{"id":101406,"date":"2016-04-17T09:05:15","date_gmt":"2016-04-17T08:05:15","guid":{"rendered":"http:\/\/kulturbloggen.com\/?p=101406"},"modified":"2016-05-04T09:26:49","modified_gmt":"2016-05-04T08:26:49","slug":"rampfeber-pa-dramaten-skruvat-hysteriskt-men-ibland-for-mycket","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=101406","title":{"rendered":"Rampfeber p\u00e5 Dramaten &#8211; skruvat, hysteriskt &#8211; men ibland f\u00f6r mycket"},"content":{"rendered":"<p><a href=\"http:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2016\/04\/rampfeber2.jpg\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" class=\"aligncenter size-full wp-image-101412\" src=\"http:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2016\/04\/rampfeber2.jpg\" alt=\"rampfeber2\" width=\"450\" height=\"674\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2016\/04\/rampfeber2.jpg 450w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2016\/04\/rampfeber2-200x300.jpg 200w\" sizes=\"auto, (max-width: 450px) 100vw, 450px\" \/><\/a><\/p>\n<p><strong>Rampfeber<\/strong><br \/>\nAv Michael Frayn<br \/>\nRegi Alexander M\u00f8rk-Eidem<br \/>\nScenografi och kostym Erlend Birkeland<br \/>\nLjus Ellen Ruge<br \/>\nPeruk och mask Barbro Forsg\u00e5rdh, Nathalie Pujol<br \/>\nPremi\u00e4r 16 april, Stora scenen, Dramaten<\/p>\n<p>Den ofta hyllade regiss\u00f6ren Alexander M\u00f8rk-Eidem har efter tio \u00e5r p\u00e5 Stockholms stadsteater tagit steget till den svenska nationalscenen Dramaten (\u00e4ven om han tidigare, 2004, regisserat Henrik Ibsens Kungs\u00e4mnena i en nordisk samproduktion d\u00e4r). Vad v\u00e4ljer han d\u00e5 att s\u00e4tta upp i sin Dramatenpremi\u00e4r som regiss\u00f6r? &#8221;Rampfeber&#8221; som \u00e4r en fars &#8211; och mer \u00e4n en fars, en metafors, metateater, en fars om en fars. Handlingen kretsar kring en regiss\u00f6r och ett g\u00e4ng sk\u00e5despelare som s\u00e4tter upp en riktigt usel s\u00e4ngkammarfars med m\u00e5nga d\u00f6rrar och m\u00e5nga entr\u00e9er och sortier.<\/p>\n<p>Stundtals \u00e4r det hysteriskt roligt, jag viker mig av skratt. Samtidigt blir det ibland f\u00f6r mycket. Det \u00e4r sv\u00e5rt med humor, sv\u00e5rt med komedi, sv\u00e5rt med fars. Tv\u00e5 damer som satt bredvid satt ofta och suckade djupt under f\u00f6rest\u00e4llningen. Jag kan t\u00e4nka mig att en del ur den traditionella Dramatenpubliken kan uppleva det f\u00f6rvirrat att p\u00e5 scen se detta kaos.<\/p>\n<p>F\u00f6rest\u00e4llningen driver med f\u00f6rdomar om teaterv\u00e4rlden. I ett pressmeddelande s\u00e4ger regiss\u00f6ren:<br \/>\n\u2013 Utifr\u00e5n sett \u00e4r Dramaten ett f\u00f6rgyllt marmorslott, fullt av kungliga konstn\u00e4rer med perfekt diktion och respekt f\u00f6r tradition. S\u00e5dana f\u00f6rdomar \u00e4r det ju lite roligt att driva med, s\u00e4ger regiss\u00f6ren Alexander M\u00f8rk-Eidem.<\/p>\n<p><a href=\"http:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2016\/04\/rampfeber_lottatelje.jpg\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" class=\"alignright size-medium wp-image-101413\" src=\"http:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2016\/04\/rampfeber_lottatelje-200x300.jpg\" alt=\"rampfeber_lottatelje\" width=\"200\" height=\"300\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2016\/04\/rampfeber_lottatelje-200x300.jpg 200w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2016\/04\/rampfeber_lottatelje.jpg 450w\" sizes=\"auto, (max-width: 200px) 100vw, 200px\" \/><\/a>Sk\u00e5despelarna p\u00e5 scenen spelar sig sj\u00e4lva och i f\u00f6rsta akten spelar de att de repeterar en fars som heter &#8221;Under lakanen&#8221;. En riktigt usel fars, menar Dramatensk\u00e5despelarna. En fars med pilska karlar och l\u00e4ttkl\u00e4dda fruntimmer och en norsktalande arabisk schejker och v\u00e4ldigt m\u00e5nga d\u00f6rrar och fat med sardiner. Sk\u00e5despelarna vill inte spela en s\u00e5dan n\u00e4stan buskispj\u00e4s s\u00e5 fylld av sexistiska sk\u00e4mt och grunda personportr\u00e4tt. Dessutom har ensemblen flera andra problem, n\u00e5gra har samarbetsproblem, n\u00e5gon har grava alkoholproblem och det \u00e4r h\u00f6gst os\u00e4kert om han kommer att dyka upp p\u00e5 r\u00e4tt plats i r\u00e4tt tid under f\u00f6rest\u00e4llningen och dessutom har flera av sk\u00e5despelarna problem med att ha en regiss\u00f6r som \u00e4r s\u00e5 folklig som Helena Bergstr\u00f6m (f\u00f6r \u00f6vrigt spelad av Helena Bergstr\u00f6m sj\u00e4lv).<\/p>\n<p>Originalf\u00f6rest\u00e4llningen som helaftonspj\u00e4s spelades 1982 p\u00e5 Lyric Hammersmith i London. Manuset har skrivits om m\u00e5nga g\u00e5nger sedan dess, anpassats till lokala f\u00f6rh\u00e5llanden p\u00e5 olika platser och i olika l\u00e4nder, anpassats till tiden. Rampfeber \u00e4r anpassad till svenska f\u00f6rh\u00e5llanden och det \u00e4r m\u00e5nga sk\u00e4mt om den svenska teaterv\u00e4rlden. Det \u00e4r roligt men av och till f\u00f6r skruvat, f\u00f6r mycket.<\/p>\n<p>F\u00f6rest\u00e4llningen har tre akter och det \u00e4r riktigt intressant. F\u00f6rsta akten utspelar sig under ensemblens repetitioner f\u00f6re f\u00f6rsta spelningen f\u00f6r publik. Sedan f\u00e5r vi hur ensemblen agerar bakom scenen under en f\u00f6rest\u00e4llning:,vi ser allt som p\u00e5g\u00e5r f\u00f6r att sk\u00e5despelarna \u00f6verhuvudtaget ska komma ut p\u00e5 scen, hur inspicient f\u00e5r rycka in och panikr\u00e4dda situationer, vi f\u00e5r se hur sk\u00e5despelarna trots att de \u00e4r mitt inne i en konflikt rusar in p\u00e5 scen n\u00e4r det \u00e4r dags f\u00f6r deras entr\u00e9. I den sista akten ser vi hur mycket en f\u00f6rest\u00e4llning kan \u00e4ndras under spelperioden. Denna utveckling och dessa s\u00e4tt att betrakta en f\u00f6rest\u00e4llning var f\u00f6r mig den st\u00f6rsta beh\u00e5llningen plus f\u00f6rst\u00e5s att jag tycker sk\u00e5despelarna \u00e4r helt suver\u00e4na &#8211; att spela fars \u00e4r sv\u00e5rt. Att f\u00f6ra samman Lotta Tejle, Helena Bergstr\u00f6m, Torkel Petersson, Ana Gil de Melo Nascimento, Eric Stern, Mirja Turestedt, Rolf Skoglund Andreas T Olsson och Janna Granstr\u00f6m p\u00e5 samma scen i en fartfylld fars \u00e4r helt briljant.<\/p>\n<p><a href=\"http:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2016\/04\/rampfeber_torkel.jpg\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" class=\"alignright size-medium wp-image-101414\" src=\"http:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2016\/04\/rampfeber_torkel-200x300.jpg\" alt=\"rampfeber_torkel\" width=\"200\" height=\"300\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2016\/04\/rampfeber_torkel-200x300.jpg 200w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2016\/04\/rampfeber_torkel.jpg 450w\" sizes=\"auto, (max-width: 200px) 100vw, 200px\" \/><\/a>Alexander M\u00f8rk-Eidem har tidigare regisserat en rad publiksucc\u00e9er p\u00e5 Kulturhuset Stadsteatern, bland dem Djungelboken, De tre musket\u00f6rerna och Tre systrar. 2014 vann han Svenska Teaterkritikers F\u00f6renings Teaterpris, d\u00e4r en del av motiveringen l\u00f6d: \u201d f\u00f6r att han outtr\u00f6ttligt skapar samtidsaktuella fulltr\u00e4ffar av teaterklassiker\u201d.<\/p>\n<p><strong>Medverkande<\/strong><br \/>\nLotta Tejle<br \/>\nHelena Bergstr\u00f6m<br \/>\nTorkel Petersson<br \/>\nAna Gil de Melo Nascimento<br \/>\nEric Stern<br \/>\nMirja Turestedt<br \/>\nRolf Skoglund<br \/>\nAndreas T Olsson<br \/>\nJanna Granstr\u00f6m<\/p>\n<p><a href=\"http:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2016\/04\/rampfeber_skoglund.jpg\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" src=\"http:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2016\/04\/rampfeber_skoglund.jpg\" alt=\"rampfeber_skoglund\" width=\"450\" height=\"738\" class=\"aligncenter size-full wp-image-101415\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2016\/04\/rampfeber_skoglund.jpg 450w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2016\/04\/rampfeber_skoglund-183x300.jpg 183w\" sizes=\"auto, (max-width: 450px) 100vw, 450px\" \/><\/a><\/p>\n<p><a href=\"http:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2016\/04\/rampfeber.jpg\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" src=\"http:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2016\/04\/rampfeber-300x200.jpg\" alt=\"rampfeber\" width=\"300\" height=\"200\" class=\"alignright size-medium wp-image-101416\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2016\/04\/rampfeber-300x200.jpg 300w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2016\/04\/rampfeber.jpg 450w\" sizes=\"auto, (max-width: 300px) 100vw, 300px\" \/><\/a><\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"<p>Rampfeber Av Michael Frayn Regi Alexander M\u00f8rk-Eidem Scenografi och kostym Erlend Birkeland Ljus Ellen Ruge Peruk och mask Barbro Forsg\u00e5rdh, Nathalie Pujol Premi\u00e4r 16 april, Stora scenen, Dramaten Den ofta hyllade regiss\u00f6ren Alexander M\u00f8rk-Eidem har efter tio \u00e5r p\u00e5 Stockholms stadsteater tagit steget till den svenska nationalscenen Dramaten (\u00e4ven om han tidigare, 2004, regisserat Henrik [&hellip;]<\/p>\n","protected":false},"author":2,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[16,20,30,31],"tags":[1366,1664,12779,12778,4955,12288,7643],"class_list":{"0":"post-101406","1":"post","2":"type-post","3":"status-publish","4":"format-standard","6":"category-recension","7":"category-film","8":"category-teater","9":"category-teaterrecension","10":"tag-dramaten","11":"tag-fars","12":"tag-michael-frayn","13":"tag-rampfeber","14":"tag-scenkonst","15":"tag-teater","16":"tag-teaterkritik","17":"entry"},"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/101406","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/2"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=101406"}],"version-history":[{"count":6,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/101406\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":101417,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/101406\/revisions\/101417"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=101406"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=101406"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=101406"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}