{"id":101949,"date":"2016-05-14T08:34:41","date_gmt":"2016-05-14T07:34:41","guid":{"rendered":"http:\/\/kulturbloggen.com\/?p=101949"},"modified":"2016-05-14T08:34:41","modified_gmt":"2016-05-14T07:34:41","slug":"i-lodjurets-timma-ett-drama-med-sa-manga-nivaer-och-som-bars-upp-av-ypperliga-skadespelare","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=101949","title":{"rendered":"I lodjurets timma – ett drama med s\u00e5 m\u00e5nga niv\u00e5er och som b\u00e4rs upp av ypperliga sk\u00e5despelare"},"content":{"rendered":"

\"ilodjuretstimme8\"<\/a><\/p>\n

I lodjurets timma<\/strong>
\nAv Per Olov Enquist
\nRegi Johannes Holmen Dahl
\nScenografi och kostym Magdalena \u00c5berg
\nPremi\u00e4r 13 maj 2016, Lilla scenen, Dramaten<\/p>\n

Det \u00e4r v\u00e5ldet som inte har n\u00e5gon f\u00f6rklaring som vi har s\u00e5 sv\u00e5rt att f\u00f6rst\u00e5, s\u00e4ger den pr\u00e4st som kommer till det behandlingshem eller f\u00f6rvaring d\u00e4r pojken \u00e4r f\u00f6rvarad. Pr\u00e4sten har blivit kallad dit av Lisbeth, en kvinna bland personalen d\u00e5 ett experiment urartat och pojken d\u00f6dat en katt och f\u00f6rs\u00f6kt beg\u00e5 sj\u00e4lvmord. Pojken \u00e4r inlagd d\u00e4r d\u00e5 han m\u00f6rdat tv\u00e5 personer som bodde i hans d\u00f6de morfars hus.<\/p>\n

\"ilodjuretstimme\"<\/a>Jag tror att pr\u00e4sten menar att det vi f\u00e5r h\u00f6ra inte g\u00e5r att f\u00f6rklara. Men det g\u00f6r det ju i allra h\u00f6gsta grad. Det s\u00e4gs inte rent ut, dramat \u00e4r ett m\u00e4sterverk som har m\u00e5nga niv\u00e5er och l\u00e4mnar ocks\u00e5 saker \u00e5t oss som ser p\u00e5 dramat att t\u00e4nka och k\u00e4nna och f\u00f6rst\u00e5 och fundera kring. Pojken reaktioner \u00e4r i allra h\u00f6gsta grad begripliga, tycker jag. Och varf\u00f6r han d\u00f6dade de tv\u00e5 personerna i morfaderns hus \u00e4r glasklart. T\u00e4nker jag. Fast det \u00e4r kanske s\u00e5 att m\u00e4nniskor i allm\u00e4nhet inte orkar s\u00e4tta sig in i, eller har hj\u00e4rta f\u00f6r att s\u00e4tta sig in i, vad som driver unga m\u00e4nniskor till v\u00e5ld. Eller vad som driver n\u00e5gon till v\u00e5ld.<\/p>\n

Dramat \u00e4r ett m\u00e4sterverk: det \u00e4r poesi, det tar upp de djupaste existentiella fr\u00e5gorna om livet och d\u00f6den, om gud och k\u00e4rlek. Regiss\u00f6ren har valt att l\u00e5ta dramat utspela sig p\u00e5 en mycket enkel scen, med bara n\u00e5gra f\u00e5 stolar och mot slutet med lite digitala bilder som sveper \u00f6ver scenen till ackompanjemang av musik p\u00e5 l\u00e5g volym.<\/p>\n

Det \u00e4r en stark f\u00f6rest\u00e4llning som b\u00e4rs upp ypperligt av de tre sk\u00e5despelarna som alla tre g\u00f6r pangroller. Michael Jonsson g\u00f6r pojken. Han \u00e4r sk\u00f6r och svag och samtidigt explosiv. Jag tror f\u00f6rresten inte att jag n\u00e5gonsin sett Michael Jonsson g\u00f6ra en d\u00e5lig roll. Allt har g\u00f6r blir perfekt, blir till guld p\u00e5 scen. Det \u00e4r samma sak med Ingela Olsson, som g\u00f6r pr\u00e4sten. Nina Fex g\u00f6r Lisbeth, den enda roll som har ett personnamn.<\/p>\n

I lodjurets timma \u00e4r faktiskt skrivet direkt f\u00f6r scen, men den \u00e4r v\u00e4ldigt bokm\u00e4ssig. Urpremi\u00e4ren f\u00f6r dramat \u00e4gde rum p\u00e5 Sibyllan i Stockholm 9 april 1988 med Pontus Gustafson, Lil Terselius och Anita Bj\u00f6rk i rollerna, med regi av G\u00f6ran Graffman och scenografi av Jan Lundberg. F\u00f6rest\u00e4llningen nu \u00e4r en och en halv timme, utan paus. Det \u00e4r perfekt avv\u00e4gt. Eftersom dramat bygger mycket p\u00e5 l\u00e5nga talande dialoger och inte s\u00e5 mycket handling, det som s\u00e4gs handlar till st\u00f6rsta delen om s\u00e5dant som redan skett, som de tre rollerna ber\u00e4ttar om. Det \u00e4r som om det vore en bok till formen. Det fungerar utm\u00e4rkt \u00e4nd\u00e5 – och det beror f\u00f6rst\u00e5s ocks\u00e5 till mycket stor del p\u00e5 att sk\u00e5despelarna b\u00e4r upp det. Det beror ocks\u00e5 p\u00e5 att det \u00e4r exakt lagom l\u00e5ngt. Om regiss\u00f6ren hade dragit ut p\u00e5 det – gjort tv\u00e5 akter med paus, nja d\u00e5 hade det inte fungerar. Det \u00e4r m\u00e4sterligt att kunna h\u00e5lla lagom l\u00e4ngd p\u00e5 ett drama.<\/p>\n

\"ilodjuretstimme2\"<\/a>Det finns s\u00e5 m\u00e5nga lager av f\u00f6rst\u00e5else och betydelser i dramat. Pojken f\u00e5r ta hand om en katt p\u00e5 behandlingshemmet. Katten ska allts\u00e5 leva i hans lilla cell och f\u00e5 g\u00e5 ut med honom p\u00e5 rastg\u00e5rden n\u00e5gon timme per dag. Det \u00e4r en symbol f\u00f6r s\u00e5 mycket. F\u00f6r pojken, f\u00f6r ett kvantfysiskt experiment, f\u00f6r pojkens \u00e4lskade morfar. f\u00f6r vad vi m\u00e4nniskor g\u00f6r mot varandra … Tio av de inlagda unga v\u00e5ldsben\u00e4gna m\u00e4nnen eller pojkarna ska f\u00e5 sk\u00f6ta om ett djur och tio av de \u00f6vriga ska vara en j\u00e4mf\u00f6relsegrupp som inte f\u00e5r ta hand om ett djur. Vilken grym metafor f\u00f6r hur svensk psykv\u00e5rd behandlar de sjuka.<\/p>\n

Pojkens morfar heter Walfrid och kallades f\u00f6r Valle. Katten fick namnet Valle. Att katten ocks\u00e5 \u00e4r en metafor f\u00f6r pojkens morfar \u00e4r uppenbart. Valle \u00e4r den enda som kunde acceptera pojken som han var, kunde f\u00f6rl\u00e5ta och \u00e4lska honom.<\/p>\n

Pr\u00e4sten s\u00e4ger i inledningen att efter m\u00f6tet med pojken l\u00e4mnade hon Svenska kyrkan. Jag har lite sv\u00e5rt att f\u00f6rst\u00e5 just den delen. F\u00f6r mig \u00e4r det uppenbart att katten ocks\u00e5 \u00e4r en bild f\u00f6r vad gud \u00e4r.<\/p>\n

Jag tror ingen kan f\u00e5 fr\u00e5n den h\u00e4r upps\u00e4ttningen av ”I lodjurets timma” ober\u00f6rd.<\/p>\n

Lite fakta om dramatikern och om regiss\u00f6ren:<\/strong>
\nPer Olov Enquist \u00e4r en av Sveriges st\u00f6rsta f\u00f6rfattare med en l\u00e5ng rad hyllade romaner och pj\u00e4serbakom sig. Han har bel\u00f6nats med nationella och internationella priser, bland annat Eyvind Johnsonpriset, Augustpriset (tv\u00e5 g\u00e5nger) och Nelly Sachs pris. Han debuterade som dramatiker med Tribadernas natt (1975), som liksom I lodjurets timma (1988) hade sin urpremi\u00e4r p\u00e5 Dramaten. 2013 blev I lodjurets timma film med bland andra Sofie Gr\u00e5b\u00f8l, k\u00e4nd fr\u00e5n danska serien Brottet.
\nRegiss\u00f6ren Johannes Holmen Dahl, som nyligen gick ut Teaterh\u00f6gskolan i Oslo, debuterade som regiss\u00f6r p\u00e5 Dramaten med Jon Fosses Barnet 2015.<\/p>\n

Medverkande <\/strong>
\nPojken Michael Jonsson
\nLisbeth Nina Fex
\nPr\u00e4sten Ingela Olsson<\/p>\n

 <\/p>\n

\"ilodjuretstimme3\"<\/a><\/p>\n

\"ilodjuretstimme4\"<\/a> <\/p>\n

\"ilodjuretstimme7\"<\/a><\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

I lodjurets timma Av Per Olov Enquist Regi Johannes Holmen Dahl Scenografi och kostym Magdalena \u00c5berg Premi\u00e4r 13 maj 2016, Lilla scenen, Dramaten Det \u00e4r v\u00e5ldet som inte har n\u00e5gon f\u00f6rklaring som vi har s\u00e5 sv\u00e5rt att f\u00f6rst\u00e5, s\u00e4ger den pr\u00e4st som kommer till det behandlingshem eller f\u00f6rvaring d\u00e4r pojken \u00e4r f\u00f6rvarad. Pr\u00e4sten har blivit […]<\/p>\n","protected":false},"author":2,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[20,30,31],"tags":[1366,12850,12849,4955,7643],"class_list":{"0":"post-101949","1":"post","2":"type-post","3":"status-publish","4":"format-standard","6":"category-film","7":"category-teater","8":"category-teaterrecension","9":"tag-dramaten","10":"tag-i-lodjurets-timma","11":"tag-per-olov-enquist","12":"tag-scenkonst","13":"tag-teaterkritik","14":"entry"},"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/101949","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/2"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=101949"}],"version-history":[{"count":3,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/101949\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":101966,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/101949\/revisions\/101966"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=101949"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=101949"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=101949"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}