{"id":103318,"date":"2016-07-29T11:41:21","date_gmt":"2016-07-29T10:41:21","guid":{"rendered":"http:\/\/kulturbloggen.com\/?p=103318"},"modified":"2016-08-30T08:34:58","modified_gmt":"2016-08-30T07:34:58","slug":"allah-las-om-udda-instrument-katter-och-hundar-och-det-nya-albumet","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=103318","title":{"rendered":"Allah-Las: ”Det var som att f\u00e5 \u00e5teruppleva 70-talet”"},"content":{"rendered":"

\"allahlas\"<\/a><\/p>\n

Allah-Las har precis avslutat en l\u00e5ng Europaturn\u00e9 n\u00e4r Kulturbloggen ringer upp dem.\u00a0Det blir ett givande samtal om udda instrument, f\u00e4rgm\u00f6nster p\u00e5 katter och hundar och det nya albumet Calico Review<\/em>.<\/p>\n

\u201cAbonnenten du s\u00f6ker kan inte ta emot ditt samtal just nu\u201d, s\u00e4ger den automatiska telefonsvararen och jag k\u00e4nner hur kallsvetten kryper ner fr\u00e5n pannloben. Jag har f\u00e5tt ett nummer av min redakt\u00f6r som inte verkar fungera. Jag g\u00f6r ett nytt f\u00f6rs\u00f6k och ett ytterligare. Till slut, efter en l\u00e5ng v\u00e4ntan i telefon- k\u00f6, kommer jag fram och en turn\u00e9-tr\u00f6tt Spencer Dunham, basist i bandet, lyfter p\u00e5 luren. Det \u00e4r m\u00e5nga journalister som rycker i det albumaktuella Allah-Las som snart sl\u00e4pper sin tredje skiva.<\/p>\n

Hej Spencer. Allt v\u00e4l! Ni har precis avslutat en l\u00e5ng Europaturn\u00e9. Hur har det g\u00e5tt?<\/strong><\/p>\n

– Jo, det har g\u00e5tt bra. Och nu k\u00e4nns det orimligt sk\u00f6nt att f\u00e5 \u00e5terv\u00e4nda hem till hemstaden Los Angeles, staden d\u00e4r solen aldrig g\u00e5r ner. Vi har haft skitkul och under resans g\u00e5ng f\u00e5tt bes\u00f6ka m\u00e5nga h\u00e4ftiga platser som Prag och Budapest.<\/p>\n

Ni \u00e4r aktuella med ert tredje album, som sl\u00e4pps i september. Skivans titel \u00e4r Calico Review<\/em>, ett m\u00e4rkligt namn. Hur kom ni fram till det? <\/strong><\/p>\n

– Calico \u00e4r ett f\u00e4rgm\u00f6nster som hittas p\u00e5 katter och h\u00e4star. En blandning av vitt, guld och svart. Albumets visuella g\u00e5r i dessa f\u00e4rger. Dessutom finns det en sp\u00f6kstad i Kalifornien som kallas Calico. Vi tog det namnet f\u00f6r att det l\u00e4t bra och vi ville forts\u00e4tta att hylla v\u00e5r hemstad LA. Calico sp\u00f6kstad ligger 2,5 timmar bort fr\u00e5n Los Angeles med buss.<\/p>\n

P\u00e5 f\u00f6rra skivan Worship the Sun<\/em> hyllar ni LA och er passion f\u00f6r surfning och l\u00e5nga vita soldr\u00e4nkta str\u00e4nder blir tydlig. Finns det en annan tematik p\u00e5 nya skivan eller k\u00f6r ni i samma hjulsp\u00e5r och forts\u00e4tter att romantisera om er hemstad?<\/strong><\/p>\n

– \u00a0Ja. Det \u00e4r sv\u00e5rt att komma ifr\u00e5n v\u00e5r starka koppling till Los Angeles och folket, st\u00e4mningen och v\u00e4dret d\u00e4r. Vi \u00e4r uppv\u00e4xta och uppfostrade i staden. D\u00e4rmed har vi en unik inblick i den s\u00e5 kallade LA-upplevelsen. Det tror jag kommer fram i v\u00e5r musik. P\u00e5 en av v\u00e5ra l\u00e5tar 200 South La Brea<\/em> fr\u00e5n kommande albumet sjunger Miles om en casting-byr\u00e5 i LA. Vi har fortfarande ett skriande behov av att beskriva livet i denna lika konstiga som sp\u00e4nnande och of\u00f6ruts\u00e4gbara stad.<\/p>\n

\u2028Calico Review<\/em> spelades in i den legendariska \u00a0musikstudion Valentine Recording Studio d\u00e4r storheter som Bing Cosby, Frank Zappa och The Beach Boys har spelat in. Det m\u00e5ste k\u00e4nts stort att f\u00e5 vistas i samma lokaler?<\/strong><\/p>\n

– Ja, det var fantastiskt. Det var som att f\u00e5 \u00e5teruppleva 70-talet. Lokalen har inte anv\u00e4nts sedan 1980-talet. Valentino-familjen som \u00e4ger st\u00e4llet har under senare tid anv\u00e4nt den som en carpark d\u00e5 de \u00e4ger en bilaff\u00e4r som ligger i anslutning till studion. En v\u00e4n till oss, verksam inom musikbranschen, best\u00e4mde sig f\u00f6r att \u00e5terinviga studion och bj\u00f6d in oss att spela in d\u00e4r.<\/p>\n

I studion kunde ni l\u00e5na udda instrument s\u00e5som mellotron och cembalo. Vad tillf\u00f6rde det till er musik?<\/strong><\/p>\n

– Vi ville ta oss ifr\u00e5n den klassiskt gitarr-baserade musiken och genom att anv\u00e4nda de instrumenten kunde vi skapa en retro-k\u00e4nsla. Cembalon till exempel som \u00e4r ett klaverinstrument och pianots f\u00f6reg\u00e5ngare ger ifr\u00e5n sig ett ljud som minner om svunna tider.<\/p>\n

\u2028H\u00e4romveckan sl\u00e4pptes som f\u00f6rsmak till Calico Review<\/em> en video till l\u00e5ten \u201c Famous Phone Figure\u201d. Hur s\u00e5g er vision ut f\u00f6r denna? Det \u00e4r en snygg stiliserad musikvideo med svart-vita silhuetter och munnar som r\u00f6r sig i m\u00f6rkret.<\/strong><\/p>\n

– Den var medvetet obskyr och anonym. I videon ser vi bara halva ansikten. L\u00e5ten som handlar om k\u00e4ndiskulten och selfie-kulturen p\u00e5 n\u00e4tet fungerar som en motreaktion till dagens sj\u00e4lvcentrerade samh\u00e4lle. Resultatet blev \u00f6ver f\u00f6rv\u00e4ntan. Regiss\u00f6ren Robbie Simon, som ocks\u00e5 gjort v\u00e5rt art-work till albumomslaget, har gjort ett h\u00e4stjobb. Han st\u00e5r f\u00f6r allt det visuella och har varit med och skapa v\u00e5r estetiska profil. Utan honom hade vi aldrig tagit oss s\u00e5 h\u00e4r l\u00e5ngt.<\/p>\n

Allah-Las musik \u00e4r gitarrbaserad rock med kopplingar till 70-tals band som The Kinks och The Zombies. \u00a0Northern soul m\u00f6ter rock m\u00f6ter funk. Musiken har alltid varit en central del av bandmedlemmarnas liv. De fyra herrarna tr\u00e4ffades f\u00f6r f\u00f6r f\u00f6rsta g\u00e5ngen i skivbutiken Amoebea Records d\u00e4r de arbetade. Intresset f\u00f6r surf, VW Campervans och vinyl-plattor f\u00f6rde dem samman.<\/p>\n

Ni har sj\u00e4lv sagt att ni var musikfans innan ni blev musiker. Hur var denna tid viktigt f\u00f6r er som band?<\/strong><\/p>\n

– Det var en fin tid d\u00e5 vi lyssnade mycket p\u00e5 musik. Amoebea Records var som ett enda stort bibliotek d\u00e4r du kunde v\u00e4lja och vraka bland vinylplattor. Vi blev inspirerade och best\u00e4mde oss f\u00f6r att bilda ett band.<\/p>\n

Du har tidigare sagt i intervjuer att ni g\u00e5r in i studion med en tydlig vision f\u00f6r hur ert sound ska l\u00e5ta. Hur klar \u00e4r denna vision?<\/strong><\/p>\n

– Ja, allts\u00e5 det \u00e4r ju det ideala, i b\u00e4sta fall s\u00e5 att s\u00e4ga. Ibland g\u00e5r vi in med bara l\u00f6sa tankar om hur vi vill att det ska l\u00e5ta. D\u00e5 \u00e4r det ingen id\u00e9 att tveka. Det \u00e4r bara att k\u00f6ra. Att f\u00e5 vistas inom en studiomilj\u00f6 som Valentine Recording Studio som inspirerar underl\u00e4ttar den kreativa processen. Det kan vara betydligt sv\u00e5rare att arbeta och komma med nya v\u00e5gade tankeg\u00e5ngar n\u00e4r du befinner dig i en stel och steril milj\u00f6.<\/p>\n

Hur ser forts\u00e4ttningen ut. Vad \u00e4r framtiden f\u00f6r Allah-Las?<\/strong><\/p>\n

– Vi har ingen ny platta p\u00e5 g om det \u00e4r vad du fiskar efter, men vi har flera sm\u00e5 projekt p\u00e5 g\u00e5ng. Bland annat har vi f\u00e5tt en f\u00f6rfr\u00e5gan om att g\u00f6ra ett soundtrack till James Francos nya film som vi tackat ja till. Dessutom arbetar vi med att ljuds\u00e4tta en surf-film. Men just nu vill vi bara hem till soliga Kalifornien d\u00e4r en kan bada och riktigt njuta av friheten att inte beh\u00f6va g\u00f6ra n\u00e5gonting.<\/p>\n

Calico Review<\/em> sl\u00e4pps den 9:e september och singeln Could Be You<\/em> finns att lyssna p\u00e5 h\u00e4r nedan:<\/strong><\/p>\n