{"id":101780,"date":"2016-05-06T09:19:37","date_gmt":"2016-05-06T08:19:37","guid":{"rendered":"http:\/\/kulturbloggen.com\/?p=101780"},"modified":"2016-05-24T17:59:32","modified_gmt":"2016-05-24T16:59:32","slug":"the-events-staller-manga-fragor-om-ondska-och-godhet","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=101780","title":{"rendered":"The Events – st\u00e4ller m\u00e5nga fr\u00e5gor om ondska och godhet"},"content":{"rendered":"
\"Foto:<\/a>
Foto: Lina Ikse<\/figcaption><\/figure>\n

The Events<\/strong>
\nAv David Greig
\nRegi Gary Whitaker
\nMusik John Browne
\nScenografi och kostym Ger Olde Monnikhof
\nGothenburg English Studio Theatre
\nKilen, Stadsteatern den 5 maj 2016<\/p>\n

I den h\u00e4r upps\u00e4ttningen p\u00e5 engelska f\u00e5r vi m\u00f6ta brott, tvivel och livets komplicerade v\u00e4gar ur ett teologiskt perspektiv. Att vara vigd \u00e5t att tj\u00e4na i Guds hus och vara en tillg\u00e5ng f\u00f6r medm\u00e4nniskor \u00e4r sannerligen inte det l\u00e4ttaste. Det \u00e4r inte ens enkelt n\u00e4r \u00f6vertygelsen \u00e4r som starkast eller man k\u00e4nner att man g\u00f6r det man borde g\u00f6ra och hj\u00e4rtligt st\u00e5r f\u00f6r att ”alla \u00e4r v\u00e4lkomna”. N\u00e4r sedan tuffa situationer och komplicerade m\u00e4nnisko\u00f6den hamnar p\u00e5 ens lott, d\u00e5 kan vilken pr\u00e4st som helst vackla och undra om man duger eller helt enkelt inte \u00e4r tillr\u00e4cklig f\u00f6r att leva upp till det v\u00e4rlden och man sj\u00e4lv f\u00f6rv\u00e4ntar sig.<\/p>\n

Pr\u00e4sten Claire i f\u00f6rest\u00e4llningen ger uttryck f\u00f6r att hon har f\u00f6rlorat sin sj\u00e4l i jakten p\u00e5 att kunna finna f\u00f6rl\u00e5telse f\u00f6r ”den d\u00e4r pojken”. S\u00e5ng, musik och psalmer betydde n\u00e5got f\u00f6r henne f\u00f6rr, men nu k\u00e4nner hon sig tom och \u00f6vergiven. Hon jagar runt och f\u00f6rs\u00f6k finna n\u00e5got fast att st\u00e5 p\u00e5 och f\u00f6rsv\u00e5rar f\u00f6r sin k\u00f6r som faktiskt ”bara vill vara h\u00e4r och sjung”. <\/p>\n

Inledningen av pj\u00e4sen ger omedelbart en kyrklig k\u00e4nsla n\u00e4r vi kliver in. K\u00f6rerna st\u00e5r p\u00e5 plats och Claire dirigerar. Avst\u00e5ndet mellan den professionella sk\u00e5despelaren och kv\u00e4llens k\u00f6rer som \u00e4r sig sj\u00e4lv, ger just den verklighetstrogna k\u00e4nsla som som beh\u00f6vs f\u00f6r att tro att Claire \u00e4r en f\u00f6rtvivlad pr\u00e4st som febrilt f\u00f6rs\u00f6ker ge trots att hennes k\u00e4lla har sinat.
\nBer\u00e4ttelsen ges i blandad ordning med s\u00e5 kallade ”inputs” fr\u00e5n tiden f\u00f6re och efter Claires sammanbrott.<\/p>\n

Ordningsf\u00f6ljden f\u00f6r h\u00e4ndelserna k\u00e4nns till en b\u00f6rjan sv\u00e5r att b\u00e4ra, men med tiden s\u00e5 upplever man att det inte \u00e4r det viktigaste f\u00f6r storyn. R\u00f6righeten hj\u00e4lper en att f\u00f6rst\u00e5 att f\u00f6r pr\u00e4sten \u00e4r det sv\u00e5rt att veta vilken historia hon kan v\u00e4lja att tro p\u00e5 d.v.s den som \u00e4r den politiskt korrekta eller den som m\u00f6jligen \u00e4r moraliskt b\u00e4rbar. <\/p>\n

Framf\u00f6rallt k\u00e4nner man den f\u00f6rtvivlan som Claire upplever och inser att jobba som f\u00f6retr\u00e4dare f\u00f6r den goda sidan, ger dr\u00e4nering av kropp och sj\u00e4l (”en sj\u00f6 av tomhet inom mig”). F\u00f6r vad h\u00e4nder med en m\u00e4nniska som uts\u00e4tts f\u00f6r v\u00e5ld och f\u00f6rtryck? Hur kan hen bli en bra medborgare och kan vi ens f\u00f6rv\u00e4nta oss det? Men kan vi f\u00f6rv\u00e4nta oss r\u00e4ddning fr\u00e5n m\u00e4nniska till m\u00e4nniska p\u00e5 varandras bekostnad? Hur mycket orkar vi oavsett st\u00e4llning i samh\u00e4llet?<\/p>\n

Sk\u00e5despelaren som bl.a. spelar ”den d\u00e4r pojken” har en fantastisk precision i det han g\u00f6r. Avst\u00e5ndet mellan den ena och den andra rollen, \u00e4r avslappnad, sj\u00e4lvklar och tydlig. Inget g\u00f6rs av en slump, utan varje ord och gest f\u00e5r sitt sj\u00e4lvklara utrymme f\u00f6r att maximera effekten av karakt\u00e4rens syfte. N\u00e4rvaron \u00e4r inte krystad trots att scenografin inte ger honom n\u00e5gon hj\u00e4lp. De b\u00e5da sk\u00e5despelarna kompletterar varandra tydligt och skapar en sj\u00e4lvklar enhet och fyller upp scenen sj\u00e4lva i en dragningskraft som b\u00e4r en historia fram\u00e5t.<\/p>\n

Man \u00e4r k\u00e4nslom\u00e4ssigt ganska tilltufsad efter f\u00f6rest\u00e4llningen. Ber\u00e4ttelsen har st\u00e4llt minst lika m\u00e5nga fr\u00e5gor som den har gett svar. Den visar p\u00e5 att ondskan inte alltid \u00e4r planerad, samtidigt som godhet \u00e4r en f\u00e4rskvara som beh\u00f6ver v\u00e4gledning.<\/p>\n

MEDVERKANDE P\u00c5 SCENEN
\nClaire – Kristina Br\u00e4nd\u00e9n Whitaker
\nThe Boy – Ashley Gerlach
\nRepetiteur- Peter Holmstrand
\nThe Choir – Different local choirs<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

The Events Av David Greig Regi Gary Whitaker Musik John Browne Scenografi och kostym Ger Olde Monnikhof Gothenburg English Studio Theatre Kilen, Stadsteatern den 5 maj 2016 I den h\u00e4r upps\u00e4ttningen p\u00e5 engelska f\u00e5r vi m\u00f6ta brott, tvivel och livets komplicerade v\u00e4gar ur ett teologiskt perspektiv. Att vara vigd \u00e5t att tj\u00e4na i Guds hus […]<\/p>\n","protected":false},"author":32,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[16,20,30,31],"tags":[4955,12288,12831],"class_list":{"0":"post-101780","1":"post","2":"type-post","3":"status-publish","4":"format-standard","6":"category-recension","7":"category-film","8":"category-teater","9":"category-teaterrecension","10":"tag-scenkonst","11":"tag-teater","12":"tag-the-events","13":"entry"},"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/101780","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/32"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=101780"}],"version-history":[{"count":1,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/101780\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":101782,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/101780\/revisions\/101782"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=101780"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=101780"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=101780"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}