{"id":102461,"date":"2016-06-10T11:32:32","date_gmt":"2016-06-10T10:32:32","guid":{"rendered":"http:\/\/kulturbloggen.com\/?p=102461"},"modified":"2016-06-10T11:32:32","modified_gmt":"2016-06-10T10:32:32","slug":"froken-rosita-hall-tummarna-for-att-det-blir-nypremiar","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=102461","title":{"rendered":"Fr\u00f6ken Rosita &#8211; h\u00e5ll tummarna f\u00f6r att det blir nypremi\u00e4r"},"content":{"rendered":"<p><a href=\"http:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2016\/06\/frokenrosita.jpg\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" src=\"http:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2016\/06\/frokenrosita.jpg\" alt=\"frokenrosita\" width=\"450\" height=\"300\" class=\"aligncenter size-full wp-image-102463\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2016\/06\/frokenrosita.jpg 450w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2016\/06\/frokenrosita-300x200.jpg 300w\" sizes=\"auto, (max-width: 450px) 100vw, 450px\" \/><\/a><\/p>\n<p><strong>Fr\u00f6ken Rosita<\/strong><br \/>\nAv Federico Garcia Lorca<br \/>\n\u00d6vers\u00e4ttning Lars Bjurman<br \/>\nRegi Thommy Berggren<br \/>\nScenografi Anna Asp<br \/>\nKostym Lotta Petersson<br \/>\nF\u00f6rest\u00e4llning som recenseras: 9 juni 2016<\/p>\n<p>Federico Garcia Lorcas drama Fr\u00f6ken Rosita \u00e4r ett poetiskt drama som \u00e4r b\u00e5de tragedi och delvis en komedi. N\u00e4r detta skrivs \u00e4r det tyv\u00e4rr bara en f\u00f6rest\u00e4llning kvar. Vi f\u00e5r h\u00e5lla tummarna p\u00e5 att Stockholms stadsteater lyckas f\u00e5 ihop ensemblen till en nypremi\u00e4r s\u00e5 sm\u00e5ningom. F\u00f6rest\u00e4llningen har absolut sev\u00e4rd och har skickliga sk\u00e5despelare som Anita Ekstr\u00f6m, Gunilla Nyroos, Ingvar Hirdwall och Sten Ljunggren i rollistan.<\/p>\n<p>Som alltid n\u00e4r det handlar om ett drama av Garcia Lorca \u00e4r det poetiskt och suggestivt. Scenografin m\u00e5lar upp den typiska atmosf\u00e4ren fr\u00e5n Granada och Alhambra i Spanien under 1900-talets b\u00f6rjan: vita v\u00e4ggar, blodr\u00f6da rosor och f\u00e4rgsprakande unga kvinnor som vandrar l\u00e4ngs stadens stora gata. Handlingen utspelar sig i flamencons hemstad och det har scenografin f\u00e5ngat in starkt. Det \u00e4r starka f\u00e4rger och det \u00e4r starka k\u00e4nslor.<\/p>\n<p><figure id=\"attachment_102467\" aria-describedby=\"caption-attachment-102467\" style=\"width: 300px\" class=\"wp-caption alignright\"><a href=\"http:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2016\/06\/frokenrosita2.jpg\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" src=\"http:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2016\/06\/frokenrosita2-300x200.jpg\" alt=\"Premi\u00e4r p\u00e5 Kulturhuset\/ Stadsteatern, Klarascenen den 22 april 2016 Regi: Tommy Berggren Scenografi: Anna Asp\" width=\"300\" height=\"200\" class=\"size-medium wp-image-102467\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2016\/06\/frokenrosita2-300x200.jpg 300w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2016\/06\/frokenrosita2.jpg 450w\" sizes=\"auto, (max-width: 300px) 100vw, 300px\" \/><\/a><figcaption id=\"caption-attachment-102467\" class=\"wp-caption-text\">Premi\u00e4r p\u00e5 Kulturhuset\/ Stadsteatern, Klarascenen den 22 april 2016<br \/>Regi: Tommy Berggren<br \/>Scenografi: Anna Asp<\/figcaption><\/figure>Dramat har m\u00e5nga m\u00e5nga bottnar och kan tolkas p\u00e5 flera s\u00e4tt. Den yttre handlingen kretsar kring den unga kvinnan Rosita som i dramats b\u00f6rjan \u00e4r ton\u00e5ring och vacker och str\u00e5lande. Hon \u00e4r f\u00f6r\u00e4ldral\u00f6s och v\u00e4xer upp hos sin faster och farbror som \u00e4lskar henne mest av allt i hela v\u00e4rlden. Rosita \u00e4r lycklig och vandrar arm i arm med sina v\u00e4ninnor som \u00e4r lite v\u00e4nskapligt avundsjuka p\u00e5 hennes lycka. Hon \u00e4r vacker, kl\u00e4dd i lysande rosa l\u00e5ngkl\u00e4nning enligt tidens mode och hon \u00e4r f\u00f6rlovad med sin kusin som hon \u00e4r s\u00e5 f\u00f6r\u00e4lskad i. <\/p>\n<p>Hennes farbror odlar rosor &#8211; en av arterna blommar endast en dag. P\u00e5 morgonen \u00e4r den rosa, mitt p\u00e5 dagens blodr\u00f6d och p\u00e5 kv\u00e4llen strax innan den vissnar \u00e4r blombladen vita. Vi f\u00f6rst\u00e5r redan tidigt i dramat att rosen \u00e4r en metafor f\u00f6r Rosita. Hon \u00e4r kl\u00e4dd i rosa som sprudlande ung kvinna. N\u00e4r hennes f\u00e4stman \u00f6verger henne f\u00f6r han m\u00e5ste till sina f\u00f6r\u00e4ldrar i Argentina lovar de varandra att de ska v\u00e4nta p\u00e5 varandra, han ska komma tillbaka f\u00f6r att gifta sig med henne. Femton \u00e5r g\u00e5r och Rosita \u00e4r fortfarande ogift och nu \u00e4r hon kl\u00e4dd i r\u00f6tt. N\u00e4r ytterligare tid g\u00e5tt och hon \u00e4r en femtio\u00e5rig ensamst\u00e5ende kvinna b\u00e4r hon vitt. Rosens \u00f6de \u00e4r hennes \u00f6de. Det \u00e4r sorgligt och det \u00e4r skr\u00e4mmande hur inl\u00e5sta kvinnor var i det spanska samh\u00e4llet denna tid d\u00e5 fascismen v\u00e4xte och snart tog \u00f6ver, ledd av Franco.<\/p>\n<p>Dramat kan ses som ett politiskt feministiskt spel, som visar kvinnof\u00f6rtrycket: hur f\u00f6raktad Rosita blir av omgivningen f\u00f6r att hon aldrig blir gift, hur en kvinna inte har n\u00e5got v\u00e4rde utan en man vid sin sida. Federico Garcia Lorca \u00e4r en spansk Ibsen, p\u00e5 s\u00e4tt och vis. Dramat har flera andra aspekter ocks\u00e5. Det skildrar v\u00e5ra livsl\u00f6gner, b\u00e5de n\u00e4r vi lurar oss sj\u00e4lva f\u00f6r att \u00f6verleva men ocks\u00e5 hur omgivningen h\u00e5ller upp l\u00f6gner och illusioner f\u00f6r att orka. Fastern som f\u00f6rs\u00f6ker intala sig att Rosita \u00e4nd\u00e5 ska kunna hitta n\u00e5gon att gifta sig med, Rosita som egentligen hela tiden vet att kusinen inte kommer att \u00e5terv\u00e4nda.<\/p>\n<p>Jag kunde bli r\u00e4tt irriterad p\u00e5 Rosita, att hon gr\u00e4ver ned sig i sin saknad av kusinen och sin stora k\u00e4rlek, att hon inte tar tag i sitt liv och lever vidare. Men jag f\u00f6rst\u00e5r ocks\u00e5 den f\u00f6rlamning som saknad och sorg kan orsaka. Jag har sj\u00e4lv en stor sorg efter min yngste son som dog som 21-\u00e5ring &#8211; och jag skulle aldrig kunna adoptera n\u00e5got barn som skulle kunna ers\u00e4tta honom. P\u00e5 samma s\u00e4tt v\u00e4grar Rosita att l\u00e5ta n\u00e5got ers\u00e4tta hennes stora k\u00e4rlek. Ett annat s\u00e4tt att se hennes roll \u00e4r som en symbol f\u00f6r f\u00f6rfattaren sj\u00e4lv. Federico Garcia Lorca var homosexuell och det var nog i stort sett om\u00f6jligt f\u00f6r honom att f\u00e5 leva ut sin k\u00e4rlek.<\/p>\n<p>Det \u00e4r en f\u00f6rest\u00e4llning med duktiga sk\u00e5despelare och speciellt tycker jag att Anita Ekstr\u00f6m i rollen som fastern b\u00e4r en stor del av f\u00f6rest\u00e4llningens styrka. Det \u00e4r en vacker f\u00f6rest\u00e4llning, sorglig men \u00e4nd\u00e5 finns visst hopp. Kanske lyckas Rosita att \u00e5ldras utan att bli bitter. Kanske.<\/p>\n<p>Att f\u00f6rena komedi med tragedi kr\u00e4ver regis\u00e4kerhet. <a href=\"http:\/\/www.svd.se\/ojamn-lorcauppsattning-med-flera-guldkorn\">Lars Ring i SVD menade i sin rapport fr\u00e5n premi\u00e4ren<\/a> att Thommy Berggren n\u00e4stan lyckades:<br \/>\n<em>Lorcas pj\u00e4s \u201dFr\u00f6ken Rosita\u201d, om hur en kvinna f\u00f6rsakas av den hon \u00e4lskar, vill vara tragedi och komedi p\u00e5 en g\u00e5ng. Thommy Berggren lyckas n\u00e4stan hitta dit.<\/em><\/p>\n<p><a href=\"http:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2016\/06\/frokenrosita3.jpg\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" src=\"http:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2016\/06\/frokenrosita3.jpg\" alt=\"frokenrosita3\" width=\"450\" height=\"300\" class=\"aligncenter size-full wp-image-102468\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2016\/06\/frokenrosita3.jpg 450w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2016\/06\/frokenrosita3-300x200.jpg 300w\" sizes=\"auto, (max-width: 450px) 100vw, 450px\" \/><\/a><\/p>\n<p><a href=\"http:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2016\/06\/frokenrosita4.jpg\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" src=\"http:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2016\/06\/frokenrosita4.jpg\" alt=\"&quot;ROSITA&quot; av Frederico Garcia Lorca\" width=\"450\" height=\"675\" class=\"aligncenter size-full wp-image-102469\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2016\/06\/frokenrosita4.jpg 450w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2016\/06\/frokenrosita4-200x300.jpg 200w\" sizes=\"auto, (max-width: 450px) 100vw, 450px\" \/><\/a><\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"<p>Fr\u00f6ken Rosita Av Federico Garcia Lorca \u00d6vers\u00e4ttning Lars Bjurman Regi Thommy Berggren Scenografi Anna Asp Kostym Lotta Petersson F\u00f6rest\u00e4llning som recenseras: 9 juni 2016 Federico Garcia Lorcas drama Fr\u00f6ken Rosita \u00e4r ett poetiskt drama som \u00e4r b\u00e5de tragedi och delvis en komedi. N\u00e4r detta skrivs \u00e4r det tyv\u00e4rr bara en f\u00f6rest\u00e4llning kvar. Vi f\u00e5r h\u00e5lla [&hellip;]<\/p>\n","protected":false},"author":2,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[16,20,30,31],"tags":[12884,4955,5420,7643,7980],"class_list":{"0":"post-102461","1":"post","2":"type-post","3":"status-publish","4":"format-standard","6":"category-recension","7":"category-film","8":"category-teater","9":"category-teaterrecension","10":"tag-federico-garcia-lorca","11":"tag-scenkonst","12":"tag-stockholms-stadsteater","13":"tag-teaterkritik","14":"tag-thommy-berggren","15":"entry"},"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/102461","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/2"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=102461"}],"version-history":[{"count":5,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/102461\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":102470,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/102461\/revisions\/102470"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=102461"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=102461"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=102461"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}