{"id":101819,"date":"2016-05-08T08:04:50","date_gmt":"2016-05-08T07:04:50","guid":{"rendered":"http:\/\/kulturbloggen.com\/?p=101819"},"modified":"2016-05-08T08:05:06","modified_gmt":"2016-05-08T07:05:06","slug":"du-ska-veta-ditt-varde-en-intellektuellt-utmaning-en-filosofisk-djupdykning","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=101819","title":{"rendered":"Du ska veta ditt v\u00e4rde – en intellektuell utmaning, en filosofisk djupdykning"},"content":{"rendered":"

\"Du<\/a><\/p>\n

Du ska veta ditt v\u00e4rde<\/strong>
\nAv Joakim Sten
\nRegi Carolina Fr\u00e4nde
\nScenografi och kostym Sven Haraldsson
\nLjus Karl Svensson
\nMask Patricia Svajger
\nF\u00f6rest\u00e4llning p\u00e5 Stockholms Stadsteater, Lilla scen, 7 maj 2016<\/p>\n

Om du vill g\u00e5 p\u00e5 teatern en kv\u00e4ll f\u00f6r att ha det l\u00e4ttsamt, fridfullt, avslappnande och behagligt, ska du inte se den h\u00e4r f\u00f6rest\u00e4llningen. Men om du d\u00e4remot vill se en intellektuell utmaning, ha en filosofisk djupdykning i dig sj\u00e4lv eller k\u00e4nna motstr\u00e4vig tragedi med komiska inslag, s\u00e5 har du inte kommit till fel f\u00f6rest\u00e4llning.
\nInledningsvis kan jag inte r\u00e5 f\u00f6r att le \u00e5t den h\u00e4rliga 50-tals inredningen som \u00e4r gjord i pressat tr\u00e4, men med de r\u00e4tta formerna fr\u00e5n sitt \u00e5rtionde. Trots sitt ”tr\u00e4iga” och enf\u00e4rgade intryck har tydliga gr\u00e4nser gjorts f\u00f6r ut- och ing\u00e5ng p\u00e5 ett klassiskt snyggt vis. Fyrkantigheten g\u00f6r det logiskt retoriska i upps\u00e4ttningen mer naturligt n\u00e4r den ger en sj\u00e4lvklar plattform som s\u00e4ger allt om dess inneh\u00e5ll.<\/p>\n

Huvudrollsinnehavaren (Ayn) i f\u00f6rest\u00e4llningen kallar i f\u00f6rsta scenen hem sitt filosofiska team (Fria kollektivet) till \u00e4nnu en diskussionsgrupp. Personerna i samh\u00f6righeten har en gemensam uppgift och det \u00e4r att bekr\u00e4ftar henne och lyssnar p\u00e5 hennes f\u00f6rfattarskap i ”f\u00f6rnuftets kultur”. K\u00e4nslan man f\u00e5r \u00e4r att dessa intellektuella m\u00e4n och kvinnor antingen \u00e4r r\u00e4dda f\u00f6r henne, eller s\u00e5 har hon hj\u00e4rntv\u00e4ttat dem men enstaka fraser som de upprepar som v\u00e4ltr\u00e4nade schimpanser i bur. Det \u00e4r enbart den fria marknadens ideal som skapar det riktiga livet och ingen m\u00e4nniska kan bli riktigt fri f\u00f6rr\u00e4n hen har insett att man m\u00e5ste vara en sann egoist i en kapitalistisk v\u00e4rld. Genom att vara en rationell kapitalist kan de som ska \u00f6verleva uppn\u00e5 sin fulla potential. Med den egoism som Ayn visar fr\u00e5gar man sig om det \u00f6ver huvud taget finns utrymme f\u00f6r n\u00e5gon annan att kunna t\u00e4nka p\u00e5 sig sj\u00e4lv det minsta?
\nDet \u00e4r oerh\u00f6rt l\u00e4tt att tycka mycket illa om rollkarakt\u00e4ren Ayn.<\/p>\n

Hon \u00e4r just s\u00e5 narcissistisk, sj\u00e4lvupptagen och cynisk som en f\u00f6rfattare med ett s\u00e5dant manifest beh\u00f6ver vara. N\u00e4r hon f\u00e5r verbalt motst\u00e5nd s\u00e5 bryter hon ocks\u00e5 ner sin motpart med att finna dess \u00f6mmaste punkter och konstaterar \u00f6ppet inf\u00f6r alla i f\u00f6rh\u00e5nande ton, ”du \u00e4r v\u00e4rdel\u00f6s”. Ann Petr\u00e9n g\u00f6r en utomordentlig tolkning av f\u00f6rfattarinnan och enbart vid n\u00e5gra tillf\u00e4llen st\u00f6ter man p\u00e5 l\u00e4tt obalans mellan hennes kroppsspr\u00e5k och hennes fantastiska retorik.<\/p>\n

Jag lider med Ayns man (Frank) som g\u00e5ng p\u00e5 g\u00e5ng blir satt i skymundan. Han blir hunsad och f\u00f6rminskad. Det k\u00e4nns som om han redan f\u00f6rr f\u00f6rs\u00f6kt ta strid om vad m\u00e4nniskans frihet ocks\u00e5 inneb\u00e4r f\u00f6r honom. Naturligtvis har hustrun pratat omkull honom och skapat sin egen bubbla av moralism som i l\u00e5nga loppet ger henne alla f\u00f6rdelar. N\u00e4r han bryter igenom och visar sina svagheter anser hon att det \u00e4r hans eget fel som inte varit tillr\u00e4ckligt egoistisk och t\u00e4nkt p\u00e5 vad han beh\u00f6ver. Jag satt l\u00e4nge och v\u00e4ntade och hoppades p\u00e5 att Frank (Per Sandberg) skulle l\u00e4xa upp Ayn. Sp\u00e4nningen v\u00e4xte l\u00e5ngsamt och uppbyggande och n\u00e4r hon fick h\u00f6ra hans sanning hade jag n\u00e4stan velat dunka sk\u00e5despelaren i ryggen och viskat ” bra jobbat – pang p\u00e5 henne!”<\/p>\n

Det \u00e4r inte f\u00f6rr\u00e4n Ayn f\u00e5r problem med sin \u00e4lskare Nataniel (Henrik Norl\u00e9n) som m\u00e4nniskans sanna natur verkligen visar sig fr\u00e5n sin r\u00e4tt sida. F\u00f6r vad \u00e4r det som h\u00e4nder n\u00e4r tv\u00e5 m\u00e4nniskors egoism inte drar \u00e5t samma h\u00e5ll. Hon skriker \u00e5t honom att han \u00e4r ”h\u00e4mmad” och fr\u00e5gar sig varf\u00f6r han inte kan leverera den \u00e4lgskog som hon vill ha. Han kan inte, men hon vill ha. Hon kn\u00e4cker inte honom helt, f\u00f6r sin egen skull, men ger sig p\u00e5 hans manlighet. Men s\u00e5 l\u00e4nge hon tror att han \u00e4lskar henne \u00e4r allt \u00e4nd\u00e5 f\u00f6rl\u00e5tet. N\u00e4r han sedan bedrar henne med en yngre och vackrare kvinna, d\u00e5 blir det annat ljud i sk\u00e4llan. En br\u00e4dad kvinna t\u00e4nker inte f\u00f6rnuftigt och \u00e4r inte rationell p\u00e5 n\u00e5got vis. Det \u00e4r d\u00e5 Ayns magk\u00e4nsla och k\u00e4nsloliv blir blottat. Hon ser inte att egoism och k\u00e4rlek kanske inte direkt \u00e4r ett par som g\u00e5r hand i hand. Att givande och tagande m\u00e5ste leva i n\u00e5gon form av \u00f6msesidig generositet.<\/p>\n

Slutscenen rensar allt runtomkring f\u00f6rfattarinnan. Egoismen f\u00f6r inte direkt m\u00e4nniskor samman. I m\u00f6rker f\u00e5r hon st\u00e5 ensam. Allt annat verkar brinner upp. \u00c4ven om det \u00e4r vansinnigt att totalt satsa p\u00e5 egoismen som ett medel f\u00f6r personlig frihet, s\u00e5 finns det m\u00e5nga po\u00e4nger. Faktum \u00e4r att vi f\u00f6dds in i v\u00e4rlden sj\u00e4lva, vi d\u00f6r sj\u00e4lva och det \u00e4r enbart var och en som kan ta ansvar f\u00f6r riktlinjerna i det liv vi vill leva. I slutet spelar det inte heller n\u00e5gon roll vad m\u00e4nniskor egentligen t\u00e4nker om oss heller. Det \u00e4r bara vad du k\u00e4nner f\u00f6r dig sj\u00e4lv som \u00e4r viktigt.<\/p>\n

Min morfar sa alltid ” Man vaknar upp ganska m\u00e5nga morgnar med sig sj\u00e4lv. D\u00e5 g\u00e4ller det att gilla l\u00e4get”<\/p>\n

Medverkande p\u00e5 scen<\/strong>:
\nAyn Rand Ann Petr\u00e9n
\nBarbara Branden Annika Hallin
\nMarlene Maja Rung
\nFrank O\u00b4Connor Per Sandberg
\nNathaniel Branden Henrik Norl\u00e9n
\nAlan Greenspan Robin Keller
\nAllan Blumenthal Emil Alm\u00e9n
\nLeonard Peikoff Daniel Nystr\u00f6m<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Du ska veta ditt v\u00e4rde Av Joakim Sten Regi Carolina Fr\u00e4nde Scenografi och kostym Sven Haraldsson Ljus Karl Svensson Mask Patricia Svajger F\u00f6rest\u00e4llning p\u00e5 Stockholms Stadsteater, Lilla scen, 7 maj 2016 Om du vill g\u00e5 p\u00e5 teatern en kv\u00e4ll f\u00f6r att ha det l\u00e4ttsamt, fridfullt, avslappnande och behagligt, ska du inte se den h\u00e4r f\u00f6rest\u00e4llningen. […]<\/p>\n","protected":false},"author":32,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[16,20,30,31],"tags":[12836,4955,5420],"class_list":{"0":"post-101819","1":"post","2":"type-post","3":"status-publish","4":"format-standard","6":"category-recension","7":"category-film","8":"category-teater","9":"category-teaterrecension","10":"tag-ayn-rand","11":"tag-scenkonst","12":"tag-stockholms-stadsteater","13":"entry"},"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/101819","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/32"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=101819"}],"version-history":[{"count":2,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/101819\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":101822,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/101819\/revisions\/101822"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=101819"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=101819"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=101819"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}