{"id":100665,"date":"2016-03-08T19:03:30","date_gmt":"2016-03-08T18:03:30","guid":{"rendered":"http:\/\/kulturbloggen.com\/?p=100665"},"modified":"2016-03-08T19:06:44","modified_gmt":"2016-03-08T18:06:44","slug":"tankar-om-house-of-cards-sasong-4","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=100665","title":{"rendered":"Tankar om House of Cards s\u00e4song 4"},"content":{"rendered":"

\"houseofcards4_4\"<\/a><\/p>\n

Den demokratiska politikern Frank Underwood (m\u00e4sterligt spelad av Kevin Spacey) st\u00e4llde upp p\u00e5 den demokratiska presidentkandidaten Walker mot l\u00f6fte att Underwood skulle bli utrikesminister. Walker lurade Underwood och snuvade honom p\u00e5 den fina jobbtiteln. Det l\u00e4r Walker ha \u00e5ngrat m\u00e5nga g\u00e5nger. Frank Underwood och hans fru Carrie ruvade p\u00e5 h\u00e4mnd och de var helt magnifika i hur de kunde man\u00f6vrera i de politiska sf\u00e4rerna och lyckades ta sig \u00e4nda upp till topp-posten. Detta ser vi de f\u00f6rsta s\u00e4songerna av House of Cards. N\u00e4r nu den fj\u00e4rde s\u00e4songen har kommit f\u00e5r vi se Frank och Carrie k\u00e4mpa f\u00f6r att f\u00e5 forts\u00e4tta som bo i Vita huset, fast prognoserna pekar p\u00e5 att Frank inte f\u00e5r f\u00f6rnyat f\u00f6rtroende av de amerikanska v\u00e4ljarna.<\/p>\n

House of Cards fj\u00e4rde s\u00e4song sl\u00e4pptes p\u00e5 Netflix i b\u00f6rjan av mars. Jag har nu sett hela s\u00e4songen. Jag tycker serien nu h\u00e4mtat sig fr\u00e5n nedg\u00e5ngen under tredje s\u00e4songen \u00e4ven om det tog n\u00e5gra avsnitt att l\u00e4gga grunder f\u00f6r seriens dramatik.<\/p>\n

Att denna amerikanska politiska dramaserie inspirerats av och bygger p\u00e5 den brittiska succ\u00e9serien med samma namn har jag skrivit om flera g\u00e5nger – och att jag ser BBC-serien med sina tre s\u00e4songer som en helhet, en enhet som \u00e4r m\u00e4sterligt skarp. Den amerikanska versioner st\u00e5r p\u00e5 egna ben. Att den p\u00e5 amerikanskt vis ser till att mj\u00f6lka ut s\u00e5 mycket ekonomisk vinning som m\u00f6jligt p\u00e5 en popul\u00e4r serie \u00e4r uppenbart. S\u00e4song 3 tappade mycket av farten och kvaliteten fr\u00e5n de f\u00f6rsta tv\u00e5 s\u00e4songerna. Nu lyfter jag dock p\u00e5 hatten och tycker att i och med s\u00e4song 4 har serien \u00e5ter kravlat upp\u00e5t p\u00e5 tv-seriernas topplista, enligt mig. En femte s\u00e4song ska spelas och handlingen i den ska utspela sig kring tiden f\u00f6r det amerikanska presidentvalet 2016. Premi\u00e4r f\u00f6r den femte s\u00e4song gissas bli under 2017.<\/p>\n

\"houseofcards4_2\"<\/a>I denna fj\u00e4rde s\u00e4song har Carrie, fru Underwood, tagit f\u00f6r sig mer och mer. Hon har en h\u00f6g sj\u00e4lvbild som inte direkt st\u00e4mmer med verkligheten eller hur omgivningen uppfattar henne. Hon \u00e4r r\u00e4tt vidrig. Hon \u00e4r en bortsk\u00e4md \u00f6verklasskvinna som tar sig fram i kl\u00e4der som ser ut som att hon vill se ut som en liten skolflicka. Hon ser l\u00f6jev\u00e4ckande ut. <\/p>\n

Hon \u00e4r arg p\u00e5 Frank och tycker att han bara t\u00e4nker p\u00e5 sig sj\u00e4lv och att hon borde f\u00e5 en fin politisk post. I den tredje s\u00e4songen s\u00e5g vi hur hon tvingade Frank att ge henne en politisk utn\u00e4mning som en ambassad\u00f6r. Hon tvingade till sig posten trots att politikerna r\u00f6stade nej. Det slutade illa ocks\u00e5, hon \u00e4r inte ens h\u00e4lften s\u00e5 skicklig som hon tror sj\u00e4lv. Nu i den fj\u00e4rde s\u00e4songen \u00e4r hon ig\u00e5ng igen och f\u00e5r f\u00f6r sig att hon i ett omr\u00e5de d\u00e4r en svart kvinna har stort f\u00f6rtroende bland v\u00e4ljarna ska kunna axla denna post. Hon, en vit \u00f6verklassflicka som aldrig beh\u00f6vt g\u00f6ra ett handtag f\u00f6r att f\u00e5 mat och husrum tror sig kunna bli vald av en f\u00e4rgad v\u00e4ljarbas som vet vad det vill s\u00e4ga att vara fattig. Hon \u00e4r totalt i avsaknad av kunskap om hur verkligheten fungerar.<\/p>\n

Robin Wright spelar Carrie Underwood och jag vet inte om hon medvetet g\u00f6r Carrie s\u00e5 \u00e4ckligt otrevligt falsk och sj\u00e4lvf\u00f6rtr\u00e4fflig. Jag vet inte hur utt\u00e4nkt detta \u00e4r av Robin Wright. Det \u00e4r olika regiss\u00f6rer till avsnitten, jag lade m\u00e4rke till att i vissa avsnitt d\u00e4r Robin Wright regisserar blir bilden av Carrie n\u00e5got b\u00e4ttre. Det \u00e4r n\u00e5got med Carrie som skaver i serien, hon \u00e4r som en Barbiedocka utan mimik, en docka som r\u00f6r sig bland m\u00e4nniskor. Hon \u00e4r stel i r\u00f6relserna och ser inte ut att h\u00f6ra dig alls.<\/p>\n

Att Frank och Carrie inte \u00e4r r\u00e4dda f\u00f6r att spela p\u00e5 alla m\u00f6jliga cylindrar f\u00f6r att vinna sina m\u00e5l, det \u00e4r fascinerande och en del i seriens budskap. Vi ser hur myglet kan g\u00e5 till bakom kulisserna i politikerns v\u00e4rld. Ingen \u00e4r egentligen god, alla myglar p\u00e5 olika s\u00e4tt. I denna fj\u00e4rde s\u00e4song dyker det upp en mycket intressant karakt\u00e4r, den republikanske presidentkandidaten Will Conway, spelas av svenska Joel Kinnaman.<\/p>\n

\"houseofcards4_3\"<\/a>Conway leder opinionsunders\u00f6kningarna och han \u00e4r allt det som Frank inte \u00e4r. Conway \u00e4r ung, j\u00e4ttesnygg, l\u00e5ng, har varit soldat, \u00e4r lyckligt gift och har tv\u00e5 s\u00f6ta barn. Will och hans fru \u00e4r dessutom v\u00e4rsta sociala medier-n\u00f6rdar: de videobloggar och kommenterar det mesta och visar filmklipp d\u00e4r de myser med sina barn. Hela deras liv \u00e4r digitalt \u00f6ppet.<\/p>\n

Det \u00e4r bara det att vi som tittare ganska snart inser att denna Conway \u00e4r \u00e4nnu vidrigare \u00e4n Frank Underwood. Conway kan ljuga hur l\u00e4tt som helst, slingra sig och g\u00f6ra vad som helst f\u00f6r att f\u00e5 st\u00e5 i rampljuset, fast han \u00e4r skicklig p\u00e5 det han g\u00f6r. Han har sitt m\u00e5l: han ska bli president. <\/p>\n

Det \u00e4r fascinerande hur regiss\u00f6r och producent kan skruva till historien s\u00e5 vi pl\u00f6tsligt rent av hejar p\u00e5 myglarens Underwood, trots att hemskt vi vet att han gjort. Vi kan k\u00e4nna med honom. Kanske vi till och med kan b\u00f6rja f\u00f6rst\u00e5 att det \u00e4r politikens inneh\u00e5ll som \u00e4r det viktigaste inte hur eleganta politikerna \u00e4r.<\/p>\n

Som jag skrev i inledningen tycks den amerikanska House of Cards g\u00e5 sina egna v\u00e4gar. Fast kanske kan s\u00e4cken fortfarande knytas ihop p\u00e5 ett lika magnifikt s\u00e4tt som i den brittiska versionen i s\u00e4song fem. Denna fj\u00e4rde s\u00e4song \u00f6ppnar f\u00f6r sp\u00e4nnande forts\u00e4ttning i alla fall.<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Den demokratiska politikern Frank Underwood (m\u00e4sterligt spelad av Kevin Spacey) st\u00e4llde upp p\u00e5 den demokratiska presidentkandidaten Walker mot l\u00f6fte att Underwood skulle bli utrikesminister. Walker lurade Underwood och snuvade honom p\u00e5 den fina jobbtiteln. Det l\u00e4r Walker ha \u00e5ngrat m\u00e5nga g\u00e5nger. Frank Underwood och hans fru Carrie ruvade p\u00e5 h\u00e4mnd och de var helt magnifika […]<\/p>\n","protected":false},"author":2,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[20],"tags":[11875,2692,12284,4480,12704,6129],"class_list":{"0":"post-100665","1":"post","2":"type-post","3":"status-publish","4":"format-standard","6":"category-film","7":"tag-house-of-cards","8":"tag-joel-kinnaman","9":"tag-politik","10":"tag-presidentval","11":"tag-underwood","12":"tag-usa","13":"entry"},"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/100665","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/2"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=100665"}],"version-history":[{"count":9,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/100665\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":100677,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/100665\/revisions\/100677"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=100665"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=100665"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=100665"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}