{"id":102315,"date":"2016-06-01T09:20:56","date_gmt":"2016-06-01T08:20:56","guid":{"rendered":"http:\/\/kulturbloggen.com\/?p=102315"},"modified":"2016-06-01T09:21:41","modified_gmt":"2016-06-01T08:21:41","slug":"tove-tove-tove-en-stor-konstnarlig-upplevelse","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=102315","title":{"rendered":"Tove! Tove! Tove! – en stor konstn\u00e4rlig upplevelse"},"content":{"rendered":"

\"tovetove\"<\/a><\/p>\n

Tove! Tove! Tove!<\/strong>
\nEn fri tolkning av Tove Ditlevsens liv och verk
\nG\u00e4stspel fr\u00e5n \tDet Kongelige Teater
\nAv \t\tKonstn\u00e4rskollektivet Sort Samvittighed
\nIscensatt av \tElisa Kragerup
\nKoreografi \tSigne Fabricius
\nScenografi och kostym \tIda Marie Ellekilde
\nLjusdesign \tSara \u00c5kerlund Clemmensen
\nMusik \t\tJeanett Albeck
\nPremi\u00e4r 31 maj 2016
\nKlarascenen, Stockholms stadsteater<\/p>\n

En r\u00f6rande performance om ett kaosartat f\u00f6rfattarliv .<\/p>\n

Den danska f\u00f6rfattaren Tove Ditlevsen hade ett dramatiskt och tragiskt privatliv, som hon skildrat \u00e4rligt i sina memoarer och i sin diktning. Det danska konstn\u00e4rskollektivet Sort Samvittighed, som g\u00f6r ett kort g\u00e4stspel i Stockholm, gestaltar hennes liv i tv\u00e5 f\u00f6rest\u00e4llningar p\u00e5 Klarateatern. Tove! Tove! Tove! handlar om Ditlevsens liv och verk. Kollektivet best\u00e5r av enbart kvinnor och de har gjort tolkningar av flera viktiga kvinnliga konstn\u00e4rer. S\u00e5 ocks\u00e5 i kv\u00e4llens f\u00f6rest\u00e4llning. Elisa Kragerup, som regisserat, \u00e4r idag en av Danmarks mest framtr\u00e4dande regiss\u00f6rer. <\/p>\n

\"tovetove2\"<\/a>F\u00f6rest\u00e4llningen \u00e4r ett collage av olika texter av Ditlevsen och de tolkas fritt av gruppen p\u00e5 ett starkt gripande s\u00e4tt. Det \u00e4r genialiskt att l\u00e5ta alla fem kvinnorna p\u00e5 scenen gestalta Tove, de samspelar s\u00e5 bra att det blir som en kropp, ett liv, i olika sinnesst\u00e4mningar. De har identiska kostymer, smakfullt enkla, bl\u00e5 byxor, vita polotr\u00f6jor och svarta, h\u00f6gklackade pumps. Fr\u00e5n \u00f6gonen l\u00f6per l\u00e5nga, klarbl\u00e5 linjer ner \u00f6ver kinderna och \u00f6gonen \u00e4r kraftigt sminkade i glittriga f\u00e4rger. Ibland byts scenariot hastigt och drastiskt n\u00e4r bisarra babyhuvuden tr\u00e4s \u00f6ver de vuxna kvinnornas ansikten. <\/p>\n

Det m\u00e4rks att det \u00e4r ett konstn\u00e4rskollektiv, allt \u00e4r uttrycksfullt visuellt, scenen framst\u00e5r emellan\u00e5t som ett konstverk i sprakade f\u00e4rger och akt\u00f6rerna har ibland fantasifulla kreationer ovanp\u00e5 huvudena. M\u00f6blerna \u00e4r deformerade, stolarna har olika l\u00e5nga ben och allt haltar, precis som huvudpersonens inre. <\/p>\n

F\u00f6rest\u00e4llningen \u00e4r fantastiskt genomf\u00f6rd, jag k\u00e4nner mig riktigt tagen och uppfylld av den medryckande musiken, sk\u00e5despelarna b\u00e5de sjunger och spelar olika instrument. De \u00e4r verkligen fenomenalt duktiga, timingen \u00e4r perfekt och spelet starkt k\u00e4nslom\u00e4ssigt. B\u00e5de sorgligt och roligt p\u00e5 samma g\u00e5ng. Jag f\u00f6rst\u00e5r att Ditlivsens liv var komplicerat, att hon var en k\u00e4nslig, k\u00e4rlekst\u00f6rstande m\u00e4nniska, som hade sv\u00e5rt f\u00f6r verkligheten och levde bara n\u00e4r hon skrev. Hon hade fyra misslyckade \u00e4ktenskap bakom sig n\u00e4r hon tog sitt liv 1976. H\u00e4r har man lyckats v\u00e4l med att ge hennes liv uttryck och gestaltning utifr\u00e5n hennes egna texter och aforismer. M\u00e5nga scener visar hur hon ideligen f\u00f6rs\u00f6ker vara normal men d\u00e5 hon inte vet hur man g\u00f6r blir det bara fel. I en scen f\u00f6rs\u00f6ker hon sjunga en vaggvisa f\u00f6r sitt barn men ur munnen kommer bara groteska ljud och ord. I en annan n\u00e5las hon upp p\u00e5 v\u00e4ggen i sin brudkl\u00e4nning medan skilsm\u00e4ssorna passerar.
\nJag blir nyfiken p\u00e5 Tove. Vem var hon?<\/p>\n

Kv\u00e4llens teaterf\u00f6rest\u00e4llning har gett mig en stor konstn\u00e4rlig upplevelse. Det \u00e4r synd att inte fler hinner se den!<\/p>\n

Medverkande<\/strong>
\nJeanett Albeck
\nRikke Bilde
\nTilde Maja Fredriksen
\nKitt Maiken Mortensen
\nLeila Vestgaard<\/p>\n

Foto Natascha Thiara Rydvald<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Tove! Tove! Tove! En fri tolkning av Tove Ditlevsens liv och verk G\u00e4stspel fr\u00e5n Det Kongelige Teater Av Konstn\u00e4rskollektivet Sort Samvittighed Iscensatt av Elisa Kragerup Koreografi Signe Fabricius Scenografi och kostym Ida Marie Ellekilde Ljusdesign Sara \u00c5kerlund Clemmensen Musik Jeanett Albeck Premi\u00e4r 31 maj 2016 Klarascenen, Stockholms stadsteater En r\u00f6rande performance om ett kaosartat f\u00f6rfattarliv […]<\/p>\n","protected":false},"author":13,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[16,20,30,31],"tags":[4955,7643,12876],"class_list":{"0":"post-102315","1":"post","2":"type-post","3":"status-publish","4":"format-standard","6":"category-recension","7":"category-film","8":"category-teater","9":"category-teaterrecension","10":"tag-scenkonst","11":"tag-teaterkritik","12":"tag-tove","13":"entry"},"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/102315","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/13"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=102315"}],"version-history":[{"count":2,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/102315\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":102319,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/102315\/revisions\/102319"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=102315"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=102315"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=102315"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}