{"id":100958,"date":"2016-03-28T08:23:03","date_gmt":"2016-03-28T07:23:03","guid":{"rendered":"http:\/\/kulturbloggen.com\/?p=100958"},"modified":"2016-03-28T08:23:03","modified_gmt":"2016-03-28T07:23:03","slug":"anmarkningsvard-musik-och-teaterforestallning-hjalpgalan-pa-teater-trixter-i-goteborg","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=100958","title":{"rendered":"Anm\u00e4rkningsv\u00e4rd musik- och teaterf\u00f6rest\u00e4llning \u2013 Hj\u00e4lpgalan p\u00e5 Teater Trixter i G\u00f6teborg"},"content":{"rendered":"

\"hjalpgalan\"<\/a><\/p>\n

Hj\u00e4lpgalan p\u00e5 Teater Trixter i G\u00f6teborg <\/strong>
\n23 mars 2016
\nAv: Petra Revenue
\nRegi: Ingvar \u00d6rner
\nScenografi: Ger Olde Monnikhof<\/p>\n

Ibland t\u00e4nker jag p\u00e5 de personer man ser p\u00e5 aff\u00e4rsstr\u00e5k vars mission \u00e4r att v\u00e4rva till olika organisationer. Hur har dessa best\u00e4mt sig f\u00f6r vilken f\u00f6rening som \u00e4r mest behj\u00e4rtansv\u00e4rd? I vilken utstr\u00e4ckning sprider aktiviste samtidigt sitt eget varum\u00e4rke? Minns att Tomas Ledin blev kreddig, n\u00e4r han tillsammans med den mer sj\u00e4lvklare Mikael Wiehe samlade artisteliten p\u00e5 ANC-galan i Scandinavium. ( Tommy Rander som var en av hj\u00e4rnorna bakom galan har jag intervjuat.) Frigruppen Trixter har i drygt tjugofem \u00e5rs tid skruvat och vridit p\u00e5 tillvaron och odlar ett direkt tilltal. Har g\u00e5tt igenom arkiv och kunnat sp\u00e5ra att jag bes\u00f6kt dem cirka \u00e5tta g\u00e5nger plus att jag l\u00e4st roman av Revenue och sett hennes egenartade l\u00e5ngfilm Karaokekungen. Utg\u00e5ngspunkten i nya upps\u00e4ttningen, \u00e4r att gestalta f\u00f6rslag och inv\u00e4ndningar, n\u00e4r involverade ska enas om inneh\u00e5ll i en hj\u00e4lpgala. (N\u00e5gon som gjorde det enklare f\u00f6r sig tidigare i \u00e5r var min v\u00e4n Sam Vesterberg, eftersom han var ensam initiativtagare till den solidaritetsdag vars f\u00f6rsta akt jag recenserade i Kulturbloggen.) <\/p>\n

Livemusik bereds ju alltid stort utrymme vid manifestationer, absolut inget undantag h\u00e4r. Kent B\u00f6rjesson var med om att bilda coverbandet Stenade Rullarna. F\u00f6r ett tag sedan sa han f\u00f6ljriktigt till mig, att hans st\u00f6rsta hj\u00e4lte heter Keith Richards. Inte undra p\u00e5 d\u00e5 att han vigt sitt liv \u00e5t att reproducera det eviga rockbandets l\u00e5tskatt. Att han kan framf\u00f6ra ett knippe av deras \u00f6rh\u00e4ngen p\u00e5 Trixters egen scen, misst\u00e4nker jag beror p\u00e5 att B\u00f6rjesson numera lever ihop med teaterns ledare. Delvis identisk l\u00e5tlista – med \u00f6ppningsnumret Jumping Jack Flash och Wild Horses som avrundning – kunde jag ocks\u00e5 h\u00f6ra ocks\u00e5 n\u00e4r B\u00f6rjesson, Stefan Belln\u00e4s med flera k\u00f6rde en h\u00e4rlig Stones-afton p\u00e5 krogen La Sombrita. Hur som helst var musiken mer innerlig \u00e4n \u00f6sig. Bolander kompade f\u00f6rtj\u00e4nstfullt p\u00e5 piano och dragspel. Den fanastiske Stefan Belln\u00e4s p\u00e5 basgitarr flankerade i bakgrunden. Takten markerades av k\u00f6rande kvinnor och Bellas fotarbete p\u00e5 pedaler. Att skippa fullt trumset var en \u00e5tg\u00e4rd som funkade ypperligt. Onekligen stod Dead Flowers och liknande s\u00e5nger f\u00f6r det underh\u00e5llningsv\u00e4rde som efterlystes. Men industrin kring det megastora bandet problematiserades f\u00f6rst\u00e5s. Och vi fick ocks lyssna p\u00e5 ledmotiv till fotbollsklubben Gais, folks\u00e5ng och musik signerad Bj\u00f6rn Knutsson.<\/p>\n

Utm\u00e4rkande f\u00f6r Hj\u00e4lpgalan \u00e4r att den saknar avst\u00e5nd mellan komik och allvar. Likt judisk \u00f6verlevarhumor drar de medverkande sig inte f\u00f6r att skoja, \u00e4ven n\u00e4r det skulle kunna anses opassande. Allra roligast har jag under andra aktens storm\u00f6te n\u00e4r eldsj\u00e4larna visar sig brinna f\u00f6r helt olika saker. Tina Lenne vill anv\u00e4nda ekivoka sk\u00e4mt f\u00f6r att bek\u00e4mpa patriarkatet. Sittandes i halvring kivas man om mikrofonen f\u00f6r att f\u00f6ra fram vilket budskap som ska avg\u00e5 med segern. En h\u00e4rligt crazybetonad scen v\u00e4l v\u00e4rd att lagras i minnets vr\u00e5r. <\/p>\n

De tv\u00e5 huvurollerna g\u00f6rs av Anders L\u00f6nnbro och David Sperling Bolander. L\u00f6nnbro s\u00e5g jag f\u00f6r n\u00e5gra \u00e5r sedan i ett v\u00e5ldsamt drama p\u00e5 Angereds Teater medan jag kommer ih\u00e5g Bolander fr\u00e5n nyopera p\u00e5 Atalante och Don Quijote p\u00e5 Stadsteatern. L\u00f6nnbro g\u00f6r Theo som f\u00f6rutom att kl\u00e4cka id\u00e9n till hj\u00e4lpgalan, ocks\u00e5 \u00e4r sv\u00e4rfar till Bolanders karakt\u00e4r. Tycker att den sist n\u00e4mnde tillsammans med Tina Lenne, \u00e4r de tv\u00e5 akt\u00f6rer som imponerar mest. De har en sl\u00e4ngig skenbart spontan spelstil som k\u00e4nns mycket trov\u00e4rdig. Akt\u00f6rerna exponerar p\u00e5 ett gl\u00e4nsande s\u00e4tt hela spektrat fr\u00e5n kaxighet till tveksamhet. Av producent H\u00e5kan Palm blir jag efter\u00e5t varse att sk\u00e5despelarna tagit med sig en hel del av sig sj\u00e4lva i texten, s\u00e4rskilt som producenten framh\u00e5ller avvikande mening gentemot en av Davids repliker. Hans motspelare fick sitt genombrott i 70-tals filmen Lyftet, har ett f\u00f6rflutet som (r):are och har varit djupt engagerad i Palestina-fr\u00e5gan. <\/p>\n

Hans Theo vill att galan uteslutande ska handla om lidandet i Palestina, men f\u00e5r som framg\u00e5tt mothugg. Miran Kamala med sk\u00e4gg, turban och lila dr\u00e4kt viftar med en kurdisk flagga och ber\u00e4ttar om fasansfulla grymheter som kurder utsatts f\u00f6r. Kr\u00e4ver naturligt nog att detta folk blir f\u00f6rem\u00e5l f\u00f6r deras v\u00e4lg\u00f6rande \u00e4ndam\u00e5l. Utan n\u00e5got mellanrum, blir det n\u00e4stan osmakligt n\u00e4r mitt fotbollslag Gais (som det faktiskt ordnats st\u00f6dgala f\u00f6r) f\u00f6rs fram som en lika l\u00e4mplig kandidat. F\u00f6rsta g\u00e5ngen det br\u00e4nner till denna musikteater-mix, \u00e4r f\u00f6r \u00f6vrigt d\u00e5 Karin Blixt framf\u00f6r en dikt till suggestiv ljudkuliss om vilsna valar. Blixt i beige trenchcoat spelar dotter till Theo. L\u00f6nnbros vacklande rollfigur blir stressad av de motstridiga viljorna, vill i andra akten bl\u00e5sa av sitt projekt d\u00e5 kaos hotar. D\u00e5 rycker regiss\u00f6ren , tillika suffl\u00f6r, in och efterfr\u00e5gar om den tillt\u00e4nkta galan p\u00e5 Lorensbergsteatern blir av. Ett synnerligen smart metaperspektiv, av vilka det finns fler. <\/p>\n

I paus f\u00e5r jag m\u00f6jlighet att fr\u00e5ga regiss\u00f6r \u00d6rner varf\u00f6r man avbl\u00e5ste planerna p\u00e5 att h\u00e5lla till p\u00e5 Galenskaparnas teater. Svaret var att Trixters publik inte \u00e4r van vid f\u00f6rk\u00f6psf\u00f6rfarande, d\u00e4rmed blev teatern i city en f\u00f6r stor apparat. <\/p>\n

N\u00e5gra sammanfattande omd\u00f6men: Gillar att fiktion och verklighet glider ihop, lite ytliga personportr\u00e4tt, m\u00e5nga skratt och po\u00e4nger \u2013varav flera p\u00e5 gr\u00e4nsen till att inte vara rumsrena, smart id\u00e9 men oj\u00e4mnt utf\u00f6rt, den uppbrutna kronologin ett lyckat grepp, David Sperling Bolander och Tina Lenne \u00f6vertygar, manus borde broderats ut p\u00e5 bekostnad av en eller tv\u00e5 Stones-l\u00e5tar.<\/p>\n

P\u00e5 scen: Anders L\u00f6nnbro, David Sperling Bolander, Miran Kamala, Tina Lenne, Karin Blixt, Kent B\u00f6rjesson och Stefan Belln\u00e4s.<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Hj\u00e4lpgalan p\u00e5 Teater Trixter i G\u00f6teborg 23 mars 2016 Av: Petra Revenue Regi: Ingvar \u00d6rner Scenografi: Ger Olde Monnikhof Ibland t\u00e4nker jag p\u00e5 de personer man ser p\u00e5 aff\u00e4rsstr\u00e5k vars mission \u00e4r att v\u00e4rva till olika organisationer. Hur har dessa best\u00e4mt sig f\u00f6r vilken f\u00f6rening som \u00e4r mest behj\u00e4rtansv\u00e4rd? I vilken utstr\u00e4ckning sprider aktiviste samtidigt […]<\/p>\n","protected":false},"author":34,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[7],"tags":[],"class_list":["post-100958","post","type-post","status-publish","format-standard","category-musik","entry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/100958","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/34"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=100958"}],"version-history":[{"count":1,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/100958\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":100960,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/100958\/revisions\/100960"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=100958"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=100958"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=100958"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}