{"id":102673,"date":"2016-06-19T12:34:01","date_gmt":"2016-06-19T11:34:01","guid":{"rendered":"http:\/\/kulturbloggen.com\/?p=102673"},"modified":"2016-06-20T12:34:09","modified_gmt":"2016-06-20T11:34:09","slug":"moon-city-boys-det-ar-ofrivillig-diy","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=102673","title":{"rendered":"Moon City Boys: ”Det \u00e4r ofrivillig DIY”"},"content":{"rendered":"

\"mooncity\"<\/a><\/p>\n

I b\u00f6rjan av juni sl\u00e4ppte Stockholmsbandet Moon City Boys sitt efterl\u00e4ngtade debutalbum I Need More<\/em>, en skiva som blandar pop och postpunk p\u00e5 ett helt eget s\u00e4tt. Vi tr\u00e4ffade Moon City Boys-medlemmarna Ella Rolf (bas) och Josefina Pukitis (trummor) f\u00f6r en intervju.<\/p>\n

Hur gick det till n\u00e4r ni spelade in den nya skivan?\u2028<\/strong><\/p>\n

– Egentligen har vi velat g\u00f6ra en skiva j\u00e4ttel\u00e4nge, s\u00e4ger Ella. Vi har varit r\u00e4tt frustrerade \u00f6ver att vi inte kommit ut med mer musik. Sent i h\u00f6stas best\u00e4mde vi oss f\u00f6r att nu m\u00e5ste det bli en skiva, n\u00e5got att sl\u00e4ppa till v\u00e5ren. Och s\u00e5 b\u00f6rjade vi hetsskriva l\u00e5tar. Vi hade n\u00e5gra l\u00e5tar som vi brukade spela som inte var sl\u00e4ppta \u00e4n. S\u00e5 vi spelade in dem och sen s\u00e5 skriv vi ett g\u00e4ng nya l\u00e5tar och spelade in dem.<\/p>\n

– Vi skrev r\u00e4tt m\u00e5nga l\u00e5tar under v\u00e4ldigt kort tid, s\u00e4ger Josefina. Under vintern s\u00e5 var det som att vi knappt l\u00e4mnade replokalen.<\/p>\n

Brukar ni skriva l\u00e5tar snabbt?<\/strong><\/p>\n

– V\u00e5r idealsituation \u00e4r inte att skriva snabbt, det \u00e4r bara det att det alltid blir s\u00e5, s\u00e4ger Ella och skrattar. N\u00e4r vi v\u00e4l ska g\u00f6ra n\u00e5got s\u00e5 blir det alltid v\u00e4ldigt intensivt. Och d\u00e5 \u00e4r det lika bra att k\u00f6ra och l\u00e4gga all sin energi p\u00e5 just det.<\/p>\n

– Det \u00e4r mycket nerv p\u00e5 skivan nu, s\u00e4ger Josefina. Om man k\u00f6r intensivt s\u00e5 blir det nog l\u00e4tt s\u00e5.<\/p>\n

– Det blir v\u00e4ldigt k\u00e4nslosamt ocks\u00e5 eftersom man \u00e4r s\u00e5 tr\u00f6tt, s\u00e4ger Ella och skrattar. Och s\u00e5 h\u00e4nger det ihop v\u00e4ldigt tydligt n\u00e4r man g\u00f6r det s\u00e5h\u00e4r koncentrerat.<\/p>\n

Hur g\u00e5r det till n\u00e4r ni skriver l\u00e5tar?<\/strong><\/p>\n

– Kelly Wedin, v\u00e5r gitarrist, kommer ofta med ett riff eller en slinga, s\u00e4ger Ella. Eller s\u00e5 kommer n\u00e5gon annan med n\u00e5got snyggt. Och sen b\u00f6rjar vi bygga en l\u00e5t kring det. Men det \u00e4r lite olika fr\u00e5n l\u00e5t till l\u00e5t, ibland kommer Kelly med en f\u00e4rdig l\u00e5t. Men minst lika ofta har vi utvecklat n\u00e5got tillsammans. S\u00e4rskilt nu n\u00e4r det g\u00e5tt s\u00e5 fort i arbetet med den h\u00e4r skivan.<\/p>\n

– P\u00e5 den h\u00e4r skivan ville vi ha energin, s\u00e4ger Josefina, det k\u00e4ndes viktigt att l\u00e5tarna skulle bli kul att spela live.<\/p>\n

– Vi skrev l\u00e5tar som vi tyckte att vi saknade att ha att spela live, s\u00e4ger Ella. Vi hade ganska tydliga id\u00e9er om vad vi ville att k\u00e4nslom\u00e4ssigt, hur vi ville att l\u00e5tarna skulle k\u00e4nnas. Men det var inget som vi slaviskt f\u00f6ljde direkt. Det g\u00e5r ju inte att kontrollera hur saker bli, det blir ju som det blir.<\/p>\n

Vart spelade ni in skivan?<\/strong><\/p>\n

– I Dustward Studios i Gamla Stan med Stefan Br\u00e4ndstr\u00f6m, s\u00e4ger Ella. Vi har mixat den tillsammans med Stefan. Det var inga fler utifr\u00e5n som var inblandade och vi var med i hela processen, fr\u00e5n inspelning till mixning.<\/p>\n

Jag l\u00e4ste att ni satt sj\u00e4lva och vek omslagen till era singlar, det verkar vara ganska DIY det ni g\u00f6r?<\/strong><\/p>\n

– Det \u00e4r delvis ofrivillig DIY, s\u00e4ger Ella och skrattar. Fast det \u00e4r \u00e4nd\u00e5 v\u00e5r grej, jag tror inte vi kan komma ifr\u00e5n det. Vi skulle inte vilja att n\u00e5gon annan best\u00e4mde. Vi vet vad vi vill ha, hur vi vill ha det.<\/p>\n

– Det skulle bli konstigt om n\u00e5gon annan kom in och pillade, s\u00e4ger Josefina.<\/p>\n

– Gud ja, s\u00e4ger Ella, det skulle aldrig g\u00e5. Vi skulle helt tappa det vi \u00e4r.<\/p>\n

– Det \u00e4r viktigt att vi f\u00e5r vara med sj\u00e4lva, s\u00e4ger Josefina. Det g\u00e4ller allting, fr\u00e5n foton till sj\u00e4lva musiken.<\/p>\n

– Man m\u00e5ste jobba v\u00e4ldigt h\u00e5rt n\u00e4r man g\u00f6r saker sj\u00e4lv, s\u00e4ger Ella, men det \u00e4r helt klart v\u00e4rt det.<\/p>\n

Josefina, du \u00e4r v\u00e4l medlemmen som kom med sist?<\/strong><\/p>\n

– Ja, jag kom med i somras. Vi k\u00e4nde varandra lite sen innan, hade setts p\u00e5 fester och spelningar. Men inte s\u00e5 att vi hade h\u00e4ngt, vi l\u00e4rde k\u00e4nna varandra genom bandet.<\/p>\n

Ni andra, k\u00e4nde ni varandra innan eller l\u00e4rde ni ocks\u00e5 k\u00e4nna varandra genom bandet?<\/strong><\/p>\n

– Vi har k\u00e4nt varandra sen vi var j\u00e4ttesm\u00e5, s\u00e4ger Ella. Jag och Sofia Eklund har k\u00e4nt varandra sen vi b\u00f6rjade i samma klass i femman. Sofia och Kelly har k\u00e4nt varandra sen dom var tretton-fjorton och jag l\u00e4rde k\u00e4nna Kelly p\u00e5 gymnasiet.<\/p>\n

Hur kom det sig att ni startade Moon City Boys?<\/strong><\/p>\n

– Jag var ute och reste med Kelly och d\u00e5 pratade vi ganska mycket om att vi borde starta ett band. Det k\u00e4ndes ganska orealistiskt f\u00f6r mig eftersom jag inte kunde spela n\u00e5got alls. Men sen s\u00e5\u00a0b\u00f6rjade vi p\u00e5 en konstf\u00f6rberedande skola som heter Gerlesborgskolan d\u00e4r Sofia redan gick. Och d\u00e4r var det verkligen som att det fanns ett utrymme att skapa n\u00e5nting. S\u00e5 vi startade bandet och l\u00e4rde oss spela tillsammans. Kelly kunde spela gitarr och Sofia kunde sjunga s\u00e5 det blev bas f\u00f6r min del. Jag hade l\u00e4st i en intervju med Richard Hell att det var det l\u00e4ttaste instrumentet att l\u00e4ra sig.<\/p>\n

Hur b\u00f6rjade du spela trummor Josefina?<\/strong><\/p>\n

– Jag har spelat v\u00e4ldigt mycket i band, i n\u00e4stan halva mitt liv. Det b\u00f6rjade p\u00e5 mellanstadiet n\u00e4r jag fick prova olika instrument i skolan. Jag fastnade f\u00f6r trummor och b\u00f6rjade ta lektioner. Sen s\u00e5 har jag bara fortsatt eftersom det \u00e4r s\u00e5 roligt att spela trummor. Jag har sv\u00e5rt att h\u00e5lla igen n\u00e4r jag trummar, ju mer jag f\u00e5r spela desto b\u00e4ttre, s\u00e4ger Josefina och skrattar. Jag gillar verkligen n\u00e4r det \u00e4r ett driv i trummorna.<\/p>\n

– Jag tycker att trummorna \u00e4r en av de stora skillnaderna fr\u00e5n hur vi l\u00e4t innan, s\u00e4ger Ella. Alla vi andra f\u00e5r s\u00e5 mycket energi av trummorna. Det har varit lite inspirationsfokus, det nya trumsoundet har bidragit mycket till hur de nya l\u00e5tarna blivit.<\/p>\n

– Sen jag kom med s\u00e5 tycker jag det har k\u00e4nts som att vi hittat vad vi alla gillar, s\u00e4ger Josefina. Under den tiden jag varit mer har det k\u00e4nts som att vi mer och mer hittat hem.<\/p>\n

– Ja verkligen, det h\u00e5ller jag helt med om, s\u00e4ger Ella. Det har h\u00e4nt s\u00e5 mycket det senaste \u00e5ret. Det kanske funkar b\u00e4st n\u00e4r vi k\u00f6r s\u00e5h\u00e4r intensivt.<\/p>\n

– S\u00e5 k\u00e4nner jag att det \u00e4r nu, s\u00e4ger Josefina. Nu \u00e4r det all in Moon City Boys som g\u00e4ller. St\u00e4mningen i bandet \u00e4r fantastiskt, det k\u00e4nns som att nu \u00e4r vi verkligen p\u00e5 g\u00e5ng.<\/p>\n