{"id":101620,"date":"2016-04-28T19:54:48","date_gmt":"2016-04-28T18:54:48","guid":{"rendered":"http:\/\/kulturbloggen.com\/?p=101620"},"modified":"2016-04-30T21:45:12","modified_gmt":"2016-04-30T20:45:12","slug":"drommars-garn-en-pjas-om-sarbarhet-och-langtan-efter-beroring","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=101620","title":{"rendered":"\u201dDr\u00f6mmars Garn\u201d- en pj\u00e4s om s\u00e5rbarhet och l\u00e4ngtan efter ber\u00f6ring"},"content":{"rendered":"

\"Garn1\"<\/a><\/p>\n

Sandra Herlog och Matilda Karlsson firar en lyckad premi\u00e4r.<\/em><\/p>\n

Dr\u00f6mmars Garn<\/strong>
\n Spegelteatern g\u00e4stspelar p\u00e5 Kompani1 i Stockholm<\/strong>
\n Premi\u00e4r den 27 april 2016<\/strong>
\n Med Matilda Karlsson och Sandra Herlog i regi av Peter B\u00f6\u00f6k<\/strong><\/p>\n

Efter sju \u00e5rs tystnad \u00e5terkommer nu Spegelteatern med en ny produktion. Det \u00e4r en f\u00f6rv\u00e4ntansfull publik som kliver in i salongen. St\u00e4mningen k\u00e4nns intim och varm gemenskap sprids i m\u00f6rkret. P\u00e5 scenen st\u00e5r en s\u00e4ng och n\u00e5gra m\u00f6bler. Spelet kan b\u00f6rja.<\/p>\n

M\u00f6tet. Ibland t\u00e4nder det f\u00f6rhoppningar om lycka. Ofta sl\u00e5r det fel och mycket sm\u00e4rta stannar kvar. \u00c5ngest, ett skimmer av ljus, k\u00e4nslor som blandas till en h\u00e4xbrygd. V\u00e5ra liv, \u201dhelt enkelt.\u201d<\/p>\n

Det b\u00f6rjar med viskningar, knappt h\u00f6rbara repliker. En ilsken osynlig\u00a0granne i handlingen\u00a0f\u00e5r inte bli st\u00f6rd, eller h\u00f6ra vad som s\u00e4gs mellan tv\u00e5 unga kvinnor. Vi bevittnar ett erotiskt sp\u00e4nningsf\u00e4lt. Starka men of\u00f6rl\u00f6sta k\u00e4nslor vibrerar som i ett sj\u00e4lsligt tomrum. Sandra Herlog och Matilda Karlsson gestaltar sina roller med precision och n\u00e4rvaro. Det k\u00e4nns \u00e4kta.<\/p>\n

Med l\u00e5nga, n\u00e4stan monotona monologer inleds ber\u00e4ttelsen. S\u00e5 kommer dialogen. Det tar en ganska l\u00e5ng stund innan allt v\u00e4cker mitt intresse.<\/p>\n

Fr\u00e5n b\u00f6rjan var pj\u00e4sen skriven f\u00f6r en man och en kvinna. F\u00f6rfattaren William Mastrosimone skrev \u201dThe Woolgatherer\u201d redan 1979. Platsen \u00e4r en liten l\u00e4genhet i Philadelphia, USA. Tv\u00e5 neurotiska individer s\u00f6ker efter k\u00e4rlek. Men i denna upps\u00e4ttning spelar tv\u00e5 kvinnor mot och med varandra.<\/p>\n

Den ena kvinnan, Rose, arbetar i en butik. Hon har tolv timmars arbetsdag i ett k\u00f6pcentrum. Hennes far har misshandlat henne och psykisk oh\u00e4lsa och sj\u00e4lvmordsf\u00f6rs\u00f6k b\u00e4r hon med sig. Rose r\u00f6r sig f\u00f6rsiktigt, eftert\u00e4nksamt, l\u00e4ngtande. Hon har eksem som aldrig vill sluta klia\u2026<\/p>\n

Den andra kvinnan, Pam, \u00e4r impulsiv, ut\u00e5t tuff och sj\u00e4lvst\u00e4ndig, brinnande av lust. Hon har tagit \u00f6ver sin pappas \u00e5keri och lever i en manlig v\u00e4rld med st\u00e4ndiga trakasserier. De \u00e4r varandras motpoler, men med en delad \u00f6nskan om n\u00e4rhet. Den tredje rollen har ett kl\u00e4dsk\u00e5p (!) som faktiskt utg\u00f6r en central del av handlingen.<\/p>\n

I andra akten f\u00f6r\u00e4ndras och f\u00f6rt\u00e4tas spelet. Det blir n\u00e4stan som en ny version av pj\u00e4sen, men allt h\u00e4nger \u00e4nd\u00e5 ihop till en helhet. Den laddning som uppst\u00e5tt mellan kvinnorna, med risk f\u00f6r gnistbildning och kortslutning, \u00e4r b\u00e5de tragisk, r\u00f6rande\u00a0och stundtals\u00a0ledsam. Men befriande humor l\u00e4ttar p\u00e5 trycket!<\/p>\n

Mot slutet blir \u00f6gonen blanka – p\u00e5 riktigt. Kinderna rodnar. Det hettar till. K\u00e4rleken segrar. Eller…? Publiken har blivit ber\u00f6rd av detta drama och appl\u00e5derna vill aldrig ta slut. \u00c4ven jag l\u00e5ter mig h\u00e4nf\u00f6ras och torkar en t\u00e5r. \u00c4mnet \u00e4r ju s\u00e5 v\u00e4lbekant; l\u00e4ngtan, sm\u00e4rta, njutning, saknad och slutligen minnen. V\u00e4l f\u00e5ngat p\u00e5 denna lilla scen!<\/p>\n

Sandra Herlog<\/strong> har studerat film och teater i New York. Hon har medverkat i ett flertal kortfilmer och teaterpj\u00e4ser. Hon har \u00e4ven varit delaktig som producent i flera projekt.<\/p>\n

Matilda Karlsson<\/strong> b\u00f6rjade p\u00e5 Dalarnas musikalscen och har d\u00e4refter arbetat med s\u00e5ng p\u00e5 Stockholms musikkonservatorium Rytmus. Tv\u00e5 mindre produktioner i New York har Matilda senare jobbat med.<\/p>\n

Bakgrundsfakta.<\/em> I dessa lokaler p\u00e5 Sibyllegatan 26 i Stockholm fanns under m\u00e5nga \u00e5r \u201dSibyllan\u201d, en av Dramatens scener. Senare h\u00f6ll Playhouse Teater till h\u00e4r, men har nu flyttat till nyrenoverade lokaler p\u00e5 Drottninggatan 71A, d\u00e4r tidigare Reginateatern hade sin verksamhet.<\/p>\n

Foto fr\u00e5n f\u00f6rest\u00e4llningen: Peter B\u00f6\u00f6k. <\/strong>Sk\u00e5despelarportr\u00e4tt, foto: Lars Wickberg.<\/strong><\/p>\n

\"Dro\u0308mmars<\/a><\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Sandra Herlog och Matilda Karlsson firar en lyckad premi\u00e4r. Dr\u00f6mmars Garn Spegelteatern g\u00e4stspelar p\u00e5 Kompani1 i Stockholm Premi\u00e4r den 27 april 2016 Med Matilda Karlsson och Sandra Herlog i regi av Peter B\u00f6\u00f6k Efter sju \u00e5rs tystnad \u00e5terkommer nu Spegelteatern med en ny produktion. Det \u00e4r en f\u00f6rv\u00e4ntansfull publik som kliver in i salongen. St\u00e4mningen […]<\/p>\n","protected":false},"author":13,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[16,20,30,31],"tags":[],"class_list":["post-101620","post","type-post","status-publish","format-standard","category-recension","category-film","category-teater","category-teaterrecension","entry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/101620","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/13"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=101620"}],"version-history":[{"count":8,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/101620\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":101671,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/101620\/revisions\/101671"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=101620"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=101620"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=101620"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}