{"id":103151,"date":"2016-07-20T13:17:04","date_gmt":"2016-07-20T12:17:04","guid":{"rendered":"http:\/\/kulturbloggen.com\/?p=103151"},"modified":"2016-07-20T13:17:04","modified_gmt":"2016-07-20T12:17:04","slug":"mogwai-patrick-wolf-och-tomas-andersson-wij-klara-for-stockholm-music-arts","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=103151","title":{"rendered":"Mogwai, Patrick Wolf och Tomas Andersson Wij klara f\u00f6r Stockholm Music & Arts"},"content":{"rendered":"

\"mogwai_sthlmmusicandart\"<\/a><\/p>\n

Helgen 29 juli-31 juli \u00e4r det dags f\u00f6r Stockholm Music & Arts. Nu har arrang\u00f6ren sl\u00e4ppt ytterligare n\u00e5gra namn p\u00e5 akter som kommer till Skeppsholmen: Mogwai, Patrick Wolf och Tomas Andersson Wij \u00e4r de tre sista pusselbitarna som alla tillkommer p\u00e5 l\u00f6rdagen.<\/p>\n

Ett pressmeddelande ber\u00e4ttar:
\nVilket band passar egentligen b\u00e4ttre p\u00e5 Stockholm Music & Arts \u00e4n legendariska postrockarna Mogwai? F\u00f6r dem har ju alltid musiken och konsten g\u00e5tt hand i hand. Och denna sommar bjuder de dessutom inte bara p\u00e5 en konsert, utan en hel film. \u201dAtomic \u2013 living in Dread and Promise\u201d, av filmaren Mark Cousins, visades p\u00e5 BBC f\u00f6rra \u00e5ret och Mogwais soundtrack sl\u00e4pptes som album tidigare i \u00e5r. Filmen \u00e4r en poetisk sammanfattning av de fasor och f\u00f6rhoppningar som atomtekniken gett oss under \u00e5ren sedan Hiroshima. Ett dystert \u00e4mne, kan tyckas, men ocks\u00e5 en perfekt duk f\u00f6r Mogwai att m\u00e5la sin st\u00e4mningsladdade musik p\u00e5, liv och d\u00f6d, hopp och r\u00e4dsla, krig och fred, atomiskt och organiskt. <\/p>\n

Filmen kommer att visas i sin helhet medan Mogwai framf\u00f6r soundtracket och de kommer allts\u00e5 inte att spela n\u00e5gon annan musik. Mogwai \u2013 alltid unika men denna kv\u00e4ll \u00e4nnu lite unikare \u00e4n vanligt. <\/p>\n

V\u00e4rlden puttrade p\u00e5 i en stilla britpoplunk n\u00e4r Mogwai pl\u00f6tsligt d\u00f6k upp i slutet av 90-talet och st\u00e4llde allt p\u00e5 \u00e4nda med sina tre f\u00f6rsta, numera legendariska, album \u201dMogwai Young Team\u201d, \u201dCome on die young\u201d och \u201dRock Action\u201d. Sedan dess har de f\u00f6r\u00e4rat oss en strid str\u00f6m album och projekt p\u00e5 en i stort sett \u00e5rlig basis. De har ocks\u00e5 samarbetat med Cronos Quartet och Clint Mansell p\u00e5 soundtracket till The Fountain, gjort musiken till en dokument\u00e4r om Zindedine Zidane samt till den franska tv-serien \u201dGeng\u00e5ngare\u201d. <\/p>\n

Patrick Wolf<\/strong>
\nPatrick Wolf \u00e4r en popstj\u00e4rna som popstj\u00e4rnor ska vara \u2013 excentrisk, innovativ, hypermusikalisk, dramatisk, radikal och kreativ. Att han ser ut som en ung Lord Byron och upptr\u00e4der i allt fr\u00e5n burka till glitter och vingar g\u00f6r ju inte saken s\u00e4mre. Tidigt i sin karri\u00e4r spelade han fiol med Arcade Fire, CocoRosie och The Hidden Cameras och det \u00e4r band han har en uppenbar sl\u00e4ktskap med. Stora k\u00e4nslor, stora gester och ett slags f\u00e4rgglatt m\u00f6rker. Men framf\u00f6rallt g\u00f6r Patrick Wolf musik som k\u00e4nns n\u00f6dv\u00e4ndig, om k\u00e4nslor han bara m\u00e5ste f\u00e5 dela med dig. Och n\u00e4r nu hans musik \u00e4r en s\u00e5 v\u00e4ldigt tilltalande mix av gyllene pop och electronica med str\u00e5k av folkmusik vore det ju v\u00e4ldigt dumt av dig att inte lyssna.<\/p>\n

N\u00e4r Patrick Wolf debuterade med albumet \u201dLychantropy\u201d var han 19 \u00e5r och gick fortfarande i skolan. Sedan dess har han sl\u00e4ppt ytterligare fem album varav \u201dLupercalia\u201d med hitsingeln \u201dThe City\u201d kanske varit mest framg\u00e5ngsrikt. 2013 turnerade han som violinist med Patti Smith p\u00e5 hennes Banga-turn\u00e9.
\n
\nTomas Andersson Wij<\/strong>
\nUtan Tomas Anderson Wij stannar Sverige. Det \u00e4r sant. Vi beh\u00f6ver ett starkt fundament av musikalisk noggrannhet, tematisk r\u00e4ckvidd och existentiellt djup f\u00f6r att orka med all flyktig popmusik som bombarderar oss dygnet runt. Och d\u00e5 st\u00e5r Tomas Anderson Wij d\u00e4r, allvarlig och med en gitarr i handen, som en trygg garanti f\u00f6r att det fortfarande g\u00f6rs musik b\u00e5de av och f\u00f6r vuxna m\u00e4nniskor. Under det senaste \u00e5ret har han f\u00e5tt mycket uppm\u00e4rksamhet f\u00f6r sin konsert- och tv-serie \u201dTomas Anderson Wij spelar med\u201d d\u00e4r han upptr\u00e4der med olika g\u00e4ster. En andra s\u00e4song kommer snart p\u00e5 SVT.<\/p>\n

F\u00f6rutom elva album i eget namn har Tomas Anderson Wij arbetat tillsammans med v\u00e4ldigt m\u00e5nga av v\u00e5ra mest \u00e4lskade artister, d\u00e5 ofta som textf\u00f6rfattare men \u00e4ven som l\u00e5tskrivare: Freddie Wadling, Totta N\u00e4slund, Bo Kaspers Orkester, Helen Sj\u00f6holm, Tommy K\u00f6rberg, Rikard Wolff, Mauro Scocco och m\u00e5nga fler. Han har varit grammisnominerad fyra g\u00e5nger och mottog 2013 \u00e5rs Evert Taube-stipendium.<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Helgen 29 juli-31 juli \u00e4r det dags f\u00f6r Stockholm Music & Arts. Nu har arrang\u00f6ren sl\u00e4ppt ytterligare n\u00e5gra namn p\u00e5 akter som kommer till Skeppsholmen: Mogwai, Patrick Wolf och Tomas Andersson Wij \u00e4r de tre sista pusselbitarna som alla tillkommer p\u00e5 l\u00f6rdagen. Ett pressmeddelande ber\u00e4ttar: Vilket band passar egentligen b\u00e4ttre p\u00e5 Stockholm Music & Arts […]<\/p>\n","protected":false},"author":13,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[7],"tags":[7631],"class_list":["post-103151","post","type-post","status-publish","format-standard","category-musik","tag-stockholm-music-arts","entry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/103151","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/13"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=103151"}],"version-history":[{"count":3,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/103151\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":103155,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/103151\/revisions\/103155"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=103151"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=103151"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=103151"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}