{"id":103520,"date":"2016-07-30T21:20:06","date_gmt":"2016-07-30T20:20:06","guid":{"rendered":"http:\/\/kulturbloggen.com\/?p=103520"},"modified":"2016-08-12T10:44:37","modified_gmt":"2016-08-12T09:44:37","slug":"stockholm-music-and-arts-mogwai-atomic","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=103520","title":{"rendered":"Stockholm Music and Arts: Mogwai – Atomic"},"content":{"rendered":"

\"Mogwai<\/a><\/p>\n

Mogwai framf\u00f6r soundtrack till Atomic p\u00e5 Stockholm Music and Arts
\nStora scenen, l\u00f6rdag 30 juli
\nBetyg 3<\/strong><\/p>\n

Mogwai \u00e4r ett av v\u00e4rldens fr\u00e4mst instrumentalband. Deras musik \u00e4r magisk. Att bandet g\u00f6r en hel del musik till filmer och tv-serier \u00e4r r\u00e4tt sj\u00e4lvklart. Rent musikaliskt, som konsert, \u00e4r musiken till den atombombs-kritiska dokument\u00e4rfilmen Atomic, stark och imponerande. Att lyssna p\u00e5 albumet enbart \u00e4r en stor upplevelse. Bandet best\u00e5r av fem oerh\u00f6rt skickliga musiker. N\u00e4r bandet \u00e4ntrande stora scenen p\u00e5 Stockholm Music and Arts var det f\u00f6r att framf\u00f6ra musiken till filmen – och inte n\u00e5got mer. <\/p>\n

Tyv\u00e4rr hade filmen en hel del skavanker och dessutom var scenl\u00f6sningen misslyckad. Bandet var placerat framf\u00f6r duken d\u00e4r filmen visades och texterna till filmen var s\u00e5 l\u00e5gt projicerade att de skymdes av bandet som satt framf\u00f6r.<\/p>\n

Filmen i sig skulle kunnat bearbetas mer. Den b\u00f6rjade starkt med de amerikanska atombomberna \u00f6ver de japanska st\u00e4derna Hiroshima och Nagasaki. Tv\u00e5 bomber som d\u00f6dade en kvarts miljon m\u00e4nniskor, men som ocks\u00e5 satte ig\u00e5ng v\u00e4rldsvida protester mot utvecklingen av atombomber. Tyv\u00e4rr har v\u00e4rlden inte slutat skapa atombomber. Trots att m\u00e4nniskor i all v\u00e4rldens l\u00e4nder \u00e4r emot atombomber har endast ett av de l\u00e4nder som utvecklat atombomber lagt ned sin utveckling av dessa fruktansv\u00e4rda bomber. Det \u00e4r Sydafrika. <\/p>\n

Filmen visade m\u00e5nga bilder och filmklipp fr\u00e5n atombomber och fr\u00e5n protestaktioner mot dessa. Vi fick ocks\u00e5 se m\u00e5nga av v\u00e4rldens makthavare under 1940- och 1950-talet, den tid d\u00e5 kalla kriget f\u00e4rgade v\u00e4rlden.<\/p>\n

De dagar d\u00e5 v\u00e4rldens stod stilla under hotet av en stor katastrof under Kubakrisen visades ocks\u00e5, men inte tydligt nog.<\/p>\n

Filmens svaghet \u00e4r att den hade alldeles f\u00f6r lite fr\u00e5n v\u00e5r tid. Det \u00e4r l\u00e4tt f\u00f6r en \u00e5sk\u00e5dare att f\u00e5 k\u00e4nslan och intrycket att hotet om bomben var ett problem d\u00e5, v\u00e4rlden ser inte ut likadan l\u00e4nge. \u00c4ven om det presenteras fakta i slutet som ber\u00e4ttar att v\u00e4rldens m\u00e4ktigaste l\u00e4nder idag fortfarande satsar enorma resurser p\u00e5 dessa vapen \u00e4r det \u00e4nd\u00e5 alldeles f\u00f6r lite om dagens v\u00e4rlds hot. T\u00e4nk bara den dag terrorister f\u00e5r tag p\u00e5 atombomber.<\/p>\n

Rent musikaliskt var framf\u00f6randet v\u00e4rd betyg 4 – musiken talar f\u00f6r sig sj\u00e4lv och framf\u00f6rs skickligt av Mogwais fem musiker, f\u00f6r kv\u00e4llen uppdelade som en gitarrist, en basist, en trummis och tv\u00e5 keyboardister. Bandets medlemmar \u00e4r Stuart Braithwaite, Dominic Aitchison, Martin Bulloch, John Cummings och Barry Burns.<\/p>\n

Som helhet kunde filmen tillsammans med musiken fungerat b\u00e4ttre. \u00d6verhuvudtaget \u00e4r v\u00e4l en festivalscen inte b\u00e4sta formen f\u00f6r att visa denna dokument\u00e4r tillsammans med musiken. En inomhuslokal d\u00e4r bandet inte skymmer filmen skulle vara mycket b\u00e4ttre.<\/p>\n

Som aktivist och motst\u00e5ndare till k\u00e4rnvapen skulle jag ge f\u00f6rest\u00e4llningen betyg 5. Faran f\u00f6r atomvapen och hur de kan f\u00f6rst\u00f6ra v\u00e5r jord och hela m\u00e4nskligheten \u00e4r inte mindre nu \u00e4n 1945 d\u00e5 de f\u00f6rsta tv\u00e5 atombomberna sl\u00e4pptes. Idag finns flera tusen bomber av detta slag. Snarare \u00e4r situationen \u00e4n farligare idag. L\u00e4nder som Nordkorea och Iran utvecklar atombomber – och terrorismen v\u00e4xer i v\u00e4rlden. Fr\u00e5gan \u00e4r inte om utan n\u00e4r terrorister f\u00e5r tillg\u00e5ng till atombomber. Allt som g\u00f6rs f\u00f6r att v\u00e4cka m\u00e4nniskors kunskap om hur farlig situationen \u00e4r f\u00e5r mitt gillande. Som musikupplevelse skulle jag ge konserten betyg 4. Men d\u00e5 filmen har s\u00e5 m\u00e5nga brister och dessutom skyms texterna av bandet s\u00e5 vi som publik inte f\u00e5r helheten – d\u00e5 har jag inget annat v\u00e4l \u00e4n att dra ned betyget f\u00f6r framf\u00f6randet i sin helhet till betyg 3.<\/p>\n

P\u00e5 svenska wikipedia<\/a> finns f\u00f6rresten en r\u00e4tt talande och rolig beskrivning av bandet:
\nMogwai \u00e4r influerade av band som Joy Division, Jesus & Mary Chain, The Cure, Pixies, My Bloody Valentine och Slint. Deras l\u00e5tar \u00e4r ofta l\u00e5nga, instrumentala stycken med stora dynamiska kontraster, ofta baserade runt en melodisk gitarr- eller basslinga. De anv\u00e4nder sig mycket av gitarrer med olika effekter. Deras liveframtr\u00e4danden \u00e4r ofta v\u00e5ldsamt h\u00f6gljudda och brukar sluta i totalt rundg\u00e5ngskaos.<\/p>\n

Foto: BeA Nilsson<\/strong><\/p>\n

\"Mogwai<\/a><\/p>\n

\"Mogwai<\/a><\/p>\n

\"Mogwai<\/a><\/p>\n

\"Mogwai<\/a><\/p>\n

\"Mogwai<\/a><\/p>\n

\"Mogwai<\/a><\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Mogwai framf\u00f6r soundtrack till Atomic p\u00e5 Stockholm Music and Arts Stora scenen, l\u00f6rdag 30 juli Betyg 3 Mogwai \u00e4r ett av v\u00e4rldens fr\u00e4mst instrumentalband. Deras musik \u00e4r magisk. Att bandet g\u00f6r en hel del musik till filmer och tv-serier \u00e4r r\u00e4tt sj\u00e4lvklart. Rent musikaliskt, som konsert, \u00e4r musiken till den atombombs-kritiska dokument\u00e4rfilmen Atomic, stark och […]<\/p>\n","protected":false},"author":2,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[7,16],"tags":[12940,3747,8481],"class_list":{"0":"post-103520","1":"post","2":"type-post","3":"status-publish","4":"format-standard","6":"category-musik","7":"category-recension","8":"tag-atomic","9":"tag-mogwai","10":"tag-stockholm-music-and-arts","11":"entry"},"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/103520","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/2"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=103520"}],"version-history":[{"count":9,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/103520\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":103570,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/103520\/revisions\/103570"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=103520"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=103520"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=103520"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}