{"id":102710,"date":"2016-06-21T08:48:16","date_gmt":"2016-06-21T07:48:16","guid":{"rendered":"http:\/\/kulturbloggen.com\/?p=102710"},"modified":"2016-07-29T12:11:38","modified_gmt":"2016-07-29T11:11:38","slug":"bokrecension-vanner-och-fiender-manniskor-runt-strindberg","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=102710","title":{"rendered":"Bokrecension: V\u00e4nner och fiender – M\u00e4nniskor runt Strindberg"},"content":{"rendered":"

\"strindbergbok\"<\/a><\/p>\n

Bokrecension: Om konsten<\/strong>
\n att bli ov\u00e4n med n\u00e4stan alla<\/strong><\/p>\n

V\u00e4nner<\/a> och fiender<\/a> – M\u00e4nniskor runt Strindberg
\nF\u00f6rfattare: Stefan Bohman, Erik H\u00f6\u00f6k och Camilla Larsson
\nFormgivare: Stina Kylhammar
\nISBN: 978 91 7331 741 2
\nF\u00f6rlag: Carlsson Bokf\u00f6rlag<\/a><\/p>\n

Platsen \u00e4r Bl\u00e5 Tornet, Strindbergsmuseet, Drottninggatan 85 i Stockholm. 104 \u00e5r efter f\u00f6rfattarens d\u00f6d sitter jag p\u00e5 en stol i Strindbergs sista bostad. H\u00e4r levde han fr\u00e5n 1908 till sin d\u00f6d 1912. Jag har varit h\u00e4r m\u00e5nga g\u00e5nger tidigare, under hela min uppv\u00e4xt bodde v\u00e5r familj snett \u00f6ver gatan. Nu skall \u00e4nnu en bok om \u201dnationalmonumentet\u201d presenteras i verklig hemmilj\u00f6.<\/p>\n

Tre f\u00f6rfattare har lyckats samarbeta och resultatet ger intryck av att vara gediget hantverk. Stefan Bohman, tidigare chef f\u00f6r Strindbergsmuseet, Erik H\u00f6\u00f6k, f\u00f6rste intendent och Camilla Larsson, intendent vid Strindbergsmuseet har lyckats v\u00e4va ihop en m\u00e4ngd fakta utan synliga skarvar. M\u00f6jligen kan jag tycka att redovisningen till vissa delar k\u00e4nns alltf\u00f6r snustorr och akademisk. Men d\u00e4remellan l\u00e4ttar spr\u00e5ket och f\u00e5r liv.<\/p>\n

De 254 sidorna inneh\u00e5ller ett fascinerande persongalleri med 1800-talets tunga namn fr\u00e4mst inom litteratur, konst och musik. Brevv\u00e4xlingen mellan August Strindberg och bland andra Henrik Ibsen, Ellen Kay, Selma Lagerl\u00f6f, Carl Larsson, Albert Engstr\u00f6m, Anders Zorn och Edvard Munch ger en unik inblick och stark n\u00e4rvaro. De m\u00e5nga breven \u00e4r ofta, kanske ofrivilligt, komiska till sitt inneh\u00e5ll. \u00c4ven k\u00e4ftsm\u00e4llar avfyras med glimten i \u00f6gat. F\u00f6r Strindberg var rolig och det smittade av sig.<\/p>\n

Men att Selma Lagerl\u00f6f fick Nobelpriset i litteratur, och inte han, det kunde Strindberg aldrig sm\u00e4lta. S\u00e5 or\u00e4ttvist, ans\u00e5g Den Store Skalden, att det pl\u00e5gade hans hj\u00e4rna \u00e4nda in i d\u00f6den.<\/p>\n

I boken finns m\u00e5nga anekdoter och f\u00f6red\u00f6mligt korta biografier.<\/p>\n

F\u00f6rfattarna skriver: \u201dHistoria genom personers \u00f6den. Det \u00e4r grunden f\u00f6r denna bok, med nationalmonumentet August Strindberg som mittpunkt. Strindbergs stora v\u00e4n- och bekantskapskrets utg\u00f6r ett imponerande galleri av konstn\u00e4rer, politiker, f\u00f6rfattare, journalister, musiker och andra. En del blev ov\u00e4nner till f\u00f6rfattaren, andra n\u00e4ra v\u00e4nner.<\/p>\n

Denna bok med dess samling av personer blir ett bidrag till kulturhistorien fr\u00e5n decennierna kring f\u00f6rra sekelskiftet. Genom deras relationer till Strindberg ges ett bredare perspektiv p\u00e5 Strindberg sj\u00e4lv och hans roll som svensk och europeisk intellektuell\u201d. Stora ord.<\/p>\n

Bokens olika kapitel\u00a0\u00e4r indelad i \u00e4mnen; litteratur, konst, samh\u00e4lle och musik, vilket \u00e4r \u00f6versk\u00e5dligt och bra. Ett stort litteraturregister avslutar. En m\u00e4rklig detalj \u00e4r, att Strindbergs namn \u00e4r felstavat p\u00e5 bokens omslag, en litografi utf\u00f6rd av Edvard Munch fr\u00e5n 1896. \u201dStindberg\u201d st\u00e5r det. Stind betyder tjock eller uppbl\u00e5st p\u00e5 norska. Om felstavningen gjordes medvetet \u00e4r omdiskuterat.<\/p>\n

Som referenslitteratur f\u00f6rtj\u00e4nar denna utg\u00e5va sin plats i biblioteket hemma, men Olof Lagercrantz tjocka volym fr\u00e5n 1979 st\u00e5r sig fortfarande gott i konkurrensen. Den \u00e4r sv\u00e5rslagen i sin absoluta precision.<\/p>\n

Kuriosa:<\/em> Min egen sl\u00e4kts \u201drelation\u201d till Strindberg \u00e4r m\u00e5ng\u00e5rig. Farmor gick i Franska skolan, n\u00e5gra kvarter fr\u00e5n f\u00f6rfattarens bostad p\u00e5 Drottninggatan i Stockholm. N\u00e4r hon vid ett tillf\u00e4lle m\u00f6tte Strindberg, blev hon s\u00e5 r\u00e4dd f\u00f6r hans m\u00f6rka blick, att hon tappade en kanna mj\u00f6lk i gatan. M\u00e4rkligt nog v\u00e4xte \u00e4ven jag upp i samma kvarter. I personregistret till Olof Lagercrantz bok om Strindberg n\u00e4mns Johan August Wickberg. Han var lots p\u00e5 Sandhamn och en sl\u00e4kting till mig.<\/p>\n

Jag har i olika sammanhang f\u00f6ljt August Strindberg under hela mitt liv. Djupt nersjunken i en fot\u00f6lj p\u00e5 museet l\u00e4ste jag ”Ockulta dagboken” redan som ton\u00e5ring. Jag har medverkat i ”Ett Dr\u00f6mspel” under skoltiden och varit statist i ”M\u00e4ster Olof” och ”Strindberg, ett liv” i SVT Drama. Och n\u00e4r jag hade min f\u00f6rsta egna utst\u00e4llning, kom sk\u00e5despelaren Johannes Brost in f\u00f6r att l\u00e5na en spegel. Han skulle sminkas till – August Strindberg.<\/p>\n

Till de som fortfarande tvivlar p\u00e5 att Strindberg hade humor, om \u00e4n svart. F\u00f6lj Drottninggatan nedf\u00f6r backen mot Kungsgatan. Du kommer att finna roliga citat hela v\u00e4gen i mitten av g\u00e5gatan.<\/p>\n

Men nu v\u00e4nder vi blad, f\u00f6r att citera v\u00e5r nuvarande kung. Sj\u00e4lv s\u00e4ger jag som August Strindberg: Stryk \u00f6ver och g\u00e5 vidare.<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Bokrecension: Om konsten att bli ov\u00e4n med n\u00e4stan alla V\u00e4nner och fiender – M\u00e4nniskor runt Strindberg F\u00f6rfattare: Stefan Bohman, Erik H\u00f6\u00f6k och Camilla Larsson Formgivare: Stina Kylhammar ISBN: 978 91 7331 741 2 F\u00f6rlag: Carlsson Bokf\u00f6rlag Platsen \u00e4r Bl\u00e5 Tornet, Strindbergsmuseet, Drottninggatan 85 i Stockholm. 104 \u00e5r efter f\u00f6rfattarens d\u00f6d sitter jag p\u00e5 en stol […]<\/p>\n","protected":false},"author":13,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[43,3],"tags":[],"class_list":["post-102710","post","type-post","status-publish","format-standard","category-bokrecension","category-litteratur","entry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/102710","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/13"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=102710"}],"version-history":[{"count":6,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/102710\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":102723,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/102710\/revisions\/102723"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=102710"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=102710"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=102710"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}