{"id":101018,"date":"2016-04-02T07:00:42","date_gmt":"2016-04-02T06:00:42","guid":{"rendered":"http:\/\/kulturbloggen.com\/?p=101018"},"modified":"2016-04-02T07:00:42","modified_gmt":"2016-04-02T06:00:42","slug":"dig-kan-man-gora-vad-man-vill-med-lysande-forestallning-imponerar","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=101018","title":{"rendered":"Dig kan man g\u00f6ra vad man vill med – lysande f\u00f6rest\u00e4llning imponerar"},"content":{"rendered":"

\"digkanman\"<\/a><\/p>\n

Dig kan man g\u00f6ra vad man vill med<\/strong>
\nAv Andr\u00e9 Nilsson och Kristian Hallberg
\nRegi: Kristian Hallberg
\nUrpremi\u00e4r p\u00e5 Johannesskolan i Malm\u00f6, Unga Teatern, Malm\u00f6 stadsteater, 31 mars 2016<\/p>\n

Det f\u00f6rsta som sl\u00e5r mig n\u00e4r jag stiger ut fr\u00e5n Malm\u00f6 Stadsteater \u00e4r att Stephen King hade r\u00e4tt. I romanen Det (It) fr\u00e5n 1986 konstaterar en av karakt\u00e4rerna att vuxenv\u00e4rlden inte ser vad som h\u00e4nder under 1,5 meter. Vad som sker mellan tv\u00e5 unga i tolv-tretton\u00e5rs\u00e5lder fastnar helt enkelt inte p\u00e5 vuxnas radarbild.<\/p>\n

\u201dDet \u00e4r jag, A och M. Vi tre har h\u00e4ngt sen vi b\u00f6rjade fj\u00e4rde klass, vi har umg\u00e5tts i princip varje dag sen vi var tio \u00e5r gamla, nu g\u00e5r vi i \u00e5ttan. Vi sitter d\u00e4r som vi alltid g\u00f6r. Vi tre, p\u00e5 g\u00e5rden \u00f6ver Claesgatan i Malm\u00f6. Sen helt pl\u00f6tsligt s\u00e5 spottar A mig i ansiktet. Han tittar p\u00e5 mig, M tittar p\u00e5 mig. Som att de v\u00e4ntar p\u00e5 vad jag ska g\u00f6ra, hur jag ska reagera\u2026 men jag \u00e4r bara stum, jag g\u00f6r ingenting. Sen b\u00f6rjar de skratta, och sen b\u00f6rjar jag skratta lite. Och de skrattar \u00e4nnu mer. Sen s\u00e4ger A:\u00a0Fan Andr\u00e9! Allts\u00e5, dig kan man g\u00f6ra vad man vill med!\u00a0P\u00e5 en sekund \u00e4r allt f\u00f6r\u00e4ndrat.\u201d<\/p>\n

Den kedja som b\u00f6rjade med en spottloska eskalerade till ett v\u00e5ld som placerade Andr\u00e9 Nilsson p\u00e5 sjukhus. F\u00f6rst d\u00e5 s\u00e5g vuxenv\u00e4rlden vad som h\u00e4nde. Pj\u00e4sen \u00e4r ingen fiktion, inget p\u00e5hittat drama, utan en ber\u00e4ttelse vad som faktiskt h\u00e4nde p\u00e5 just Johannesskolan i Malm\u00f6.<\/p>\n

Pj\u00e4sen utspelas i ett klassrum, d\u00e4r en ansiktsl\u00f6s docka i naturlig storlek f\u00e5r representera den unge Andr\u00e9. Den vuxne Andr\u00e9 ber\u00e4ttar p\u00e5 ett enkelt s\u00e4tt vad som h\u00e4nde d\u00e5 och intar ett slags utifr\u00e5nperspektiv p\u00e5 sina egna upplevelser.<\/p>\n

Den scen som verkligen biter sig fast \u00e4r n\u00e4r Andr\u00e9 uts\u00e4tter dockan f\u00f6r samma misshandel som han sj\u00e4lv fick utst\u00e5. Tro inget annat \u00e4n att han verkligen laddar loss p\u00e5 den docka som \u00e4r lika hj\u00e4lpl\u00f6s som han sj\u00e4lv var. Under misshandeln sk\u00e4ller han besinningsl\u00f6st ut sitt 14-\u00e5riga jag. \u201dVARF\u00d6R GJORDE DU MIG TILL ETT OFFER?\u201d \u201dJAG \u00c4R INGET OFFER!\u201d. <\/p>\n

Det \u00e4r mer en pj\u00e4s om makt och relationer \u00e4n om mobbing. Andr\u00e9 Nilsson beskriver en triangelrelation d\u00e4r en av hans b\u00e4sta v\u00e4nner sl\u00e5r honom, br\u00e4nner honom med cigaretter och t\u00e4ndare, kissar p\u00e5 honom och tvingar honom att runka av honom. Hans andre v\u00e4n st\u00e5r bredvid och skrattar.<\/p>\n

De som gjorde Andr\u00e9s liv till ett helvete var hans b\u00e4sta v\u00e4nner. Vad i den m\u00e4nskliga naturen kan f\u00e5 en m\u00e4nniska att p\u00e5 det s\u00e4ttet v\u00e4nda sig mot sin v\u00e4n. F\u00f6r att han kan? Pj\u00e4sen ger inga svar, men det \u00e4r verkligen Flugornas Herre p\u00e5 riktigt. Han f\u00e5r ocks\u00e5 m\u00f6jligheten att konfrontera en sin pl\u00e5goande. Han har telefonnumret i mobilen, han tittar p\u00e5 numret, men raderar det. Den konfrontation vi f\u00e5r h\u00f6ra \u00e4r vad som inte h\u00e4nde, men som kunde ha(h\u00e4nt).
\nDet \u00e4r ocks\u00e5 en pj\u00e4s om ansvar. Hur kunde vuxenv\u00e4rlden undg\u00e5 att se att n\u00e5got var v\u00e4ldigt fel? Hur kan en ung misshandlas s\u00e5 till den milda grad att han hamnar p\u00e5 sjukhus utan att n\u00e5gon reagerar? Vi pratar om en 14-\u00e5ring med s\u00e5r, br\u00e4nn- och bl\u00e5m\u00e4rken p\u00e5 s\u00e5v\u00e4l kropp som ansikte. Jag \u00f6nskar verkligen att skolverket bekostade en filmning av pj\u00e4sen f\u00f6r att anv\u00e4nda p\u00e5 landets samtliga l\u00e4rarutbildningar.<\/p>\n

Andr\u00e9 Nilsson \u00e4r lysande i rollen som sig sj\u00e4lv. Jag imponeras framf\u00f6rallt av hur han pendlar mellan den kylige ber\u00e4ttaren och den arge medel\u00e5lders mannen som \u00e5terupplever sin barndoms helvete.<\/p>\n

Dig kan man g\u00f6ra vad man vill med spelas p\u00e5 s\u00e5v\u00e4l skolor som den traditionella teaterscenen. P\u00e5 skolorna finns en dramapedagog n\u00e4rvarande f\u00f6r att leda ett samtal och samla de tankar pj\u00e4sen v\u00e4cker. Jag kan bara konstatera att Malm\u00f6 Statsteater har gjort det igen. Sitt jobb, allts\u00e5! Jag \u00e4r stolt \u00f6ver att bo i en stad d\u00e4r konsten tar sin uppgift p\u00e5 allvar. Teater ska b\u00e5de oroa och roa. F\u00f6r en vecka sedan roades jag av Shakespeares Trettondagsafton. Ikv\u00e4ll blev jag seri\u00f6st oroad av Nilsson\/Hallbergs Dig kan man g\u00f6ra vad man vill med.<\/p>\n

P\u00e5 Scen: Andr\u00e9 Nilsson
\nL\u00e4ngd: 45 minuter, ingen paus<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Dig kan man g\u00f6ra vad man vill med Av Andr\u00e9 Nilsson och Kristian Hallberg Regi: Kristian Hallberg Urpremi\u00e4r p\u00e5 Johannesskolan i Malm\u00f6, Unga Teatern, Malm\u00f6 stadsteater, 31 mars 2016 Det f\u00f6rsta som sl\u00e5r mig n\u00e4r jag stiger ut fr\u00e5n Malm\u00f6 Stadsteater \u00e4r att Stephen King hade r\u00e4tt. I romanen Det (It) fr\u00e5n 1986 konstaterar en […]<\/p>\n","protected":false},"author":13,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[16,20,30,31],"tags":[12734,12735,3469,3475,4955,7643,12733],"class_list":{"0":"post-101018","1":"post","2":"type-post","3":"status-publish","4":"format-standard","6":"category-recension","7":"category-film","8":"category-teater","9":"category-teaterrecension","10":"tag-andre-nilsson","11":"tag-kristian-hallberg","12":"tag-malmo","13":"tag-malmo-stadsteater","14":"tag-scenkonst","15":"tag-teaterkritik","16":"tag-unga-teatern","17":"entry"},"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/101018","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/13"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=101018"}],"version-history":[{"count":1,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/101018\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":101020,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/101018\/revisions\/101020"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=101018"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=101018"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=101018"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}