Det \u00e4r symptomatiskt att Bruce Springsteens spelningar i Sverige b\u00f6rjade med\u201d Idas sommarvisa\u201d med Nils Lofgren p\u00e5 dragspel f\u00f6r \u00e4ven om The Boss \u00e4r det mest amerikanska precis som rosa Cadillacs, McDonalds, mammas \u00e4ppelpaj och Millers \u00f6l, s\u00e5 \u00e4r och \u201dBrucan\u201d det mest svenska p\u00e5 n\u00e5got vis. Springsteen \u00e4lskas av sin svenska publik och \u201dBrucan\u201d \u00e4lskar den. (Bara namnet \u201dBrucan\u201d \u00e4r en sak f\u00f6r sig \u2013 n\u00e4stan f\u00e5nigt svenskt smeknamn.) S\u00e5 n\u00e4r g\u00e5rdagens konsert (7 juni), den sista f\u00f6r \u00e5ret(?), blir en familjetr\u00e4ff mellan Springsteen och publiken \u00e4r det inte bara en makal\u00f6s musikalisk h\u00e4ndelse utan en n\u00e4rmast sociologisk f\u00f6reteelse.
\n<\/p>\n
Jag har aldrig sett Springsteen live f\u00f6rut, det erk\u00e4nnes, men jag har sett m\u00e4ngder av band live genom \u00e5ren. Allt ifr\u00e5n usla gig med Sex Pistols till klubbupplevelser med Faces och Rod Stewart, Georgie Fame p\u00e5 Ronnie Scotts, Canned Heat p\u00e5 en ungdomsg\u00e5rd 1969 i Stockholm, The Blues Band i en skitig k\u00e4llarklubb i Hammersmith och The Doors p\u00e5 Konserthuset. Jag har aldrig varit svag f\u00f6r arenarock f\u00f6r den inneb\u00e4r ett avst\u00e5nd mellan bandet och publiken. Rock h\u00f6r hemma p\u00e5 sm\u00e5 st\u00e4llen d\u00e4r det blir en relation musik, musiker och publik. Det kan aldrig bli en relation n\u00e4r det \u00e4r en publik p\u00e5 60.000 p\u00e5 en kall dragig idrottsarena.<\/p>\n
Men jag erk\u00e4nner n\u00e4r det g\u00e4ller Bruce Springsteen g\u00e4ller inte det h\u00e4r. Springsteen skapar familjek\u00e4nsla. Det tog 45 minuter innan Springsteen sa n\u00e5got. Innan bara r\u00e4knade han in varje l\u00e5t, bytte gitarrer i racerfart och trummade p\u00e5 i ett vansinnestempo och publiken s\u00f6gs in i denna familjetr\u00e4ff p\u00e5 Stadion. Hans snack efter 45 minuter var en parafras p\u00e5 Obama och en programf\u00f6rklaring, indirekt politisk f\u00f6r den som ville lyssna, men framf\u00f6r allt ett l\u00f6fte om att vi 60.000 tillsammans skulle rocka r\u00f6ven av Stadion. Bruce Springsteen blev i och med stunden den amerikanske kusinen som var hemma p\u00e5 familjetr\u00e4ff.<\/p>\n
Man skulle ocks\u00e5 kunna kalla kv\u00e4llen f\u00f6r Alls\u00e5ng p\u00e5 Stadion f\u00f6r n\u00e4r 60.000 sjunger med i \u201dBadlands\u201d,\u201dThe Promised Land\u201d, \u201dJungleland\u201d, \u201dWaitin\u00b4 On A Sunny Day\u201d eller \u201dSpirit In The Night\u201d s\u00e5 \u00e4r det inte l\u00e4ngre en konsert det \u00e4r en gemensam upplevelse \u2013 en familjetr\u00e4ff. Den majest\u00e4tiska \u201dOutlaw Pete\u201d blev i den kylslagna kv\u00e4llen en ber\u00e4ttelse om ett Amerika vi bara anar eller \u201dWorking On A Dream\u201d blir ett l\u00f6fte om en annat Amerika. Och, n\u00e4r alla fr\u00e5n gamla damer med rollator till finniga ton\u00e5ringar kan var enda textrad blir det speciellt.<\/p>\n
Springsteen for runt samlade in lappar och spelade \u00f6nskel\u00e5tarna. Det blev en del obskyra som Fade Away, en av kv\u00e4llens h\u00f6jdpunkter, covers som Tommy James & The Shondells \u201dMony Mony\u201d eller Jimmy Cliffs \u201dTrapped\u201d. Bossen jobbade som en galning, h\u00e4lsade p\u00e5 publiken, tog i hand, r\u00e4ckte micken till ungar som sj\u00f6ng lite blygt som p\u00e5 skolavslutningen, pressade upp tempot, tog ifr\u00e5n t\u00e5rna som om det var p\u00e5 gymmet \u2013 kort sagt han gjorde allt f\u00f6r att visa att han var v\u00e4rd familjens k\u00e4rlek.<\/p>\n
L\u00e5tarna d\u00e5 \u2013 egentligen var det av mindre betydelse. I vart fall f\u00f6r den h\u00e4r betraktelsen f\u00f6r den konsert jag upplevde, observera inte s\u00e5g, var en kollektiv upplevelse d\u00e4r musik, musiker och publik blev en enda levande organism f\u00f6r n\u00e5gra timmar. Det om inte annat visar v\u00e4l p\u00e5 musikens makt och musikens styrka.<\/p>\n
Ingemar E. L. G\u00f6ransson Relaterat:
\nMin sajt: Ord & Kultur<\/a><\/strong><\/p>\n
\nBruce Springsteen: Free Dawitt<\/a>
\nDagens Nyheter recension dag 2<\/a>
\nAftonbladet<\/a><\/p>\n