister som spelade p\u00e5 Stockholm Music and Arts och som vi lyssnade p\u00e5 under n\u00e5gra vardera och vi gillade – men vi h\u00f6rde inte hela konserterna och d\u00e4rf\u00f6r tycker vi inte det \u00e4r r\u00e4tt att g\u00f6ra recensioner av deras spelningar. Ist\u00e4llet bjuder vi p\u00e5 bildgalleri.<\/p>\n

Fakta fr\u00e5n festivalens hemsida och wikipedia:<\/p>\n

Nicole Saboun\u00e9<\/strong>
\nAmanda Marina Nicole Saboun\u00e9, f\u00f6dd 23 maj 1991 i S\u00f6lvesborg, \u00e4r en svensk s\u00e5ngerska och l\u00e5tskrivare.<\/p>\n

\"nicole-saboune_HIAR-200\"<\/a>Saboun\u00e9 \u00e4r uppv\u00e4xt i S\u00f6lvesborg och Lund och gick 2010 ut Lunds Dans- och Musikalgymnasium. Hon deltog 2012 i TV4:s The Voice Sverige, d\u00e4r hon hade Ola Salo som coach. Hon tog sig till semifinal innan hon slutligen \u00e5kte ut ur t\u00e4vlingen. Saboun\u00e9 b\u00f6rjade skriva musik tillsammans med bland andra Salo och Niklas Stenemo och hon har h\u00e4mtat influenser fr\u00e5n bland annat 1970\/-80-talens punk- och rockscen och grupper som Joy Division. De egna singlarna Conquer or Suffer och I Surrender tillh\u00f6rde de mest spelade p\u00e5 Sveriges Radio P3 2013 och 15 januari 2014 sl\u00e4pptes hennes debutalbum Must Exist p\u00e5 skivbolaget Roxy Recordings. Albumet fick mycket positivt mottagande av kritikerk\u00e5ren och utn\u00e4mndes bland annat till ”\u00e5rets b\u00e4sta album”. Den f\u00f6ljdes av en Sverigeturn\u00e9.<\/p>\n

24 juli 2015 framtr\u00e4dde Saboun\u00e9 i Malm\u00f6 med den speciella helkvinnliga storbandskonserten Big City Divas tillsammans med Kristin Amparo, Pauline, Jasmine Kara och Min stora sorg. 2015 gick hon \u00f6ver till skivbolaget Woah Dad!, som sl\u00e4pptes albumet Miman i b\u00f6rjan av november 2015. Titeln \u00e4r h\u00e4mtad fr\u00e5n Harry Martinsons diktverk om evakuerings-rymdskeppet Aniara och den mysteri\u00f6sa ”centraldatorn” Miman, som innefattar all kunskap om den sammanfallande Jordens och m\u00e4nsklighetens \u00f6deshistoria. Ocks\u00e5 detta album fick \u00f6verlag lysande mottagande som ”ett av \u00e5rets viktigaste album” och ”sv\u00e5rt att t\u00e4nka sig en b\u00e4ttre tr\u00f6st n\u00e4r v\u00e4rlden r\u00e4mnar runtomkring”.<\/p>\n

Albin Lee Meldau<\/strong>
\n\"ablinleemeldau\"<\/a>Det finns ett garanterat och vattent\u00e4tt s\u00e4tt att bli en artist folk inte gl\u00f6mmer, det \u00e4r att ha en unik r\u00f6st. Och Albin Lee Meldau sitter sannerligen inne med en r\u00f6st som inte l\u00e4mnar dig ifred. Det \u00e4r bara att stoppa den i hj\u00e4rtat i en liten burk m\u00e4rkt Albin, precis som n\u00e4stan fyra miljoner Spotifylyssnare gjort n\u00e4r de r\u00e5kat p\u00e5 hans debutsingel Lou Lou. En s\u00e5ng han sj\u00e4lv kallar en \u201dkort, m\u00f6rk, obskyr scandi-noir k\u00e4rlekshistoria\u201d och d\u00e4rmed visar sig vara n\u00e4stan lika bra p\u00e5 att beskriva sin egen musik som han \u00e4r p\u00e5 att g\u00f6ra den.<\/p>\n

Precis som n\u00e4stan alla artister som \u201dsl\u00e5r igenom \u00f6ver en natt\u201d har Albin Lee Meldau g\u00e5tt den l\u00e5nga v\u00e4gen. Han har lirat soul, han har lirat blues och reggae, han har letat sig iv\u00e4g fr\u00e5n G\u00f6teborg, ut i v\u00e4rlden och tillbaka, han har st\u00e5tt i gatuh\u00f6rn med sin gitarr och spelat f\u00f6r enkronor. Men n\u00e4r han f\u00f6rra \u00e5ret best\u00e4mde sig f\u00f6r att g\u00e5 solo f\u00f6ll alla pusselbitarna p\u00e5 plats, och pusslet visade en lysande, f\u00e4rdig artist med en fantastiskt sp\u00e4nnande framtid. Och s\u00e5 var det ju det d\u00e4r med r\u00f6sten\u2026<\/p>\n

Wintergatan<\/strong>
\n\"wintergatan\"<\/a>Martin Molin, Evelina H\u00e4gglund, David Zand\u00e9n och Marcus Sj\u00f6berg i Wintergatan v\u00e4xte upp i fyra olika svenska sm\u00e5st\u00e4der, med det gemensamt att ingenting h\u00e4nde d\u00e4r om du inte gjorde det sj\u00e4lv. S\u00e5 de gjorde musik i sina egna sm\u00e5 solsystem tills de m\u00f6ttes i Wintergatan. Och Wintergatan g\u00f6r, bokstavligt talat, saker. Redan p\u00e5 debutsingeln Sommarf\u00e5gel figurerade en hemmabyggd music box men \u00e4nd\u00e5 var ingen riktigt redo f\u00f6r det Martin snickrade ihop mellan november 2014 och januari 2016. Men Wintergatans automatiska musikintstrument Marble Machine, med tillh\u00f6rande singel och video, klockade in \u00f6ver tio miljoner visningar p\u00e5 youtube de f\u00f6rsta tre dagarna s\u00e5 nu vet hela v\u00e4rlden vilka Wintergatan \u00e4r. D\u00e5 det \u00e4r trassligt att frakta saker med tusentals r\u00f6rliga delar f\u00e5r Marble Machine tyv\u00e4rr stanna hemma den h\u00e4r g\u00e5ngen men Wintergatans musik, med v\u00e4ldigt m\u00e5nga r\u00f6rliga delar den ocks\u00e5, st\u00e5r sig v\u00e4l \u00e4nd\u00e5.<\/p>\n

Wintergatan debuterade 2012 med singeln Sommarf\u00e5gel. Det sj\u00e4lvbetitlade debutalbumet kom \u00e5ret efter och f\u00f6ljdes av 18 m\u00e5naders turnerande innan arbetet med Marble Machine p\u00e5b\u00f6rjades.<\/p>\n

Johanan<\/strong>
\n\"johanan\"<\/a>Det s\u00e4gs att genrer \u00e4r omodernt och att all musik som n\u00e5gonsin kommit ut numera existerar samtidigt i v\u00e5r nya digitala v\u00e4rld. Vi \u00e4r inte l\u00e4ngre \u201dde som gillar r\u00b4n\u00b4b\u201d eller \u201dde som \u00e4r indie\u201d, vi \u00e4r all musik samtidigt i en enda h\u00e4rlig r\u00f6ra. Och om det \u00e4r en teori som tilltalar dig r\u00e5der vi dig att h\u00e5lla upp Johanan som bevisf\u00f6rem\u00e5l A. Johanan \u00e4r fr\u00e5n Stockholm men tog v\u00e4gen genom v\u00e4rlden f\u00f6r att n\u00e5 Stockholm Music & Arts. Redan f\u00f6rsta singeln Go on (Let it go) tokhyllades av Zane Lowe p\u00e5 Beats 1 och det \u00e4r l\u00e4tt att f\u00f6rst\u00e5 varf\u00f6r n\u00e4r du h\u00f6r den, en f\u00e4rd som tar dig fr\u00e5n mjukaste folk till hetsigt euforiska beats. Uppf\u00f6ljaren Holy Spirit var en jazztassande meditation \u00f6ver str\u00e5kar och analoga synthar och nya All at once \u00e4r \u00e4ven den en lovs\u00e5ng till \u00f6verskridna gr\u00e4nser d\u00e4r arena-indie m\u00f6ter st\u00f6tigt soul-bl\u00e5s. Allt vi vet att vi kan v\u00e4nta oss fr\u00e5n Johanan i framtiden \u00e4r att vi inte vet vad vi kan v\u00e4nta oss, och det \u00e4r exakt som vi vill ha det.<\/p>\n

Foto: Hilda Arneback<\/strong><\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Nicole Saboun\u00e9, Johanan, Albin Lee Meldau och Wintergatan \u00e4r artister som spelade p\u00e5 Stockholm Music and Arts och som vi lyssnade p\u00e5 under n\u00e5gra vardera och vi gillade – men vi h\u00f6rde inte hela konserterna och d\u00e4rf\u00f6r tycker vi inte det \u00e4r r\u00e4tt att g\u00f6ra recensioner av deras spelningar. Ist\u00e4llet bjuder vi p\u00e5 bildgalleri. Fakta […]<\/p>\n","protected":false},"author":13,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[7],"tags":[3844,8481],"class_list":["post-103565","post","type-post","status-publish","format-standard","category-musik","tag-musikfestival","tag-stockholm-music-and-arts","entry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/103565","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/13"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=103565"}],"version-history":[{"count":13,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/103565\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":103667,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/103565\/revisions\/103667"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=103565"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=103565"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=103565"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}