{"id":103422,"date":"2016-07-29T21:35:16","date_gmt":"2016-07-29T20:35:16","guid":{"rendered":"http:\/\/kulturbloggen.com\/?p=103422"},"modified":"2016-08-05T15:58:08","modified_gmt":"2016-08-05T14:58:08","slug":"stockholm-music-and-arts-titiyo","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=103422","title":{"rendered":"Stockholm Music and Arts: Titiyo – hennes oklanderliga r\u00f6st vibrerar"},"content":{"rendered":"

\"Tityo<\/a><\/p>\n

Titiyo p\u00e5 Stockholm Music and Arts
\nStora scenen, 29 juli 2016
\nBetyg 4<\/strong><\/p>\n

Det \u00e4r n\u00e4stan s\u00e5 att soulen har f\u00f6rsvunnit ur hennes musik. Det \u00e4r ingen v\u00e4rdering utan ett konstaterande. Idag vill jag beskriva Titiyo som en singer & songwriter ackompanjerad av supertunga electronica-landskap. <\/p>\n

F\u00f6r att b\u00f6rja fr\u00e5n b\u00f6rjan. Jag har f\u00f6ljt Titiyo av och till sedan dundergenombrottet med f\u00f6rsta skivan, den som vill jag minnas proddades av blivande maken. Jag har h\u00f6rt henne p\u00e5 diverse galor och kommer ih\u00e5g en skaplig konsert p\u00e5 Liseberg f\u00f6r 5-10 \u00e5r sedan. Nu m\u00e5ste jag bek\u00e4nna att jag inte lyssnat p\u00e5 hennes nya album, det f\u00f6rsta hon gjort med svenska texter. S\u00e5 jag ger er som bonus lite delar ur refr\u00e4nger och n\u00e5got fr\u00e5n Tiiyos mellansnack.<\/p>\n

P\u00e5 scen inramas hon av fyra musiker, varav en \u00e4r kvinna. De presenteras utspritt. I efternamn heter de som jag uppfattade det Perlskog, Sir\u00e9n, Lindvall samt Lindel\u00f6v. Likt en Alex O\u00b4Neal-konsert sent 80-tal ser jag p\u00e5 scen tre stationer med syntar. D\u00e4rut\u00f6ver ett trumset och som komplement basgitarr och gitarr. Soundet \u00e4r som antytts v\u00e4ldigt syntetiskt och kliniskt. <\/p>\n

Ibland g\u00e5r tankarna n\u00e4stan till Daft Punk eller Pet Shop Boys. Tityo och hennes band \u00e4r kl\u00e4dda i r\u00f6tt upptill och svart nertill. Backdrop utg\u00f6rs av en v\u00e4rldsatlas och scenen flankeras av tv\u00e5 guldf\u00e4rgade flaggor. Om ni undrar \u00f6ver ljudets kvalitet ska noteras att det var ett bra rent ljud, om \u00e4n fasiken s\u00e5 h\u00f6gt. Men det blev aldrig obehagligt h\u00f6gt.<\/p>\n

Jag f\u00f6rmodar att i princip alla l\u00e5tar fr\u00e5n n\u00e4mnda 13 g\u00e5rden var med p\u00e5 l\u00e5tlistan. Som inledning n\u00e5s vi av ett fett beat d\u00e4r refr\u00e4ngen lyder ”h\u00e4r \u00e4r f\u00f6rsta raden”, d\u00e4rp\u00e5 kommer ”Solna”, en sugande l\u00e5ngsam melodi.<\/p>\n

Vi f\u00e5r en till ny l\u00e5t vars sound \u00e4r angen\u00e4mt med backbeat som en krydda. Vad som d\u00e4rp\u00e5 f\u00f6ljer \u00e4r nytolkningar och nya arrangemang p\u00e5 ett knippe hits: Man in the moon (Kjell Alinge f\u00e5r cred), Kleerups vidunderliga Longing for lullabies och sj\u00e4lvklart Come along. Jag antecknade att framf\u00f6r allt Kleerups komposition gjordes svinbra. D\u00e4refter \u00e5tergick Titiyo till nyare material. <\/p>\n

Jag blev starkt tagen av l\u00e5ten om brodern och pappan Ahmadu skriven tillsammans med Linnea Henriksson, den som inneh\u00e5ller raden ”du tar hand om honom, vem tar hand om dig?” En annan ruggigt bra l\u00e5t med dansfeeling hette n\u00e5got i stil med ”Staden b\u00f6rjar vakna”. Allra sista egenkomponerade stycket handlade om Titiyos mamma och hennes umb\u00e4randen. Jag \u00e4r lite os\u00e4ker p\u00e5 om alla texter h\u00e5ller m\u00e5ttet, vissa g\u00f6r det definitivt. Det \u00e4r mycket och naket om uppv\u00e4xten och mycket Stockholmiana.<\/p>\n

I vissa nya versioner av \u00e4ldre hits och i det sj\u00e4lvutl\u00e4mnande, k\u00e4nns det som att hennes oklanderliga r\u00f6st vibrerar. Hon sjunger onekligen alldeles utm\u00e4rkt. Och bandet vet vad de sysslar med, \u00e4ven om musiken har inslag som delvis g\u00f6r den kall emellan\u00e5t. Dock, mina ben gungade i takt \u00e5tskilliga g\u00e5nger och damen med kl\u00e4dsamt sj\u00e4lvf\u00f6rtroende levererar v\u00e4lljud och kvalitet. Och det var onekligen sp\u00e4nnande att h\u00f6ra hennes ber\u00f6rande st\u00e4mma p\u00e5 svenska. Flera av hennes l\u00e5tar borde f\u00f6rresten passa p\u00e5 trendiga dansgolv. <\/p>\n

Foto: BeA Nilsson<\/strong><\/p>\n

\"Tityo<\/a><\/p>\n

\"Tityo<\/a><\/p>\n

\"Tityo<\/a><\/p>\n

\"Tityo<\/a><\/p>\n

\"Tityo<\/a><\/p>\n

\"Tityo<\/a><\/p>\n

\"Tityo<\/a><\/p>\n

\"Tityo<\/a><\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Titiyo p\u00e5 Stockholm Music and Arts Stora scenen, 29 juli 2016 Betyg 4 Det \u00e4r n\u00e4stan s\u00e5 att soulen har f\u00f6rsvunnit ur hennes musik. Det \u00e4r ingen v\u00e4rdering utan ett konstaterande. Idag vill jag beskriva Titiyo som en singer & songwriter ackompanjerad av supertunga electronica-landskap. F\u00f6r att b\u00f6rja fr\u00e5n b\u00f6rjan. Jag har f\u00f6ljt Titiyo av […]<\/p>\n","protected":false},"author":34,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[7],"tags":[8481,5875],"class_list":{"0":"post-103422","1":"post","2":"type-post","3":"status-publish","4":"format-standard","6":"category-musik","7":"tag-stockholm-music-and-arts","8":"tag-titiyo","9":"entry"},"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/103422","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/34"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=103422"}],"version-history":[{"count":4,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/103422\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":103437,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/103422\/revisions\/103437"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=103422"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=103422"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=103422"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}