{"id":101216,"date":"2016-04-10T22:52:34","date_gmt":"2016-04-10T21:52:34","guid":{"rendered":"http:\/\/kulturbloggen.com\/?p=101216"},"modified":"2016-04-10T22:52:34","modified_gmt":"2016-04-10T21:52:34","slug":"umea-open-2016","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=101216","title":{"rendered":"Ume\u00e5 Open 2016"},"content":{"rendered":"

\"umea\"<\/a><\/p>\n

Ett kaxigt punkband, en norsk multitalang och en jojkande, energisk same. Petter Stjernstedt recenserar h\u00f6jdpunkterna p\u00e5 \u00e5rets Ume\u00e5 Open. <\/p>\n

Dolores Haze<\/strong>
\nBetyg: 4<\/p>\n

M\u00e4ktiga Dolores Haze spelar p\u00e5\u00a0 Black box-scenen p\u00e5 V\u00e4ven, f\u00f6r femtioelfte g\u00e5ngen i Ume\u00e5. Stockholmsbandets f\u00f6rk\u00e4rlek till \u00a0Bj\u00f6rkarnas stad g\u00e5r inte att ta miste p\u00e5. De kallar Ume\u00e5 f\u00f6r sitt andra hem. \u201dDe \u00e4r h\u00e4r vi har alla v\u00e5ra v\u00e4nner, h\u00e4r vi utf\u00f6rt v\u00e5ra b\u00e4sta konserter.\u201d Detta \u00e4r inget undantag. Dolores Haze ger sitt allt och pl\u00f6jer fram likt en bulldozer. Eliminerar allt som kommer i deras v\u00e4g. Dessa drygt tjugo\u00e5riga tjejer spelar h\u00e5rd, smutsig punkrock med tydliga sl\u00e4ktdrag till Le Tigre, Bikini Kill och Sonic Youth. \u00a0<\/p>\n

Ikv\u00e4ll bjuds p\u00e5 \u00f6rh\u00e4ngen ifr\u00e5n senaste plattan The Haze is Forever<\/em> s\u00e5som The Garden<\/em>, men ocks\u00e5 en finfin Jesus and Mary Chain-cover p\u00e5 The Living End<\/em> och en gammal goding fr\u00e5n f\u00f6rr I Did Not Kill Sam<\/em> fr\u00e5n 2012. Kvartetten \u00f6vertygar. Stackars Lollo har brutit tummen men k\u00e4mpar p\u00e5 bra \u00e4nd\u00e5 vid sin gitarr. \u00a0Denna k\u00e4mpargl\u00f6d och fuck you attityd har tagit och kommer forts\u00e4tta att ta dem l\u00e5ngt. Deras trasiga garagerock med politiskt laddade texter om or\u00e4ttvisor och festande g\u00f6r sig bra live. Som f\u00f6rsta band k\u00e4nns det lovande inf\u00f6r en festival d\u00e4r de kvinnliga talangerna dominerar. <\/p>\n

Susanne Sundf\u00f8r<\/strong>
\nBetyg: 4<\/p>\n

Festivalens stora dragpl\u00e5ster \u00e4r utan tvekan den norska multitalangen Susanne\u00a0Sundf\u00f8r. Hon \u00e4ntrar scenen till den bombastiska Star Wars-musiken, som f\u00e5r s\u00e4tta\u00a0tonl\u00e4ge f\u00f6r hela konserten. Susanne ikl\u00e4dd en japansk kimono och silverglansiga\u00a0spandex-byxor framf\u00f6r med sj\u00e4lvklarhet sin fina kompott av 80-tals pastich, disco och electropop. Med en r\u00f6st lika sk\u00f6r som Kate Bush och ett l\u00e5tregister som f\u00f6rtj\u00e4nar klassikerstatus ser f\u00f6ruts\u00e4ttningarna goda ut f\u00f6r ett starkt framtr\u00e4dande. <\/p>\n

Inramningen \u00e4r snygg. Den neongr\u00f6na belysningen, som laserstr\u00e5lar pekandes ner\u00e5t ifr\u00e5n himlen, skapar en hotfull och kuslig st\u00e4mning. Och den h\u00e5rda basen vibrerar s\u00e5 att hela Idun-golvet skakar. Domedagsk\u00e4nslan h\u00e5ller i sig och f\u00f6rst\u00e4rks med l\u00e5ten Paradise d\u00e4r en kraftfull orgel d\u00e5nar i bakgrunden. <\/p>\n

Det en stark, men f\u00f6ruts\u00e4gbar konsert. Susanne sjunger fr\u00e4mst l\u00e5tar ifr\u00e5n s\u00f6nderhyllade Ten Love Songs<\/em> s\u00e5som Kamikaze<\/em>, Fade Away<\/em> och Silencer<\/em>. Jag hade \u00f6nskat h\u00f6ra fler l\u00e5tar ifr\u00e5n f\u00f6rr, d\u00e5 jag \u00e4r nyfiken p\u00e5 att f\u00e5 se en annan mindre direkt och m\u00f6rkare Susanne. Nya l\u00e5ten Sound of War<\/em> uppfyller kriteriet. Den har en m\u00f6rkare dr\u00e4kt och presenteras med meningen \u201dMedan vi v\u00e4ntar p\u00e5 fascisterna.”\u00a0Som helhet \u00e4r konserten v\u00e4lbalanserad d\u00e4r b\u00e5de lugna och mer fartfyllda bitar f\u00e5r ta plats och i centrum ser vi en artist som \u00e4ger scenen. \u00a0<\/p>\n

Maxida M\u00e4rak och Systraskap<\/strong>
\nBetyg: 3<\/p>\n

Maxida M\u00e4rak, k\u00e4nd som artisten som har \u201dmorderniserat\u201d den lappl\u00e4ndska jojken och uppk\u00e4ftigt ifr\u00e5gasatt samernas\u00a0 l\u00e5ga status i samh\u00e4llet. Och Systraskap, den kraftfulla electropopduon som tagit indie-Sverige med storm. Jag kunde aldrig f\u00f6utsp\u00e5 den kombon. Men nu n\u00e4r de st\u00e5r d\u00e4r p\u00e5 scen mitt framf\u00f6r mig k\u00e4nns samarbetet som givet – Systraskap med sin feministiska och lekfulla electropop och Maxida med sin arga och kraftfulla hip hop. Tillsammans borde de kunna utf\u00f6ra stord\u00e5d.<\/p>\n

M\u00e4rak \u00e4r v\u00e4lformulerd och spottar ut sig tr\u00e4ffande slagord om patriarkala f\u00f6reteelser som provocerar och uppr\u00f6r. Som bevis p\u00e5 hennes kompromissl\u00f6shet kunde vi i veckan l\u00e4sa om hur hon och hennes syster v\u00e4grade att ta emot Jan Myrdals Robespiere-pris med motiveringen att Myrdal \u00e4r en homofob. P\u00e5 scen anv\u00e4nds och omvandlas denna vrede mot hatet till energi. Amandas trumpet- och h\u00e5rda trumspel och Sabinas bas-lir tillf\u00f6r en djupare och mer nyanserad ljudbild. Men i slut\u00e4ndan \u00e4r det M\u00e4rak som f\u00e5r alla blickar. Det \u00e4r synd d\u00e5 jag tror samarbetet skulle kunna mynnat ut i n\u00e5got nytt, fr\u00e4scht och kreativt. T\u00e4nkt dig Systraskapets Let’s Start a Revolution<\/em> med jojk och en kaxig, rapande M\u00e4rak som driver p\u00e5 verserna. Nu \u00e4r det M\u00e4rak som \u00e4r namnet festivalen valt att lyfta fram. Dessv\u00e4rre h\u00e5ller inte hennes begr\u00e4nsade l\u00e5trepertoar f\u00f6r en hel konsert. <\/p>\n

Trion avslutar \u00e5rets Ume\u00e5 Open, en festival som h\u00f6ll h\u00f6g niv\u00e5 men som hade f\u00e5 om inga verkligt m\u00e4sterliga akter. <\/p>\n

Text: Petter Stjernstedt<\/strong><\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Ett kaxigt punkband, en norsk multitalang och en jojkande, energisk same. Petter Stjernstedt recenserar h\u00f6jdpunkterna p\u00e5 \u00e5rets Ume\u00e5 Open. Dolores Haze Betyg: 4 M\u00e4ktiga Dolores Haze spelar p\u00e5\u00a0 Black box-scenen p\u00e5 V\u00e4ven, f\u00f6r femtioelfte g\u00e5ngen i Ume\u00e5. Stockholmsbandets f\u00f6rk\u00e4rlek till \u00a0Bj\u00f6rkarnas stad g\u00e5r inte att ta miste p\u00e5. De kallar Ume\u00e5 f\u00f6r sitt andra hem. […]<\/p>\n","protected":false},"author":40,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[7],"tags":[12083,6076],"class_list":{"0":"post-101216","1":"post","2":"type-post","3":"status-publish","4":"format-standard","6":"category-musik","7":"tag-dolores-haze","8":"tag-umea-open","9":"entry"},"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/101216","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/40"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=101216"}],"version-history":[{"count":1,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/101216\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":101218,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/101216\/revisions\/101218"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=101216"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=101216"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=101216"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}