{"id":101309,"date":"2016-04-14T06:46:22","date_gmt":"2016-04-14T05:46:22","guid":{"rendered":"http:\/\/kulturbloggen.com\/?p=101309"},"modified":"2016-04-14T06:46:22","modified_gmt":"2016-04-14T05:46:22","slug":"identitet-elev-pa-teater-de-vill-visar-hur-viktigt-det-ar-med-fantasi","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=101309","title":{"rendered":"\u201dIdentitet Elev\u201d p\u00e5 Teater De Vill visar hur viktigt det \u00e4r med fantasi"},"content":{"rendered":"

\"Identitet_elev\"<\/a><\/p>\n

Identitet Elev<\/strong>
\nRegiss\u00f6r: Johan B\u00f6ssman
\nManusf\u00f6rfattare: Johan B\u00f6ssman, Robert Jelinek
\nScenograf: Caroline Romare
\nTeater De Vill i Stockholm
\n\u00d6ppen kv\u00e4llspremi\u00e4r f\u00f6r allm\u00e4nheten den 13 april 2016<\/p>\n

Regiss\u00f6ren var noga med att f\u00f6re f\u00f6rest\u00e4llningen betona att manuset baserar sig p\u00e5 elevkontakter och workshops som skett i flera skolor. Slutresultatet blir en f\u00f6rest\u00e4llningen som handlar om tv\u00e5 stycken 7 \u00e5ringar, som p\u00e5 n\u00e5got s\u00e4tt k\u00e4nner varandra sedan tidigare, och som m\u00f6ts vid en bussh\u00e5llplats. N\u00e4r bussen inte kommer som den ska b\u00f6rjar barnen fantisera. Ber\u00e4ttelserna upplevs som ett sett f\u00f6r dem att bearbeta andra problem i sina liv, men ocks\u00e5 ett s\u00e4tt att komma varandra n\u00e4rmre och verka mer intressanta \u00e4n vad de upplever sig sj\u00e4lv att vara. Dessutom borde nog alla fantisera s\u00e5d\u00e4r n\u00e4r livet k\u00e4nns trist och f\u00f6r vardagligt, kan jag tycka.<\/p>\n

Trots den mycket enkla scenen byggandet har upps\u00e4ttningen funnit ett mycket fyndigt s\u00e4tt att skapa en k\u00e4nsla av att st\u00e5 vid en busskur. Vi f\u00e5r h\u00f6ra n\u00e5gra bilar passera och vi ser till och med en v\u00e4glampa. Det fantastiska mittlinjerna p\u00e5 v\u00e4gen f\u00f6ljer ocks\u00e5 en r\u00e4tt vinkel och f\u00f6rsvinner korrekt rakt in i v\u00e4ggen som tunnel. Det enda som jag som pedagog och vuxen, k\u00e4nner lite oro \u00f6ver \u00e4r att m\u00e5nga av scenerna och barnens fantasier sker mitt i gatan och det kanske inte \u00e4r helt pedagogiskt med tanke p\u00e5 hur sex\u00e5ringar fungerar i trafiken. Men det \u00e4r ju ett \u00e4mne f\u00f6r l\u00e4rare och vuxna att prata med sina barn om efter f\u00f6rest\u00e4llningen kanske? F\u00f6r det \u00e4r ju skillnad riktiga gator och sceniska s\u00e5dana.<\/p>\n

Sk\u00e5despelarna har fantastiska kroppsspr\u00e5k och mimik. Det var ett gymnastiskt pass som g\u00f6r att man tydligt kan se och f\u00f6rst\u00e5 m\u00e5nga av \u00e4ventyren som kidsen fantiserar om. Flera av \u00e4ventyren ber\u00e4ttar de f\u00f6r varandra, f\u00f6r att \u201dbr\u00e4cka\u201d varandra. Med tiden f\u00f6rst\u00e5r man att de ocks\u00e5 f\u00f6rs\u00f6ker imponera och \u00e4r lite f\u00f6rtjusta i varandra. Dock k\u00e4nner jag inte av den h\u00e4rliga sj\u00e4lvklarheten i f\u00f6rtjusningens kroppsspr\u00e5k som v\u00e4ldigt m\u00e5nga unga och k\u00e4ra har. Ibland g\u00e5r ocks\u00e5 gestaltningen lite \u00f6ver styr. De blir \u00f6vertydliga vuxna som f\u00f6rs\u00f6ker vara barn p\u00e5 ett s\u00e5dant s\u00e4tt att andra barn ska tycka att de \u00e4r skojiga. En del av barnen skrattar \u00e5t det, medan andra barn blev obekv\u00e4ma. Ibland sm\u00f6g det sig in en \u201dKarlsson p\u00e5 taket\u201d k\u00e4nsla hos karakt\u00e4rerna som jag sj\u00e4lv upplevt som barn och \u00e4ven d\u00e5 blev besv\u00e4rand av. Dryga barn \u00e4r s\u00e4llan roligt.<\/p>\n

Det mest underbara med f\u00f6rest\u00e4llningen var att man genom sk\u00e5despelarnas gestaltande lekar fick se hur barn verkligen, b\u00e5de bearbetar och lever sig igenom vardagsproblem. R\u00e4tt som det var kom allvarliga utsagor och p\u00e5st\u00e5enden, i andra sammanhang \u00e4n vad det naturligt annars skulle komma. Man blir p\u00e5mind om hur viktigt det \u00e4r f\u00f6r barn att kunna fantisera och leka inneh\u00e5llsrika lekar.<\/p>\n

Pojken s\u00e4ger \u201dt\u00e4nk om vi var ensamma i hela v\u00e4rlden\u201d och han utstr\u00e5lar skr\u00e4ck-blandad-f\u00f6rtjusning. En tanke som jag tror att m\u00e5nga barn ibland \u00f6nskar, n\u00e4r de inte f\u00f6rst\u00e5r vuxnas beteende eller den v\u00e4rldsordning som \u00e4r p\u00e5 den plats d\u00e4r de bor. Samtidigt \u00e4r det ju s\u00e5 att de barn\/vuxna som v\u00e5gar t\u00e4nka tanken p\u00e5 hur ensamma vi m\u00e4nniskor \u00e4r med v\u00e5ra tankar, k\u00e4nslor och fantasier, ocks\u00e5 \u00e4r rustade f\u00f6r att klara av mer.<\/p>\n

Jag tror att om vi l\u00e4r v\u00e5ra barn att fantisera mer, bearbeta mer genom lek och hellre vara ensamma \u00e4n i d\u00e5ligt s\u00e4llskap. D\u00e5 skulle vi f\u00e5 tryggare, gladare och mer harmoniska barn\/vuxna.<\/p>\n

Sk\u00e5despelare: Cecilia S\u00e4verman, Tobias Andersson<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Identitet Elev Regiss\u00f6r: Johan B\u00f6ssman Manusf\u00f6rfattare: Johan B\u00f6ssman, Robert Jelinek Scenograf: Caroline Romare Teater De Vill i Stockholm \u00d6ppen kv\u00e4llspremi\u00e4r f\u00f6r allm\u00e4nheten den 13 april 2016 Regiss\u00f6ren var noga med att f\u00f6re f\u00f6rest\u00e4llningen betona att manuset baserar sig p\u00e5 elevkontakter och workshops som skett i flera skolor. Slutresultatet blir en f\u00f6rest\u00e4llningen som handlar om tv\u00e5 […]<\/p>\n","protected":false},"author":32,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[16,20,30,31],"tags":[],"class_list":{"0":"post-101309","1":"post","2":"type-post","3":"status-publish","4":"format-standard","6":"category-recension","7":"category-film","8":"category-teater","9":"category-teaterrecension","10":"entry"},"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/101309","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/32"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=101309"}],"version-history":[{"count":1,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/101309\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":101311,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/101309\/revisions\/101311"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=101309"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=101309"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=101309"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}