{"id":101209,"date":"2016-04-10T16:50:03","date_gmt":"2016-04-10T15:50:03","guid":{"rendered":"http:\/\/kulturbloggen.com\/?p=101209"},"modified":"2016-04-16T07:32:47","modified_gmt":"2016-04-16T06:32:47","slug":"djarvt-halvdokumentart-collage-med-uttalat-tema-the-misfits-pa-backa-teater","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=101209","title":{"rendered":"Dj\u00e4rvt halvdokument\u00e4rt collage med uttalat tema \u2013 The Misfits p\u00e5 Backa Teater"},"content":{"rendered":"

\"misfits\"<\/a><\/p>\n

The Misfits<\/strong>
\nAv Mattias Andersson
\nRegi Mattias Andersson
\nScenografi & kostym Anna Heymowska
\nMusik & ljud Jonas Redig
\nKoreograf Tove Sahlin
\nBacka Teater i G\u00f6teborg 9\/3<\/p>\n

Kickstartar med en kringg\u00e5ende r\u00f6relse . Sitter efter premi\u00e4ren p\u00e5 restaurang, tittar p\u00e5 den formidabla utsikten, fokuserar blicken p\u00e5 Burg\u00e5rdens gymnasium, kommer p\u00e5 att till sommaren \u00e4r det 40 \u00e5r sedan jag jag gick ut. Sex \u00e5r senare r\u00e5kade jag bo p\u00e5 Sagog\u00e5ngen, inte l\u00e5ngt ifr\u00e5n Selma Lagerl\u00f6fs torg. P\u00e5 fritidsg\u00e5rden det \u00e5ret ser jag konsert med ett rutinerat Ebba Gr\u00f6n. I b\u00f6rjan p\u00e5 1990-talet ser jag Trettondagsafton d\u00e5 Backa Teater huserade i en f\u00f6re detta bultfabrik. Med i upps\u00e4ttningen var Maria Hedborg och Ulf Dohlsten. Min utvikning ska ses mot bakgrund av upptakten till den retrospektiv som The Misfits utg\u00f6r. Tv\u00e5 av grundarna till Backa Teater, Maria Hedborg och Ulf Dohlsten, ber\u00e4ttar med hj\u00e4lp av uttrycksfulla svartvita foton om de f\u00f6rsta \u00e5ren. I deras minif\u00f6rel\u00e4sningar f\u00e5r vi veta att de bildades 1978, h\u00f6ll till p\u00e5 just den fritidsg\u00e5rd i Backa d\u00e4r jag s\u00e5g n\u00e4mnda punkikoner samt att m\u00e5lgruppen f\u00f6r deras klasskamp (h\u00e4r var det politiskt aktive Dohlsten som f\u00f6rde ordet, sa vidare att antirasism inte var p\u00e5 agendan , fast han sj\u00e4lv varit klassens ende m\u00f6rkh\u00e5rige elev) var ungdomar utan r\u00f6st. De gjorde reklam f\u00f6r sina egna favoriter, Sprit och Historien om en h\u00e4st, pj\u00e4ser som nya upps\u00e4ttningen kn\u00f6t an till.<\/p>\n

N\u00e4r stafettpinnen l\u00e4mnas \u00f6ver till en yngre generation, vittnar Josefin Neld\u00e9n om sin uppv\u00e4xt, som av en h\u00e4ndelse kom hon fr\u00e5n Sagog\u00e5ngen. Hon blir konfronterad av Ramtin Parvaneh, vars uppv\u00e4xt skedde i ett fattigare omr\u00e5de strax intill. N\u00e4r han talar om br\u00e5k och konflikter, ges en antydan till den v\u00e5ldsspiral, bland annat i Backa, som teatern skildrade i omtalade Gangs of Gothenburg.<\/p>\n

\"misfits2\"<\/a>Mattias Andersson har i egenskap av konstn\u00e4rlig ledare utvecklat en unders\u00f6kande metod som bygger p\u00e5 intervjuer och litter\u00e4ra k\u00e4llor. Ni som sett Mental state of Sweden p\u00e5 Dramaten, har erfarenhet av det mest extrema exemplet, p\u00e5 hur denne omtalade dramatiker gillar att redovisa sin research. N\u00e4r metoden fungerar som b\u00e4st sker st\u00e4ndiga glidningar mellan fiktion och verklighet. Tv\u00e5 utdragna scener med Ulf R\u00f6nnerstrand om en p\u00e5st\u00e5tt on\u00f6dig fisk och n\u00f6rderi, \u00e4r mestadels h\u00e4mtat fr\u00e5n Julio Cortazar. En skr\u00e4mmande anekdot fr\u00e5n Sm\u00e5land, \u00e5tergiven av Nemanja Stojanovic, om basketens f\u00f6rbr\u00f6dring som sorgligt nog omintetg\u00f6rs av uppblossande hat, verkar sj\u00e4lvupplevd. Men den skulle lika g\u00e4rna kunna vara fr\u00e5n regiss\u00f6rens insamlade material. En n\u00e4rliggande gren p\u00e5 det livets och teaterns tr\u00e4d som arbort\u00f6r Andersson v\u00e5rdar, utm\u00e4rks av att de medverkande tilltalar varandra som privatpersoner, avbryter varandra, reagerar p\u00e5 vad andra gjort och som kronan p\u00e5 verket byter kl\u00e4der med varandra. Publiken leds in i villfarelse n\u00e4r fiktionen upph\u00e4vs om och om igen. Ofta ett lyckat grepp, men samtidigt riskeras publikens koncentration.<\/p>\n

Oj\u00e4mnt \u00e4r ett omd\u00f6me som ligger n\u00e4ra till hands, m\u00e5nga scener \u00e4r glimrande, men en del inslag blir krystade och mest konstiga. N\u00e5gra v\u00e4ldigt utstr\u00e4ckta sekvenser p\u00e5 sluttampen best\u00e5r av ordl\u00f6s koreograferad teater utan egentlig intrig, ackompanjerad av en uppl\u00e4st text om f\u00f6rnedring och utpl\u00e5ning av m\u00e4nniskov\u00e4rdet. Vad betyder denna skuggboxning och dessa utt\u00f6mmande spr\u00e5ng? Min tolkning – inte minst n\u00e4r foton p\u00e5 flyktingskaror och Donald Trump visas \u2013 \u00e4r att regiss\u00f6ren vill s\u00e4tta ig\u00e5ng en process. S\u00e5 h\u00e4r f\u00f6rvirrande, osammanh\u00e4ngande och hotfull ter sig v\u00e5r samtid, d\u00e4r en d\u00e5re som Trump kan bli presidentkandidat. Psykologin i Dostojevskijs f\u00f6rfattarskap \u00e4r Anderssons \u00e5terkommande k\u00e4pph\u00e4st, vilket jag senast i h\u00f6stas kunde notera p\u00e5 Dramaten. H\u00e4r upprepar sk\u00e5despelare, inte minst Hannah Alem Davidson, en central passage om att vara fr\u00e5nst\u00f6tande ur Anteckningar fr\u00e5n ett k\u00e4llarh\u00e5ll. Anser att det blev f\u00f6r mycket av den varan, allts\u00e5 reciterande och parafraser ur litter\u00e4ra verk.<\/p>\n

Blivande ton\u00e5rspublik utmanas n\u00e4r mas ska p\u00e5 turn\u00e9 ut i Europa. Vi mogen premi\u00e4rpublik, tyckte f\u00f6rst\u00e5s att historiska tillbakablickarna var oerh\u00f6rt givande. Har ungdomar lika stor beh\u00e5llning av historielektionen? Aprop\u00e5 flashbacks f\u00f6rtj\u00e4nar \u00f6ppningen av andra akten euforiska busvisslingar. Resterna av Backa Teaters eminenta orkester (\u00f6vriga upptagna av fr\u00e4mst engagemang p\u00e5 Stadsteaterns stora scen) gycklar med sig sj\u00e4lva, n\u00e4r de ljudligt demonstrerar vilka genrer som de genom \u00e5ren f\u00e5tt anpassa sig till. Stefan Abelsson och Mats Nahlin exponerar sin musikalitet genom att visa i vilken utstr\u00e4ckning de k\u00e4nt sig (o)bekv\u00e4ma. Som konfrencier och lakonisk ber\u00e4ttare transformeras multimuskern Nahlin rent av till ett komiskt geni.<\/p>\n

Begreppet misfits f\u00f6rklaras utf\u00f6rligt. Mannen som numera personifierar den framst\u00e5ende ungdomsscenen, s\u00e4ger i inspelad form att de utst\u00f6tta, de avvikande, de marginaliserade; \u00e4r personer som alltid attraherat honom som dramatiker. Josefin Neld\u00e9n \u00e5sk\u00e5dligg\u00f6r med bildbevis, hur desperat hon f\u00f6rs\u00f6kte hitta r\u00e4tt stil f\u00f6r att kunna sm\u00e4lta in, n\u00e5got som framkallade skrattsalvor. The Misfits var namnet p\u00e5 ett kortlivat punkband. Filmvetare k\u00e4nner till titeln fr\u00e5n en nervig klassisk envig d\u00e4r Clark Gable och Montgomery Clift f\u00f6rs\u00f6ker t\u00e4mja Marylin Monroes rollfigur, snarlikt de vildh\u00e4star m\u00e4nnen rider in. Att j\u00e4mf\u00f6ra med de utbrott av raseri och frustration vilka duggar t\u00e4tt i Backa Teaterns laddade upps\u00e4ttning. Ansvariga f\u00f6r ljud och ljus och annan scenteknik f\u00e5r jobba f\u00f6r h\u00f6gtryck. Antar att den neds\u00e4nkta kvadratiska ljusrampen ska st\u00e5 f\u00f6r\u00a0inst\u00e4ngdhet. Vi sitter p\u00e5 l\u00e4ktare och ser p\u00e5 en scen, oftast tom p\u00e5 rekvisita. De tre omgivande v\u00e4ggarna i bl\u00e5tt l\u00e5ter metalliskt med h\u00f6g klang n\u00e4r sk\u00e5despelarna attackerar, tror att ljudteknik f\u00f6rst\u00e4rker oljudet. Finessen med v\u00e4ggarna \u00e4r att de \u00e4r utrustade med en m\u00e4ngd d\u00f6rrar och luckor, varifr\u00e5n ensemblen g\u00f6r sina or\u00e4kneliga entr\u00e9er. Den f\u00f6retr\u00e4devis hotfulla originalmusiken g\u00f6r sitt till f\u00f6r att stryka under den tematik teamet vill \u00e5t.<\/p>\n

M\u00e4rker att sk\u00e5despelarna f\u00e5tt sn\u00e5lt med utrymme i min recension. G\u00f6r d\u00e4rf\u00f6r n\u00e5gra nedslag i den m\u00e5ngfaldspr\u00e4glade ensemblen\u00a0med brett \u00e5ldersspektra.\u00a0Ulf Dohlsten \u00e4r lika bra som vanligt p\u00e5 att v\u00e4xla mellan hybris och \u00e4ngslan, replikerna och motoriken fr\u00e5n hans favoritpj\u00e4s sitter. Maria Hedborg f\u00f6rmedlar under ett par minuter, d\u00e5 rummet vibrerar av tystnad, sina intryck fr\u00e5n en obegriplig katastrof, det vill s\u00e4ga mordbranden p\u00e5 diskoteket v\u00e4gg i v\u00e4gg som som tog s\u00e5 m\u00e5nga ungas liv. Ibrahim Faal deklamerar Olof von Dalin hur s\u00e4kert som helst, Unga veteranen Emelie Str\u00f6mberg river av en text av Jack Kerouac utan antydan till tveksamhet. Vidare f\u00e5r inte Ylva Gallon f\u00f6rbig\u00e5s. Hade hon varit p\u00e5 teve, skulle vi sagt att hon g\u00e5r r\u00e4tt igenom rutan. Varje g\u00e5ng jag ser henne agera, sl\u00e5s jag \u00f6ver vilken stj\u00e4rna hon \u00e4r. I en scen mot Ove Wolf (har han n\u00e5gonsin f\u00e5tt vara en glad good guy?) d\u00e4r de symbolb\u00e4rande skenbart banala replikerna bollas \u00f6ver bordet i omg\u00e5ngar, beh\u00e4rskar Gallon fullst\u00e4ndigt att trycka p\u00e5 r\u00e4tt knappar f\u00f6r att n\u00e5 oss mottagare.<\/p>\n

Medverkande<\/strong>
\nStefan Abelsson (musiker), Hannah Alem Davidson, Ulf Dohlsten, Ibrahim Faal, Ylva Gallon, Anna Harling, Maria Hedborg, Gunilla Johansson, Josefin Neld\u00e9n, Ramtin Parvaneh, Ulf R\u00f6nnerstrand, Nemanja Stojanovic, Emelie Str\u00f6mberg, Ove Wolf och Mats Nahlin (musiker).<\/p>\n

Foto: Ola Kjelbye<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

The Misfits Av Mattias Andersson Regi Mattias Andersson Scenografi & kostym Anna Heymowska Musik & ljud Jonas Redig Koreograf Tove Sahlin Backa Teater i G\u00f6teborg 9\/3 Kickstartar med en kringg\u00e5ende r\u00f6relse . Sitter efter premi\u00e4ren p\u00e5 restaurang, tittar p\u00e5 den formidabla utsikten, fokuserar blicken p\u00e5 Burg\u00e5rdens gymnasium, kommer p\u00e5 att till sommaren \u00e4r det 40 […]<\/p>\n","protected":false},"author":34,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[16,20,30,31],"tags":[12479,2159,7737,4955,7643],"class_list":{"0":"post-101209","1":"post","2":"type-post","3":"status-publish","4":"format-standard","6":"category-recension","7":"category-film","8":"category-teater","9":"category-teaterrecension","10":"tag-backa-teater","11":"tag-goteborg","12":"tag-mattias-andersson","13":"tag-scenkonst","14":"tag-teaterkritik","15":"entry"},"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/101209","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/34"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=101209"}],"version-history":[{"count":3,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/101209\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":101215,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/101209\/revisions\/101215"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=101209"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=101209"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=101209"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}