{"id":102269,"date":"2016-05-30T18:08:42","date_gmt":"2016-05-30T17:08:42","guid":{"rendered":"http:\/\/kulturbloggen.com\/?p=102269"},"modified":"2016-05-30T20:27:33","modified_gmt":"2016-05-30T19:27:33","slug":"puders-glanste-i-dubbelkonsert-med-80-talister","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=102269","title":{"rendered":"Puders gl\u00e4nste i dubbelkonsert med 80-talister"},"content":{"rendered":"

\"commando2\"<\/a><\/p>\n

Commando M Pigg + Kai Martin & Stick p\u00e5 Musikens Hus i G\u00f6teborg 28 maj 2016<\/strong><\/p>\n

Bara halva lokalens kapacitet togs i anspr\u00e5k. Mycket konkurerade i den ljumma f\u00f6rsommarkv\u00e4llen: gatufest, champions league-final, Summerburst, karneval och Miriam Bryant p\u00e5 Liseberg med mera. F\u00f6r oss som d\u00e5 det begav sig f\u00f6ljde de gitarrbaserade stockholmarna och i \u00e4n h\u00f6gre grad de syntbaserade g\u00f6teborgarna, utgjorde dubbelkonserten en lockande tilldragelse. Eftersom banden hade sin storhetstid f\u00f6rsta halvan av 80-talet, var det en blandad mogen publik som infunnit sig. Som uppladdning lyssnade jag p\u00e5 n\u00e5gra av deras b\u00e4sta LP-plattor Ska p\u00e5pekas att generationskamraterna p\u00e5 var sitt h\u00e5ll sl\u00e4ppt nya album, skivor jag inte inf\u00f6rskaffat.<\/p>\n

\"commando\"<\/a> Commando M Pigg framf\u00f6r sina energifyllda melodier under cirka 65 minuter, en alldeles lagom l\u00e4ngd. De gled \u00f6ver till engelskspr\u00e5kiga senare delen av 80-talet, vilket inte blev lika intressant. De gjorde bejublad comeback p\u00e5 fest f\u00f6r tidningen Schlager f\u00f6r drygt tio \u00e5r sedan ochi fjol fick de goda recensioner f\u00f6r sin senaste nyproduktion. Med n\u00e5gra f\u00e5 undantag spelas l\u00e5tar fr\u00e5n just aktuella skivan N\u00e4r dom dumma har fest. De har med den bef\u00e4st sitt unika postpunkiga sound. Vad som f\u00f6rst sl\u00e5r en \u00e4r hur medryckande de \u00e4r, att kompositionerna bygger p\u00e5 riff och p\u00e5drivande komp. N\u00e5gra g\u00e5nger v\u00e4xlar de in p\u00e5 ett l\u00e5ngsammare sp\u00e5r. G\u00f6r d\u00e5 sv\u00e4vande f\u00f6rf\u00f6riska l\u00e5tar i moll.<\/p>\n

F\u00f6rv\u00e4ntat tung ljudbild blandas upp med Eva Sonesons kristallklara varierade s\u00e5ng med ansenligt r\u00f6stomf\u00e5ng, emellan\u00e5t \u00e4r s\u00e5ngen ordl\u00f6s. Hon \u00e4r sparsam med mellansnack, s\u00e4ger inledningvis att det \u00e4r kul att st\u00e5 p\u00e5 scen i G\u00f6teborg. M\u00f6rkt blod fr\u00e5n deras andra skiva \u00e4r en st\u00e4nkare, d\u00e4r Peter Puders med sin behandling av sin specialbyggda Halkan\u00b4s North Star, tar med oss p\u00e5 l\u00e4ckra soloutflykter. M\u00e5ste ha h\u00f6rt honom live med Th\u00e5str\u00f6m, dock os\u00e4ker p\u00e5 om jag sett n\u00e5gon konsert med Commando M Pigg. Blir mer av honom efterhand utan att g\u00e5 till \u00f6verdrift, inga on\u00f6diga excesser. Tv\u00e4rtom, tycker jag mycket om hur han l\u00e4gger ackord och bearbetar str\u00e4ngarna. Han anv\u00e4nder flitigt svajarm och\u00a0till och med en skruvmejsel\u00a0i samma anda som Thurston Moore.\u00a0Blev upplivad av hur hans distade toner interfolierade Sonesons sp\u00e4nstiga r\u00f6st. Effektfullt och gnistrande vackert utf\u00f6rt av en skicklig instrumentalist. I en sekvens samsades hans\u00a0specialbyggda gura\u00a0med sk\u00e4rande ljud fr\u00e5n Gunnar Fricks keyboard. Noterade ett uts\u00f6kt solo av Frick p\u00e5 synt i En s\u00e5n m\u00e4nska, men annars hamnade den inflyttade g\u00f6teborgaren, i egenskap av uppbackande gitarrist, oftast i skuggan av Puders och den intensive basgitarristen Anders Karlsmark. M\u00e5ngsidige Frick hade f\u00f6rtj\u00e4nat st\u00f6rre utrymme, h\u00e4vdar en som l\u00e4rt k\u00e4nna hans musicerande. Kompet \u00e4r funktionellt.<\/p>\n

Inledningsvis \u00e4r jag orolig f\u00f6r att trummisen Johannes Nordell ( Nike & r\u00f6da orkestern med flera) ska banka f\u00f6r mycket. Jag som specialstuderat jazztrummisar \u00f6nskar, att batterister ska agera lyh\u00f6rt ist\u00e4llet f\u00f6r att konstant attackera. B\u00e5da han och basisten i hatt – primus motor och en av grundarna –\u00a0\u00a0befinner sig ibland n\u00e4ra extas. M\u00e4rker sk\u00f6nt nog att de har gott handlag med vad de lirar. Karlsmarks duett med Eva i Jag t\u00e4nkte, formar sig till en av flera h\u00f6jdpunkter. Andra fulltr\u00e4ffar: En s\u00e5n m\u00e4nska, Dom som sl\u00e5r l\u00e4ger, Lilla fj\u00e4ril samt Hurry up.<\/p>\n

Texterna kan vara samtidskommenterande, men \u00e4r fr\u00e4mst existentiella. Gruppen kan konsten att skapa sugande pulserande beats, halvsnabba syntdoftande tong\u00e5ngar och mangel med sinne f\u00f6r melodier. Vi f\u00e5r dessutom ett crescendo i Sikta mot stj\u00e4rnorna, featuring trumslagaren och \u00e5nyo Gunnar Frick. Tre mycket tajta extranummer levereras. Titell\u00e5ten fr\u00e5n den ganska f\u00e4rska skivan g\u00f6rs pampigt d\u00e4r \u00e5terigen Puders bevisar vilken stilbildare han \u00e4r, deras hit Stj\u00e4rna bland faror med sin underbara refr\u00e4ng samt ur\u00e5ldriga B-sidan Kemal vars sound\u00a0kan ha\u00a0influerats av B-52\u00b4s. F\u00e4ste mig vid att ljudet var mer \u00e4n godk\u00e4nt, fast trummorna var v\u00e4l starka.<\/p>\n

Till Kai Martin & Stick har jag ett mer uttalat f\u00f6rh\u00e5llande, vilket har sina konsekvenser. F\u00f6rv\u00e4ntningar riskerar att omvandlas till besvikelse. De har alltid haft stora pretentioner, har sj\u00e4lvst\u00e4ndiga tillh\u00f6rt ett svartkl\u00e4tt teatraliskt stilideal. Deras artrock \u00e4r fr\u00e4mst inriktad p\u00e5 att framkalla tillst\u00e5nd genom att servera musikaliska st\u00e4mningar. Jag har sett dem minst fyra g\u00e5nger , minns euforin fr\u00e5n avkedsspelningen i Slottskogen -85. F\u00f6r f\u00f6rsta g\u00e5ngen landar emellertid mitt omd\u00f6me i en bister slutsats. Det sv\u00e4nger v\u00e4ldigt s\u00e4llan om dem live numera! Tror absolut att sprillans f\u00e4rska albumet Utan titel har betydande kvaliteter. \u00c4nd\u00e5 blev jag successivt allt mindre mottaglig f\u00f6r den konsert som \u00f6ver tv\u00e5 set blev f\u00f6r utdragen.<\/p>\n

De nya medlemmarna Alex Gabay och Mark Larsen \u00e4ntrar scenen f\u00f6rst, vilket \u00e4r symptomatiskt. Med introduktioner f\u00e5r vi med sm\u00e4rre modifieringar h\u00f6ra hela nya skivan, den som inleds svulstigt med Str\u00e4ndernas svall och Skriet. Ljudet \u00e4r v\u00e4ldigt starkt och tjockt, n\u00e5got st\u00f6rande att man s\u00e5 uppenbart g\u00f6r sig till huvudakt n\u00e4r banden har likv\u00e4rdig status. Lite trist att de nya medlemmarna i symbios med mycket stadige Ronny Rock dominerar s\u00e5 kraftigt. Den sympatiske filmtipsaren funkar i bandet, men \u00e4r inte den som precis tillhandah\u00e5ller stimulerande rytmer. Frontmannen Kai Martin, ett modelejon vars kostym byts i pausen, sjunger oklanderligt och har god mikrofonteknik. B\u00e5de han och kv\u00e4llens tidigare vokalist \u00e4r uttrycksfulla och anv\u00e4nder sina st\u00e4mmor likt ett instrument, Tilltalas av hans s\u00e4tt att v\u00e4xla mellan n\u00e4ranog recitation och att nyttja hela sitt register. Och jag uppskattar excentriske Gomer Explensch, hans inbrytningar p\u00e5 sopran- och tenorsax. Har tyv\u00e4rr sv\u00e5rt att urskilja J\u00f6rgen Cremonsese – den gl\u00f6dgade gitarrfantomen – fr\u00e5n Mark Larsens kompakta dova \u201dvintagesyntar\u201d.<\/p>\n

Vid ett tillf\u00e4lle anv\u00e4nder Cremonese (som en g\u00e5ng bildade Whipped Cream) f\u00f6rresten en tv\u00e5halsad tingest. Trots min besvikelse finns flera lyckade inslag. T\u00e4nker p\u00e5 den nyskrivna l\u00e5t som handlar om ett land i f\u00f6rfall med ansvaiga som sviker. D\u00e4r l\u00f6d refr\u00e4ngen ljug f\u00f6r mig. Ocks\u00e5 befriande att till slut h\u00f6ra Larsen traktera elpianots tangenter. F\u00e4ste mig vidare vid \u00f6ppningen av andra set med favoriten R\u00f6r r\u00f6r r\u00f6r dig nu fr\u00e5n klassikern R\u00f6d Pl\u00e5t, vars symfoniska arr och alls\u00e5ng funkade v\u00e4l. L\u00e4gg d\u00e4rtill att jag gillade urgamla Urs\u00e4kter och en annan l\u00e5t med snyggt samspel mellan saxofon och gitarr. Ytterligare en s\u00e5ng om l\u00f6gner resulterade i glimtvis efterl\u00e4ngtat sv\u00e4ng. Utbrottet i Man skall vara som ett vilddjur i \u00e5r funkade skapligt. Men totalt sett blir det f\u00f6r f\u00f6rsta g\u00e5ngen diss av dessa kompetenta herrar. K\u00e4nde mig efter\u00e5t utmattad och lite uttr\u00e5kad. Som kuriosa kan n\u00e4mnas att Anders Karlsmark och Ronny Svenssons fyllde \u00e5r, vilket f\u00f6rst\u00e5s uppm\u00e4rksammades.<\/p>\n

Foto: Bo Brodin <\/strong><\/p>\n

\"commando3\"<\/a><\/p>\n

\"commando4\"<\/a><\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Commando M Pigg + Kai Martin & Stick p\u00e5 Musikens Hus i G\u00f6teborg 28 maj 2016 Bara halva lokalens kapacitet togs i anspr\u00e5k. Mycket konkurerade i den ljumma f\u00f6rsommarkv\u00e4llen: gatufest, champions league-final, Summerburst, karneval och Miriam Bryant p\u00e5 Liseberg med mera. F\u00f6r oss som d\u00e5 det begav sig f\u00f6ljde de gitarrbaserade stockholmarna och i \u00e4n […]<\/p>\n","protected":false},"author":34,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[7,16],"tags":[],"class_list":["post-102269","post","type-post","status-publish","format-standard","category-musik","category-recension","entry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/102269","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/34"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=102269"}],"version-history":[{"count":7,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/102269\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":102281,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/102269\/revisions\/102281"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=102269"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=102269"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=102269"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}