{"id":101278,"date":"2016-04-13T06:49:46","date_gmt":"2016-04-13T05:49:46","guid":{"rendered":"http:\/\/kulturbloggen.com\/?p=101278"},"modified":"2016-04-13T06:49:46","modified_gmt":"2016-04-13T05:49:46","slug":"carmencita-rockefeller-prinsessa-av-japan-en-musikal-om-en-verklighet-som-overtraffar-dikten","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=101278","title":{"rendered":"Carmencita Rockefeller &#8211; Prinsessa av Japan &#8211; en musikal om en verklighet som \u00f6vertr\u00e4ffar dikten"},"content":{"rendered":"<p><a href=\"http:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2016\/04\/japan.jpg\" rel=\"attachment wp-att-101279\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" src=\"http:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2016\/04\/japan-300x200.jpg\" alt=\"japan\" width=\"300\" height=\"200\" class=\"aligncenter size-medium wp-image-101279\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2016\/04\/japan-300x200.jpg 300w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2016\/04\/japan.jpg 700w\" sizes=\"auto, (max-width: 300px) 100vw, 300px\" \/><\/a><\/p>\n<p><strong>Musical: Carmencita Rockefeller &#8211; Prinsessa av Japan<\/strong><br \/>\nScalateatern Stockholm<br \/>\nManus, texter och regi: Rikard Bergqvist<br \/>\nKoreografi: Camilla Ekel\u00f6f<\/p>\n<p>Historien om Carmencita Rockefeller \u00e4r vad som kallas en \u201dtrue story\u201d, ett alldeles vanligt gift par som p\u00e5 1970-talet iscensatte, troligen den mest m\u00e4rkliga s\u00e5pa som gjort i verkligheten. Innehavarinnan av en h\u00e5rfrisering, Anita Johansson lyckas med bedriften att b\u00e5de vara sl\u00e4kt med familjen Rockefeller, Kejsaren av Japan, framst\u00e5ende cancerforskare, CIA-agent och att ha en bror, Bing Rockefeller, chef f\u00f6r CIA ( Joachim Bergstr\u00f6m) i Europa) utan att omv\u00e4rlden anar att allt \u00e4r en bluff. Det \u00e4r en verklighet som \u00f6vertr\u00e4ffar dikten och hennes barn har uttalat att verkligheten var v\u00e4rre \u00e4n musikalen. Det utspelar sig l\u00e5ngt innan mobiler och internet, idag hade inte en s\u00e5dan historia \u00f6verlevt en vecka.<\/p>\n<p>P\u00e5 scenen kastas vi in i r\u00e4tteg\u00e5ngen d\u00e4r den bedragne \u00c5ke (Rolf Lydahl) ber\u00e4ttar om sin k\u00e4rlek till Carmencita Rockefeller (Anna Maria Hallgarn). <\/p>\n<p>En fascinerande historia som utspelas p\u00e5 en scen utan \u00f6verd\u00e5dig scenografi och noll rekvesita, i sig musicalens styrka d\u00e5 man tvingas fokusera p\u00e5 historien, men som bitvis \u00e4r oerh\u00f6rt oj\u00e4mn.  Starten k\u00e4nns seg och det tar ett tag innan jag som \u00e5sk\u00e5dare f\u00e5ngas. Jag blev oerh\u00f6rt f\u00f6rtjust i den japanska dansen d\u00e4r Carmencita ber\u00e4ttar om att hon \u00e4r barnbarn till landets kejsare.<\/p>\n<p>Carmencita f\u00e5r sin omgivning att leva i ett lyckorus, k\u00e4nna sig betydelsefulla, hon hyllas och betraktas n\u00e4stan som en kvinnlig messias.<\/p>\n<p>Den sk\u00e5nska noblessen t\u00e4vlar om hennes gunst och det som sl\u00e5r mig \u00e4r,  att antingen var noblessen blind eller hade stora behov av att spegla sig i en verklighet de aldrig varit i n\u00e4rheten av och som br\u00f6t av mot vardagstristessen. \u00c5ke,  den som blir grundligt lurad, sv\u00e4ljer hennes historia med hull och h\u00e5r, lever sig in i den dramatiska v\u00e4rld hon erbjuder.<\/p>\n<p>Andra akten, blir en rasande resum\u00e9 \u00f6ver Carmencitas  sista tid innan avsl\u00f6jandet, och som blev den mest medryckande och egentligen k\u00e4ndes 2,20 speltid som \u00f6vertid.<br \/>\nDet saknades inte inslag som lockar till skratt, men skratten hade beh\u00f6vts \u00e4ven i f\u00f6rsta akten.<br \/>\nSom n\u00e4r \u00c5ker stolt s\u00e4ger, hon \u00e4r l\u00e4kare ocks\u00e5, hj\u00e4rnkirurg, som opererat bl.a Brezjnev ler jag lite och t\u00e4nker p\u00e5 g\u00e4stprofessorn och kirurgen Paolo Macchiarini som lyckades lura b\u00e5de kolleger och patienter p\u00e5 under flera \u00e5r.<\/p>\n<p>Musiken var lite av h\u00f6jdpunkterna eftersom de illustrerade hennes livliga ber\u00e4ttelser om resor och \u00e4ventyr i olika l\u00e4nder. N\u00e4r \u201dbrodern\u201d s\u00e4ger att hon talar 23 spr\u00e5k ber en i s\u00e4llskapet att hon ska s\u00e4ga n\u00e5got. Carmencita finner sig och sjunger en \u201dafrikansk\u201d s\u00e5ng som slutar med att alla dansar och sjunger med.<\/p>\n<p>Men n\u00e4r v\u00e4ninnan (Sara Jangfeldt) ber\u00e4ttar att hon har cancer och Carmencitas mirakelmedicin pl\u00f6tsligt inte \u00e4r tillg\u00e4nglig, l\u00e4mnar en bitter eftersmak. Men ocks\u00e5 d\u00e4r klarar hon sig och hyllas som den fina v\u00e4ninnan vars st\u00f6d funnits hela tiden. Min fr\u00e5ga blir, okej att \u201ddriva\u201d med noblessen, men hur utstuderad f\u00e5r man bli i en verklig teater.<\/p>\n<p>F\u00f6r det \u00e4r vad Anita Johansson s\u00e4ger p\u00e5 r\u00e4tteg\u00e5ngen, att ju mer hon lj\u00f6g dessto mer s\u00f6kte de hennes s\u00e4llskap. Hon och maken b\u00f6rjade med en lek som fortsatte i sju \u00e5r. Straffet blev villkorlig dom och dagsb\u00f6ter eftersom upps\u00e5tet inte var ont eller att lura n\u00e5gon p\u00e5 pengar.<\/p>\n<p>Jag vet att Carmencita Rockefeller har f\u00e5tt lysande recensioner n\u00e4r den sattes upp 2013 p\u00e5 Malm\u00f6peran, men jag kan inte helt inst\u00e4mma efter att ha sett den i Stockholm. Den k\u00e4ndes rapsodisk, fragmentarisk d\u00e4r de olika scenerna (ber\u00e4ttelserna) blev lite av upprepningar. F\u00f6rst de sista minuterna ges f\u00f6rklaringen och \u00e4nd\u00e5 har jag m\u00e5nga fr\u00e5getecken kring h\u00e5rfris\u00f6rskan fr\u00e5n Malm\u00f6. Hur klarade hon att leva mellan dikten och verkligheten.<\/p>\n<p>Lysande p\u00e5 scenen \u00e4r Anna Maria Hallgarn som \u00e4r en lysande Carmencita, med den energi som rollen kr\u00e4ver. \u00c5ke den lurade mannen (Rolf Lydahl) k\u00e4ndes v\u00e4l underd\u00e5ning och man hade \u00f6nskat att han n\u00e5gon g\u00e5ng hade ifr\u00e5gasatt hennes historier. Sara Jangfeldt (domarhustrun) l\u00e4mnar musikaliskt eftertryck.<\/p>\n<p>B\u00e4sta l\u00e5tar:<br \/>\nPrinsessa av Japan, Jag f\u00f6ddes till pengar, En liten flicka fr\u00e5n Afrika, Livet \u00e4r en g\u00e5va, Texas, Min dr\u00f6m \u00e4r sann, Mongulele.<br \/>\nFinns p\u00e5 live CD inspelad 2013 p\u00e5 stadsteatern i H\u00e4lsingborg.<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"<p>Musical: Carmencita Rockefeller &#8211; Prinsessa av Japan Scalateatern Stockholm Manus, texter och regi: Rikard Bergqvist Koreografi: Camilla Ekel\u00f6f Historien om Carmencita Rockefeller \u00e4r vad som kallas en \u201dtrue story\u201d, ett alldeles vanligt gift par som p\u00e5 1970-talet iscensatte, troligen den mest m\u00e4rkliga s\u00e5pa som gjort i verkligheten. Innehavarinnan av en h\u00e5rfrisering, Anita Johansson lyckas med [&hellip;]<\/p>\n","protected":false},"author":13,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[20],"tags":[3831,12765,4955],"class_list":{"0":"post-101278","1":"post","2":"type-post","3":"status-publish","4":"format-standard","6":"category-film","7":"tag-musikal","8":"tag-scalateatern","9":"tag-scenkonst","10":"entry"},"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/101278","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/13"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=101278"}],"version-history":[{"count":1,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/101278\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":101280,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/101278\/revisions\/101280"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=101278"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=101278"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=101278"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}