{"id":101501,"date":"2016-04-21T12:22:22","date_gmt":"2016-04-21T11:22:22","guid":{"rendered":"http:\/\/kulturbloggen.com\/?p=101501"},"modified":"2016-04-21T12:22:22","modified_gmt":"2016-04-21T11:22:22","slug":"sara-hartman-jag-skulle-aldrig-kunna-skriva-om-nagot-jag-inte-gatt-igenom","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=101501","title":{"rendered":"Sara Hartman: ”Jag skulle aldrig kunna skriva om n\u00e5got jag inte g\u00e5tt igenom”"},"content":{"rendered":"

\"sarahartman\"<\/a><\/p>\n

Som ung upptr\u00e4dde Sara Hartman p\u00e5 open mic-kv\u00e4llar p\u00e5 lokala restauranger i sin hemstad Sag Harbor i The Hamptons, men n\u00e4r hon fyllde nitton tog hon chansen att flytta till Berlin f\u00f6r att spela in ett album. Den f\u00f6rsta singeln d\u00e4rifr\u00e5n, Monster Lead Me Home<\/em>, har i skrivande stund \u00f6ver elva miljoner streams p\u00e5 Spotify och f\u00f6ljs den 22 april upp av l\u00e5ten Satellite<\/em> samt en EP med samma namn. Kulturbloggen m\u00f6tte upp henne i samband med att hon var i Stockholm som f\u00f6rband \u00e5t Ellie Goulding.<\/p>\n

N\u00e4r b\u00f6rjade du spela musik?<\/strong><\/p>\n

– Mina f\u00f6r\u00e4ldrar gav mig ett trumset i julklapp n\u00e4r jag var elva, ett beslut de \u00e5ngrade direkt. Min mor \u00e4r visuell konstn\u00e4r, hon m\u00e5lar och g\u00f6r saker av allting. Hon gjorde v\u00e5ra kl\u00e4der under en period n\u00e4r vi var sm\u00e5. Hon uppmuntrade alltid mig och min bror att skapa saker av det vi hade, det \u00f6verf\u00f6rde jag p\u00e5 trummandet. Det \u00e4r s\u00e5 direkt. Du kan l\u00e4ra dig ett beat och sedan skapa ett eget beat, l\u00e4ra dig bas och spela bas \u00f6ver det beatet. Det \u00e4r som en sn\u00f6boll som fortfarande inte har slutat rulla.<\/p>\n

Att trummorna var ditt f\u00f6rsta instrument, tror du det har p\u00e5verkat ditt musicerande p\u00e5 n\u00e5got s\u00e4tt?<\/strong><\/p>\n

– Det tror jag. Om du lyssnar p\u00e5 l\u00e5tarna s\u00e5 \u00e4r trummorna hj\u00e4rtat, vad allt annat \u00e4r uppbyggt kring. Till och med s\u00e4ttet jag spelar gitarr \u00e4r rytmiskt, det \u00e4r inte bara ackord.<\/p>\n

N\u00e4r du var nitton flyttade fu fr\u00e5n USA till Berlin. Vad var det som drog dig dit?<\/strong><\/p>\n

– M\u00f6jligheten, mer \u00e4n n\u00e5got annat. Jag hade precis avslutat mitt f\u00f6rsta och sista \u00e5r p\u00e5 college, och upptr\u00e4dde p\u00e5 restauranger i The Hamptons. Jag r\u00e5kade spela inf\u00f6r r\u00e4tt person. Jag k\u00f6rde covers p\u00e5 Stand by Me<\/em> och Sittin on the Dock of the Bay<\/em>. Publikfriande covers, men jag sm\u00f6g in lite eget material ocks\u00e5. Ingen klagade vilket var ett bra tecken. Efter ett av upptr\u00e4dandena blev jag approachad och n\u00e4r de fick veta att det var en l\u00e5t jag hade skrivit sa de: \u201cDet finns en producent i Berlin, ni skulle vara perfekt f\u00f6r varandra.\u201d [Skratt] Resten \u00e4r historia\u2026<\/p>\n

– Jag hade tillr\u00e4ckligt med pengar undanstoppat f\u00f6r att boka en flight \u00f6ver, och det visade sig vara en musikalisk match made in heaven Vi klickade. Toby Kuhn heter han. Vi skapade den h\u00e4r v\u00e4rlden kring mina akustiska sm\u00e5 l\u00e5tar. Tog dem till en helt annan niv\u00e5.<\/p>\n

Hur ser ert samarbete ut? Skriver ni ihop ocks\u00e5?<\/strong><\/p>\n

– Jag kommer med grundid\u00e9erna. Som med Monster Lead Me Home<\/em>, d\u00e5 hade jag sett Where the Wild Things Are<\/em> lite f\u00f6r m\u00e5nga g\u00e5nge och bilderna d\u00e4rifr\u00e5n fastnade i mitt huvud. Jag hade precis flyttat och var r\u00e4dd f\u00f6r allt. Hade heml\u00e4ngtan men visste att musiken skulle leda mig n\u00e5nstans. S\u00e5 jag kom p\u00e5 en grundid\u00e9 som vi byggde en ackordf\u00f6ljd kring. Sedan \u00e5kte jag hem och skrev texten, s\u00e5 spelade vi in dagen d\u00e4rp\u00e5. Det gick v\u00e4ldigt fort. Tysk effektivitet. Men det var \u00e4ven kaotiskt vilket jag har l\u00e4rt mig att vara bekv\u00e4m med.<\/p>\n

S\u00e5 monstret i l\u00e5ten \u00e4r i sj\u00e4lva verket musik?<\/strong><\/p>\n

– Det st\u00e4mmer. Alla l\u00e5tarna \u00e4r v\u00e4ldigt personliga. Jag skulle aldrig kunna skriva om n\u00e5got jag inte g\u00e5tt igenom med uppriktighet. Givetvis kan jag fantisera och t\u00e4nka mig in i andra m\u00e4nniskors liv, men den h\u00e4r samlingen l\u00e5tar \u00e4r v\u00e4ldigt, v\u00e4ldigt personliga.<\/p>\n

Hur har ditt l\u00e5tskrivande utvecklats sedan du flyttade till Berlin?<\/strong><\/p>\n

– Innan flytten var det v\u00e4ldigt spekulativt. Jag kunde skriva om vad som helst. Att flytta till en annan plats \u00e4r b\u00e5de det mest skr\u00e4ckinjagande och mest sp\u00e4nnande jag gjort. Jag har aldrig k\u00e4nt mig s\u00e5 ensam, men jag har heller aldrig k\u00e4nt mig s\u00e5 hemma p\u00e5 en plats som inte \u00e4r mitt hem. Det var s\u00e5 m\u00e5nga k\u00e4nslor jag var tvungen att g\u00f6ra n\u00e5got med. Det var fantastiskt att jag r\u00e5kade befinna mig i studion n\u00e4r jag gick igenom alla de h\u00e4r k\u00e4nslorna. Jag beh\u00f6vde n\u00e5got att fokusera p\u00e5. Det \u00e4r v\u00e4ldigt mycket en dagbok och nu l\u00e4ser folk i min dagbok.<\/p>\n

\u00c4r det inte skr\u00e4mmande att dela med sig av s\u00e5 personliga erfarenheter?<\/strong><\/p>\n

– N\u00e4r jag \u00e4r i studion skriver jag f\u00f6r mig sj\u00e4lv. Jag dokumenterar vad som f\u00f6rsigg\u00e5r i mitt huvud och i mitt hj\u00e4rta. Jag vill inte g\u00e5 in i de snuskiga detaljerna, men det \u00e4r mycket sm\u00e4rta och v\u00e4xtverk. Jag kan inte vara den enda som varit med om det, s\u00e5 kanske \u00e4r det bra att det \u00e4r s\u00e5 \u00e4rligt. Jag vet att det \u00e4r en klich\u00e9, men kan jag hj\u00e4lpa n\u00e5gon som befinner sig i en liknande situation att k\u00e4nna sig mindre ensam har jag lyckats med mitt uppdrag.<\/p>\n

Har du sj\u00e4lv haft n\u00e5gra l\u00e5tar som hj\u00e4lpt dig p\u00e5 det s\u00e4ttet?<\/strong><\/p>\n

– Har inte alla haft det? Det h\u00e4r \u00e4r en obskyr referens, men jag dyrkar Amanda Palmer fr\u00e5n The Dresden Dolls. Under din uppv\u00e4xt beh\u00f6ver du en s\u00e5n person att se upp till. Amanda Palmer var ber\u00e4ttarr\u00f6sten under mina ton\u00e5r. Hon skriver om hur det \u00e4r att vara m\u00e4nniska. Om att gr\u00e5ta ibland f\u00f6r att du beh\u00f6ver, fast p\u00e5 ett starkt.<\/p>\n

– N\u00e4r jag flyttade var det definitivt Patti Smith. Jag inspireras av henne i allt jag g\u00f6r. Jag hade precis l\u00e4st klart hennes bok, Just Kids<\/em>, och det f\u00f6r\u00e4ndrade min syn p\u00e5 min omgivning. Hon ville leva sin konst, det p\u00e5verkades jag av v\u00e4ldigt starkt. Jag s\u00e5g henne p\u00e5 Tempodrom n\u00e4r hon spelade i Berlin. Hon k\u00f6rde Horses<\/em> fr\u00e5n b\u00f6rjan till slut och jag gr\u00e4t igenom hela spelningen. Det finns en kuslig likhet till New York p\u00e5 70-talet, en stad som h\u00f6ll p\u00e5 att hitta sin identitet. Det k\u00e4nns som att Berlin har den energin idag.<\/p>\n

Du har ocks\u00e5 tolkat Jamie xx. Hur kom det sig att du fastnade f\u00f6r den l\u00e5ten? <\/strong><\/p>\n

– Jag lyssnade mycket p\u00e5 In Colour<\/em> medan jag arbetade p\u00e5 det h\u00e4r albumet. Jag har alltid beundrats av hur The xx kan g\u00f6ra s\u00e5 mycket av s\u00e5 lite. Det \u00e4r gitarr, bas och trummor. S\u00e5 \u00e4r det deras tv\u00e5 r\u00f6ster. Totalt fem saker men \u00e4nd\u00e5 s\u00e5 r\u00f6rande. Det har alltid fascinerat mig. N\u00e4r In Colour<\/em> kom ut lyssnade jag s\u00f6nder den. Stranger in a Room<\/em> var speciell f\u00f6r mig p\u00e5 grund av texten. Berlin \u00e4r k\u00e4nd som en feststad, men det finns ocks\u00e5 en ensamhet. Ett mysterium. N\u00e5nting sorgset. Killen som snubblar ut ur baren ensam. Det var en intressant vinkel p\u00e5 en v\u00e4rld jag sl\u00e4ngdes in i.<\/p>\n