{"id":102996,"date":"2016-07-05T12:14:54","date_gmt":"2016-07-05T11:14:54","guid":{"rendered":"http:\/\/kulturbloggen.com\/?p=102996"},"modified":"2016-07-29T12:15:29","modified_gmt":"2016-07-29T11:15:29","slug":"skivrecension-blood-orange-freetown-sound","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=102996","title":{"rendered":"Skivrecension: Blood Orange – Freetown Sound"},"content":{"rendered":"

\"freetown\"<\/a><\/p>\n

Artist: Blood Orange
\nTitel: Freetown Sound
\nBetyg: 5<\/strong><\/p>\n

Ett personligt dokument \u00f6ver en stad och en persona. Och musik i samma kaliber som D\u2019Angelos Black Messiah<\/em>. Freetown Sound<\/em> \u00e4r snygg politisk R&B och funk som slagkraftigt manifesterar sin st\u00e5ndpunkt.<\/p>\n

Represenation \u00e4r viktigt oavsett vad n\u00e5gon annan s\u00e4ger. Att se sin egen grupp speglas i media st\u00e4rker och lyfter en som m\u00e4nniska. Det ger en styrka och mod att forts\u00e4tta k\u00e4mpa. Kan Beyonce s\u00e5 kan jag. Nu i veckan uppm\u00e4rksammades representations-fr\u00e5gan n\u00e4r Oscarsakademin gjorde om sin jury d\u00e4r 46 procent \u00e4r kvinnor och 41 procent icke-vita. Omm\u00f6bleringen skedde p\u00e5 grund av h\u00e5rt riktad kritik mot juryn som valt att inte nominera svarta personer. Freetown Sound<\/em>, Dev Hynes tredje album under namnet Blood Orange, inleder med l\u00e5ten By Ourself<\/em> – en manifestation f\u00f6r svarta kvinnors r\u00e4ttigheter: \u201cTo be a woman playing a man\u2019s game… I will tell you that right now there are a million black girls just waiting to see someone who looks like them\u201d. Skivan kommenterar or\u00e4ttvisor riktade mot svarta personer med paralleller till aktuella h\u00e4ndelser s\u00e5som d\u00f6dskjutningen i Orlando och en f\u00e4rsk konflikt mellan svarta personer och r\u00e4ttsv\u00e4sendet. Samtidigt \u00e4r skivan en hyllning till svart kultur. Hynes anv\u00e4nder spoken word, samplar afrikanska dialekter och l\u00e5ter framst\u00e5ende svarta kulturpersoner komma till tals.<\/p>\n

Om f\u00f6rra skivan Cupid Deluxe<\/em> var en explosiv blandning av electro och new wave \u00e4r uppf\u00f6ljaren en funkigare ultradeluxe-variant p\u00e5 det samma. Freedom Sound<\/em>, Blood Orange hittills skarpaste album, \u00e4r en smakfull mix av innovativ funk och R&B \u00e1 Michael Jacksson och Prince med samma sociala patos som i Kendrick Lamars To Pimp a Butterfly<\/em> och D\u2019Angelos Black Messiah<\/em>. G\u00e4stspelar g\u00f6r bland annat Nelly Furtado i Hadron Collider<\/em> och Blondies Deborah Harry vars r\u00f6st passar utm\u00e4rkt in i ljudbilden till den sk\u00f6na, somriga E.V.P<\/em>. \u00c4ven Hynes favoritartist Carly Rae Jepsen medverkar i Better Than Me<\/em> d\u00e4r hon snyggt balanserar den manliga s\u00e5ngarens mjuka st\u00e4mma.<\/p>\n

Freetown Sound<\/em> \u00e4r ett m\u00e4sterligt album. Med skicklighet och stort mod diskuterar Hynes i en n\u00e4rmast queer framst\u00e4llning relationer och rasism. Samtidigt hyllar han sitt hem, det stora \u00e4pplet New York. Friheten vet inga gr\u00e4nser n\u00e4r Hynes st\u00e5r vid barrikaderna skr\u00e5landes were not gonna take it any more. No were not gonna take it.<\/p>\n

Text: Petter Stjernstedt<\/p>\n