{"id":102430,"date":"2016-06-09T09:08:42","date_gmt":"2016-06-09T08:08:42","guid":{"rendered":"http:\/\/kulturbloggen.com\/?p=102430"},"modified":"2016-06-15T13:42:54","modified_gmt":"2016-06-15T12:42:54","slug":"herr-lows-konstkronika-nu-oppnar-vi-sommarens-forsta-godispase","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=102430","title":{"rendered":"Herr Lows Konstkr\u00f6nika: Nu \u00f6ppnar vi sommarens f\u00f6rsta godisp\u00e5se"},"content":{"rendered":"

\"emmawineus\"<\/a><\/p>\n

Emma Win\u00e9us.<\/em><\/p>\n

Dags f\u00f6r \u00e4nnu en promenad och nya upplevelser i Stockholm. Det blir till en h\u00e4rlig blandning och f\u00f6rhoppningsvis ett gott urval. Att \u201dscanna av\u201d hela det rika kulturutbudet, \u00e4r en n\u00e4st intill om\u00f6jlig ambition. Om man som jag, gillar konst, teater, film, musik och litteratur, d\u00e5 kan hj\u00e4rnan l\u00e4tt bli \u00f6verhettad. Det g\u00e4ller allts\u00e5 att f\u00f6rs\u00f6ka v\u00e4lja efter intuition. Till viss del g\u00e5r det att \u00f6va upp, men vi tycker ju alla olika. Nu b\u00f6rjar vi.<\/p>\n

Emma Win\u00e9us, Galleri Movitz.<\/strong> Emma arbetar som konstn\u00e4r och inredningsarkitekt. Hon v\u00e4xte upp i ett kreativt hem i J\u00f6nk\u00f6ping med en mamma som kl\u00e4ddesigner och en pappa som konstn\u00e4r. Omgiven av pastellkritor, akrylf\u00e4rg och tygbitar satt Emma som barn p\u00e5 golvet och m\u00e5lade. Hon klippte och klistrade i mammas och pappas atelj\u00e9. Intresset f\u00f6r f\u00e4rg, ljus och bild vaknade allts\u00e5 tidigt. Emma fotograferar ocks\u00e5 och hade tidigt ett eget m\u00f6rkrum. Numera \u00e4r ju n\u00e4stan allt foto digitalt. Hennes konstverk \u00e4r abstrakta i klara f\u00e4rger \u201dsom man blir glad av\u201d. Sedan en tid har Emma tagit paus i sitt yrke som inredningsarkitekt f\u00f6r att m\u00e5la p\u00e5 heltid.<\/p>\n

\"josefinawendelcarlsson\"<\/a>Josefina Wendel Carlsson, Place Nox. <\/strong>(Bilden till h\u00f6ger).\u00a0<\/em>Hon f\u00f6ddes i en bohemisk familj. Pappa m\u00e5lade b\u00e5de akvarell och olja och det fanns alltid bra material, penslar och f\u00e4rger f\u00f6r Josefina: – Jag var som en liten fabrik f\u00f6r att citera min mamma, producerade s\u00e5 mycket teckningar att mina f\u00f6r\u00e4ldrar skickade dem till en \u201dbarnteckningsforskare\u201d i Eskilstuna, s\u00e4ger hon och forts\u00e4tter: – Inom konsten \u00e4r jag i stort sett autodidakt, men jag har f\u00f6rutom en estetisk inriktning p\u00e5 gymnasiet \u00e4ven g\u00e5tt flertalet kortare utbildningar bland annat inom silversmide, grafisk design och illustration, samt en yrkesutbildning till dekorat\u00f6r.<\/p>\n

Inspirationen till sitt m\u00e5leri h\u00e4mtar Josefina fr\u00e5n olika h\u00e5ll. Ofta finner hon grundmotiv i naturens v\u00e4xter och blommor, d\u00e4r formen kanske finns i verkligheten, men fantasin helt f\u00e5r styra hur slutresultatet blir: – Det f\u00e5r g\u00e4rna finnas en mystik och lust att uppt\u00e4cka den d\u00e4r f\u00f6rtrollande och sp\u00e4nnande milj\u00f6n som jag bes\u00f6kte som liten, ber\u00e4ttar konstn\u00e4ren. Resultatet blir en sagov\u00e4rld d\u00e4r allt kan h\u00e4nda.<\/p>\n

Artemis Valsamaki, \u201dLandscapes of the mind\u201d, Platina.<\/strong> Smyckekonstn\u00e4r som arbetar i olika metaller. Artemis \u00e4r f\u00f6dd i Grekland och detta \u00e4r hennes f\u00f6rsta utst\u00e4llning i Sverige. Titeln syftar p\u00e5 m\u00e4nniskors s\u00f6kande efter att f\u00f6rst\u00e5 livet och mysteriet med sj\u00e4lens od\u00f6dlighet. Hon refererar till grekisk mytologi och arbetar mycket med symboler. Artemis ber\u00e4ttar sagoliknande historier om m\u00e4nskliga dr\u00f6mmar, l\u00e4ngtan, r\u00e4dsla och galenskap.<\/p>\n

Linnea Rygaard,\u00a0\u00e4r en av eleverna p\u00e5 Konsth\u00f6gskolan <\/strong>(Bilden nedan till h\u00f6ger). <\/em>Hon m\u00e5lar i stort format med olja och akryl, unders\u00f6ker samspelet mellan linjer och djupverkan. En av hennes tre m\u00e5lningar f\u00e5r mig att associera till baksidan av en teaterkuliss, och Linnea skiner upp n\u00e4r jag ber\u00e4ttar f\u00f6r henne om min tanke. Som vanligt \u00e4r Konsth\u00f6gskolans v\u00e5rutst\u00e4llningar spridda \u00f6ver stan. Dessv\u00e4rre ger allt detta \u00e4ven ett lite urvattnat helhetsintryck. Jag saknar substans. Med undantag av den stora utst\u00e4llningen i en f\u00f6re detta kl\u00e4dbutik p\u00e5 Sergelgatan, utg\u00f6r \u00e5rets upplaga inte mycket att minnas. Det k\u00e4nns oinspirerat och bitvis faktiskt lite slarvigt. Men det finns godbitar, som Fredrik Erikssons lilla v\u00e4l fungerande kloakbil (!) med snedst\u00e4llda framhjul f\u00f6r att komma fram i tunnlarna. Och, som sagt, de 22 eleverna p\u00e5 Sergelgatan 10 visar att de efter fem \u00e5rs slit verkligen har bra id\u00e9er att visa upp. Nu \u00e4r det n\u00e4stan M\u00e4stare. Hela utst\u00e4llningen har de dessutom byggt upp sj\u00e4lva.<\/p>\n

Samlingsutst\u00e4llning. Tema: V\u00e4nner. Grafiska S\u00e4llskapet.<\/strong> 115 konstn\u00e4rer i olika \u00e5ldrar fr\u00e5n hela Sverige visar 195 grafiska blad. Linoliumsnitt, grafiska tryck, tr\u00e4snitt, potatistryck och kopparstick blandas till ett mycket varierat och sp\u00e4nnande collage. M\u00e5ngfalden imponerar.<\/p>\n

\"linnearygaard\"<\/a>
\nRolf Wertheimer, \u00c5mells Konsthandel.<\/strong> I ett mindre rum en trappa upp visas \u201dStockholmsbilder\u201d med fotografen Rolf Wertheimers svartvita dokument\u00e4ra fotografier av Stockholm. Som en av de stora stockholmsskildrarna inom svenskt fotografi har han under mer \u00e4n fem decennier med stor k\u00e4nsla och skarp blick f\u00e5ngat staden och dess inv\u00e5nare i sina fotografier. Som flanerande fotograf har Wertheimer f\u00e5ngat b\u00e5de sm\u00e5 \u00f6gonblick och historiska skeenden i staden. Utst\u00e4llningen visar bilder fr\u00e5n det vibrerande 1960-talet som visar b\u00e5de den moderna stadens framv\u00e4xt med H\u00f6torgsskraporna och det glada folkvimlet i Kungstr\u00e4dg\u00e5rden.<\/p>\n

\u201dSommarp\u00e4rlor\u201d<\/strong> utg\u00f6r den st\u00f6rre delen av ytan i \u00c5mells Konsthandel. H\u00e4r har samlats m\u00e5leri fr\u00e5n tv\u00e5 sekler. Som en inspirerande f\u00f6rsmak av kommande semesterfr\u00f6jder visas sk\u00e4rg\u00e5rdsklippor med solglittrande vatten, f\u00e4rgsprakande blomsterstilleben och andra somriga motiv fr\u00e5n b\u00e5de stad och land. Utst\u00e4llningen rymmer s\u00e5v\u00e4l klassiskt som modernt m\u00e5leri och bland de representerade konstn\u00e4rerna finns b\u00e5de k\u00e4nda och mindre v\u00e4lk\u00e4nda namn: Isaac Gr\u00fcnewald, Anna Palm, Inge Schi\u00f6ler och Josefina Holmlund \u00e4r bara n\u00e5gra exempel.<\/p>\n

Leif Moberg, Galleri Lyktan.<\/strong> I Leifs bildv\u00e4rld dominerar natur och milj\u00f6er. Tekniken f\u00f6r tankarna till expressionism. Sjok av ljus och solbl\u00e4nk, \u00e4r typiska inslag. Leif m\u00e5lar fr\u00e4mst olja p\u00e5 duk med palettkniv, ofta efter egna fotografier. – Jag vill ha solljus f\u00f6r att f\u00e5 fina f\u00e4rger och skuggor, men ruskv\u00e4der \u00e4r ocks\u00e5 sp\u00e4nnande, s\u00e4ger Leif. M\u00e4nniskor i r\u00f6relse, sp\u00e4nsten i linjerna, allt blir vad jag k\u00e4nner f\u00f6r tillf\u00e4llet, Och jag m\u00e5lar v\u00e4ldigt snabbt, gillar inte att \u201dpeta\u201d f\u00f6r d\u00e5 blir det orent och smetigt, tappar sp\u00e4nsten, avslutar Leif. Denne konstn\u00e4r har en gedigen utbildning och arbetar mycket professionellt i en alldeles egen stil. Motiven verkar vara i r\u00f6relse, som i en film. Mycket skickligt.<\/p>\n

Bilderna nedan: 1, Artemis Valsamaki. 2, Leif Moberg. 3, Rolf Wertheimer.<\/em> Foto: Lars Wickberg<\/strong><\/p>\n

\"artemisvalsamaki\"<\/a><\/p>\n

\"leifmoberg\"<\/a><\/p>\n

\"Rolf<\/a><\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Emma Win\u00e9us. Dags f\u00f6r \u00e4nnu en promenad och nya upplevelser i Stockholm. Det blir till en h\u00e4rlig blandning och f\u00f6rhoppningsvis ett gott urval. Att \u201dscanna av\u201d hela det rika kulturutbudet, \u00e4r en n\u00e4st intill om\u00f6jlig ambition. Om man som jag, gillar konst, teater, film, musik och litteratur, d\u00e5 kan hj\u00e4rnan l\u00e4tt bli \u00f6verhettad. Det g\u00e4ller […]<\/p>\n","protected":false},"author":13,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[20],"tags":[3009],"class_list":["post-102430","post","type-post","status-publish","format-standard","category-film","tag-konst","entry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/102430","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/13"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=102430"}],"version-history":[{"count":4,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/102430\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":102447,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/102430\/revisions\/102447"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=102430"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=102430"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=102430"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}