{"id":101219,"date":"2016-04-11T06:43:57","date_gmt":"2016-04-11T05:43:57","guid":{"rendered":"http:\/\/kulturbloggen.com\/?p=101219"},"modified":"2016-04-11T06:43:57","modified_gmt":"2016-04-11T05:43:57","slug":"hamlet-drojer-sig-kvar","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=101219","title":{"rendered":"Hamlet dr\u00f6jer sig kvar"},"content":{"rendered":"

\"image\"<\/a><\/p>\n

Hamlet<\/strong>
\nRegi Stephen Langridge
\nDirigent Henrik Schaefer
\nScenografi och kostymdesign Samal Blak
\nLjusdesign Paul Pyant
\nPremi\u00e4r p\u00e5 G\u00f6teborgsOperan 9 april 2016<\/p>\n

Hamlet dr\u00f6jer sig kvar. F\u00f6rst v\u00e4rjer jag mig lite i akt ett- \u00e4r det h\u00e4r nu bra?; han \u00e4r ingen Verdi; hum hum varf\u00f6r s\u00e5 lite spelad? <\/p>\n

Men – operachefen Stephen Langridges upps\u00e4ttning l\u00e4mnar mej inte. Han och hans team har av en Grand Op\u00e9ra fr\u00e5n 1868- det sista verket i genren, aldrig spelad i Sverige- gjort n\u00e5got b\u00e5de modernt, pampigt och avskalat. Den bedriften ihop med flera optimala rolltolkningar g\u00f6r att jag tror att Ambroise Thomas\u00b4 HAMLET kommer att r\u00e4knas som n\u00e5t av det viktigaste i svensk opera 2016. G\u00f6teborgsoperan kan dom!<\/p>\n

Grand Op\u00e9ra \u00e4r en genre som f\u00f6ddes 1829 med ”Den stumma fr\u00e5n Portici”,en \u00f6verd\u00e5dig operaform med illusoriska dekorer, folkmassor, historiska kostymer, balett och fem akter. De tv\u00e5 sista premisserna ett m\u00e5ste, Wagner fick tex skriva om Tannh\u00e4user f\u00f6r att den skulle sl\u00e4ppas fram p\u00e5 Parisoperan. Meyerbeer regerade, sen kom Auber och Hal\u00e9vy, vars Judinnan nu spelas igen, p\u00e5 G\u00f6teborgsoperan(s\u00e5klart)2014.<\/p>\n

Vulkaner erupterade, folk kokades i olja, Elektriska solar bl\u00e4ndade den alltmer borger-liga publiken som operahusen nu fr\u00e4mst ville locka. Sorgsna druider var inget f\u00f6r dom.
\nD\u00e4r skulle finnas en konflikt mellan den privata viljan\/k\u00e4rleken och plikten mot sitt folk\/religion. S\u00e4ger jag AIDA f\u00f6rst\u00e5r alla, den \u00e4r i mina \u00f6gon\/\u00f6ron en klockren Grand Op\u00e9ra, maktens pompa, st\u00e5t och krigf\u00f6ring st\u00e4lls mot k\u00e4rleksm\u00f6ten och gravkamrar. Dess premi\u00e4r 1871 och gamla Parisoperans brand 1873 markerar slutet f\u00f6r genren.<\/p>\n

\u2026 som ist\u00e4llet togs \u00f6ver av stumfilmen! De Milles ”Intolerande” (1916) och femtiotalets mastodontfilmer som ”Ben Hur” \u00e5terv\u00e4cker formatet, vad \u00e4r inte ”Cleopatra” (1963)?
\nI v\u00e5r tid har musikaler som ”Phantom of the Opera” (1986) lekt med formen- elefanter och allt, och jag tycker LES MISERABLES absolut \u00e4r en modern efterf\u00f6ljare, ocks\u00e5 i s\u00e4tter hur styckena s\u00e4ljs i\u201dpaket\u201d och kopieras v\u00e4rlden \u00f6ver. Dessa franska operor sattes upp via en slags handb\u00f6cker: Mise-en-scenes, d\u00e4r allt fr\u00e5n scenografi till regi stod tryckt. Alla ville ha det som i Paris – i Stockholm, Vilnius, Palermo och Rio de Janeiro.<\/p>\n

Nu vet ni vad Grand Op\u00e9ra \u00e4r. Nu \u00e5ter till G\u00f6teborg. Hamlet av Thomas \u00e4r f\u00f6r sin tid mer \u201dmodern\u201d- de privata konflikterna dominerar helt. Folket kommer mest in och hyllar kungen och veklagar Ofelias d\u00f6d, fast Langridge lagt in protester med danska plakat – det vill inte riktigt verket. Men allt \u00e4r gjort med finess, s\u00e5v\u00e4l knull som grafitti.<\/p>\n

De proffsiga librettisterna Barbier och Carr\u00e9 har rensat, klarlagt, elva roller finns kvar, Ofelia och mamma Gertrude har f\u00e5tt biffigare roller \u00e4n i pj\u00e4sen- och Hamlet \u00f6verlever. Det senare kan ju uppr\u00f6ra idag, men G\u00f6teborgsoperan alternerar faktiskt det\u201dlyckliga\u201d franska slutet med det\u201dolyckliga\u201dengelska som Thomas skrev f\u00f6r London 1869- ospelat!<\/p>\n

Thomas kanske inte j\u00e4mt lyckas leva upp till det drivna librettot (h\u00e4r sjungs lysande franska!), akt tv\u00e5s f\u00f6rberedelse f\u00f6r pj\u00e4sen k\u00e4nns lite av en tappad chans, men n\u00e4r i akt tre moderns r\u00e4nker och fadermordets sanning avsl\u00f6jas \u00e4r det lysande opera, lysande!!<\/p>\n

Moderna versioner av historiska pj\u00e4ser har f\u00f6rdelen att vi kan koppla tecken vi ser p\u00e5 scenen till en vardag vi k\u00e4nner. Silvia, s\u00e4kerhetskontroller, obducenter i deckare, kepsar. Nackdelen \u00e4r att inget blir dolt bak en kostym eller kornisch, vi \u00e4r inte i sagans v\u00e4rld.
\nS\u00e5 en 40-\u00e5ring i huvtr\u00f6ja blir- en 40-\u00e5ring, ingen grubblande ung man, just vuxen.
\nOch detta upptar mej inledningsvis, tror vi p\u00e5 detta? Det blir som i baletter, f\u00f6r\u00e4ldrarna verkar ungef\u00e4r j\u00e4mn\u00e5riga med de som spelar barnen. H\u00e4r fixas inte med peruker. Sv\u00e5rt!<\/p>\n

Detta sagt vill jag framh\u00e5lla att Thomas Oliemans \u00e4r en lysande Hamlet, frustrerande, lekfull, \u00e4kta i varje sekund och vokalt en dr\u00f6m, som en mjukare yngre Bryn Terfel. Som Ofelia var Ditte H\u00f8jgaard Andersen en stegrande sensation,klart hon ska vara dansk! Vansinnesscenen i akt fyra, i n\u00e5t slags wasteland, if\u00f6rd sagda huvtr\u00f6ja, burken med Stesolid i ena handen och sprayflaskan i den andra gjorde hon den mest virtuosa vansinnesscen, koloraturer st\u00e4llda p\u00e5 avgrundens brant i Langridges knivskarpa regi.
\nPricka in henne n\u00e4r ni \u00e5ker ner, liksom Katarina Karn\u00e9us! Hon g\u00f6r(tror jag) sin f\u00f6rsta morsa fr\u00e5n helvetet- vi ser fram emot hela raden en l\u00e5ng tid fram\u00f6ver, Katarina! Hon f\u00f6rmedlar en nervighet och oro som hela sagda trio l\u00e5ter genomsyra pj\u00e4sen, och hon k\u00f6ttar med r\u00f6sten s\u00e5d\u00e4r h\u00e4rligt att man bara vill ha mer! Rollen skrevs f\u00f6r den f\u00f6rsta Eboli- se s\u00e5, Katarina, vad v\u00e4ntar du p\u00e5?<\/p>\n

Tyv\u00e4rr k\u00e4nns hennes man\/\u00e4lskare Claudius (Paul Whelan) b\u00e5de lite f\u00f6r ung och utan samma kl\u00f6s som den broders hustru han lagt vantarna p\u00e5. Han borde vara en farlig man.
\nN\u00e5gon som verkar b\u00e5de farlig och ung \u00e4r Joachim B\u00e4ckstr\u00f6m som Laertes, otacksamt disponerad roll i f\u00f6rsta och sista akten, h\u00f6g som helvete men oj s\u00e5 bra! Till cameorollerna f\u00e5r r\u00e4knas de tv\u00e5 d\u00f6dgr\u00e4varna, h\u00e4r obducenterna Anton Ljungquist och Ingemar Anderson som med Tuborg i ena handen och skalpell i den andra flikar in en pl\u00f6tslig air av Monthy Python i tragiken-d\u00e5 vet man att man \u00e4r i G\u00f6teborg. Goa gubbar.<\/p>\n

K\u00f6ren verkar utbyggd till 55 s\u00e5d\u00e4r-flott- trots att k\u00f6rsatsen inte \u00e4r j\u00e4ttelik. S\u00e5 bra! Alltid! I diket ger Henrik Schaefer oss all sin k\u00e4rlek till verket, men jag tror man kunnat elda p\u00e5 lite mer \u201dVerdiskt\u201d ibland. Man blir glad n\u00e4r man h\u00f6r ett- saxofonsolo. Nymodighet 1868.<\/p>\n

Aprop\u00e5 h\u00f6r; \u00e4ven om man lyssnat in sej lite och minns \u201d N\u00e4ckens polska\u201d i vansinnes-scenen(inlagd p\u00e5 f\u00f6rslag av den f\u00f6rsta Ofelia, svenska Christina Nilsson) s\u00e5 \u00e4r det en m\u00e4rklig k\u00e4nsla att i salongen uppleva ett j\u00e4tteverk i den stora 1800talsstilen- som man aldrig sett! D\u00e5 inser man att allt, n\u00e4stan allt man ser p\u00e5 en operascen\u2026har man redan sett. Tack G\u00f6teborgsoperan f\u00f6r att ni \u00e4nnu en g\u00e5ng gav oss chansen, och f\u00f6r ert mod.
\nHoppas p\u00e5 samma succ\u00e9 som THA\u00cfS (2010), d\u00e4r m\u00e5nga sa innan: Det g\u00e5r ALDRIG!!<\/p>\n

Medverkande<\/strong>
\nHamlet Thomas Oliemans
\nClaudius, Kung av Danmark Paul Whelan
\nDrottning Gertrud Katarina Karn\u00e9us
\nOfelia Ditte H\u00f8jgaard Andersen
\nLaertes Joachim B\u00e4ckstr\u00f6m
\nPolonius Peter Loguin
\nHoratio Anton Ljungqvist
\nMarcellus Henrik Andersson
\nV\u00e5lnaden, r\u00f6st Bj\u00f6rn Larsson
\nV\u00e5lnaden, gestalt Lars Hjertner
\nF\u00f6rste d\u00f6dgr\u00e4vare Anton Ljungqvist
\nAndre d\u00f6dgr\u00e4vare Ingemar Anderson
\nSk\u00e5despelare Tobias Ahlsell
\nSk\u00e5despelare David Lundqvist
\nSk\u00e5despelare Anders W\u00e4ngdahl
\nG\u00f6teborgsOperans K\u00f6r
\nG\u00f6teborgsOperans Orkester
\nExtrak\u00f6r<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Hamlet Regi Stephen Langridge Dirigent Henrik Schaefer Scenografi och kostymdesign Samal Blak Ljusdesign Paul Pyant Premi\u00e4r p\u00e5 G\u00f6teborgsOperan 9 april 2016 Hamlet dr\u00f6jer sig kvar. F\u00f6rst v\u00e4rjer jag mig lite i akt ett- \u00e4r det h\u00e4r nu bra?; han \u00e4r ingen Verdi; hum hum varf\u00f6r s\u00e5 lite spelad? Men – operachefen Stephen Langridges upps\u00e4ttning l\u00e4mnar […]<\/p>\n","protected":false},"author":13,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[16],"tags":[2164,2185,4147,4955],"class_list":["post-101219","post","type-post","status-publish","format-standard","category-recension","tag-goteborgsoperan","tag-hamlet","tag-opera","tag-scenkonst","entry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/101219","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/13"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=101219"}],"version-history":[{"count":1,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/101219\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":101221,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/101219\/revisions\/101221"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=101219"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=101219"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=101219"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}