{"id":100687,"date":"2016-03-10T15:59:48","date_gmt":"2016-03-10T14:59:48","guid":{"rendered":"http:\/\/kulturbloggen.com\/?p=100687"},"modified":"2016-03-20T17:25:01","modified_gmt":"2016-03-20T16:25:01","slug":"ezra-furman-jag-var-radd-att-jag-skulle-bli-folkmusiker","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=100687","title":{"rendered":"Ezra Furman: \u201cJag var r\u00e4dd att jag skulle bli folkmusiker\u201d"},"content":{"rendered":"

\"ezra\"<\/a><\/p>\n

Med bland annat ett energiskt framtr\u00e4dande hos Jools Holland, st\u00f6d fr\u00e5n The Guardian, och sitt tredje soloalbum\u00a0Perpetual Motion People<\/em>\u00a0i ryggen intog Ezra Furman nyligen Debaser Strand f\u00f6r sin f\u00f6rsta spelning p\u00e5 svensk mark. Kulturbloggen m\u00f6tte upp honom inf\u00f6r spelningen.<\/p>\n

Hur tycker du att du har utvecklats sedan The Harpoons splittrades?<\/strong><\/p>\n

– Harpoons splittrades 2011, s\u00e5 det var ett tag sedan. Massor har f\u00f6r\u00e4ndrats sedan dess. Redan innan The Harpoons splittrades visste jag att jag ville g\u00f6ra ett soloalbum; hyra in studiomusiker, s\u00e4ga \u00e5t dem hur de ska spela, vara det egenk\u00e4ra geniet bakom alltihop. Det var The Year of No Returning<\/em>, som sl\u00e4pptes innan det h\u00e4r bandet, The Boyfriends, ens existerade. Jag bildade bandet f\u00f6r att \u00e5ka ut p\u00e5 turn\u00e9 med det albumet. Sedan blev vi b\u00e4ttre och b\u00e4ttre, vi v\u00e4xte verkligen ihop under arbetet med n\u00e4sta album, Day of the Dog<\/em>. P\u00e5 ett s\u00e4tt \u00f6verraskade det mig att vi blev ett rock\u2019n\u2019roll-band. Jag var r\u00e4dd att jag skulle bli folkmusiker, eller n\u00e5got. Jag har f\u00f6r mycket energi f\u00f6r det.<\/p>\n

D\u00e4refter sl\u00e4pptes Perpetual Motion People<\/em> p\u00e5 Bella Union.<\/strong><\/p>\n

– Ett och ett halvt \u00e5r senare. Bella Union. En UK-label. De tog verkligen till sig Day of the Dog<\/em> i England; vi fick bra recensioner, vi spelades p\u00e5 radio. N\u00e5got s\u00e5nt hade aldrig h\u00e4nt mig tidigare. S\u00e5 vi sajnade till ett brittiskt skivbolag, fortsatte komma till Europa och vi spelade in ett nytt album i all hast eftersom jag skriver s\u00e5 m\u00e5nga l\u00e5tar. Jag skriver hela tiden. Vanligtvis brukar jag beh\u00f6va v\u00e4nta l\u00e4ngre \u00e4n jag egentligen vill f\u00f6rr\u00e4n jag kan b\u00f6rja spela in ett nytt album.<\/p>\n

Har du m\u00e4rkt av att turn\u00e9erna f\u00f6r\u00e4ndrats sedan du b\u00f6rjade komma till Europa?<\/strong><\/p>\n

– Jag b\u00f6rjade turnera med The Harpoons f\u00f6r n\u00e4stan tio \u00e5r sedan. V\u00e5r f\u00f6rsta turn\u00e9 var sommaren 2006. Vi turnerade j\u00e4ttel\u00e4nge och jag l\u00e4rde mig att beh\u00e4rska mindre lokaler. Vad som h\u00e4nde 2010 var att vi fick en hit i \u00d6sterrike. S\u00e5 vi \u00e5kte till \u00d6sterrike och Tyskland och vissa lokaler var lite st\u00f6rre. Fast det h\u00e4r bandet \u00e4r sammansatt p\u00e5 ett annat s\u00e4tt. Jag brukade aldrig spela i den h\u00e4r typen av lokaler med The Harpoons. En g\u00e5ng p\u00e5 hundra \u00e5r kanske vi hade en spelning i Wien d\u00e4r folk d\u00f6k upp. Nu spelar vi lokaler av den h\u00e4r storleken varje kv\u00e4ll. I England \u00e4r de \u00e4nnu st\u00f6rre. Fast v\u00e5rt jobb \u00e4r fortfarande detsamma. Vi vad vi beh\u00f6ver g\u00f6ra f\u00f6r att vara bra, det skiljer sig inte s\u00e5 mycket oavsett vilken scen eller hur mycket folk det \u00e4r i publiken. Det \u00e4r viktigt f\u00f6r mig att alla spelningar behandlas lika.<\/p>\n

Vad betyder musiken f\u00f6r dig idag? F\u00f6rs\u00f6ker du uttrycka andra saker \u00e4n tidigare?<\/strong><\/p>\n

– Jag \u00e4lskar att bara f\u00f6rest\u00e4lla mig vad en l\u00e5t skulle kunna vara och sedan f\u00f6rs\u00f6ka skriva den l\u00e5ten. Det \u00e4r vad jag gjort sedan jag var fjorton. S\u00e5 jag \u00e4r bara lite beroende av att hela tiden skriva b\u00e4ttre och b\u00e4ttre l\u00e5tar. Jag brukade inte bry mig s\u00e5 mycket om arrangemangen. I The Harpoons brydde jag mig inte om vad de andra i bandet spelade, vi spelade bara p\u00e5 samma s\u00e4tt hela tiden vilket kanske var en missad m\u00f6jlighet. Jag var s\u00e5 fokuserad p\u00e5 l\u00e5tskrivandet och en viss typ av energi att jag inte hade tid f\u00f6r detaljer. Nu \u00e4r jag verkligen insn\u00f6ad p\u00e5 detaljer och inspelningshantverket. \u00c4r det f\u00f6r att f\u00e5 uttryck f\u00f6r mina k\u00e4nslor? Tror inte det. Det \u00e4r ett beg\u00e4r efter att en id\u00e9 ska existera i v\u00e4rlden. Jag vill skapa vissa ljud och att dessa ska finnas p\u00e5 ett album. Jag h\u00f6r n\u00e5got i mitt huvud och t\u00e4nker: \u201cJag m\u00e5ste spela in det h\u00e4r s\u00e5 att andra ocks\u00e5 kan h\u00f6ra det.\u201d<\/p>\n

T\u00e4nker du n\u00e5gonsin p\u00e5 f\u00f6retagssidan; att rock\u2019n\u2019roll kanske f\u00f6rlorat sin kraft och blivit mer kommersiell?
\n<\/strong>
\n– Jag skulle s\u00e4ga att det \u00e4r mindre kommersiellt nu. F\u00f6rr brukade majorbolagen kontrollera allt. Du kunde inte g\u00f6ra ett album om du inte blev approachad av de h\u00e4r portvakterna. Nu finns det betydligt fler m\u00f6jligheter f\u00f6r band att spela in skivor och boka sina egna spelningar. DIY revolutionerade 70-talet och nu med internet \u00e4r det \u00e4nnu mer s\u00e5. Det \u00e4r s\u00e5 underbart enkelt att inte vara ett kommersiellt band, att inte beblanda sig med n\u00e5got f\u00f6retag \u00f6verhuvudtaget. Det \u00e4r v\u00e4ldigt coolt, v\u00e4ldigt lovande.<\/p>\n

– Men det finns konstiga saker band g\u00f6r som \u00e4r mer kommersiella. Eftersom musiker inte l\u00e4ngre tj\u00e4nar n\u00e5gra pengar p\u00e5 albumf\u00f6rs\u00e4ljning t\u00e4nker de: \u201cWell, det h\u00e4r f\u00f6retaget erbj\u00f6d mig massa pengar f\u00f6r att anv\u00e4nda den h\u00e4r l\u00e5ten i sin reklam. Sv\u00e5rt att s\u00e4ga nej till det.\u201d Fast \u00e4rligt talat, jag gillar hur det \u00e4r nu. Vem som helst kan relativt enkelt starta ett band, f\u00e5 n\u00e5gra fans och l\u00e4gga ut l\u00e5tar p\u00e5 n\u00e4tet. Om du ger en spelning kommer folk dyka upp. Du m\u00e5ste inte ha ett skivbolag. Det \u00e4r bara andra f\u00f6retag som ger musiker pengar. Det brukade vara Columbia Records som gjorde dig till miljon\u00e4r. Nu \u00e4r det Coca Cola. \u00c4r det n\u00e5gon skillnad? Jag vet inte. Det kanske \u00e4r konstigt att ett dryckf\u00f6retag ger dig pengar och inte\u00a0ett skivbolag.<\/p>\n

Titeln p\u00e5 ditt senaste album f\u00f6rsl\u00e5r att saker och ting \u00e4r i r\u00f6relse. Det \u00e4r ocks\u00e5 ett v\u00e4ldigt spretigt album som hoppar mellan flera olika sound. Vad hade du f\u00f6r vision n\u00e4r du b\u00f6rjade jobba p\u00e5 det?<\/strong><\/p>\n

– Jag ska vara \u00e4rlig, jag hade massor med l\u00e5tar och visste inte hur de skulle passa ihop. Det var v\u00e4ldigt annorlunda fr\u00e5n f\u00f6rra albumet, d\u00e5 hade jag en tydlig vision. N\u00e4r jag f\u00f6rs\u00f6kte komma p\u00e5 ett koncept till det h\u00e4r albumet t\u00e4nkte jag: \u201cT\u00e4nk om jag inte ska ha n\u00e5got koncept och bara se vad som kommer ut.\u201d Vi spelade in tjugo l\u00e5tar, fler \u00e4n som kom med p\u00e5 skivan. Det var lite \u00f6verallt men jag blev f\u00f6rv\u00e5nad att teman v\u00e4xte fram. Speciellt textm\u00e4ssigt. Jag visste att jag ville ha med n\u00e5gon slags nonsens-doo woop-s\u00e5ng, som en hommage till 50-talet fast p\u00e5 ett mer cyniskt s\u00e4tt. Det \u00e4r n\u00e4stan absurt hur de d\u00e4r k\u00f6rerna tilltalar mig. Om du hade h\u00f6rt ett doo woop-band 1961 hade du antagligen upplevt det annorlunda fr\u00e5n idag. Jag var intresserad av att blanda den typen av s\u00e5ng med texter om internet och moralisk panik. Det var konceptet, men problemet – och det \u00e4r ett bra problem att ha – \u00e4r att mitt band, The Boyfriends, kan spela vad som helst. Det k\u00e4ndes bara som att vi blivit s\u00e5 kraftfulla och m\u00e5ngsidig. Kanske har vi f\u00f6r mycket kraft och m\u00e5ngsidighet?<\/p>\n

Vad \u00e4r du mest stolt \u00f6ver med albumet?<\/strong><\/p>\n

– Personligen \u00e4r jag v\u00e4ldigt stolt \u00f6ver arrangemanget i Lousy Connection<\/em>. Den lyckades inkludera n\u00e5gra av mina favoritelement fr\u00e5n gamla skivor utan att l\u00e5ta som en reproduktion av n\u00e5got gammalt. Jag tycker faktiskt det \u00e4r n\u00e5got originellt med den l\u00e5ten, vilket jag \u00e4r stolt \u00f6ver. Jag t\u00e4nkte nyligen p\u00e5 det h\u00e4r. Det \u00e4r s\u00e5 sv\u00e5rt att veta n\u00e4r du \u00e4r mitt inne i att g\u00f6ra ett album. Du blir uppspelt \u00f6ver olika saker och det \u00e4r sv\u00e5rt att veta vad du kommer tycka om ett \u00e5r. Nu har det g\u00e5tt ungef\u00e4r ett \u00e5r sedan jag f\u00e4rdigst\u00e4llde albumet och jag \u00e4r riktigt stolt \u00f6ver l\u00e5tskrivandet i Hour of Deepest Need<\/em> och Watch You Go By<\/em>. Jag \u00e4r en student i l\u00e5tskrivande och det \u00e4r bra, stabila l\u00e5tar. En countrys\u00e5ngare skulle kunna sjunga dem och det skulle l\u00e5ta bra. Men min favorittext \u00e4r ur Tip of a Match<\/em>: \u201cI sold my body so my brain could eat.\u201d Jag skrev den raden f\u00f6r flera \u00e5r sedan och jag \u00e4r glad att den kom tillbaka. Varje g\u00e5ng jag sjunger den raden s\u00e5 vaknar min fantasi till liv.<\/p>\n

Identifierar du dig mer som l\u00e5tskrivare \u00e4n s\u00e5ngare?<\/strong><\/p>\n

– Jag har alltid sett det som min prim\u00e4ra styrka. Jag har alltid f\u00f6rst och fr\u00e4mst viljat bli l\u00e5tskrivare. Inte popstj\u00e4rna eller bra gitarrist. L\u00e5tskrivare, det \u00e4r vad jag alltid viljat vara bra p\u00e5. Om jag bara skulle f\u00e5 v\u00e4lja en sak att vara bra p\u00e5 skulle det vara det. Ibland dr\u00f6mmer jag om att bara skriva l\u00e5tar \u00e5t andra och aldrig sjunga sj\u00e4lv.<\/p>\n