{"id":101058,"date":"2016-04-04T06:09:22","date_gmt":"2016-04-04T05:09:22","guid":{"rendered":"http:\/\/kulturbloggen.com\/?p=101058"},"modified":"2016-04-04T06:09:22","modified_gmt":"2016-04-04T05:09:22","slug":"julafton-for-effektfixare-nar-barnklassiker-hottas-upp-alice-i-underlandet-pa-goteborgs-stadsteater","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=101058","title":{"rendered":"Julafton f\u00f6r effektfixare n\u00e4r barnklassiker hottas upp \u2013 Alice i underlandet p\u00e5 G\u00f6teborgs Stadsteater"},"content":{"rendered":"

\"aliceiunderlandet\"<\/a><\/p>\n

Alice i underlandet<\/strong>
\nAv: Lewis Carroll
\n\u00d6vers\u00e4ttning: \u00c5ke Runnquist
\nRegi och bearbetrning: Anna Pettersson
\nScenografi: Lisa Hjert\u00e9n och Anna Pettersson
\nKostym: Anna Pettersson
\nVideo: Max Marklund
\nLjus: Max Mitle
\nLjud\/Komposit\u00f6r: Gustave Lund<\/p>\n

F\u00f6uts\u00e4ttningarna \u00e4r l\u00e5ngt ifr\u00e5n idealiska d\u00e5 jag aldrig varit n\u00e5got fan av sagor, varken Sagan om ringen eller Matrix har varit min kopp te. Och jag har inte haft tid att l\u00e4sa in mig. Tur d\u00e5 att Anna Petterssons vision f\u00f6rverkligas av ett g\u00e4ng fullblodsproffs, personer vilka sannerligen lyckas roa publiken. F\u00f6r \u00f6gon och \u00f6ron \u00e4r upps\u00e4ttningen ett m\u00e4ktigt kalas som p\u00e5g\u00e5r i n\u00e4rmare tv\u00e5 timmar. Jag blev inte fullst\u00e4ndigt begeistrad n\u00e4r rid\u00e5n f\u00f6ll, fast nu dagen efter m\u00e4rker jag att upplevelsen v\u00e4xer allt mer. G\u00e4ller i lika h\u00f6g grad f\u00f6r de som \u00e4r p\u00e5 som bakom scen. Memorerandet av repliker lades tydligen sist i repetitionsarbetet, vilket k\u00e4nns symptomatiskt f\u00f6r Pettersson. Ett v\u00e4lg\u00f6rande fritt f\u00f6rh\u00e5llningss\u00e4tt till dramats m\u00e4rkliga existenser, s\u00e5dana som utan sp\u00e4rrar agerar genom en orgie i ologiska handlingar. <\/p>\n

Den rosade dramatikern och sk\u00e5despelaren Anna Pettersson verkar g\u00e5 ig\u00e5ng p\u00e5 att skildra maktstrukturer. Tyv\u00e4rr missade jag hennes variant av Fr\u00f6ken Julie. Hos Alice hittar hon liknande stoff att frossa i. Andra aktens \u00f6ppning \u00e4r en bl\u00e4ndande uppvisning i artikulation och man\u00e9r av Adam Lundgren och Ulf Drakenberg. Tebjudningen hos \u00f6verklassen g\u00f6r dem ungef\u00e4r lika komiskt l\u00f6jliga, som den pomp\u00f6sa, men halvt avkl\u00e4dda drottningen, f\u00f6rst\u00e5s gestaltad av Sven-\u00c5ke Gustavsson. Den kanin som Lundgren g\u00f6r representerar \u00f6verklassen p\u00e5 ett s\u00e5 inbilskt s\u00e4tt, att de repliker han vr\u00e4ker ur sig om sm\u00e5sparare och fattigt folk, studsar tillbaka mot honom sj\u00e4lv. <\/p>\n

Den i underjorden streetsmarta Alice f\u00e5r ett tredelat r\u00e5d: Prata franska, g\u00e5 ut\u00e5t med t\u00e5rna och kom p\u00e5 vem du \u00e4r. Hur mycket av kritik mot klassamh\u00e4llet finns det i originalmanus, en illustrerad barnbok skriven vid Oxfords universitet p\u00e5 1860-talet? I Stadsteaterns bearbetning leks det hejdl\u00f6st med metaperspektiv. \u00c4r inte bara \u00f6verklassen som gisslas. Gliringar f\u00e5r ocks\u00e5 stockholmare, framst\u00e4lls som glidare som l\u00e4gger beslag p\u00e5 huvudroller ( tacksam slagp\u00e5se f\u00f6r Carina M Johansson utanf\u00f6r sina \u00f6vriga roller.) Just Johansson blir sj\u00e4lv f\u00f6rem\u00e5l f\u00f6r en uppl\u00e4xning. Lekfulla utvikningar krokar i diverse associationsbanor. Ett moment vars introduktion sker redan i inledningen, n\u00e4r Erdogan som konferencier r\u00f6r ihop sin ber\u00e4ttelse om tillkomsten av Alice i underlandet. Inte l\u00e5ngt d\u00e4refter mumsar ensemblen i sig rim n\u00e4r skillnaden scen \u2013 salong ska f\u00f6rklaras. K\u00e5lmasken Carina Boberg och katten Carina M Johanssons tv\u00e5 soloprestationer f\u00f6rtj\u00e4nar att lyftas fram, bedrifter v\u00e4rdiga stora fanfarer , n\u00e4r de \u00e4r i rampljuset utan att f\u00f6rfoga \u00f6ver g\u00e4ngse repliker. <\/p>\n

Den uttr\u00e5kade Alice uppf\u00f6r sig, som k\u00e4nnare vet, nyfiket och v\u00e4rldsvant i underjorden, styr emellan\u00e5t skeendet. Gizem Erdogan \u00e4r en nytt ansikte f\u00f6r G\u00f6teborgspubliken, har setts i filmer och p\u00e5 scen i v\u00e5r huvudstad. Trots att hon nyligen g\u00e5tt ut Teaterh\u00f6gskolan i Malm\u00f6, kan hon sj\u00e4lv ta en j\u00e4ttelik vridscen i besittning. Har heller inga problem med att en 29-\u00e5ring g\u00f6r roll som flicka p\u00e5 sju \u00e5r. <\/p>\n

\"aliceiunderlandet2\"<\/a>Vad som p\u00e5 konertspr\u00e5k kallas backdrop, utg\u00f6r en inte inte ov\u00e4sentlig del av beh\u00e5llningen. Explosionen av f\u00e4rger och snabba klipp ska Max Marklund ha mycket ber\u00f6m f\u00f6r. I konsekvensens namn tvingas vi f\u00f6re b\u00e5da akterna, att ett or\u00e4kneligt antal g\u00e5nger se identiska snuttar projicerade p\u00e5 den j\u00e4ttelika v\u00e4lvda v\u00e4ggen. Barn p\u00e5st\u00e5s ju \u00e4lska uppreoningar, vill h\u00f6ra samma saga om och om igen. Flimrande bl\u00e4ndade ljus, d\u00e5nande ljud, scenteknik i form av exempelvis vajrar, fyndig rekvisita, fl\u00e5diga dr\u00e4kter och volymstark musik underst\u00f6djer ber\u00e4ttelsen. Med all denna extravaganza syres\u00e4tter Anna Pettersson sin skapelse. M\u00e5ste betecknas som en enast\u00e5ende prestation, att hon som jag minns fr\u00e5n Nor\u00e9ns Personkrets, f\u00e5r ihop sina olika ansvarsomr\u00e5den till en h\u00f6gst aptitlig anr\u00e4ttning. Mycket n\u00f6jd med den h\u00e5rt arbetande ensemblen (inga statiser f\u00f6rekommer) plussar jag s\u00e4rskilt f\u00f6r Carina Boberg, j\u00e4mte i vissa scener radarparet Adam Lundgren och Ulf Drakenberg. <\/p>\n

Rimligen borde det vara en utmaning n\u00e4r traditionell intrig saknas, ist\u00e4llet ofta ett uppbrutet replikl\u00f6st agerande. Till sist den maffigaste ingrediensen. Alice i underlandet inneh\u00e5ller en rej\u00e4l dos magi. Hattmakaren Jan Unestam framst\u00e5r som en fullfj\u00e4drad illusionist. I samarbete med trolleriteknikern Peter Wickenberg utf\u00f6r han trick som \u00e4r otroligt skickligt gjorda. Publiken blir totalt manipulerad! I normalfallet \u00e4r som sagt sagor inte min grej. I fallet med detta s\u00e4llsamma allkonstverk g\u00f6r jag gladeligen ett undantag. <\/p>\n

Medverkande<\/strong>
\nGizem Erdogan, Carina Boberg, Marie Delleskog, Carina M Johansson, Adam Lundgren, Sven-\u00c5ke Gustavsson, Ulf Drakenberg och Jan Unestam<\/p>\n

Foto: Ola Kjelbye<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Alice i underlandet Av: Lewis Carroll \u00d6vers\u00e4ttning: \u00c5ke Runnquist Regi och bearbetrning: Anna Pettersson Scenografi: Lisa Hjert\u00e9n och Anna Pettersson Kostym: Anna Pettersson Video: Max Marklund Ljus: Max Mitle Ljud\/Komposit\u00f6r: Gustave Lund F\u00f6uts\u00e4ttningarna \u00e4r l\u00e5ngt ifr\u00e5n idealiska d\u00e5 jag aldrig varit n\u00e5got fan av sagor, varken Sagan om ringen eller Matrix har varit min kopp […]<\/p>\n","protected":false},"author":34,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[16,20,30,31],"tags":[203,2163,12742,4955,7643],"class_list":{"0":"post-101058","1":"post","2":"type-post","3":"status-publish","4":"format-standard","6":"category-recension","7":"category-film","8":"category-teater","9":"category-teaterrecension","10":"tag-alice-i-underlandet","11":"tag-goteborgs-stadsteater","12":"tag-lewis-carroll","13":"tag-scenkonst","14":"tag-teaterkritik","15":"entry"},"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/101058","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/34"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=101058"}],"version-history":[{"count":3,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/101058\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":101063,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/101058\/revisions\/101063"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=101058"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=101058"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=101058"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}