{"id":101554,"date":"2016-04-25T12:36:00","date_gmt":"2016-04-25T11:36:00","guid":{"rendered":"http:\/\/kulturbloggen.com\/?p=101554"},"modified":"2016-04-26T07:50:52","modified_gmt":"2016-04-26T06:50:52","slug":"teaterkonst-i-den-hogre-skolan-people-respect-me-now-pa-folkteatern-i-goteborg","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=101554","title":{"rendered":"Teaterkonst i den h\u00f6gre skolan \u2013 People respect me now p\u00e5 Folkteatern i G\u00f6teborg"},"content":{"rendered":"

\"People\"<\/a><\/p>\n

People respect me now
\nFolkteatern i G\u00f6teborg
\nG\u00e4stspel 19-20 april 2016
\nProduktionen kommer till Stadsteatern\/Kulturhuset 3-5 juni 2016
\nId\u00e9, text och regi: Paula Stenstr\u00f6m \u00d6hman
\nScenografi och ljusdesign: Markus Granqvist
\nMusik och ljuddesign: Saemundur Grettisson
\nKostym: Jenny Nordmark
\nProduktion: Lumor i samarbete med Turteatern
\nMedverkande: Eva Rexed, Sandra Huldt, Lars Bring\u00e5s och Oskar Thunberg<\/p>\n

Upps\u00e4ttningen uts\u00e5gs till fjol\u00e5rets b\u00e4sta svenska nyskrivna pj\u00e4s av internationella Teaterunionen. Och det \u00e4r l\u00e4tt att inst\u00e4mma i hyllningsk\u00f6ren. Flerfaldigt prisbel\u00f6nade Stenstr\u00f6m \u00d6hman uppeh\u00e5ller sig vid en nyanserad problematik ned offer och f\u00f6r\u00f6vare i skolmilj\u00f6 genom att relatera till \u00f6vergrepp, vars ringar p\u00e5 vattnet bildar en raffinerad ber\u00e4ttarstruktur. I f\u00f6rhandsreklamen heter det att publiken l\u00e4gger pussel. Vill skjuta in att jag \u00e4nda sedan 80-talet saknar personlig ing\u00e5ng till skolv\u00e4rlden, jag som f\u00f6r drygt trettio \u00e5r sedan studerade pedagogik, skulle s\u00e4kert bli f\u00f6rf\u00e4rad vid ett \u00e5terbes\u00f6k. <\/p>\n

Borde f\u00f6rst\u00e5s ge mycket utrymme \u00e5t de lysande m\u00e5ngskiftande rolltolkningar som exekveras av kvartetten p\u00e5 scen. Men vad som utm\u00e4rker People respect me now \u00e4r den full\u00e4ndade helheten. Texten \u00e4r full\u00f6dig, musiken st\u00e4mningsladdad och scenografin sparsmakat funktionell. Vad kvartetten p\u00e5 scen g\u00f6r \u00e4r n\u00e4stan ofattbart beg\u00e5vat, m\u00e5ste betecknas som en enorm triumf. Min enda negativa fundering r\u00f6r formatet. Dramatikern borde \u201dd\u00f6dat n\u00e5gra av sina \u00e4lsklingar\u201d, strukit n\u00e5gra scener. Dock v\u00e4lkomnar jag absolut, att man ska representera Sverige i New Nordic Drama. N\u00e4r r\u00f6ken skingrats och electronican upph\u00f6r ig\u00e5ngs\u00e4tts ett sinnrikt m\u00e5ngbottnat drama, vilket mestadels som n\u00e4mnts, utspelas i klass- och l\u00e4rarrum. Vi f\u00e5r dessutom h\u00e4lsa p\u00e5 hos polisen och skolkuratorn, m\u00f6ta fotbollstr\u00e4naren och enagerade f\u00f6r\u00e4ldrar i f\u00e4rd med att formulera skrivelse till rektor. N\u00e5gra som st\u00e5r f\u00f6r en en heroisk insats \u00e4r den personal som \u00e4r scenm\u00e4stare, rekvisitaansvarig och kl\u00e4dskapare. Det sker hisnande m\u00e5nga blixtsnabba rollbyten. <\/p>\n

Bara en smula \u00f6verdrivet och med typiskt f\u00f6rst\u00e4rkande attribut hamnar ensemblen helt r\u00e4tt n\u00e4r de byter perspektiv. De blir lika trov\u00e4rdiga vare sig de \u00e4r truliga os\u00e4kra elever p\u00e5 randen till h\u00f6gstadiet, eller vuxna l\u00e5ngt ifr\u00e5n kapabla att ta till sig ungdomarnas signaler. Tror inte jag n\u00e5gonsin tidigare sett sk\u00e5despelare vandra s\u00e5 obehindrat in i det motsatta k\u00f6net. Med gester, utseende och framf\u00f6r allt r\u00f6ster totalt i balans, blir f\u00f6rvandlingen ett lysande faktum. Sandra Huldt som pappa – tillika fotbollstr\u00e4nare med jovialisk jargong, Lars Bring\u00e5s som sj\u00e4lvupptagen godhj\u00e4rtad klassf\u00f6rest\u00e5ndaren i moderiktig kofta samt Oskar Thunberg vars \u00e4ngsliga ordningssamma Diana blir en tragikomisk gestalt. Se d\u00e4r tre ytterst finkalibrerade miniportr\u00e4tt. Eva Rexed, k\u00e4nd fr\u00e5n \u00e5tskilliga filmer, avviker i s\u00e5 m\u00e5tto att hon inte g\u00f6r k\u00f6ns\u00f6verskridande roller. Ist\u00e4llet river hon av en bl\u00e4ndande uppvisning som egocentrisk omnipotent mamma och g\u00f6r ett inspel som l\u00f6jev\u00e4ckande kurator med smileys som arbetsredskap. Vad betr\u00e4ffar r\u00f6relsem\u00f6nter \u00e4r s\u00e5ledes de fyra, med de m\u00e5nga rollerna att h\u00e5lla reda p\u00e5, vansinnigt duktiga p\u00e5 att ta fram diametralt olika karakt\u00e4rer. N\u00e4r Rexed spinner loss genom att koreografera sig till en supertuff brud med stenkoll ( inombords nedtyngd av r\u00e4dslor), skulle man vilja appl\u00e5dera hennes prestation, p\u00e5 samma s\u00e4tt som efter ett uttrycksfullt jazzsolo. <\/p>\n

F\u00f6r antagligen f\u00f6rsta g\u00e5ngen h\u00f6r jag fr\u00e5n en teaterscen s\u00e5ng av Kajsa Grytt, vilket passar fint in i produktionens str\u00e4van att lyfta fram m\u00e4nniskorna bakom, de som faktiskt ber\u00f6rs av v\u00e5ld och \u00f6vergrepp. Finns en anm\u00e4rkningsv\u00e4rd kvalitet i att killarnas g\u00e4rning definieras p\u00e5 en skala fr\u00e5n incident till oomtvistad polissak, att den redog\u00f6rs f\u00f6r helt olika beroende p\u00e5 vem som \u00e5terber\u00e4ttar. Sedan tillkommer som antytts en kedja av h\u00e4ndelser – fr\u00e5n lumpen maktut\u00f6vning till of\u00f6rl\u00e5tliga brott beg\u00e5ngna mellan vuxna. Anser det vara ytterligare kvalitet att manus konstant relaterar till h\u00e4ndelser som vi inte ser in action. Det \u00e4rmycket fascinerande att f\u00f6lja, fenomenalt trov\u00e4rdigt iscensatt och med sk\u00e5despelare vars prestationer f\u00f6rtj\u00e4nar oreserverad hyllning. <\/p>\n

Text: Mats Hallberg<\/strong><\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

People respect me now Folkteatern i G\u00f6teborg G\u00e4stspel 19-20 april 2016 Produktionen kommer till Stadsteatern\/Kulturhuset 3-5 juni 2016 Id\u00e9, text och regi: Paula Stenstr\u00f6m \u00d6hman Scenografi och ljusdesign: Markus Granqvist Musik och ljuddesign: Saemundur Grettisson Kostym: Jenny Nordmark Produktion: Lumor i samarbete med Turteatern Medverkande: Eva Rexed, Sandra Huldt, Lars Bring\u00e5s och Oskar Thunberg Upps\u00e4ttningen […]<\/p>\n","protected":false},"author":34,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[16,20,30,31],"tags":[],"class_list":{"0":"post-101554","1":"post","2":"type-post","3":"status-publish","4":"format-standard","6":"category-recension","7":"category-film","8":"category-teater","9":"category-teaterrecension","10":"entry"},"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/101554","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/34"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=101554"}],"version-history":[{"count":3,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/101554\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":101558,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/101554\/revisions\/101558"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=101554"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=101554"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=101554"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}