{"id":102340,"date":"2016-06-03T15:09:59","date_gmt":"2016-06-03T14:09:59","guid":{"rendered":"http:\/\/kulturbloggen.com\/?p=102340"},"modified":"2016-06-05T21:35:01","modified_gmt":"2016-06-05T20:35:01","slug":"vila-i-frid-freddie-wadling-1951-2016","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=102340","title":{"rendered":"Vila i frid, Freddie Wadling: 1951 \u2013 2016"},"content":{"rendered":"

\"freddiewadling\"<\/a><\/p>\n

Freddie Wadling 1951 \u2013 2016<\/strong><\/p>\n

Det har varit ett tungt sm\u00e4rtsamt \u00e5r f\u00f6r musik\u00e4lskare. Fick f\u00f6r n\u00e5gra timmar sedan via facebook vetskap om att ytterligare en storhet har g\u00e5tt bort, en man som skulle ha blivit k\u00e4nd f\u00f6r den breda allm\u00e4nheten i och med medverkan i S\u00e5 mycket b\u00e4ttre. Wadling v\u00e4xte upp i \u00f6stra G\u00f6teborg och var alltid staden trogen. I g\u00e5r dog han efter en kort tids sjukdom. Som s\u00e5ngare tolkade han material i de mest skiftande genrer som ingen annan. Blev bel\u00f6nad med Grammis och Cornelis-stipendium, men borde f\u00e5tt fler priser. Ingen \u00f6vertr\u00e4ffade honom n\u00e4r det g\u00e4llde att g\u00f6ra avtryck,\u00a0 en om\u00e4tlig kraft och tr\u00f6st f\u00f6rmedlades\u00a0till\u00a0h\u00e4ngivna lyssnare. Jag har tagit del av\u00a0hyllningar fr\u00e5n n\u00e5gra av de han jobbade med,\u00a0j\u00e4mte\u00a0kommentarer i media. Freddie var en\u00a0s\u00f6kare med integritet, en uttolkare\u00a0med igenk\u00e4nnbar identitet. Han kunde\u00a0transformera skillingtryck,\u00a0visor och till och med\u00a0musikalmelodier som l\u00e5g n\u00e4ra schlager.\u00a0 L\u00e4gstaniv\u00e5n var v\u00e4ldigt h\u00f6g, powerballader fanns inte p\u00e5 kartan. \u00d6ppenheten inf\u00f6r samarbeten med stadiga strukturer (l\u00e4s\u00a0 producenter, regiss\u00f6rer,\u00a0Fl\u00e4skkvartetten med flera) var n\u00e5got han beh\u00f6vde och bejakade. Tr\u00e5ngsynta punkpuritaner tyckte\u00a0antagligen att han svek, d\u00e5 han gick vidare\u00a0 efter att ha lirat bas i Cortex och andra mer kortlivade band (Straitjacket…).\u00a0Vi fans\u00a0\u00e4r\u00a0 glada f\u00f6r att den lite lakoniske och allm\u00e4nbildade\u00a0vokalisten oftast\u00a0struntade i de som ville h\u00e4mma\u00a0lusten att g\u00e5 p\u00e5\u00a0musikaliska uppt\u00e4cktsf\u00e4rder. Lika\u00a0glada som vi nu \u00e4r sorgsna f\u00f6r att han tystnat, rest f\u00f6r gott\u00a0till ok\u00e4nd ort.\u00a0\u00a0Alla som h\u00f6rt r\u00f6sten\u00a0live eller i inspelad form, vet att han inte kunde kopieras, var helt igenom \u00e4kta! \u00a0Han, om n\u00e5gon, var verkligen v\u00e4rd den statliga inkomstgarantin \u2013 popul\u00e4rt kallad konstn\u00e4rsl\u00f6n.<\/p>\n

Sista g\u00e5ngen jag s\u00e5g honom\u00a0 m\u00e5ste ha varit i fjol p\u00e5 Bengans i Majorna, n\u00e4r Kingdom of Evol gjorde en kortare spelning p\u00e5 Record store day. \u00c5ret innan framtr\u00e4dde han p\u00e5 G\u00f6teborgs kulturkalas p\u00e5 Kungstorget. D\u00e5 var han aktuell med skiva best\u00e5ende av l\u00e5tar associerade till Bond-filmer. Tyckte det var en bra konsert, med n\u00e5gra av de lite udda covers han g\u00e4rna \u00e5terv\u00e4nde till som obestridliga toppar. Med tanke p\u00e5 hans\u00a0 bakgrund i exempelvis Cortex, Liket Lever och Leather Nun;\u00a0m\u00e5ste understrykas\u00a0\u00e5nyo att det var\u00a0en enorm bedrift –\u00a0att han hade f\u00f6rm\u00e5gan att n\u00e5 ut vidare. Oss k\u00e4nsliga sj\u00e4lar ber\u00f6rda han p\u00e5 djupet med sin nakna of\u00f6rst\u00e4llda r\u00f6st vars omf\u00e5ng var minst sagt h\u00e4pnadsv\u00e4ckande. Ibland \u00f6ppnade han upp st\u00e4mbanden p\u00e5 vid gavel, tog i fr\u00e5n t\u00e5rna. T\u00e4nker p\u00e5 alster som Into the dawn och den fantastiska Dancin\u00b4 madly backwards. Dessa har jag p\u00e5 vad som betecknats som demoversioner eller embryo\u00a0p\u00e5 LP:n Picnic on a frozen river. Efterhand utvecklades och f\u00f6rfinades\u00a0 tekniken. Interpreten blev en m\u00e4stare p\u00e5 att texta i relativt l\u00e5ngsamt tempo.\u00a0 Paradoxalt att den mobbade, stumme och oartikulerade eleven som livet igenom fascinerades av skr\u00e4ckhistorier; kunde bli en kung p\u00e5 b\u00e5de psykedeliska tong\u00e5ngar\u00a0och visor. Aprop\u00e5 skr\u00e4ck hade denne konstn\u00e4r i \u00f6verm\u00e5tt sin besk\u00e4rda del av upplevda fasor. T\u00e4nker p\u00e5 branden f\u00f6r n\u00e5gra \u00e5r sedan som resulterade i br\u00e4nnskador och ett f\u00f6rst\u00f6rt hem och p\u00e5 det en \u00f6versv\u00e4mning. Addera till dessa olyckor en vacklande h\u00e4lsa med stora sv\u00e5righeter att r\u00f6ra sig, vilket gjorde att den entusiastiska livepubliken alltid lade m\u00e4rke till hans fina k\u00e4pp. F\u00f6r inte inte l\u00e4nge sedan\u00a0kunde vi l\u00e4sa att han tvingats ge upp planer p\u00e5 att turnera d\u00e5 r\u00f6sten inte fungerade l\u00e4ngre. Tidigare i \u00e5r kom \u00e4nd\u00e5 nya skivan Efter regnet, vars l\u00e5t Nu lyfter vi fr\u00e5n marken inneh\u00f6ll\u00a0 formuleringen \u201ddet kan alltid bli v\u00e4rre\u201d, en fras som nu har en sinister laddning.\u00a0I samband med release passade Wadling p\u00e5 att hylla Stina Nordenstam, en person han l\u00e4nge framg\u00e5ngsrikt samarbetat med.<\/p>\n

F\u00f6rsta g\u00e5ngen jag blev riktigt indragen i hans musikaliska universum b\u00f6r ha varit samarbetet med Henryk Lipp, i vad som utgjorde Blue for Two. Har f\u00f6r mig att tv\u00e5 av deras\u00a0fr\u00e4msta hits – Stay Casey och Ships – gjorts b\u00e5de som video och\u00a0framf\u00f6rts i SVT.\u00a0I slutet p\u00e5 90-talet s\u00e5g jag en dokument\u00e4r om Freddie p\u00e5 G\u00f6teborgs filmfestival betitlad En sl\u00e4kting till \u00e4lvorna. Raffinerat nog var det efter\u00e5t invigningsfest med bland andra huvudpersonen och ett ut\u00f6kat Fl\u00e4skkvartetten p\u00e5 scen. Den absoluta h\u00f6jdpunkten\u00a0var n\u00e4r de tillsammans med Stonefunkers framf\u00f6rde ledmotivet ur 2001. Samarbetet med just Fl\u00e4skkvartten j\u00e4mte diverse beg\u00e5vade textf\u00f6rfattare och duettpartners var v\u00e4ldigt fruktbart. En milstolpe, som jag spelat ofta, \u00e4r f\u00f6rst\u00e5s CD:n Jag ger vad som helst f\u00f6r lite solsken fr\u00e5n -98. Minns med v\u00e4lbehag en konsert p\u00e5 G\u00f6taplatsen med Freddie\u00a0& Titiyo i denna attraktiva str\u00e5kf\u00f6rsedda inramning. Det gnisslande, rytmiska, bullriga\u00a0och sk\u00f6ra fl\u00e4tades full\u00e4ndat in i s\u00e5ngen. Crescendot den g\u00e5ngen: en of\u00f6rgl\u00f6mlig version av Walk, ni vet den med refr\u00e4ngen love, peace, happiness, eternity.<\/p>\n

Hade f\u00f6rm\u00e5nen att uppleva den allsidige artisten i flera avskalade sammanhang. Vill n\u00e4mna en offentlig repetition av I rosens namn p\u00e5 G\u00f6teborgs Stadsteater. D\u00e5 satt Wadling i ett h\u00f6rn vid scenkanten, sj\u00f6ng bed\u00e5rande i\u00a0kompositioner av\u00a0John Dowland. Har ocks\u00e5 haft stor beh\u00e5llning av tv\u00e5 solokonserter med\u00a0 Henrik Cederblom som enda komp, dels p\u00e5 klassiska Gillestugan och dels vid Skrea strand i Falkenberg. Os\u00e4ker p\u00e5 exakt \u00e5rtal, b\u00f6r ha intr\u00e4ffat i b\u00f6rjan av milleniet. P\u00e5 repertoaren stod, om jag minns r\u00e4tt, enbart engelskspr\u00e5kiga p\u00e4rlor (Beatles, Bowie, Nick Drake, Captain Beefheart, Syd Barrett med flera)\u00a0 En ynnest att f\u00e5\u00a0vara med n\u00e4r en\u00a0stor artist\u00a0med precision och kl\u00f6s gjorde egna favoriter full r\u00e4ttvisa. I Falkenberg\u00a0i ett kvavt loft uppgick publiken\u00a0endast till ett 30-tal. N\u00e4rheten\u00a0till den musik som\u00a0\u00e5terskapades i nuet\u00a0var f\u00f6rst\u00e5s en extra kvalitet i sig.\u00a0Ett annat intimt sammanhang var n\u00e4r g\u00f6teborgaren var v\u00e4rd f\u00f6r radioprogrammet Sommar 2011. P\u00e5 ett alltf\u00f6r\u00a0improviserat,\u00a0d\u00e4rmed ganska svajigt\u00a0 s\u00e4tt\u00a0exponerades Wadlings torra humor, ber\u00e4ttades turn\u00e9- och barndomsminnen och framf\u00f6r allt spelades musik v\u00e4rd att uppm\u00e4rksamma. Slutligen vill jag foga in ett 50-\u00e5rs kalas som en v\u00e4n fr\u00e5n n\u00e4mnda filmfestival\u00a0firade p\u00e5 vegetariska haket Solrosen i Haga. Bland g\u00e4sterna uppt\u00e4ckte jag till min f\u00f6rv\u00e5ning paret Freddie & Bella. F\u00f6rs\u00f6kte d\u00e5, utan att det skulle bli krystat och f\u00e5nigt, tacka Freddie Wadling f\u00f6r all musik som gjort mig lycklig.<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Freddie Wadling 1951 \u2013 2016 Det har varit ett tungt sm\u00e4rtsamt \u00e5r f\u00f6r musik\u00e4lskare. Fick f\u00f6r n\u00e5gra timmar sedan via facebook vetskap om att ytterligare en storhet har g\u00e5tt bort, en man som skulle ha blivit k\u00e4nd f\u00f6r den breda allm\u00e4nheten i och med medverkan i S\u00e5 mycket b\u00e4ttre. Wadling v\u00e4xte upp i \u00f6stra G\u00f6teborg […]<\/p>\n","protected":false},"author":34,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[7],"tags":[],"class_list":["post-102340","post","type-post","status-publish","format-standard","category-musik","entry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/102340","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/34"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=102340"}],"version-history":[{"count":7,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/102340\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":102374,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/102340\/revisions\/102374"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=102340"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=102340"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=102340"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}