![\"fadren\"](\"http:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2016\/03\/fadren-300x200.jpg\")
<\/p>\n<\/p>\n
Fadren<\/strong> N\u00e4r jag t\u00e4nker p\u00e5 uppflammande utbrott i Fadren \u00e4r det Tommy Berggren jag ser framf\u00f6r mig. Han dominerade fullst\u00e4ndigt en teveinspelning Bo Widerberg gjorde sent 80-tal. Utbrott av raseri \u00e4r ofr\u00e5nkomliga i ett sorgespel om tvivel och villfarelser, men radarparet Boonstra & Stensh\u00e4ll intar en kritisk h\u00e5llning till ursprungsmanus. Det \u00e4r ett understatement, d\u00e5 dekonstruktion \u00e4r sj\u00e4lva grejen med upps\u00e4ttningen. F\u00f6r den ovana teaterpubliken hade det underl\u00e4ttat med en antydan om spels\u00e4tt, genom att ange baserad p\u00e5 Strindberg. \u00c5 andra sidan kan den vetgirige numera googla. Visar sig d\u00e5 att de b\u00e5da m\u00e4nnen har gemensam bakgrund i Momentteatern i Gubb\u00e4ngen. De roas av uppbruten estetik med mark\u00f6rer och blinkningar. Greppet funkade ganska bra n\u00e4r Boonstra regisserade Revisorn? p\u00e5 Folkteatern i h\u00f6stas, funkade nog inte lika smidigt n\u00e4r Stensh\u00e4ll \u2013 Stadsteaterns nya konstn\u00e4rlige ledare \u2013 f\u00f6r ett \u00e5r sedan tog sig an nutidsfeminism i form av Sp\u00e5r (av Antigone) p\u00e5 just G\u00f6teborgs Stadsteater. Vill omg\u00e5ende betona att det \u00e4r ett n\u00f6je att \u00e5ka med p\u00e5 den uppfriskande originella resan Fadren 2.0 <\/p>\n Kvintetten av sk\u00e5despelare b\u00e4r svarta o\u00f6mma kl\u00e4der och g\u00e5r i schackrutiga skor. Scenografin \u00e4r i\u00f6gonfallande! Scenen badar i en gulbrun nyans med fyra nedh\u00e4ngande str\u00e5lkastare. Den \u00e4r m\u00f6blerad med matsalsbord j\u00e4mte stolar, soffa och f\u00e5t\u00f6ljer. M\u00e4rkligt nog \u00e4r benen f\u00f6rsedda med wellpapp. V\u00e4ggarna som omg\u00e4rdar \u00e4r s\u00e5 pass m\u00e4rkliga att dramats doktor, sveper med blicken och l\u00e5ter meddela att husets herre n\u00e4ppeligen kan vara frisk. Vi kan notera en gigantisk vapensamling och teckningar av monster. Till avdelningen onomala inslag h\u00f6r att akt\u00f6rerna g\u00f6r entr\u00e9\/ sorti upprepade g\u00e5nger genom v\u00e4ggluckor n\u00e4ra markniv\u00e5. Vidare har radarparet tillf\u00f6rt mycket musik, m\u00f6jligen har det blivit aningen f\u00f6r mycket av den varan. Men onekligen \u00e4r det f\u00f6rn\u00f6jsamt, n\u00e4r delar ur ensemblen i omg\u00e5ngar sjunger och spelar k\u00e4nd barnvisa av Jojje Wadenius och d\u00e4refter alster av Stefan Sundstr\u00f6m. Och jag gillade \u00f6verlag valet av musikaliska st\u00e4mningar.<\/p>\n Inledningsvis m\u00f6ter vi Kim Theodoridou Bergquist, vars snabbspolande av p\u00e5st\u00e5dda on\u00f6diga scener mellan n\u00e5gra av pj\u00e4sens bifigurer, sl\u00e5r an grundackordet, n\u00e4mligen motsatsen till naturalism.. Med grovt tillyxade dockor g\u00f6r hon narr av Strindbergs text. Komik plockas fram med hj\u00e4lp av olika r\u00f6stl\u00e4gen och yvig motorik. H\u00e4rifr\u00e5n fortskrider f\u00f6rsta akten som en oppositionell anti-teater drivet till sin spets. Man utg\u00e5r fr\u00e5n att vi har k\u00e4nnedom om v\u00e5r nationaldramatiker. Ensemblen ger luft \u00e5t risken med f\u00f6rel\u00e4sningsteater, vilket g\u00f6r att det blir \u00e4n roligare n\u00e4r man \u00e4nd\u00e5 stoppar fingrarna i den beg\u00e4rliga syltburken. Metapersektiven fl\u00f6dar, alla vill och f\u00e5r komma till tals; fast om den saken kivas det f\u00f6rst\u00e5s p\u00e5 ett underh\u00e5llande s\u00e4tt. Inte bara hang-ups hos Strindberg granskas, i \u00e4n h\u00f6gre grad handlar det om att de florerar \u00e4ven hos de skenbart egocentrerade sk\u00e5despelarna. Tappade r\u00e4kningen p\u00e5 hur ofta de v\u00e4xelvis klev fram och v\u00e4nde sig ut mot salongen, skenbart som privatpersoner. Jag har upplevt och roats av samma sorts dekonstruktion \u00e5tskilliga g\u00e5nger. Ett v\u00e5ghalsigt grepp med en inbyggd fara, publiken kan bli alltf\u00f6r desorienterad. H\u00e4r klaras balansg\u00e5ngen, vilet regiss\u00f6r Boonstra kan ta \u00e5t sig \u00e4ran av. <\/p>\n En sak till. Strindbergs doktori Fadren liknade viljan vid sj\u00e4lens ryggrad, menade att en man n\u00e4ppeligen har makt, om att han inte \u00e4r stark nog. Att ryttm\u00e4starn h\u00e4vdar att den starkare alltid har makten, g\u00f6r honom obehaglig, n\u00e4rmast fascistoid.<\/p>\n Sk\u00e5despelarnas insatser? Jag anser att Johan Karlberg i huvudrollen g\u00f6r en av sina absolut starkaste rollprestationer i karri\u00e4ren. Och han har varit l\u00e4nge vid teatern. Trots att vi blivit invaggade i att vad vi serm\u00e5ste granskas och att dramat \u00e4r irrelevant; s\u00e5 ryggar en dam till av f\u00f6rskr\u00e4ckelse bakom mig, n\u00e4r en till synes livl\u00f6s ryttm\u00e4stare drabbas av konvulsioner p\u00e5 k\u00f6ksbordet. Han och kollegorna v\u00e4nder och vrider p\u00e5 sina repliker, vilka \u00e4r inl\u00e4rda med spetsfundig omsorg. Eric Ericson excellerar i att vara illmarig och en smula lismande. Han verkar frodas n\u00e4r han lika mycket f\u00e5r ber\u00e4tta som iscens\u00e4tta. Camilla Larsson agerar f\u00f6rtj\u00e4nstfullt kraftfull motpart och allierad med doktorn. Hon k\u00e4nns inte s\u00e5rbar, vilket b\u00f6r ses som en styrka. En relativt otacksam tv\u00e5delad position har Pamela Cort\u00e9z Bruna, n\u00e5got hon f\u00e5r chansen att utgjuta sig om. Hon spelar b\u00e5de amman och pastorn. V\u00e4lg\u00f6rande med hennes utstr\u00e4ckta docerande l\u00e5ngsamma sekvenser, fast ibland \u00e4r det sv\u00e5rt att uppfatta vissa repliker. Den kvinnoroll som g\u00f6r allra mest intryck har instuderats av en tjugoni\u00e5ring som spelar den sjutton\u00e5rige dottern. Kim Theodoridou Bergquist, som jag s\u00e5g i underliga Faust och Faustin and out, nj\u00f6t p\u00e5tagligt av att ta plats. P\u00e5 pluskontot ska ocks\u00e5 bokf\u00f6ras att hon totalt beh\u00e4rskade att kliva ut ur rollen och tilltala publiken n\u00e4r regiss\u00f6ren s\u00e5 \u00f6nskade. <\/p>\n I rollerna: Foto: Ola Kjelbye<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":" Fadren Av August Strindberg Regi, bearbetning & ljus: Andreas Boonstra Scenografi, kostym & dockor: Pontus Stensh\u00e4ll Musik: Simon Steensland Premi\u00e4r 9 mars 2016 N\u00e4r jag t\u00e4nker p\u00e5 uppflammande utbrott i Fadren \u00e4r det Tommy Berggren jag ser framf\u00f6r mig. Han dominerade fullst\u00e4ndigt en teveinspelning Bo Widerberg gjorde sent 80-tal. Utbrott av raseri \u00e4r ofr\u00e5nkomliga i […]<\/p>\n","protected":false},"author":34,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[20,30,31],"tags":[12714,4955,7643],"class_list":{"0":"post-100745","1":"post","2":"type-post","3":"status-publish","4":"format-standard","6":"category-film","7":"category-teater","8":"category-teaterrecension","9":"tag-fadren","10":"tag-scenkonst","11":"tag-teaterkritik","12":"entry"},"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/100745","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/34"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=100745"}],"version-history":[{"count":3,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/100745\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":100750,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/100745\/revisions\/100750"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=100745"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=100745"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=100745"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}
\nAv August Strindberg
\nRegi, bearbetning & ljus: Andreas Boonstra
\nScenografi, kostym & dockor: Pontus Stensh\u00e4ll
\nMusik: Simon Steensland
\nPremi\u00e4r 9 mars 2016<\/p>\n![\"fadren2\"](\"http:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2016\/03\/fadren2-300x200.jpg\")
Eric Ericson torde ha stor vana av introspektion och tar initiativet. \u00d6vriga tar vid, kr\u00e4ver att bli lyssnade p\u00e5. I samband med att de resonerar om vad som \u00e4r rimligt och trov\u00e4rdigt, till exempel sk\u00e5despelarnas \u00e5ldersskillnader i relation till deras roller, basunerar man ut att i akt 2 kommer det bli Strindbergs originalmanus, med de feta urladdningar vi sett fram emot. Uttalandet \u00e4r givetvis halvljug, vilket inte f\u00f6rtar mitt positiva omd\u00f6me. (N\u00e4r vi sitter i en teatersalong, har vi ju ing\u00e5tt ett oskrivet kontrakt, i vilket st\u00e5r att fantasin har f\u00f6retr\u00e4de.) Finns egentligen mycket mer att uppeh\u00e5lla sig kring, uppslag att nysta i saknas sannerligen inte. Fyra s\u00e5dana \u00e4r sk\u00e5despelares anst\u00e4llningstrygghet, fr\u00e5gan om uppdaterering av \u00e5lderdomligt spr\u00e5k, avsiktligt \u00f6vertydliga metaforen \u201delefanten i rummet\u201d samt viljan att \u00e5stadkomma ett barnv\u00e4nligt slut. <\/p>\n
\nJohan Karlberg, Camilla Larsson, Eric Ericson, Pamela Cort\u00e9z Bruna och Kim Theodoridou Bergquist.<\/p>\n