{"id":102787,"date":"2016-06-27T20:33:43","date_gmt":"2016-06-27T19:33:43","guid":{"rendered":"http:\/\/kulturbloggen.com\/?p=102787"},"modified":"2016-06-27T22:36:27","modified_gmt":"2016-06-27T21:36:27","slug":"herr-lows-konstkronika-prickiga-damen-kul-textildesign-keramisk-mangfald-och-mycket-mera","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=102787","title":{"rendered":"Herr Lows konstkr\u00f6nika: \u201dPrickiga damen\u201d, kul textildesign, keramisk m\u00e5ngfald och mycket mera"},"content":{"rendered":"<p><a href=\"http:\/\/kulturbloggen.com\/?attachment_id=102788\" rel=\"attachment wp-att-102788\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" class=\"aligncenter size-medium wp-image-102788\" src=\"http:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2016\/06\/1-300x225.jpg\" alt=\"1\" width=\"300\" height=\"225\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2016\/06\/1-300x225.jpg 300w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2016\/06\/1-768x576.jpg 768w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2016\/06\/1.jpg 1000w\" sizes=\"auto, (max-width: 300px) 100vw, 300px\" \/><\/a><\/p>\n<p style=\"text-align: center;\"><em>Yayoi Kusama p\u00e5 Moderna Museet.<\/em><\/p>\n<p>Semestertider. St\u00e4ngt, st\u00e4ngt, st\u00e4ngt. Stockholm vilar. Men jag har hittat \u00f6ppna d\u00f6rrar mitt i sommaren. Kom, f\u00f6lj med mig in!<\/p>\n<p><strong>Yayoi Kusama: &#8221;I o\u00e4ndligheten&#8221; Moderna Museet<\/strong>. \u201dPrickiga damen\u201d s\u00e4tter punkt. Efter punkt, efter punkt. Detta s\u00e4regna konstn\u00e4rskap har fascinerat publiken i mer \u00e4n sex \u00e5rtionden. Yayoi Kusama, f\u00f6dd 1929, \u00e4r fortfarande kreativ och produktiv. Vid 87 \u00e5rs \u00e5lder m\u00e5lar hon varje dag.<\/p>\n<p>Moderna Museet iscens\u00e4tter nu en stor utst\u00e4llning i m\u00e5nga delar. Installationer, m\u00e5lningar, skulpturer. Konstn\u00e4rens senaste verk, \u201dLivets hymn\u201d, premi\u00e4rvisas i Stockholm; ett svart rum med speglar, vattenbass\u00e4nger och kul\u00f6rta runda (naturligtvis) lyktor som skiftar f\u00e4rg. Mycket vackert, rofyllt och \u00f6verraskande\u00a0bakom ett anonymt draperi. Denna sal, f\u00f6r \u00f6vrigt den ursprungliga delen av Moderna Museet, v\u00e4cker starka minnen.<\/p>\n<p>1966 visades h\u00e4r p\u00e5 golvet den enorma och mycket omtalade skulpturen \u201dHon\u201d skapad av Niki de Saint-Phalle. Samma \u00e5r utf\u00f6rde Yayoi Kusama \u201dNarkissos tr\u00e4dg\u00e5rd\u201d, en installation best\u00e5ende av 1500 spegelklot, nu placerade p\u00e5 exakt den yta d\u00e4r den gravida j\u00e4ttekvinnan l\u00e5g med s\u00e4rade ben. Kvinnokraften tillbaka, lika p\u00e5taglig. Men bakgrunden till Yayoi Kusamas konstn\u00e4rskap \u00e4r dyster, under hela sitt liv har hon lidit av hallucinationer. Yayoi har f\u00f6rvandlat detta sjukdomstillst\u00e5nd till en mycket personlig, n\u00e4st intill tv\u00e5ngsm\u00e4ssig bildv\u00e4rld. Bes\u00f6karen kan f\u00f6rirra sig bland o\u00e4ndliga n\u00e4t, spegelrum och tusentals prickar.<\/p>\n<p>M\u00e5nga anser att Yayoi Kusama \u00e4r duktig p\u00e5 att marknadsf\u00f6ra sig sj\u00e4lv, hon brukar j\u00e4mf\u00f6ras med Andy Warhol i den delen. Dock \u00e4r detta utan tvekan en av de mest sp\u00e4nnande konstupplevelserna i Stockholm just nu. Bara du inte blir yr av alla prickar \u2026<\/p>\n<p><strong>&#8221;THE NEW HUMAN&#8221; Moderna Museet<\/strong>. I museets nedre plan visas denna utst\u00e4llning, som utforskar m\u00e4nniskans livsvillkor i en snabbt f\u00f6r\u00e4nderlig v\u00e4rld. Hur ser vi p\u00e5 oss sj\u00e4lva och varandra? THE NEW HUMAN blickar in i en global orosh\u00e4rd av religi\u00f6s fanatism och politisk extremism, men lyfter ocks\u00e5 fram exempel p\u00e5 solidaritet och medm\u00e4nsklighet. Utst\u00e4llningen r\u00f6r sig mellan det komiskt absurda och djupt allvarliga, och p\u00e5 ett liknande s\u00e4tt tycks m\u00e4nniskan balansera p\u00e5 gr\u00e4nsen mellan underg\u00e5ng och formandet av n\u00e5got nytt.<\/p>\n<p>Detta \u00e4r ett film- och videobaserat projekt med tydlig aktualitet.<\/p>\n<p><strong>&#8221;Mode i sju akter&#8221; Kulturhuset<\/strong>. Missade du de olika konsth\u00f6gskolornas v\u00e5rutst\u00e4llningar? Ingen fara. Hur ser morgondagens kreationer ut? Vilka metoder och uttryck arbetar dagens konststudenter med? H\u00e4r f\u00e5r du en del av svaren. Nu visas textildesign med fokus p\u00e5 mode i sju avdelningar:<\/p>\n<p>AKT 1 Kreationer fr\u00e5n studenter p\u00e5 Beckmans Designh\u00f6gskola.<br \/>\nAKT 2 Verk av studenter fr\u00e5n Handarbetets V\u00e4nner.<br \/>\nAKT 3 En ljud- och bildinstallation med Modedoktorn Philip Warkander.<br \/>\nAKT 4 Verk av studenter p\u00e5 Konstfack.<br \/>\nAKT 5 Kreationer fr\u00e5n JUNI, nytt finskt herrmode.<br \/>\nAKT 6 Seminarium: Modehusens estetik \u2013 tradition eller nekrofili?<br \/>\nAKT 7 Seminarium: H\u00e5llbart mode \u2013 en paradox?<\/p>\n<p>Fantasin fl\u00f6dar i Kulturhuset, det \u00e4r skickligt, roligt och lekfullt.<\/p>\n<p><strong>Sommarutst\u00e4llning, Kaolin.<\/strong> Sveriges enda renodlade keramikkooperativ, bildat 1978, st\u00e4ller ut verk av dess medlemmar. Presentationen \u00e4r \u00f6versk\u00e5dlig och m\u00e5ngfalden ger en bra bild av verksamheten. Galleriet har \u00e4ven en butik med verk som st\u00e4ndigt f\u00f6rnyas.<\/p>\n<p><strong>\u201dBilden av Garbo\u201d Fotografiska<\/strong>. Stockholmsflickan Greta Lovisa Gustafsson (1905-1990) jobbade p\u00e5 varuhuset Pub som ung. Resten \u00e4r filmhistoria. Nu presenteras den troligen st\u00f6rsta privata kollektionen av unika Garbo-fotografier, samlat under 20 \u00e5r av Lars Nordin. M\u00e5nga av bilderna har aldrig tidigare visats offentligt. Ett hemlighetsfullt liv m\u00f6ter nu allas v\u00e5ra blickar. Undrar vad Greta skulle ha tyckt om det.<\/p>\n<p><strong>\u201dMed f\u00e4rgen bortom ytan\u201d Carl Kylberg (1878-1952) Thielska Galleriet<\/strong>. Det \u00e4r en f\u00e4rgstark sommar ute p\u00e5 Djurg\u00e5rden. Thielska Galleriet har hittat helt r\u00e4tt. S\u00e5 h\u00e4r beskriver museet utst\u00e4llningen: \u201dSvepande penseldrag och vibrerande f\u00e4rger utm\u00e4rker Carl Kylbergs m\u00e5lningar med landskap, figurscener och stilleben. M\u00e5leriet kombinerades med ett andligt s\u00f6kande som ger hans verk ett existentiellt djup. Konstverkens uppl\u00f6sta former debatterades b\u00e5de i konstv\u00e4rlden och i politiken. Utst\u00e4llningen visar delar av Kylbergs hela produktion, fr\u00e5n de tidiga m\u00e5lningarna och sk\u00e4mtteckningarna fr\u00e5n 1910-talet, barnb\u00f6ckerna och de mer f\u00e4rgstarka 20-talsm\u00e5lningarna till de v\u00e4lk\u00e4nda klassiska motiven fr\u00e5n 1930- och 40-talen.<\/p>\n<p>Det tog tid innan Kylberg fick ett genombrott hos en bredare publik, men sedan 1930-talet tillh\u00f6r han portalfigurerna i 1900-talets svenska konsthistoria. Utst\u00e4llningen lyfter fram konstn\u00e4rsrollen och s\u00e4tter in hans m\u00e5lningar i tidsandan f\u00f6re, under och efter andra v\u00e4rldskriget. Kylbergs st\u00e4ndiga sj\u00e4lvrannsakan och s\u00f6kande efter mening bortom de materiella v\u00e4rdena k\u00e4nns aktuell \u00e4n idag. Med f\u00e4rgens hj\u00e4lp str\u00e4var konstn\u00e4ren bortom dukens yta och kan \u00e4ven utmana v\u00e5r egen tids fixering vid yta och konsumtion.\u201d Det \u00e4r v\u00e4l formulerat och kunde inte uttryckas b\u00e4ttre..<\/p>\n<p><strong>\u201dFotosidan Masters\u201d Galleri Kontrast<\/strong>. F\u00f6r tredje \u00e5ret i f\u00f6ljd visar Galleri Kontrast ett urval av bilder fr\u00e5n den stora fotot\u00e4vlingen \u201dFotosidan\u201d d\u00e4r medlemmar deltar med \u201dPortr\u00e4tt\u201d, \u201dNatur\u201d och \u201d\u00d6gonblicksbilder\u201d. Resultatet, ett 70-tal fotografier, \u00e4r varierat b\u00e5de till teknik,\u00a0personligt tilltal\u00a0och tema. N\u00e5gra bilder sticker ut, medan andra inte f\u00e5r mig att stanna upp.<\/p>\n<p><strong>\u201dAkvarellsalong\u201d Edsvik Konsthall.\u00a0<\/strong> Detta \u00e4r en jurybed\u00f6md utst\u00e4llning, d\u00e4r etablerade konstn\u00e4rer tillsammans med \u00e4nnu inte k\u00e4nda m\u00e5lare fr\u00e5n de nordiska l\u00e4nderna deltar. Akvarell tillh\u00f6r en av de \u00e4ldsta m\u00e5larteknikerna och har blivit modernt igen. Arne Isacsson, Lars Lerin, Lars Holm, Gunnel Moheim, Helena Trovaj, Stanislaw Zoladz, med flera har starkt bidragit till akvarellteknikens spridning. Samtidigt p\u00e5g\u00e5r h\u00e4r den internationella akvarellutst\u00e4llningen <strong>\u201cWorld of Watercolours\u201d<\/strong> med konstn\u00e4rer som Paul Sandby och William Turner.<\/p>\n<p><strong>Ingela Ihrman: \u201cDet frodas i framtiden\u201d Tensta Konsthall.\u00a0<\/strong> I en s\u00e4regen bildv\u00e4rld antar v\u00e4xter m\u00e4nskliga egenskaper och nya mytologier v\u00e4xer fram i sn\u00e5ren. Ihrman intresserar sig f\u00f6r hur m\u00e4nniskan samspelar med andra arter. Vilken social betydelse har djur och v\u00e4xter i v\u00e5ra liv? Ihrman beskriver sitt perspektiv som etnobiologiskt, \u201dnaturen i sig\u201d intresserar henne inte, utan hur m\u00e4nniskan anv\u00e4nder och uppfattar naturen. Normens gr\u00e4nser och stora kroppars handlingsutrymme unders\u00f6ks. Fram v\u00e4xer en k\u00e4rleksfull relation till klumpiga existenser och vildvuxna livsmilj\u00f6er. I utst\u00e4llningen m\u00f6ter vi den h\u00e5riga skulpturen J\u00e4ttebj\u00f6rnlokan och den skulpturala kostymen Bjuvstegocefalen. Det hela formas till m\u00e4rkliga m\u00f6ten.<\/p>\n<p>Ja, det blev ju en hel del till slut. Sommaren visar sig vara \u00f6ppnare \u00e4n jag fr\u00e5n b\u00f6rjan trodde. Men gl\u00f6m nu inte att v\u00e5rda din tid. Den \u00e4dla konsten att koppla av och l\u00e5ta hj\u00e4rnan f\u00e5 en paus \u00e4r ocks\u00e5 viktig.<\/p>\n<p><em>Bilderna nedan:<\/em> <em>1, 2, 3 Yayoi Kusama p\u00e5 Moderna Museet. Den f\u00f6rsta bilden visar\u00a0konstn\u00e4rens senaste verk. \u00a04 och 5\u00a0 Modedesign i Kulturhuset.<\/em><strong> Foto: Lars Wickberg<\/strong><\/p>\n<p><a href=\"http:\/\/kulturbloggen.com\/?attachment_id=102789\" rel=\"attachment wp-att-102789\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" class=\"aligncenter size-medium wp-image-102789\" src=\"http:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2016\/06\/2-225x300.jpg\" alt=\"2\" width=\"225\" height=\"300\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2016\/06\/2-225x300.jpg 225w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2016\/06\/2.jpg 750w\" sizes=\"auto, (max-width: 225px) 100vw, 225px\" \/><\/a><\/p>\n<p><a href=\"http:\/\/kulturbloggen.com\/?attachment_id=102790\" rel=\"attachment wp-att-102790\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" class=\"aligncenter size-medium wp-image-102790\" src=\"http:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2016\/06\/3-300x225.jpg\" alt=\"3\" width=\"300\" height=\"225\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2016\/06\/3-300x225.jpg 300w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2016\/06\/3-768x576.jpg 768w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2016\/06\/3.jpg 1000w\" sizes=\"auto, (max-width: 300px) 100vw, 300px\" \/><\/a><\/p>\n<p><a href=\"http:\/\/kulturbloggen.com\/?attachment_id=102791\" rel=\"attachment wp-att-102791\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" class=\"aligncenter size-medium wp-image-102791\" src=\"http:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2016\/06\/4-300x225.jpg\" alt=\"4\" width=\"300\" height=\"225\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2016\/06\/4-300x225.jpg 300w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2016\/06\/4-768x576.jpg 768w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2016\/06\/4.jpg 1000w\" sizes=\"auto, (max-width: 300px) 100vw, 300px\" \/><\/a><\/p>\n<p><a href=\"http:\/\/kulturbloggen.com\/?attachment_id=102792\" rel=\"attachment wp-att-102792\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" class=\"aligncenter size-medium wp-image-102792\" src=\"http:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2016\/06\/6-300x163.jpg\" alt=\"6\" width=\"300\" height=\"163\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2016\/06\/6-300x163.jpg 300w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2016\/06\/6-768x417.jpg 768w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2016\/06\/6.jpg 995w\" sizes=\"auto, (max-width: 300px) 100vw, 300px\" \/><\/a><\/p>\n<p><a href=\"http:\/\/kulturbloggen.com\/?attachment_id=102793\" rel=\"attachment wp-att-102793\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" class=\"aligncenter size-medium wp-image-102793\" src=\"http:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2016\/06\/7-225x300.jpg\" alt=\"7\" width=\"225\" height=\"300\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2016\/06\/7-225x300.jpg 225w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2016\/06\/7.jpg 750w\" sizes=\"auto, (max-width: 225px) 100vw, 225px\" \/><\/a><\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"<p>Yayoi Kusama p\u00e5 Moderna Museet. Semestertider. St\u00e4ngt, st\u00e4ngt, st\u00e4ngt. Stockholm vilar. Men jag har hittat \u00f6ppna d\u00f6rrar mitt i sommaren. Kom, f\u00f6lj med mig in! Yayoi Kusama: &#8221;I o\u00e4ndligheten&#8221; Moderna Museet. \u201dPrickiga damen\u201d s\u00e4tter punkt. Efter punkt, efter punkt. Detta s\u00e4regna konstn\u00e4rskap har fascinerat publiken i mer \u00e4n sex \u00e5rtionden. Yayoi Kusama, f\u00f6dd 1929, \u00e4r [&hellip;]<\/p>\n","protected":false},"author":13,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[44],"tags":[],"class_list":["post-102787","post","type-post","status-publish","format-standard","category-chadie","entry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/102787","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/13"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=102787"}],"version-history":[{"count":10,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/102787\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":102804,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/102787\/revisions\/102804"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=102787"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=102787"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=102787"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}