{"id":101000,"date":"2016-04-01T08:28:06","date_gmt":"2016-04-01T07:28:06","guid":{"rendered":"http:\/\/kulturbloggen.com\/?p=101000"},"modified":"2016-04-01T08:28:06","modified_gmt":"2016-04-01T07:28:06","slug":"ett-ohyggligt-avslojande-av-louise-penny-en-habil-kommissarie-gamache-deckare","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=101000","title":{"rendered":"Ett ohyggligt avsl\u00f6jande av Louise Penny – en habil kommissarie Gamache-deckare"},"content":{"rendered":"

\"ett-ohyggligt-avslojande\"<\/a><\/p>\n

Ett ohyggligt<\/a> avsl\u00f6jande
\nF\u00f6rfattare: Louise Penny<\/a>
\nSpr\u00e5k: Svenska
\nUtgiven: 2016-03
\n\u00d6vers\u00e4ttare: Charlotte Hjukstr\u00f6m
\nFormgivare: Lars Sundh
\nISBN: 9789176458556
\nF\u00f6rlag: Modernista<\/p>\n

”Ett ohyggligt avsl\u00f6jande” \u00e4r den femte boken i deckarserien med den kanadensiske kommissarien Armand Garmache i huvudrollen. F\u00f6rfattarinnan har f\u00e5tt mycket ber\u00f6m av internationella bokkritiker och The New York Times har skrivit:
\nLouise Penny ut\u00f6var sin magi och ger pusseldeckaren elegans och djup.<\/em><\/p>\n

Ocks\u00e5 av svenska kritiker har Louise Penny f\u00e5tt bra kritik och Lotta Olsson i DN listar till exempel en tidigare av Louise Penny, ”M\u00f6rkt motiv”, bland de hundra b\u00e4sta deckarna genom tiderna:
\nSomliga b\u00f6cker \u00e4r n\u00e4stan f\u00f6r bra f\u00f6r att man ska v\u00e5ga tro det, n\u00e4r alla delar st\u00e4mmer och det blir en ren njutning att l\u00e4sa<\/em>.<\/p>\n

Jag h\u00e5ller med om att Louise Penny \u00e4r en skicklig skribent och bra p\u00e5 att v\u00e4va ihop historien. En av hennes st\u00f6rsta styrkor \u00e4r hur beskrivningarna fl\u00f6dar \u00f6ver att detaljer som g\u00f6r att mat, natur, milj\u00f6, byggnader b\u00e5de k\u00e4nns, luktar och syns f\u00f6r mig n\u00e4r jag l\u00e4ser. D\u00e4remot kan jag ibland tycka att det \u00e4r f\u00f6r medvetet utf\u00f6rt, speciellt n\u00e4r det handlar om maten. N\u00e4r kommissarien och hans medarbetare best\u00e4ller in mat p\u00e5 en bistro k\u00e4nns det inte helt n\u00f6dv\u00e4ndigt att f\u00e5 veta varenda ingrediens i b\u00e5de f\u00f6rr\u00e4tt, varmr\u00e4tt och huvudr\u00e4tt. Fast ibland s\u00e4tter matbeskrivningar ig\u00e5ng mig s\u00e5 jag f\u00e5r lust att g\u00f6ra ett doftande h\u00e4rligt te eller skulle vilja sitta med romanens karakt\u00e4rer under m\u00e5ltiden. Det \u00e4r bara att en del av dessa beskrivningar egentligen inte tillf\u00f6r n\u00e5got till sj\u00e4lva handlingen eller intrigen. Det st\u00f6r mig lite.<\/p>\n

Bokens st\u00f6rsta f\u00f6rdel och vad som allra mest tilltalar mig \u00e4r att den utspelar sig i Kanada. Det h\u00e4r \u00e4r den andra boken jag l\u00e4ser i Louise Pennys serie om kommissarie Gamache. Jag l\u00e4r mig massor om Kanada, om dess historia med mera i b\u00f6ckerna. Det \u00e4r milj\u00f6 som inte beskrivs s\u00e5 ofta, som om amerikaner som flydde till Kanada under amerikanska inb\u00f6rdeskriget. Handlingen utspelar sig ocks\u00e5 till st\u00f6rsta delen p\u00e5 kanadensiska landsbygden och det \u00e4r ocks\u00e5 mycket fascinerande.<\/p>\n

N\u00e4r kommissarie Gamache anl\u00e4nder till den pittoreska byn Three Pines m\u00f6ter han ett samh\u00e4lle i kaos. En man har hittats brutalt ihj\u00e4lslagen inne i byns bistro och det finns inga sp\u00e5r efter varken vapen eller motiv eller ens ett namn p\u00e5 den d\u00f6de.
\nN\u00e4r Gamache och hans kollegor b\u00f6rjar gr\u00e4va sig in under ytan p\u00e5 denna till synes fridfulla plats, avt\u00e4cker de ett sp\u00e5r som involverar en stulen skatt, mystiska koder och en skamlig historia som bit f\u00f6r bit b\u00f6rjar kasta ljus \u00f6ver offrets identitet och samtidigt pekar mot vad som visar sig vara en skr\u00e4ckinjagande m\u00f6rdare.<\/p>\n

Det finns n\u00e5gra sm\u00e5 konstigheter i ber\u00e4ttelsen dock. Kommissarien och hans team bos\u00e4tter sig i pensionat som tillh\u00f6r bistrons tv\u00e5 \u00e4gare. Eftersom den d\u00f6de hittades d\u00e4r i bistron \u00e4r ju sj\u00e4lvklart de tv\u00e5 \u00e4garna d\u00e4r bland de misst\u00e4nkta. \u00c4nd\u00e5 kan poliserna umg\u00e5s med dem helt fritt. Det undrar jag om det verkligen skulle kunna g\u00e5 till s\u00e5?<\/p>\n

Jag l\u00e4ste deckaren som min p\u00e5skdeckare. Den \u00e4r l\u00e4ttl\u00e4st, underh\u00e5llande fast inte j\u00e4ttesp\u00e4nnande men med fascinerande milj\u00f6er och intressanta trov\u00e4rdiga m\u00e4nniskoskildringar och det ber\u00e4ttar lite om livet, om hur l\u00e4tt det \u00e4r att fastna i girighet och beg\u00e4r. Eftersom jag p\u00e5 senaste tiden l\u00e4st mest mer sv\u00e5rl\u00e4sta tyngre b\u00f6cker med mycket mycket fakta och sv\u00e5ra resonemang var det r\u00e4tt sk\u00f6nt att slappna med en puzzeldeckare. Det \u00e4r en helt godk\u00e4nd deckare om \u00e4n inte n\u00e5got m\u00e4sterverk.<\/p>\n

LOUISE PENNY \u00e4r en kanadensisk deckarf\u00f6rfattare som \u00f6versatts till ett trettiotal spr\u00e5k och s\u00e5lt \u00f6ver tre miljoner b\u00f6cker bara i Nordamerika. Hennes deckarserie, som f\u00e5tt henne att kallas \u00bben modern Agatha Christie\u00ab, utspelar sig i Qu\u00e9bec i Kanada med kriminalinspekt\u00f6r Armand Gamache som huvudperson. Louise Penny har vunnit The Barry Award, The Agatha Award f\u00f6r B\u00e4sta kriminalroman (fyra \u00e5r i rad !) och Anthony-priset tv\u00e5 g\u00e5nger. Ett ohyggligt avsl\u00f6jande \u00e4r den femte, helt frist\u00e5ende boken om kommissarie Gamache .<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Ett ohyggligt avsl\u00f6jande F\u00f6rfattare: Louise Penny Spr\u00e5k: Svenska Utgiven: 2016-03 \u00d6vers\u00e4ttare: Charlotte Hjukstr\u00f6m Formgivare: Lars Sundh ISBN: 9789176458556 F\u00f6rlag: Modernista ”Ett ohyggligt avsl\u00f6jande” \u00e4r den femte boken i deckarserien med den kanadensiske kommissarien Armand Garmache i huvudrollen. F\u00f6rfattarinnan har f\u00e5tt mycket ber\u00f6m av internationella bokkritiker och The New York Times har skrivit: Louise Penny ut\u00f6var […]<\/p>\n","protected":false},"author":2,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[3],"tags":[],"class_list":["post-101000","post","type-post","status-publish","format-standard","category-litteratur","entry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/101000","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/2"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=101000"}],"version-history":[{"count":4,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/101000\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":101005,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/101000\/revisions\/101005"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=101000"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=101000"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=101000"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}